Nekromanti Villket är....

[Ghoulz]

Det blir jag visst!

Jag glömde skriva med att jag blev anklagad för att vilja frysa kategorier för all evighet och därigenom bidra till rollspelandets undergång. Det var så du menade - det finns en direkt linje mellan att hävda att det finns en genre som heter Skräck och att man därifrån automatiskt tycker att vissa saker är bättre och andra sämre. Personligen uppfattar jag det snarare som tvärtom. Du däremot vill upprätta ett generellt system för att mäta otäckhet och skrämsel. Att indela spelsessionerna efter känsla innebär i själva verket att innebära att man inte kan tala om en generell Skräckstämning. Det är ju möjligt att olika spelare känner olika saker. Om en spelare är rädd och en mest upplever det hela som ett fantastiskt äventyr - vad spelar man då?

Och jag tycker det finns en MYCKET god poäng i att dela upp spelare och rollpersoner i betydligt mycket mer definierade kategorier. Jag upplever inte alls samma känsla som min dödsskrämda rollperson gör. Vad jag upplever är en dissocierad känsla (där faran riktas mot ett fiktivt objekt, vi utsätts alltså för en fiktiv fara vilket skapar emotionellt avstånd). Jag kan spela dödsångest, men njutningen ligger inte i att KÄNNA dödsångest utan i att GESTALTA den. Att föreställa sig den, att leva sig in i den. Därför är Skräck och skräck två skilda ting. Att leva sig in i en skräckfylld värld och verkligen känna skräck är två skilda ting.

Att sedan Skräck är en etablerad genre (om än mjuk i kanterna, det erkänner jag) gör att det finns ett behov av att diskutera spel utifrån deras skapares subjektiva uppfattningar om dem. Ett spel som kallar sig "horror" hör hemma här i diskussionen kring vilka system av dessa "horror games" vi tycker är bäst - och vilken av alla spelvärldar som kallar sig "horror" soms timulerar oss mest. Utgår man från detta är Vampire ett rollspel som helt klart rör sig i Skräckmiljö - oavsett om man blir skrämd av det eller inte. Om min definition gäller alltså (jag förstår inte riktigt hur Vampire INTE skulle kunna vara ett skräckrollspel utifrån min definition när det är "personal horror" enligt baksidan och handlar om vampyrer - i väntan på en maffiagenre på rollspelsscenen kallar jag vampire ett Skräckrollspel). Jag har känt lika mycket skräck i vampiresammanhang som i kultsammanhang. Det hänger naturligtvis på sl, övriga spelare och samspelet. Spelarkultur helt enkelt. Sociologi, Gruppdynamik. Tematik. Jag skulle vilja höra någon säga att det är OMÖJLIGT att skrämmas med Vampire. Att det är skräp med WW:s utspyende av moduler är en annan sak - visst förstör det spelet för mig. Men jag skulle definitivt skita i det mesta om jag spelledde Vampire.

Regler för moral och skräck i rollspel finns där för att underbygga ett visst spelsätt och bidra till en viss miljö. Regler kan överhuvudtaget (enl. mig) bidra till att skapa ett element av kaos och oförutsägbarhet som (åter enl mig) ger dynamik och stöd för sl i sitt berättande. Friform kan vara fint, men jag tycker att särhållandet mellan rp och spelare är grundläggande för ett fungerande rollspel. Ett exempel: jag spelar för tillfälelt en alkoholiserad samuraj i Teofagus rollspelskampanj. Han lider av sin alkoholism som ger honom rejäla nackdelar (han var riktigt duktig en gång i tiden, men nu är han rätt kass i strid). Om jag nu identifierar mig med denna rollperson så att Rei blir Ghoulz så är det väl bara att sluta supa? Personligen tycker jag att särhållningen här är fundamental. Alkoholismen bidrar till att skapa en stämning, men den är "dålig" ur en individuell synpunkt. Dessutom är det knappast meningen att Reis fylla ska spilla över på mig och göra mig full.

 

[Ghoulz]

Urban fanatism

Jag glömde nämna att jag tycker Urban Fantasy är ett pissdåligt förslag.

1. All Skräck är inte "urban". Hur ska jag kunna förklara att jag vill spela en session i Draculas slott i Karpaterna i ett spel som är "urban fantasy"? Och är det verkligen en bra beskrivning av Lovecrafts New England? Kanske ska det vara "rural fantasy"? Du hör ju själv hur löjligt det blir.

2. All skräck är (enl. dig) inte fantasy - minns Psycho?

3. Vi talar inte om hur spelen står i affärerna utan hur vi klassificerar dem här. Vill man ha tips frågar mna i forumet och så kan man tack vare dessa tips lokalisera spelen.

4. Det finns redan en genre som heter Skräck. De flesta förstår vad man menar med "Skräck". Att uppfinna genren "Urban fantasy" kommer inte lösa problemet eftersom vi (likt ovan) måste ge oss in i nya diskussioner om vad som konstituerar denna genre.

Spel som hör ihop på riktigt, inte som har någon kort textsnutt på omslaget gemensamt.

På riktigt? Enligt vem?

...för att det är fel, och det ställer till med problem.

Återigen den där retoriken. Vad för problem? Och hur löses dessa problem genom att vi drar igång ett nytt språkspel kring begreppet "urban fantasy"?

 

[Nightowl]

Re: Mark Rein*Hagen [OT]

Enligt legenden gick det till så här: När Mark Rein*Hagen och Jonathan Tweet gjorde Ars Magica, vilket var deras första stora grej för dem båda, uppstod ett mini-gräl om vem som skulle få skriva sitt namn först i credits. Jag menar, de hade ju gjort ganska mycket båda två, men bägge ville liksom stå i det minimala rampljus som existerar för spelkonstruktörer.

Till slut enades de om att Jonathan stod först, men Mark skulle joxa med sitt namn så det syntes riktigt tydligt. Så han bytte ut bindestrecket i sitt namn mot en blopp. Namnen är hans och hans frus, om jag minns rätt.

Men detta är alltså bara en legend.

Nightowl, har aldrig sett några tecken på att detta skulle vara sant.

 

[Rising]

Re: Urban fjantism

"1. All Skräck är inte "urban"."

Nej, naturligtvis inte. Tror du jag ville ha "urban fantasy" som ett annat namn för "skräckrollspel"? Vad skulle det tjäna till?

Urban Fantasy kan vara serien Preacher, Hellboy, Delta Green och Changeling. De har det mesta gemensamt, när man tänker efter. Hellboy är inte alltid läskig (det är den rätt sällan) men det KAN den vara. CoC är inte alltid festligt, men likväl är det inte svårt att tänka sig det så. Det går tämligen smärtfritt att ta ett scenario från en av dessa utgångspunkter och flytta till ett annat. Ergo: en och samma genre.

"Hur ska jag kunna förklara att jag vill spela en session i Draculas slott i Karpaterna i ett spel som är "urban fantasy"?"

Skräck behöver ju inte vara Urban Fantasy, remember? Alien är ju skräck i rymden. Blanda inte ihop ett rollspels genre med spelsessionens genre.

"3. Vi talar inte om hur spelen står i affärerna utan hur vi klassificerar dem här. Vill man ha tips frågar mna i forumet och så kan man tack vare dessa tips lokalisera spelen."

Enkelt; vill man åt ett rollspel som man kan köra Event Horizon-skräck i så frågar man "finns det något SF-rollspel som ni tycker är lämpat för skräcksessioner?"

"4. Det finns redan en genre som heter Skräck."

Javisst, i ickeinteraktiva medier. I musikmediet finns genrerna "rap" och "country" och i konstsammanhang finns genrerna "expressionism" samt "kubism".

Att prata om "skräck" för rollspel är lika malplacerat som att prata om jazzrollspel och kubismrollspel.

"De flesta förstår vad man menar med "Skräck"."

Nej, för det mesta missförstås det vad som menas med "skräck". Det är därför det uppstår diskussioner om vilka spel som är skräckrollspel och vilka som inte är det, och det är därför många nya skräckrollspel blir så förutsägbara och slätstrukna. Det får folk att rynka på näsan inför tanken på att prova på skräck i DoD6 (vilket fungerar perfekt!) eller i Changeling (ännu bättre!), vilket är synd och skam.

"Att uppfinna genren "Urban fantasy" kommer inte lösa problemet eftersom vi (likt ovan) måste ge oss in i nya diskussioner om vad som konstituerar denna genre."

Det är helt okej, när vi diskuterar ett rollspels genre så har vi ju båda samma rollspel i händerna. Däremot vet jag inget om dina spelsessioner och du vet inget om mina. Att blanda in godtyckliga genrer för känslor (som hör till sessionerna) där de inte hör hemma kommer således ofelbart leda till en massa tjatter och käbbel.

"Återigen den där retoriken. Vad för problem?"

De tre som jag skrev i bergspredikan-inlägget, bland annat.

"Och hur löses dessa problem genom att vi drar igång ett nytt språkspel kring begreppet "urban fantasy"?"

Det är inte poängen. Poängen att vi ska genreindela för det som gäller oss alla. Dit räknas spelvärldens miljö och regeluppsättning.

/Rising

 

[Quan'talis]

Ett försök till medling i genrefrågan

Jag vet inte riktigt var det här inlägget passar bäst, så jag lägger det här.

Nu har du hållit fast vid dina åsikter om genreindelning av rollspel ett bra tag, så jag skulle vilja passa på att berömma dig för din ihärdighet och ditt tålamod. Bra gjort! Uppenbarligen har du kommit fram till något som du faktiskt tycker att kan förbättra både diskussionsklimatet här på forumet och rollspelares möjlighet att få ut det bästa ur sitt rollspelande.

Men som du nog har märkt är det inte särskilt många som håller med om det du säger. Jag tror att om vi bara kunde sluta haka upp sig på just det där om att du inte tycker att man ska prata om skräckrollspel och se på den viktigaste punkten, nämligen att man kan tala om skräcksessioner, så skulle vi kunna få ut något ur ditt resonemang. Problemet är att ingen verkar klara av att se mer än just det där om "det finns inga skräckrollspel". I stället för att fundera över dina idéer så svarar vi saker som "det finns visst skräckrollspel" och "genreindelningar är faktiskt till för att göra det lättare". Naturligtvis skulle vi förstå vad du egentligen är ute efter om vi bara ansträngde oss lite, och naturligtvis borde vi anstänga oss lite. Men det är trots allt du som för fram de nya idéerna, så därför är det du som borde se till att göra idéerna lätta att uppfatta.

Ett av de vanligaste misstagen när man ska framföra sin åsikt är att införa onödiga motsatsförhållanden. "Skräckrollspel" eller "skräcksession". Stelbent slaveri under förlegade genreindelningar eller frihet, kreativitet och en bättre värld för alla rollspelare. Visst, det låter ju radikalt och nyskapande att säga att det är dags att sluta genreindela rollspel, och du kan säkert få till en del rätt roliga inläggsrubriker på temat, men är det verkligen vad du är ute efter? Du säger att du inte gillar när någon försöker säga att du spelar "fel", så du kan säkert tänka dig in i vår situation -- vad tror du händer när du säger att vi genreindelar fel?

Just det, vi blir defensiva, och när man är defensiv är det svårt att ta till sig nya idéer. Vi vet ju att vi faktiskt har haft nytta av genreindelningen, och vi vet att vi har haft hur roligt som helst då vi spelat "skräckrollspel" eller "fantasyrollspel". Så när du angriper hela genreindelningen tycker vi förstås att du angriper just den nytta och det nöje vi haft av den, så därför sätter vi igång att försvara den så gott vi kan. I stället för att få oss att se bortom genreindelningen och in i det rollspelandets paradis som du anar bortom horisonten får du oss att se just den nytta vi trots allt haft av indelningen. I stället för att få oss att ifrågasätta genreindelningen får du oss att försvara den, och sedan klagar du när vi bara håller fast vid våra gamla idéer.

Så tänk efter -- vad är det egentligen du är ute efter? Är det att rasera genreindelningen, eller är det att inte låta sig begränsas av genreindelningen? Är det att du ska få rätt eller är det att vi alla ska få bättre möjligheter att spela som vi vill, i vilket rollspel vi vill?

Om du faktiskt bara bryr dig om att få rätt så är jag inte särskilt intresserad av frågan, och ber dig att i framtiden märka alla inlägg där du argumenterar för din sak med en predikande kanin ( >:^o !!! ) så att jag kan undvika dem. Men om du vill att vi ska tänka över vad vi egentligen använder genreindelningen till och hur vi kan försöka undvika att begränsas av den så föreslår jag att du tänker lite på hur du framför ditt budskap. Skulle det vara väldigt svårt att tona ner lite på kritiken av genreindelningen och i stället säga mer om de konstruktiva delarna av ditt budskap?

Du säger till exempel "Genom att ta bort fokus från spelböckerna och lyfta fram de närvarande vid spelsessionerna så skaffar man sig en bättre och intressantare utgångspunkt när man sedan diskuterar hur man uppnår skräckstämning" och "Vad jag önskar mig är att vi med dagens kompetens- och ambitionsnivå kunde göra rollspel efter den gamla devisen". Jag tror också att de här sakerna skulle kunna göra rollspelandet mycket bättre, men däremot lyckas jag inte inse varför man måste avskaffa de gamla genreindelningarna först. Visst, det skulle kanske gå lättare att fokusera på spelsessionerna om genreindelningarna var annorlunda, och visst, det skulle kanske vara lättare att göra rollspel som inspirerar om man inte hindrades av genreindelningar, men däremot är det inte lätt att avskaffa genreindelningarna.

Om du satsade hälften av den energi du lägger ner på att försöka rasera genreindelningarna på att se förbi genreindelningarna och göra något av det du ser skulle du kanske få oss att lyssna. Den dag du kan visa upp ett rollspel och säga "Titta, det var så här jag menade. Om man inte bryr sig om genreindelningar kan man göra så här bra rollspel" kanske någon lyssnar och går och gör ett eget rollspel som också struntar i genreindelningar och som också är kreativt, nyskapande och roligt. Då har du lyckats, inte för att du krossat genreindelningen, utan för att du visat att vi inte behöver den. Och om ingen ändå lyssnar så har du åtminstone ett kreativt, roligt och nyskapande rollspel. Om du misslyckas med det du försöker göra nu har du ingenting alls, förutom ett femtiotal arga inlägg och ett par schyssta rubriker.

-JPS- kan också predika om jag vill

 

[Ghoulz]

Re: Urban fjantism

Urban Fantasy kan vara serien Preacher, Hellboy, Delta Green och Changeling

Så länge de utspelar sig i städer, right? Och vill man spela på landet så kan man använda den helt främmande genren "rural fantasy", right? Problemet med Urban Fantasy är att det inte ÄR en genre - den kanske kan bli det om den accepteras av flera och får en klar uppsättning referenser. Utan detta är det ingen traditionell genre.

Och jag vägrar gå med på att rollspel är en så egen konstform att genrer i litteratur och film inte platsar inom den - är det inte så att det är där vi får mest inspiration? Eller får du enbart inspiration från det rollspel du använder - friform eller ej? Märk väl att det finns en mycket stark korsbefruktning mellan litterära genrer och filmgenrer - gotisk skräck och noir är sådana exempel. Dessa genrer har sedan utvecklats. Ghoulz uppskattar t.ex. genren "Country Noir" mycket. Den bygger på lika delar mörk diskbänksrealism och noirintrig - settingen är amerikanskt vitt slödder. Mycket inspiration kommer från countryartister som Johnny Cash och David Allen Coe. Det finns alltså exempel på hur genrer inom konst, litteratur och musik korsbefruktar varandra - den gotiska kulturen är väl kanske det bästa exemplet. Rap är bara en del av den kultur som kallas hip hop. Och en ganska litterär musikform i sig.

Enkelt; vill man åt ett rollspel som man kan köra Event Horizon-skräck i så frågar man "finns det något SF-rollspel som ni tycker är lämpat för skräcksessioner?"

Visst, det är helt ok. Precis så vill jag ha det. Event Horizon hör hemma i Skräckgenren lika mycket som den hör hemma i SF-genren. Personligen skulle jag rekommendera Mutant RYMD eller Kult med egna regler för nya vapen och högteknologi. Eller så kanske jag skulle rekommendera en sammanslagning av dem bägge som jag själv arbetar på och författar äventyr till. Poängen är att genrer är lösa i formen och kan anpassas, men de är mer än spelsessioner. De är fragment att bygga sessioner och kampanjer av. Men det betyder inte att det finns rollspel som är författade för att sluta upp i Skräck-ledet och vara en del av Skräck-kulturen. om man sedan använder deras regler till annat är en annan sak. Men man kan faktiskt (hör och häpna!) spela fullkomligt oskräckiga äventyr där man inte blir rädd alls, och fortfarande rör det sig om Skräck. Det beror på setting, helt enkelt.

Det får folk att rynka på näsan inför tanken på att prova på skräck i DoD6 (vilket fungerar perfekt!) eller i Changeling (ännu bättre!), vilket är synd och skam.

Att blanda in element av Skräck i en fantasysetting är inget "unheard of". DoD6 är dock inte ett spel som i sig självt skriver in sig i någon form av Skräck-tradition. Det gör spel som kallar sig "Horror". Changeling är väl lika delar Skräck och Fantasy - beroende på spelstil kan det mycket väl fungera som Skräck enligt mind efinition. Man bråkar inte med älvor, vad jag vet.

Poängen att vi ska genreindela för det som gäller oss alla. Dit räknas spelvärldens miljö och regeluppsättning

Ah. Så vi ska alltså strunta i DoD6 eftersom reglerna och dess vanliga spelvärlds miljö inte är Skräck? Personligen kan jag hålla emd om att diskussioner kring detta spels fummelsystem hör hemma någon annanstans, medan jag håller med dig om att den som söker skräcktips till sin fantasykampanj mycket väl kan fråga här. En diskussion om Kults system hör dock hemma här eftersom Kult är ett Skräckspel.

 

[Vindhand]

Re: skräckrollspel [RA]

Det här har vi ju redan gått igenom. Vill man fråga om vilket rollspel som går att spela skräcksessioner med så kan alla räkna upp de spel som de tycker passar för ändamålet. Jag tycker Changeling är ett av de bästa, men jag tror att många skulle rynka på näsan om jag kallade Changeling ett "skräckrollspel".

Att man kan genreindela ett område innebär inte att man måste vara enig. Jag har t.ex. lidit igenom många urtråkiga diskussioner om ett visst band är en viss musikstil eller inte (kunde inte bry mig mindre).

Jag tycker det är helt okej att man tvistar om huruvida ett spel är SF eller cyberpunk osv, så länge man pratar om samma saker. Rollspelsboken har vi båda i våra händer, den kan vi diskutera om. Vi kan dock inte prata om mina spelsessioner och jämföra dem med dina, för där vet vi inget om vad den andre pratar om. En saxofon är både ett rock n' roll-instrument och ett bebop-instrument, att föra en diskussion om vad den är mest är fullkomligt idiotiskt.

Jag håller helt med. Skall man genreindela ett spel är det spelet självt man skall titta på. Jag tycker dock inte att detta på något sätt hindrar en från att genreindela spel. Snarare underlättar det eftersom man får något mer påtagligt att titta på.

Liknelsen med instrument och musikstilar tycker jag är helt ur spår. T.o.m. du håller väl med om att kopplingen mellan spel och dess använding är starkare än så?

 

[Ymir]

Re: Skräckrollspel - i've said it before

Men det är trots allt du som för fram de nya idéerna

Tja...renodlade 'skräck'rollspel som tvivelaktig genre har jag förvisso propagerat för ett bra tag. Ergo, nån finns det iallafall som håller med Rising till fullo på denna punkt.

- Ymir, har sagt det förr.

 

[Ymir]

Re: Okreativa rollspel = välgjorda spelvärldar?

"Det märks klart och tydligt vilka generationer som är de mest kreativa, med tanke på vilka rollspel de föredrar och inte föredrar"

Blev väldigt sugen på exempel där. Utveckla gärna.

- Ymir, fick en släng av paranoia, kände sig träffad och hoppas det var placebo

 

[Ymir]

Re: Bra SL-verktyg?

"läsa tusen miljarder med bogus-böcker från WW och leka WoD-trivia"

Syftet med alla dessa böcker och deras WoD-trivia är ju just att tjänstgöra som inspiration för SL, och det är lysande inspiration imo. Att så fort jag slår upp en bok kunna få dussintals suveräna intriguppslag och plottrådar att spinna vidare på är snudd på obetalbart. Och samtidigt lämnas fältet helt öppet för en att själv spinna vidare, likaså skapa sin egen stämning, forma WoD efter sitt eget tycke - något WW hela tiden uppmuntrar till. Bra SL-verktyg är spelvärldar som ger SL högvis med godsaker att ösa ur, ger honom ideér, uppslag och inspiration, spel som, vid behov, kan bistå honom med trådar att väva till en helhet. Och på den punkten är det mesta, inte minst Kult, chanslöst mot WoD.

- Ymir, tycker till.

 

[Vindhand]

Re: En lång bergspredikan

Det var intressant...
Punkt 1: Att uttala sig om ett spel är en helt annan sak än att uttala sig om dess spelare eller vad de upplever.
Punkt 2: Det är ungefär som att mostätta sig fack i verktygslådan för att det går bra att slå i spik med kofoten och att det ändå är hantverkarens skicklighet som är viktig för resultatet.
Punkt 3: Jupp, håller med även om jag inte skulle klassa dig som fantasilös fårskalle. Däremot är det totalt irrelevant. Båtbyggsatsen _är_ en båtbyggsats även om lego eller model-lera är roligare eller bättre, trots att man kan bygga flygplan av den med tillräcklig ansträngning.

På tal om lego så är det en utmärkt liknelse. Ibland när jag var liten fick jag en snygg ny legomodul. En rymdstation eller så. Ofta byggde jag också ihop den enligt bruksanvisningen och lekte litet med den. Det dröjde dock inte många timmar innan jag började bygga om den. Till slut svaldes den som lösa bitar av hela legolådan och kunde senare reinkarneras som en båt eller en gigantisk nalle. Betyder det att etiketten "Rymdstation" på lågan var fel eller att det hade varit lika rätt att skriva "20% gigantisk nalle" på den? Nej. Den var ämnad att bli en rymdstation och särskilt väl lämpad att bli en rymdstation. Den gav mig idéer om hur rymdstationer kunde se ut. Idéer jag senare hade nytta av när jag slaktade "Flygplats" för att bygga coola rymdskepp av det.

Att kalla ett spel skräckrollspel sätter en etikett på byggsatsen. Det är inte helt poänglöst.

 

[Kornella]

Okreativa rollspel = överproducerade spelvärldar?

Ja vi kan väl använda Eon eftersom det var däromkring din paranoia troligen kretsade.

Eon är ett så överproducerat rollspel att många av dess spelare verkar helt sonika tappa all egen kreativitet. Vilket faktiskt är väldigt tragiskt med ett så halvfärdigt rollspel som Eon. Nu sitter folk exempelvis och väntar på att drakar skall beskrivas och få grundegenskaper. Få lär ha skapat egna drakar och använt dem i Eon.

De verkar helt enkelt inte "våga" skapa något som kan riskera att gå emot Neogames skapelse.

Sedan kan vi för rättvisans skulle exemplifiera med DOD6. Jag vill minnas att Medusa Games har sagt att de överväger att avstå från att göra fler äventyr som är Trudvang-specifika just för att de känner sig hindrade av Jorges och även kommande moduler. Även om nu DOD6 troligen har långt ifrån lika maniskt överproducerat (och otroligt nog inte lika ofärdigt regelmässigt) som Eon och Mundana är.

Jag tycker mig se en klar tendens att yngre spelare (yngre spelare som annars har lättast för att vara kreativa om man frågar mig) helt rättar sig efter en mall, speciellt sådana som börjar spela med Eon, och jag vill gärna dra ett likhetstecken men överproduktion och bristande skaparglädje vilket jag faktiskt tolkade att Rising också gör.

Naturligtvis har det enorma utbudet också en viss del i det hela. Numera kanske man helt enkelt inte behöver skapa något eget för de flesta rollspelsvarianter finns där ute för den fantasilöse och/eller slöe. Problemet är bara att utbudet även förslöar resten av rollspelarna.

Sist men inte minst vet jag exakt vad du kommer säga, så jag säger det nu. Jag pratar i största allmänhet och mina personliga observationer, inga enstaka personer utan hobbyn som helhet. Så du behöver inte svara det mest uppenbara, tack;P.

Nella

 

[walium]

Re: Okreativa rollspel = överproducerade spelvärldar?

"Eon är ett så överproducerat rollspel att många av dess spelare verkar helt sonika tappa all egen kreativitet. Vilket faktiskt är väldigt tragiskt med ett så halvfärdigt rollspel som Eon. Nu sitter folk exempelvis och väntar på att drakar skall beskrivas och få grundegenskaper. Få lär ha skapat egna drakar och använt dem i Eon."

Men hur ska man lösa detta dilemma? Neogames är trotsallt ett företag som har för avsikt att iallafall gå runt rent ekonomiskt. Man kan inte gärna kräva att de ska släppa färre moduler för att det nuvarande upplägget på lång sikt kan skada rollspelshobbyn. Är ni helt säkra på att det inte är nostalgi som spökar?

- Det var bättre förr när jag började rollspela för då fanns det minsann inte en massa moduler utan då fick man använda sin egen fantasi.

Den meningen har man hört i väldigt många sammanhang. Dagens rollspelsungdomar är inte gårdagens. Världen har blivit mycket snabbare och intensivare och de är vana att bli underhållna istället för att underhålla sig själva. Kanske innebär detta att äldre rollspelare borde ta ett visst ansvar och vissa de yngre rollspelarna en annan sida av hobbyn. Men hur många spelargrupper består av medlemmar med ett åldersspann på tio år eller mer?

När det gäller äldre spelare så är det väl framförallt tidsbrist som är det stora problemet. Arbete, flickvän/pojkvän, barn och andra vuxenproblem gör att man måste ändra sina prioriteringar. Man har helt enkelt vare sig tid eller ork att vara lika aktiv och kreativ längre.

Även om det är skitkul att diskutera den här frågan så tycker jag nog ändå att ni är lite onödigt pessimistiska. Har ni egentligen några belägg för påståendena om att dagens unga rollspelare verkligen är så fantasilösa och kreativa? När Rising börjar klaga på att han blivit dum och seg är det svårt att hålla sig för skratt. Han är trotsallt en av forumets idésprutor och kreativ som få. Jag har svårt att tro att han skulle behöva oroa sig.

Kom även ihåg att det här forumet är en utmärkt plats att få positiv feedback och hjälp med sina galna idéer vilket borde hjälpa iallafall några tappra själar att förbli kreativa och skärpta.

 

[Vindhand]

Re: Okreativa rollspel = överproducerade spelvärld

Neogames är trotsallt ett företag som har för avsikt att iallafall gå runt rent ekonomiskt. Man kan inte gärna kräva att de ska släppa färre moduler för att det nuvarande upplägget på lång sikt kan skada rollspelshobbyn.

Det jag tycker är mest skadligt med just neogames taktik är inte att de släpper många moduler utan sättet de gör det på. Att släppa en modul om t.ex. Drakar är ju bra och kan vara inspirerande och användbart. Att _utlova_ en ypperligt detaljerad modul om drakar och hänvisa alla frågor om drakar till denna hypotetiska publikation lägger däremot ett lock på kreativiteten. Varför bygga egna drakar när modulen kommer "snart"? Att sedan modulen fortsätter att dingla framför en i releaseplanen år ut och år in förstärker bara denna effekt.

Med andra ord är det kombinationen av hög detaljnivå, framåtreferenser i produkterna och en kufisk releaseplan som är riktigt skadlig. Framåtreferenserna och den kufiska releaseplanen borde vara lätta att skrota i.a.f.

Är ni helt säkra på att det inte är nostalgi som spökar?

Man lära sig av historien utan att vara nostalgiker

Även om det är skitkul att diskutera den här frågan så tycker jag nog ändå att ni är lite onödigt pessimistiska. Har ni egentligen några belägg för påståendena om att dagens unga rollspelare verkligen är så fantasilösa och kreativa?

Tja, gårdagens rollspelare klarade sig med färre sidor i färre böcker än dagens och hade roligare (uppenbarligen eftersom fler spelade). Är inte det bevis nog?

 

[Kitzune]

Okej, okej - Hold your horses!

Urban Fantasy kan vara serien Preacher, Hellboy, Delta Green och Changeling

Nu börjar du tassa in på känsligt område, pysen

Till att börja med anser jag att du börjar i fel ände, nämligen
Fantasyn. För mig ligger Science Fiction, den fantastiska
historiens urmoder, mycket närmare tillhands. Hellboy är
Science Fiction-artad i tonen, inte fantasy, Preacher är
verkligen inte Fantasy - Men Urban. Däremot är Science
Fiction-berättartradition närmare till hands när jag beskriver
Preacher.

Jag börjar bli allvarligt trött på fantasy-fjanteriet nu förtin´ (inget
påhopp på dig Rising, jag bara är det i största allmänhet).

/Alexander Gyhlesten

 

[Nemesis_UBBT]

Re: Urban fjantism

Eller så kanske jag skulle rekommendera en sammanslagning av dem bägge som jag själv arbetar på och författar äventyr till.

Har du något material färdigt?

 

[Rising]

Re: Okej, okej - Hold your horses!

"Till att börja med anser jag att du börjar i fel ände, nämligen
Fantasyn. För mig ligger Science Fiction, den fantastiska
historiens urmoder, mycket närmare tillhands."

Jag gillar nog inte heller "urban fantasy", (främst för att man då frågar sig vad "rural fantasy" skulle vara, vilket Ghoul redan påpekat) men det är ändock en genre som finns och som används i många sammanhang (sök på nätet) så jag använde den istället för min egna "övernaturligt nutidsrollspel".

Jag undrar vad du menar med "Fantasy" resp. "SF". Science Fiction står ju för att det någonstans skall finnas "science" med i bilden, vilket jag inte hittar mycket av i Hellboy. Däremot används myter, ockultism och magi frekvent.

Preacher tycker jag är fantasy eftersom du har änglar, demoner, helgon, voodoo och en John Wayne-låtsaskompis med i bilden. "Fantasy" i modern tappning och med storstädernas rytm och språk; "Urban Fantasy".

Kanske vore "Beat Fantasy" bättre?

Nå, jag är osäker på vilken genre vi skall använda. På det området finns skarpare intellekt än mitt som kan ha åsikter. Jag menar bara att den diskussionen är vettig eftersom du och jag har samma "Urban Fantasy-rollspel" i händerna, medan vi inte kan veta hur mycket "skräck" varandra har i varsina spelsessioner.

/Rising

 

[Kitzune]

SF-Begreppet

Science Fiction står ju för att det någonstans skall
finnas "science" med i bilden

Tro mig, mer räknas till Science Fiction än man först tror
(var mitt specialarbete i gymnasiet . Te.x är Utopia (Moore)
SF. Den mest elementära biten i SF äro:
Något övernaturligt eller icke existerande skall finnas med.


Fantasy grundar sig i vad som förut i Sverige kallades för
"den fantastiska historien" och var enbart en undergenre till
SF, det var en depå för berättelser som ändå hade rötterna
i SF men saknade mer pricksäkra bitar för genrem. Ska jag
ta ett rent konkret exempel vore det väl Alice i Underlandet
(Carrol), en av de första fantastiska historierna som fick
genomslag.

Nidbilderna att SF skall handla om raketer, utomjordingar,
planeter långt bort och laserpistoler grundar sig först och
främst i att genren har lekt med teknologi och att det vid en
tidpunkt var populärast att skriva om rymdfart och
utomjordingar - I samma skede som den breda massan fick
upp ögonen för det och började läsa det - vilket har gjort att
bilden av SF som den är idag är vad den är.

Preacher tycker jag är fantasy eftersom du har änglar,
demoner, helgon, voodoo och en John Wayne-låtsaskompis
med i bilden

Poängen är att om du skulle ha med änglar, demoner, helgon,
voodoo och John-Wayne-låtsaskompis i ett Sci-Fi rollspel
skulle du knappast kalla det för fantasy, eller hur?
Magi, änglar, mirakel, myter eller ockultism är inget specifikt
för Fantasy-genren. Titta på Shadowrunner (Magi) eller Final
Fantasy-serien (myter).

Men, jag stödjer dig helhjärtat i din kamp (Folk får hicka när
jag berättar för dem att Mary Shellys Frankenstein inte är
skräck utan Science Fiction) - Keep on riding

/Alexander Gyhlesten

 

[Rising]

Re: SF-Begreppet

Ujujuj... Jag är nog oförmögen att prata om genrer som SF och Fantasy överhuvudtaget, för jag resonerar rätt annorlunda. Star Wars är inte SF för mig, utan Fantasy i rymden. Mycket riktigt har ju George Lucas låtit sig inspireras mer av gamla myter och legender än artiklar i Forskning och Framsteg. Man märker ju också att när man tar den övergripande dramaturgin från Star Wars och byter ut kulisserna till medeltida slott och borgar så fungerar berättelsen fortfarande lika bra. Jag pratar förstås om Willow.

Samma sak gäller Final Fantasy. Det är Fantasy för mig, inte SF. Rymdskeppen kunde lika gärna vara båtar, typ.

Däremot så går det inte att ta äkta SF och klä den Fantasykläder.

---

"Men, jag stödjer dig helhjärtat i din kamp (Folk får hicka när
jag berättar för dem att Mary Shellys Frankenstein inte är
skräck utan Science Fiction)"

He, det har du rätt i. Jag har inte tänkt på det så, men du har ju alldeles rätt. Smart.

/Riz

 

[Ghoulz]

Mutant RYMD - Kult

Nix. Inte mer än väldigt grundläggande äventyrsanteckningar av lite eller inget värde. Inget regelmässigt. Men jag utgår ganska mycket från Mutant RYMD:s världsbeskrivning när det gäller "människans" situation. Däremot har jag i stort sett skurit bort allt som har med ondskan som fysisk makt att göra. Möjligtvis ska jag låta Nero vara kvar. Jag funderar också på att låta "stjärnorna ha slocknat" genom att en mörk, ond "sfär" slutit sig kring vårt solsystem. Påtagligare än så tänker jag inte låta ondskan vara. kanske ett och annat monster mellanåt, men mest mystiska kulter, otäcka mutanter och galenskap. Resten av världen tänker jag mig lite i stil med Minority Report eller Blade Runner - en genomkommersialiserad kapitalistisk dystopi med få fria zoner. Tanken är att framställa den utommänskliga ondskan (som jag trots allt vill ha kvar utan några minikanonsviftande nefariter) som ganska relativ i förhållande till det helvete människan själv skapat. För tillfället jobbar jag på ett smart sätt att bygga vettiga vapen och rustningar i Kultsystemet (som jag tycker lämpar sig bättre för skräck än vad Mutants gör). Eftersom jag är mycket mer sprudlande av idéer när det gäller setting än när det gäller att bygga regelsystem går det trögt. Men påminn mig om någon vecka så kanske jag har något.