Re: Nyskapande idéer i Vampire
A mechanic by which the character's morality is measured, and how it relates to the monstrous half of her personality. More than a simple pairing of descriptors (like Pendragon's Passions), Humanity and the Paths of Enlightenment are the moral barometers, customizable by the Storyteller, that make the characters accountable for their actions and determine the readiness with which they'll commit further breaches against the moral code.
Star Wars d6 nämnde också Krille, och det kom fyra år för Vampire.
Personality archetypes that serve both the "soft" purpose of defining character personalities (good for thumbnail descriptors) and the "crunchy" purpose of determining when they replenish their pool of personal initiative.
"Pool of personal initiative"? Tror inte han vet själv vad han vill ha sagt. Och personbeskrivare av olika slag har funnits sedan tidiga utgåvor av D&D i form av Alignment.
Social dynamic that breaks characters into further individual categories than a single council or faction. Characters have sects, clans and subfactions within. The setting also allows those characters to reject those distinctions (autarkis, anarchs) and gives the Storyteller room to create her own (the Inconnu, blood cults, Gehenna cults).
Göra mer djup genom att vara med i flera fraktioner? Ge möjligheten att inte vara med flera egna namn? Snälla...
Alla spel som har någon form av fraktionsstruktur - D&D Forgotten Realms bla - kan ge dig samma variation. Egentligen alla spel som använder sig av arketypiska eller förstrukturerade intriger, vilket i slutänden blir de flesta rollspelen överhuvudtaget.
A clan of ...
Majoriteten (alla?) av alla klaner, stammar och andra saker WoD har i sin repertoar använder sig av namn som kommer lite varstanns ifrån, och sedan modifierade mytologiska koncept som ofta förvanskas från sina ursprung.
De värsta exemplen tycker jag är Wendigo i Werewolf, samt Nosferatu i Vampire. För att inte tala om bakgrundshistorien till Vampire, som är en blandning mellan biblisk goja och påhittat nonsens.
De koncept och idéer han tar upp har jag inte sett i samma form i andra rollspel.
Inte jag heller, förvisso. Formen är annorlunda, annars hade de ju bara kunnat kopiera ett spel och trycka det under nytt namn
Men det som jag fann innovativt med Vampire är just monsterperspektivet och att det inte bara handlade om att man kunde studsa runt och spöa människor. Grunden är smått trevlig, även om ångestfokuset kanske var lite för högt från början. Men en sådan sak kommer man lätt bort ifrån.
Däremot är många av Vampires mekaniker och världsdata antingen plagierade (Carmilla -> Camarilla) eller använda som byggstenar för att skapa det färdiga alstret (Anne Rice, mytologi).
Vissa tycker spelet är jättebra, men ju mer jag granskar det - och ju mer jag hör om de nyare inkarnationerna - ju sämre tycker jag också att det är. Rätt tråkigt, egentligen, för spelet började med en otrolig potential och jag uppskattar fortfarande minnena av ett par längre kampanjer. Men som spelet ser ut idag vill jag själv inte ta i det med tång, för det har växt om sig själv och blivit ett korsreferensernas paradis istället för ett välnyanserat och relativt nyskapande rollspel.
Men jag tycker inte att det var nyskapande av samma anledningar som Justin beskriver, utan som sagt för monsterförhärligandet etc.
