Shit, den här kampanjen har jag ju nästan redan spellett, eller i alla fall så här mycket av checklistan:
XTid: Nutid, 1900ral, framtid eller alternativ nutid.
XRollpersonerna skall vara besatta av demoner eller likande och få krafter från det. Demonerna spelas av andra spelare och sl.
•Rollpersonerna skall jobba för någon organisation, kult, kyrka, militären, sjukhus vad som helst.
XSpelvärlden ska ha någon slags kosmologi med övernaturliga varelser.
XSpelsystemet ska en viss friformar sl inte känna sig speciellt nedtyngd av.
XMedan vissa spelare som får en känsla av trovärdighet av spelsystemet ska tycka det ger dom de dom vill ha.
XSpelvärlden skall vara cool och gripande, eller så pass nära vår att den blir obehaglig.
xSpelet ska spelas som längre kampanj.
XSpelledaren hoppas på en delvis immersionstisk agenda, eller på annat sätt emotionellt berörda. Gestaltning i fokus.
XIngen i gruppen vill ha ett för narrativstiskt styrande spelsystem.
Lilla x är lite relativt, dryga halvåret, kring tjugo speltillfällen tror jag.
Så min systemrekomendation är denna:
Friform!
Vi körde på hundra poäng som spelarna (både de som spelade människor och de som spelade deras demoner) fick sätta ut. De markerade vad de var bra på jämnfört med gemene man. Och poängen var tillgängliga för både spelaren av männsikan och den som spelade dess demon.
Utöver det fick demonerna ett vapen var och två krafter var som de själva fick formulera, dessa drevs av Mana, för varje Mana kunde de använda en kraft en gång.
Ny Mana fick männsikorna/demonerna när dess motpart gjorde något ondskefullt (vilket var relaterat till att de hade sina krafter från Satan.
Världen var idag (fast då, 1997 tror jag det var), det fanns en himmel och ett helvete som stred. Demonerna var själar i helvete minst hundra år gamla som fick en chans till att vandra på jorden igen och hintar om belöningar om de klarade uppdraget. De hade fiender i form av änglar, men de figuerarde mest i utkanten.
Spelarna av demoner och människor spelad vid vart annat tillfäller (i alla fall i större delen av kampanjen) när tillfället tog slut föll rollerna in i dvala och de andra spelarna tog vid från den platsen i handlingen vid nästa speltillfälle.
Det gjorde att demonerna hade ett uttalat uppdrag (skaffa ett barn som fötts en viss natt i Stockholm) medan människorna mest försökte förstå vad som hände med dem.
Ibland slog jag eller spelarna en d20 också om det kändes osäkert om nått skulle gå bra eller dåligt, högt dåligt, lågt bra...
En av mina mer lyckade kampanjer och systemmässigt tror jag att jag valde helt rätt i att inte göra mer system till den.
-Gunnar (som idag skulle vilja göra samma kampanj en gång till, det bara saknas tiden)
