Svenska ÄR inte tort Dubbning ÄR inte torrt
Trevligt att se någon stå upp för (ooops, en anglicism...)(ooops är väl också englischka egentligen)(var det en anglicism förresten, jag vet inte)(äsch, anglicismer regerar har jag alltid sagt, i alla fall mina)(undrar om mina svenskalärare haft rätt då de hävdat att jag borde skära ner lite på parenteserna)(men jag älskar ju parenteser nästan mer än frågetecken)(detaljer, saker sagt i förbigående, skall inte förbises, komplexiteten är sanningen)(ur en synvinkel)("sanningen" förresten, det var fånigt uttryckt och lite överdrivet men ni förstår nog vad jag menar)(Dom här parenteserna borde nog vara nästlade på något sätt om det skulle vara korrekt) ärans och hjältarnas språk. Jag kom förresten redan när jag läste det förra inlägget att tänka på Theodor Kallifatides, som tydligen brukar berätta om hur han lyssnade på en svensk språkkurs tillsammans med en liten flicka, som utbrast: "Detta är ett språk att skriva sagor på!" (på grekiska får man förmoda, såvida det inte var en mycket effektiv kurs).
Mindre roligt att du skall hacka så på översättare. De behövs, eftersom alla inte kan kunna alla språk och det vore förbannat trist att vara begränsad till att läsa verk från en förbannat liten del av världen. De lyckas ofta utmärkt med en förbannat svår uppgift, som de har vett att ta på allvar. De är nog inte alls alltid bittra författare (och jag tror inte heller att de flesta författare skulle påstå det), utan snarare människor med ett sällsynt passionerat förhållande till språk och litteratur (och kanske ofta ett visst vemod efter författardrömmar som det inte blivit något särskilt av, men vem har inte det? Jo, det finns säkert de som inte har det, men...Jaja. Jag tror hur som helst inte att alla översättningar är försök att "nästan vara författare"). För övrigt tror jag att översättare i allmänhet är mer medvetna än någon om det omöjliga i sin uppgift. De försöker i alla fall, i någon mån eftersom de behöver pengar men ofta också för att de är angelägna att dela med sig av sina läsupplevelser. Jag finner det beundransvärt och är tacksam.
Sedan att jag också oftast hellre läser på ett originalspråk jag behärskar någorlunda (tyvärr begränsat till svenska, danska, norskt bokmål, engelska och möjligen tyska) än en översatt text, det är en annan sak. Det handlar nog dessutom mer om att jag kan tycka det är roligt att uppleva lite olika språk än att jag antar att översättningen är så förbannat dålig.
Det bör också betonas att texters språkberoende kan variera. Tror jag i alla fall.
Det står dig givetvis fritt att tycka att översättningar alltid förstör litteratur. Du får t o m gärna tycka, även om jag har svårt att förstå en sådan åsikt, att de vad dig anbelangar inte är värda pappret de är tryckta på. Du får tycka vad du vill och säga vad du vill, men jag tycker personligen det känns lite onödigt att tala illa om översättare som grupp.
Och jag tycker det hade varit tråkigt att inte ha chansen att läsa eddorna, bibeln, Arto Paasilinnas Kollektivt självmord, Gen - Pojken från Hiroshima, kinesisk och japansk poesi, Illiaden & Odysséen (som jag ännu bara läst i prosaform), de indianska indianhövdingarnas berömda tal, Sapfo, Sagan om ringen redan i tredje klass mm mm mm
Slutligen finns det ju översättningar som utan tvekan är läsvärda även för den som har tillgång till originalet. Detta är alltså min åsikt, liksom det är min åsikt att Evert Taubes "Min älskling, du är som en ros..." (översättning av dialektentusiasten Robert Burns "My Love is Like a Red, Red Rose") är ett utmärkt exempel.
Och jag antar att du håller med om väldigt lite i det här inlägget men jag tycker om dig ändå och jag ber om ursäkt för eventuell aggressiv ton.
MVH,
Oswald
PS Läderlappen låter dubbelt så coolt som Batman. DS
Oswald - Soldarinnevånare (=Soldat) - Pacifist