Först: Jättebra inlägg. Fick mig verkligen att fundera en del.
"Något ni inte märker är den mörka skugga som glider förbi bakom er, även om ni plötsligt drabbas av en känsla av olust."
Undrar om det inte var du som inspirerade mig till den tekniken en gång i tiden, att skrämma spelarna och inte rollpersonerna.
Nä, det är nog ett Krille-trick. Han hade ett exempel för länge sedan om The Shadow i Babylon5 som han använde på just det där sättet. Jag var förr i tiden väldigt inställd på ren, direkt
inlevelse; att spelaren och rollpersonen skulle bli en och samma person - att spelaren skulle veta och känna samma saker som rollpersonen. Så att man skulle skrämma
både spelaren och rollpersonen (och inte bara rollpersonen - som är fallet med skräcktabellsregler).
Men okej, att spelaren kan veta mer än hennes rollperson behöver (precis som du påpekar) inte betyda att det blivit samberättande av det hela. Viss kontrast mellan spelaren och rollpersonen finns ju alltid - om spelaren exempelvis gestaltar en dumdristig rollperson och agerar dumdristigt med henne trots att spelaren egentligen vet att det är dumt.
Det är ju samma sak som med dina exempel med skuggan och andra perspektiv; bara för att spelaren vet mer än rollpersonen så kan hon ju ändå gestalta rollpersonen hur trovärdigt som helst.
Samberättande blir det däremot (tycker jag) om spelledaren säger att det finns en bomb under rollpersonens säte, och om spelaren sedan hittar på en anledning för hennes rollperson att gå av bussen för tidigt ("Äh, nu glömde jag ju min portfölj hemma - jag får gå av och gå hem igen!") för att man därefter ska kunan spränga bussen och låta rollpersonen komma undan med blotta förskräckelsen.
Alltså, jag tycker inte att samberättande ska kräva någon sorts yttre påhittande - för i så fall skulle man inte kunna samberätta i ett helt dialogdrivet rollspelande. Och så finns det ingen relevant skillnad mellan att helt out of the blue hitta på någon yttre sak (en unge som snor ens portfölj och kliver av bussen) och att bara ändra rollpersonens känslor ("stängde jag verkligen av plattan när jag gick hemifrån? Äh, jag går av och kollar för säkerhets skull").