Nekromanti Vill du vara spelare eller Spelledare?

[Skuggvarg]

Vad föredrar du? Själv är oftast spelare, men ibland även Spelledare. Det är trevligt att få styra spelet och ibland även spelarna, men personligen tycker jag att det i längden blir jobbigt att hålla koll på alla regler och detaljer. Därför föredrar jag att istället få stå mitt i händelsernas centrum, som spelare, och få bidra till att föra den spännande handlingen framåt.
Hur är det med er andra, vill ni helst vara spelare eller Spelledare, och varför vill ni det?

/Skuggvarg - försöker starta en intressant diskussion

 

[Krille]

Jajjemen!

"Hur är det med er andra, vill ni helst vara spelare eller Spelledare"

Definitivt!

"och varför vill ni det?"

För att då får man spela rollspel.

Att vara spelare och att vara spelledare är två ganska skilda saker. Jag gillar att vara spelledare av samma skäl som jag gillar att bygga världar - det är kul att bygga. Och jag gillar att vara spelare av samma skäl som jag gillar berg-och-dalbanor - det är kul att åka.

Jag blir oftare spelledare än spelare, men det beror inte på att jag föredrar det ena framför det andra. Det beror snarare på att jag råkar skriva en hel del av rollspelen som spelas häromkring, eller i alla fall äger dem.

 

[Black Dwarf]

Vi kan väl se det såhär. Med stämningen på topp (sån stämning som man lyckas få till ungefär 3ggr i året) är det ingen som helst skillnad om jag är spelledare eller spelare. Det ger mig mycket ändå.
Med dålig stämning är jag hellre spelare, för då känns det inte lika ruttet när ett äventyr inte blir som man har tänkt sig.
När spelarna är motiverade är det kul att vara SL, annars är det bland det tråkigaste som finns. Samma sak gäller spelandet. När SL och medspelarna är motiverade - kul. Annars inte.

Så i princip är det ingen skillnad. Det beror mer på spelstämningen.

/Black Dwarf, vill ha 8h spelmöte istället för massa 3h. Vill också ha bra stämning VARJE gång.

 

[Skuggvarg]

8-timmars är mer regel än undantag när vi spelar (med "vi" menar jag mina närmaste vänner), men så träffas vi ju också bara en gång i kvartalet.

/Skuggvarg

 

[kalcidis]

spelare

föredrar att vara spelare och black dwarf påpekar en väldigt viktig sak till varför det känns så. Som spelledare känner man sig bara bedrövlig om det inte fungerar som man vill som spelare så är det enklare att acceptera om man inte var så bra spelare ett visst möte. Det påverkar inte i lika stor utsträckning de andra som det gör en själv.

 

[Kitzune]

Spelare. Varför? Läs:

För tillfället vill jag faktiskt vara spelare. Anledning:

a) Jag har alltid varit spelledare. Det var det jag började med
som 11-åring och har spellet samtliga rollspel som
gruppen/erna haft. Det är väldigt tråkigt att vara spelledare i en
längre tid utan att få varva med att pröva på att "bara" spela.

b) Jag är sällan spelare. Har hänt 3 gånger i mitt liv. En gång
vid 13 års ålder och två vid 14 års ålder. Jag är i skrivande
stund 20. Saknar erfarenheten av att SPELA rollspel.
Har alltid lyckats hitta spelgrupper med människor som
antingen säger: "Jag kan inte spelleda, du är ju mycket bättre
för du har spellet mycket mer" eller "Jag trivs bättre som
spelare".

Är det fler i min situation kan vi ju starta stödgrupp

/Alexander Gyhlesten

 

[Mask_UBBT]

personligen så tycker jag bägge är kul, men det är roligare att vara spelledare i en orefaren grupp, jag vet inte varför... för att jag är så dålig?

Jaja, spelare är även det jäligt roligt.

/Mask - som börjar bli något distanserad til att faktiskt SPELA rollspel

 

[Man Mountainman]

Tja, jag är väl snarare en producent än en konsument, så jag föredrar att sitta bakom skärmen. Just nu har jga *bara* möjlighet att spela, så jag riktigt skriker efter att få spelleda, men det lär dröja.

 

[Firefly]

Re: Spelare. Varför? Läs:

Jag lider med dig, råkat ut för det fenomenet de senaste åren, så jag vill hellre spela nu för tiden än spelleda.

 

[Skuggvarg]

Motsatt problem

Jag har snarare drabbats av det motsatta:
Jag har spelat extremt länge nu, utan att själv ha varit spelledare. Jag har visserligen erfarenheten, men under lång tid nu har vi spelat två mastodontkampanjer och ingen har verkat intresserad av att börja spela ett tredje rollspel (särskilt med tanke på att vi ses så sällan). Det ska jag dock råda bot på nu, med en eller två andra grupper. Nu ska här spelledas.
För övrigt tror jag det är lättare att komma in i spelarrollen igen, än i spelledarrollen.

/Skuggvarg - ringrostig

 

[Rising]

Rising är ingen speling...

Jag tycker det är rätt obekvämt att vara spelare, faktiskt.

För mig är äventyrsskrivandet roligast och spelledandet hör liksom ihop med det. När jag spelar andras äventyr komer jag sällan in i rätt "flow". Jag får det svårt att dels lyfta fram mina medspelare så att vi alla kan få en gemensam schysst spelstämning, dels komma vidare i äventyret och dels leva mig in i min roll. Jag tycker nämligen sällan att spelledaren klarar att styra upp spelupplevelsen på egen hand utan känner att jag måste hjälpa till hela tiden. Det går inte att ha mer än en dirigent i ensembeln, så det fungerar sällan något vidare.

Det är mycket bättre när ansvaret vilar helt och hållet på mina axlar, för då sköter jag det så som jag vill ha det. Jag tycker att jag som spelledare har enkelt för att hoppa på improvisationer från spelarna och brodera ut spelupplevelsen med förälskelser/triangeldraman/maktkamper eller vad de nu hittar på, men när jag är spelare så blir allt mycket mera toppstyrt, stelbent och klaustrofobiskt. Att vara spelare är rätt trist jämte spelledarrollen, enligt mig.

/Rising

 

[magoo]

Spelledare!

Jag är alldeles för dominant för att bara vara spelare, jag tar över för mycket på bekostnad av de andra. Jag älskar att göra karaktärer och att spela, men inget går upp mot att spelleda!

Det är dock rätt skönt ibland att bara luta sig tillbaka och spela, utan förberedelser, och bara svepas iväg av äventyret. Men för det mesta älskar jag att borra ner mig i egna komplotter, kartor, gubbar och ondskefulla motståndare. Känna spänningen vid introduktionen - blir det en bra start eller inte? Den totala lyckan när spelarna slår sina kloka huvuden ihop och lyckas klara av alla de hinder jag har klurat ut åt dem, när alla har roligt.

Spelleda slår allt!

 

[Johan K]

Hellst spelare...

Jag för min del gillar att vara spelare. Det känns bekvämast så. Känns som det är roligare att utveckla sin RP än att leda själva spelet...
Fast visst så kan det vara skoj att vara SL åxå... Bara av den anledningen att se sina spelare svettas av ångest !

 

[Tarill]

Kör på både och...

Våran grupp har två spelledare för att båda ska kunna spela ibland och för att kunna ta hand om större spelargrupper genom att dela upp dem.

Sen kör vi nästan alltid med hemmabyggen så det blir enklast om konstruktören leder då...även om vi kan varandras världar tillräckligt bra för att leda i båda (de är även sammankopplade genom två olika portalpar så rpna kan gå mellan de olika världarna om de känner för det).

 

[Vindhand]

Båda

Spela för att det är mer inlevelse. Man kan verkligen fästa sig vid karaktären och sjunka in i skeendet. Coolt värre.
Spelleda för att man får se hela historien, directors cut. Man vet varför till allt och man kan ana framtiden.

 

[Balderk]

Spelare!

Jag måste erkänna att jag aldrignågonsin har varit spelledare! Dels beror det på att jag aldrig fått chansen (andra personer innehar spelen och då vill de spelleda dem, dessutom har jag aldrig frågat för jag har inte varit intresserad.), dels beror det på att jag verkligen inte är intresserad av att spelleda, jag spelar hellre en roll än att behöva spela massvis och dessutom beskriva miljöerna och berätta vad som händer osv. Det beror också på att jag inte har haft tro på att jag skulle klara av det ansvar som kommer med att vara spelledare (Jag har hört många historier, och har erfarenhet av väldigt dåliga eller bara ganska dåliga spelledare och de har väl avskräckt mig )...

Så alla de sju år jag har spelat rollspel har jag just spelat rollspel, inte spellett det!

Dessutom finns det bättre spelledare än mig i min grupp, så varför ska man bry sig?

/Jonas, som inte ångrar någonting

 

[Ackerfors]

Spela

I våran spelgrupp turas vi om att spela och spelleda, vilket gör att man får pröva på det mesta. Jag tycker att det är väldigt roligt att spela. Speciellt om alla tar sina roller på allvar. Men jag tycker även det är väldigt roligt att spelleda, så länge de jag spelleder tycker det är roligt. När de tröttnar tröttnar oftast jag också...

Men jag tycker inte något är roligare än något annat.

 

[Punger]

Spelar helst!

Jag spelar helst, men ibland så tar jag gärna på mig SL-rollen också. I vår grupp så har vi olika spel för olika personer. En har hand om Eon, en N2 o.s.v. Jag har hand om DoD6, vilket jag gillar skarpt. Det tråkiga är ju då att jag aldrig får spela DoD6, men å andra sidan så har jag koll på det.

Jag spelar nog faktiskt helst, men det är förmodligen för att det är "lättare" och därmed kan jag koppla av. Om jag däremot har något på gång för spelarna i mitt spel så kan jag knappt bärga mig för att spelleda det för dem.

 

[P|uT0NiUm]

Spelare!

Jag har spellett hur länge som har helst, jag är helt enkelt less på att göra det. Att vara spelledare tyckte jag en gång i tiden var skitkul, men nu är det bara "usch, blä, ett till rollspelsmöte... hellre Morrowind..."

*men jag uthärdar ändå*

 

[Muggas]

är nog sl-typen. när jag var yngre var jag oftast spelare i flera grupper med många olika sl... på så sätt kom jag på hur jag ville sköta sl:skapet och sedan dess är jag bara sl (men det kanske är en fas... "spelar"- suget kan komma tillbaka, man vet aldrig)