Western som regelsystem

[Hans E Magnusson]

SKÅDESPELERI Kvalitet/Motstånd
Du har lärt dig att tala och agera inför publik. Om du
lyckas kan du artikulera så tydligt att alla hör vad du
säger och du kan med (yviga) gester gestalta känslor
och reaktioner så att även publiken på de bakre raderna
uppfattar vad som händer. Du kan memorera
en roll eller ett uppträdande för varje steg du har i
Färdighetsnivå. Försöker du lura någon slås ditt
Skådespeleri mot offrets Vaksamhet.

VÄLTALIGHET Situation/Motstånd
Har du talets gåva och kan formulera dig väl utan att
staka dig? Då har du Vältalighet, du kan debattera
och argumentera så att folk vill tro dig och lättare låter
sig övertalas. Du kan inte dra vilka valser som helst,
då ökas Svårighetsgraden. Detta är en lämplig
Färdighet för politiker, handelsresande försäljare,
kvacksalvare, bedragare, advokater och lagmän.

 

[Mogger]

Jag gör ett försök till, inte för att jag tror att det tjänar något till.

Socialt fokuserade roller i Western IV:
Advokat
Agitator
Bedragare
Entrepenör
Kvacksalvare
Mambo
Medium
Predikant
Reporter
Saloonflicka
Schaman
Skådespelare

Sociala färdigheter i Western IV:
Skådespeleri (kan i spelet användas av t.ex. bedragare, skådespelare och kvacksalvare för att påverka folkmassor)
Etikett
Infiltration
Köpslå
Ledarskap
Vältalighet
+ Jag skulle kunna argumentera för att Läsa/Skriva borde kunna användas för att påverka folk (För den som vill spela reporter, tidningsredaktör eller

Rykte i Western IV
Man kan använda sitt rykte för att påverka folk.

Sociala fördelar i Western IV:

1. Alldaglig (Motsatsen till karismatisk, gör att man inte sticker ut, vilket kan vara fördel i vissa situationer)
2. Chevaleresk (Kvinnor tycker att man är pålitlig och anför tror sig, så länge man agerar hedervärt)
3. Demagog (Får folk att lyssna och kan förskjuta deras reaktion så att de blir mer positiva mot dig)
4. Diplomat (Kan lugna ner överhettade situationer och ge insikt i hur de kan lösas)
5. En av oss (Används för att motverka nackdelen förtryckt i vissa situationer)
6. Född ledare (Ger helt enkelt bonus till ledarskap)
7. Förförisk (Kan förbättra reaktionen hos motparten i en förförisk situation, SLP agerar sedan som hen är förälskad)
8. Hal (Kan komma ur knipor och konfrontationer)
9. Indianvän (Fungerar mest som en kontakt, men ger också bättre reaktion från gruppen man är vän med)
10. Jag är lagen (Kan vara en social fördel tycker jag)
11. Karismatisk (Man upplevs som charmig och får bonusar i vältalighet, ledarskap, mer berömmelse)
12. Kontakt
13. Lögnhals (Immun mot fördelen Människokännare, kan få folk att tro på osannolika lögner)
14. Människokännare (Du kan nå insikt om en viktig drivkraft hos en människa, eller avgöra om de ljuger)
15. Silvertunga (Ger bonus i vältalighet och köpslå)
16. Som en riktig karl (Motverkar nackdelen kvinna och ger tillträde till sammanhang där man annars utesluts)
17. Svårimponerad (Bättre på att motstå någon som försöker använda sitt rykte för att sätta sig i respekt)
18. Vän
19. Ädel vilde (En till fördel som gör att du släpps in i sammanhang där du annars hade uteslutits)

Jag tycker att kombinationen av färdigheter (fler än en, även om man säkert skulle kunna hitta på fler) och fördelar (som är en stor grej i den här utgåvan) gör det fullt möjligt att spela sociala karaktärer även om man inte är social själv (vilket jag inte är), i vissa fall behöver du inte ens slå tärning för att lyckas. Karisma finns, men det är en fördel inte en egenskap.

Frågan är, har du spelat Western IV och dess supplement? Alltså, har du testat hur det är att köpa, använda och utveckla dessa färdigheter och förmågor?

Problemet med Western IV är inte att det saknas sociala färdigheter eller förmågor. Problemet är att du då aktivt väljer bort din chans att ens ha en rimlig möjlighet att överleva våldsamheter. Och i Old West, som inte sällan bygger den starkes rätt, hämnd odyl väljer du då bort en stor del av din valfrihet. Spelet är alldeles för lätt att "missbruka" och det finns alldeles för lite incitament för att välja bort förmågan att kunna försvara sig själv.

PS. Jag älskar alla utgåvor av Western. Det är det svenska spel vi spelat mest de senaste 25 åren eller så.

 

[Klingonsylt]

Dessutom saknas någon form av verbal manipulation som Övertala, bluffa eller liknande.

Jag tror vältalighet är tänkt att innefatta det mesta där.

Problemet med Western IV är inte att det saknas sociala färdigheter eller förmågor. Problemet är att du då aktivt väljer bort din chans att ens ha en rimlig möjlighet att överleva våldsamheter. Och i Old West, som inte sällan bygger den starkes rätt, hämnd odyl väljer du då bort en stor del av din valfrihet. Spelet är alldeles för lätt att "missbruka" och det finns alldeles för lite incitament för att välja bort förmågan att kunna försvara sig själv.

Tycker inte de sociala färdigheterna är det värsta problemet där. Jag ville göra en karaktär som fångade in, tämjde och sålde vildhästar. Har inte regelboken här nu men tror jag köpte färdigheterna: bransch/hästar, rida, dressyr/hästar, hantverk/hästskötsel, spåra, köpslå, lasso..

Western är ändå ett av mina favoritspel Jag har allt som getts ut förutom första utgåvan.

 

[Gerkub]

Tycker inte de sociala färdigheterna är det värsta problemet där. Jag ville göra en karaktär som fångade in, tämjde och sålde vildhästar. Har inte regelboken här nu men tror jag köpte färdigheterna: bransch/hästar, rida, dressyr/hästar, hantverk/hästskötsel, spåra, köpslå, lasso..

Vad betydde det för den karaktären? Att den inte kunde slåss alls?

 

[Klingonsylt]

Vad betydde det för den karaktären? Att den inte kunde slåss alls?

Måste erkänna att jag inte minns, men jag tror inte det blev så mycket poäng till försvar, vapensnabbhet eller
träffsäkerhet.

 

[Mogger]

Jag tror vältalighet är tänkt att innefatta det mesta där.

Kom på det och strök meningen, men du hann visst citera, din jäkel!

Tycker inte de sociala färdigheterna är det värsta problemet där. Jag ville göra en karaktär som fångade in, tämjde och sålde vildhästar. Har inte regelboken här nu men tror jag köpte färdigheterna: bransch/hästar, rida, dressyr/hästar, hantverk/hästskötsel, spåra, köpslå, lasso..

Ja, jag håller helt med. Och vill man spela revolverman blir man så övermycket bättre än den som vill ha en rimlig bakgrund som cowboy eller nått.

Western är ändå ett av mina favoritspel Jag har allt som getts ut förutom första utgåvan.

Samma! Sålde tyvärr 1:a utgåvan under en rollspelssvacka. Men älskar både genren, spelet och supplementen.

 

[Mogger]

Vad betydde det för den karaktären? Att den inte kunde slåss alls?

Det finns en tråd där @CapnZapp förtjänstfullt går in på systemets svagare delar, inkl siffror som styrker argumentet. Men det korta svaret är ja. Det är tyvärr rätt binärt i Western. Antingen kan du inte slåss, eller så kan du det. Att vara halvbra är inte riktigt möjligt.

 

[Nässe]

Kan det vara så att Western IV är ett spel konstruerat så att du inte kan vara en 23-åring som är en kompetent cowboy OCH en kompetent revolverman OCH en kompetent försäljare/ skådis? Alltså att detta spelskaparnas vision av hur spelvärlden ska vara, snarare än att de glömt testa spelet och skiter i resultatet av hur reglerna är utformade? Jag har som sagt inte läst spelet, men för mig är det en väldig skillnad på "jag gillar inte deras version av hur man ska spela Western-rollspel" och "de har skrivit ett icke-fungerande spel som de glömt speltesta". Detta också angående tråden om hur folk pratar om spelskapare. Igen med reservation för att jag inte läst Western IV.

 

[Mogger]

Kan det vara så att Western IV är ett spel konstruerat så att du inte kan vara en 23-åring som är en kompetent cowboy OCH en kompetent revolverman OCH en kompetent försäljare/ skådis? Alltså att detta spelskaparnas vision av hur spelvärlden ska vara, snarare än att de glömt testa spelet och skiter i resultatet av hur reglerna är utformade? Jag har som sagt inte läst spelet, men för mig är det en väldig skillnad på "jag gillar inte deras version av hur man ska spela Western-rollspel" och "de har skrivit ett icke-fungerande spel som de glömt speltesta". Detta också angående tråden om hur folk pratar om spelskapare. Igen med reservation för att jag inte läst Western IV.

Jag har ingen aning om hur processen såg ut, men Western är ju av tradition ett spel som tryggt kan placeras i den simulationistiska ådran. Jag skulle säga att det inte råder några större tvivel kring det. Jag skulle dessutom säga att spelet lider av en del brister som inte känns genomtänkta. Jag har redan tagit upp några av dem, men de viktigaste är att det finns uppenbara optimala val om man vill spela en RP som kan skjuta med sina vapen och överleva en strid. Dessa är val är förstärkande så du blir en avsevärt mycket mer kompetent skytt om du gör dessa, i mina ögon, optimala val.

Det är lite som att välja mellan att köpa en trombon eller en fiol, för samma peng, men i trombonen ligger det en diamant.

 

[Lukas]

I en av speltupparna jag spelledare för i Western så var det en väldigt socialgrupp rollpersoner, motiverade av rollerna som fanns hade vi en en Advokat, en Predikant och en Reporter, försökte köra en mer kulturkampanj då regelboken yser känsla av att uppmuntra Culturegaming ( du slumpar för fan din familjs historia i landet). Men Fannsystemet fullständigt bristfälligt på den punkten.
Nästan allt kom att handla om färdigheten Vältalig och väldigt lite annat som gjorde karaktärerna olika ifrån varandra.

Jag har totalt spelat western två längre kampanjer, en kortare kampanj och några one shots, och kommit fram till att jag tror jag är klar med det. Jag vill älska spelet för all kärlek regelböckerna är fyllda med, och alla fina ideer som finns där. Men varje gång jag spelat det har det falligt rätt platt.
Jag uppelver det inte finns stöd för culturegaming i systemet och Jag tycker det är för långsamt för ren action, så jag vet inte hur man använder spelet "korrekt"

Western är ett av de mest spelade spelen för mig de senaste 10åren, och jag har verkligen försökt att få det falla på plats, men tyvärr så har jag kommit till en punkt där jag gett upp.

 

[CapnZapp]

Kan det vara så att Western IV är ett spel konstruerat så att du inte kan vara en 23-åring som är en kompetent cowboy OCH en kompetent revolverman OCH en kompetent försäljare/ skådis? Alltså att detta spelskaparnas vision av hur spelvärlden ska vara, snarare än att de glömt testa spelet och skiter i resultatet av hur reglerna är utformade? Jag har som sagt inte läst spelet, men för mig är det en väldig skillnad på "jag gillar inte deras version av hur man ska spela Western-rollspel" och "de har skrivit ett icke-fungerande spel som de glömt speltesta". Detta också angående tråden om hur folk pratar om spelskapare. Igen med reservation för att jag inte läst Western IV.

Det är en rimlig synpunkt, särskilt som du inte läst spelet.

Jag har inte läst Western 1 men inbillar mig fokus där låg fullt och fast på hårda tysta män som sköt snabbare än Lucky Luke. Där kan man absolut argumentera för "skaparnas vision".

Men i Western 4 finns så mycket mer. Så mycket mycket mer. Spelet går entusiastiskt in på industrialister, skolfröknar, advokater och andra "civila" yrken. Äventyren tar upp teman och händelser från Amerikas riktiga historia och vinner mycket på att tala om sådant gemene man kanske glömt eller aldrig fått läsa om i historieundervisningen. Spelet kämpar rejält för att omvandla den väldigt svartvita världen från "klassiska" Westernhistorier (från pojkböcker och 50-talets pangpang-Westerns) till något fantastiskt intressant som får dig vilja veta mer om indianskolor, hur sjukdomar hanterades, kvinnoöden, voodoolegender, och hur vildmarken omvandlades till civilisation på superkort tid.

Men allt detta motarbetas, nej, skjuts i sank, av spelsystemet och hur äventyren befolkas av robust kompetenta SLPer.

En no-name SLP cowboy som inte tänker själv utan bara gör vad den onde rövarbaronen säger åt honom kan ensam skjuta ihjäl tre industrialister, skolfröknar och advokater. Spelet saknar andra sociala färdigheter än "Vältalighet" (det finns Korgflätning men inte Förföra, det finns Jordbruk men inte Övertala, det finns Sprängämnesteknik men inte Skvallra osv osv)

Spelsystemet gör att låga värden i stridsfärdigheter är helt värdelösa medan höga värden är överlägsna. Alltså inte en linjär utveckling, som i D&D (med en tjugosidig tärning) eller Basic Role-Playing (med en hundrasidig tärning).

Jag gjorde ett väldigt uppskattat ;-) mästerverk i MS Paint som illustrerar:



Oavsett om du har 9 eller kanske 15 i din valda vapenfärdighet är du usel och ska kasta dig i skydd och inte dra något vapen. Dessa sex steg gör inte någon skillnad i praktiken.
Medan skillnaden mellan 18 och 22 är skillnaden mellan en revolvertränad cowboy och en specialiserad revolverman. Dessa fyra steg gör stor skillnad.
Och skillnaden mellan 22 och 28 är skillnaden mellan två revolveress. Bägge kan skjuta ner en hel saloon med vanliga dödliga. Men revolvermannen med 22 är chanslös mot den med 28 (28 närmar sig legendarisk status).

Det känns helt fel att skapa en Skolfröken som sedan omedelbart struntar i att förbättra sina yrkesfärdigheter för att i stället spendera allt fokus på att bli bra på hagelgevär eller pistol, bara för att kunna vara nyttig när tiden för diskussion är över och kulorna börjar vina.

Det är en kraftig mismatch mellan hur spelet presenterar sig (modernt, inkluderande, mångbottnat) och vad dess regler verkligen leder till (simulationistiskt, gammeldags, enkelspårigt). Jag tror visionen har förändrats diametralt över tid, medan reglerna är det ingen som velat eller kunnat byta ut.

 

[Nässe]

Det är en rimlig synpunkt, särskilt som du inte läst spelet.

Jag har inte läst Western 1 men inbillar mig fokus där låg fullt och fast på hårda tysta män som sköt snabbare än Lucky Luke. Där kan man absolut argumentera för "skaparnas vision".

Men i Western 4 finns så mycket mer. Så mycket mycket mer. Spelet går entusiastiskt in på industrialister, skolfröknar, advokater och andra "civila" yrken. Äventyren tar upp teman och händelser från Amerikas riktiga historia och vinner mycket på att tala om sådant gemene man kanske glömt eller aldrig fått läsa om i historieundervisningen. Spelet kämpar rejält för att omvandla den väldigt svartvita världen från "klassiska" Westernhistorier (från pojkböcker och 50-talets pangpang-Westerns) till något fantastiskt intressant som får dig vilja veta mer om indianskolor, hur sjukdomar hanterades, kvinnoöden, voodoolegender, och hur vildmarken omvandlades till civilisation på superkort tid.

Men allt detta motarbetas, nej, skjuts i sank, av spelsystemet och hur äventyren befolkas av robust kompetenta SLPer.

En no-name SLP cowboy som inte tänker själv utan bara gör vad den onde rövarbaronen säger åt honom kan ensam skjuta ihjäl tre industrialister, skolfröknar och advokater. Spelet saknar andra sociala färdigheter än "Vältalighet" (det finns Korgflätning men inte Förföra, det finns Jordbruk men inte Övertala, det finns Sprängämnesteknik men inte Skvallra osv osv)

Spelsystemet gör att låga värden i stridsfärdigheter är helt värdelösa medan höga värden är överlägsna. Alltså inte en linjär utveckling, som i D&D (med en tjugosidig tärning) eller Basic Role-Playing (med en hundrasidig tärning).

Jag gjorde ett väldigt uppskattat ;-) mästerverk i MS Paint som illustrerar:

View attachment 14047

Oavsett om du har 9 eller kanske 15 i din valda vapenfärdighet är du usel och ska kasta dig i skydd och inte dra något vapen. Dessa sex steg gör inte någon skillnad i praktiken.
Medan skillnaden mellan 18 och 22 är skillnaden mellan en revolvertränad cowboy och en specialiserad revolverman. Dessa fyra steg gör stor skillnad.
Och skillnaden mellan 22 och 28 är skillnaden mellan två revolveress. Bägge kan skjuta ner en hel saloon med vanliga dödliga. Men revolvermannen med 22 är chanslös mot den med 28 (28 närmar sig legendarisk status).

Det känns helt fel att skapa en Skolfröken som sedan omedelbart struntar i att förbättra sina yrkesfärdigheter för att i stället spendera allt fokus på att bli bra på hagelgevär eller pistol, bara för att kunna vara nyttig när tiden för diskussion är över och kulorna börjar vina.

Det är en kraftig mismatch mellan hur spelet presenterar sig (modernt, inkluderande, mångbottnat) och vad dess regler verkligen leder till (simulationistiskt, gammeldags, enkelspårigt).

Förföra finns ju inte men det finns ju en hel grupp sociala färdigheter som täcker in sociala situationer , inte minst skådespela (tala med grupp) och vältalighet (påverka enskild). Så att det skulle vara en grov blunder, att de inte inkluderat sociala färdigheter verkar ju helt enkelt inte stämma.

Stridssystemet verkar byggt för att göra stor skillnad på en tränad soldat, en otränad våldsverkare och sedan en person som inte alls kan slåss. Det låter inte helt orimligt, men det kanske det är. Sen kan man ju undra varför man gör en skolfröken-rollperson och lägger all tid på att göra om henne till en revolverman (vilket inte heller låter orimligt, att det projektet tar tid). Men ja, jag ska egentligen inte skriva den här posten. Det hade varit mer intressant att höra hur de som tillverkade spelet/ systemet ser på sin vision av vad de ville skapa och hur väl de tycker sig ha lyckats.

 

[Mogger]

Stridssystemet verkar byggt för att göra stor skillnad på en tränad soldat, en otränad våldsverkare och sedan en person som inte alls kan slåss. Det låter inte helt orimligt, men det kanske det är.

Ja, det är orimligt. Idag, 2023, är det rätt stor skillnad på en tränad soldat och en civilist. Det var det inte 1870. Det fanns inga SEAL-soldater, mörkerkikare eller radarbilder. Gick du in i en strid så kunde det gå lite hur som helst. Googla OK Corall. Det var, som man brukar säga, rena vilda western!

Skillnaden 1870 var typ att du hade ett vapen och var beredd att använda det.

Edit: Om vi inte snackar typ Gatling gun. Det var ju en gamechanger.

 

[Mogger]

Det är en kraftig mismatch mellan hur spelet presenterar sig (modernt, inkluderande, mångbottnat) och vad dess regler verkligen leder till (simulationistiskt, gammeldags, enkelspårigt). Jag tror visionen har förändrats diametralt över tid, medan reglerna är det ingen som velat eller kunnat byta ut.

Samtidigt tycker jag att det är rätt stor skillnad på reglerna i de olika utgåvorna. 1:an var detaljistisk men minns det som underhållande och slumpmässigt. Många siffror men vanlig crunch. 2-3 var en avskalad variant som jag tycker funkade rätt bra. Visst fanns det några knepigheter men överlag fungerande RAW. Western IV är mer av allt. Allt. Vilket innebär att systemets knepigheter finns kvar men förstärks och med alla förmågor har synergier uppstått som jag inte kan tänka mig är avsiktliga (för de är i många fall ruggigt obalanserade på ett sätt som får mig mer att tänka på level 30 krigare än erfarna Western-figurer (min RP hade SKYHÖGA värden på närstrid tack vare ett såndant loop hole)).

 

[CapnZapp]

Samtidigt tycker jag att det är rätt stor skillnad på reglerna i de olika utgåvorna. 1:an var detaljistisk men minns det som underhållande och slumpmässigt. Många siffror men vanlig crunch. 2-3 var en avskalad variant som jag tycker funkade rätt bra. Visst fanns det några knepigheter men överlag fungerande RAW. Western IV är mer av allt. Allt. Vilket innebär att systemets knepigheter finns kvar men förstärks och med alla förmågor har synergier uppstått som jag inte kan tänka mig är avsiktliga (för de är i många fall ruggigt obalanserade på ett sätt som får mig mer att tänka på level 30 krigare än erfarna Western-figurer (min RP hade SKYHÖGA värden på närstrid tack vare ett såndant loop hole)).

Intressant.

Själv kan jag bara uttala mig om Western 4.

Att närstrid är helt brutet stämmer*, men det gör mig inte så mycket, eftersom det inte är fantasy melee som är Westerns grej. Enklast struntar man helt sonika i närstridsreglerna helt och hållet**.
*) Det huvudsakliga problemet såsom jag identifierat är inte enskilda minmax-manövrar, utan helt enkelt det att det bara är andra vältränade närstridsexperter som har en chans att stå emot en närstridsattack. Eftersom systemet fungerar som det gör, innebär det i praktiken att alla karaktärer blir hjälplösa såfort en tränad närstridskämpe kommer inom räckhåll.
**) närstrid är sitt eget system; helt separat från resten av stridsreglerna.

Precis som med all annan strid är du antingen dålig eller jättebäst, så i praktiken finns det två typer av karaktärer: de som inte fokuserade på närstrid å ena sidan, och typ Bruce Lee å andra sidan. Det finns noll känsla av realism när närstrid blir rocket tag.

 

[Nässe]

Ja, det är orimligt. Idag, 2023, är det rätt stor skillnad på en tränad soldat och en civilist. Det var det inte 1870. Det fanns inga SEAL-soldater, mörkerkikare eller radarbilder. Gick du in i en strid så kunde det gå lite hur som helst. Googla OK Corall. Det var, som man brukar säga, rena vilda western!

Skillnaden 1870 var typ att du hade ett vapen och var beredd att använda det.

Edit: Om vi inte snackar typ Gatling gun. Det var ju en gamechanger.

Låter som att man bör ha ett regelsystem där man ska singla slant för att avgöra vem som vinner striderna, det hade varit mer realistiskt. Här har spelskaparna en vision av att en skolfröken med gevär har svårt att vinna en strid mot en härdad och erfaren revolverman med ett gevär. Ja, och då kan man absolut kritisera spelet för bristande realism, om nu spelet utger sig för att försöka vara realistiskt. Är det då ett brutet och oprövat regelsystem, eftersom det inte kör en variant av singla slant? Det tycker jag låter som en aning hårda ord.

 

[Mogger]

Låter som att man bör ha ett regelsystem där man ska singla slant för att avgöra vem som vinner striderna, det hade varit mer realistiskt. Här har spelskaparna en vision av att en skolfröken med gevär har svårt att vinna en strid mot en härdad och erfaren revolverman med ett gevär. Ja, och då kan man absolut kritisera spelet för bristande realism, om nu spelet utger sig för att försöka vara realistiskt. Är det då ett brutet och oprövat regelsystem, eftersom det inte kör en variant av singla slant? Det tycker jag låter som en aning hårda ord.

Jag har i hur många trådar och inlägg som helst hyllat Western. Så några hårda ord är det knappast tal om. Men den här inställningen att leka Djävulens advokat in absurdum ställer jag mig lite frågande till. Vad exakt är det du försvarar eller argumenterar för?

Till skillnad från dig har jag läst och spelat samtliga utgåvor av Western, de flesta supplement, konventscenarion och köpt och stöttat Åskfågeln. Jag lovordar spelet så fort jag får möjlighet. Men naturligvis måste jag även få lov att komma med väl underbyggd kritik?

Kan vi verkligen rationalisera bort alla skavanker och all kritik med argumentet att "vill man ha det så ska det vara så"?

Det om något tycker jag är hårda ord.

 

[CapnZapp]

Låter som att man bör ha ett regelsystem där man ska singla slant för att avgöra vem som vinner striderna, det hade varit mer realistiskt. Här har spelskaparna en vision av att en skolfröken med gevär har svårt att vinna en strid mot en härdad och erfaren revolverman med ett gevär. Ja, och då kan man absolut kritisera spelet för bristande realism, om nu spelet utger sig för att försöka vara realistiskt. Är det då ett brutet och oprövat regelsystem, eftersom det inte kör en variant av singla slant? Det tycker jag låter som en aning hårda ord.

Äh, lägg av.

Om ett spel låter dig välja mellan femton olika roller och du först senare upptäcker att hälften av dem inte har något att hämta vad gäller spelets största och klaraste fokus (eldstrid), skulle du inte bli besviken då?

Givetvis kan man inte bara avfärda kritiken med "det är realistiskt". Hela argumentet är ju - varför alls erbjuda roller som Skolfröken eller Advokat om de är oförmögna i ett spel som bara premierar myten om den oövervinnelige revolvermannen?

Stridsfärdigheter är många gånger dyrare än andra färdigheter, och - som sagt - att stödet för sociala färdigheter är nästintill obefintligt.

Detta går stick i stäv med det intryck du ges av spelets allmänna presentation, och vill du spela något av allt detta som spelet pratar så inlevelsefyllt om rekommenderar jag vilket annat spel som helst men inte Western 4.

Den enda typen av spelare Western 4 framstår som riktigt avpassat för är dig som gillar att fundera och planera mycket på exakt vilka revolvar du vill ha och exakt vilka revolverförmågor du vill vara bäst på och hur många av den onde ranchägarens män du kan skjuta i varje stridsrunda... och få allt annat närmast gratis, så du kan spela en charmig och påläst karaktär om du vill utan att behöva offra nämnvärt av dina revolverförmågor.

 

[Nässe]

Jag har i hur många trådar och inlägg som helst hyllat Western. Så några hårda ord är det knappast tal om. Men den här inställningen att leka Djävulens advokat in absurdum ställer jag mig lite frågande till. Vad exakt är det du försvarar eller argumenterar för?

Till skillnad från dig har jag läst och spelat samtliga utgåvor av Western, de flesta supplement, konventscenarion och köpt och stöttat Åskfågeln. Jag lovordar spelet så fort jag får möjlighet. Men naturligvis måste jag även få lov att komma med väl underbyggd kritik?

Kan vi verkligen rationalisera bort alla skavanker och all kritik med argumentet att "vill man ha det så ska det vara så"?

Det om något tycker jag är hårda ord.

Jag har spelat allt som gavs ut till Western 1, många gånger om, och äger de flesta konventsäventyr, så helt främmande är spelet inte för mig.

Jag blir, kanske på ett orimligt sätt, undrande och irriterad när spel sågas vid fotknölarna, särskilt när det görs med stor självsäkerhet. Är det så att spelet (inte just det här spelet, inte just du av dig) aldrig testats, att spelskaparna är jönsar som inte har en aning om vad de sysslar med, att kritikern vet bättre hur det ska göras, eller kan det vara så att den som kritiserar missar att se att spelskaparen har en vision som hen försökt uppnå, på sitt sätt? Ibland är det så klart så, ibland är ett spel helt enkelt kass.

Men jag vill också säga att jag skrev ett eller två inlägg för mycket i den här tråden. Ledsen för det. Och hade inte intentionen att rikta någon kritik mot just dig.

 

[Mogger]

Jag har spelat allt som gavs ut till Western 1, många gånger om, och äger de flesta konventsäventyr, så helt främmande är spelet inte för mig.

Jag blir, kanske på ett orimligt sätt, undrande och irriterad när spel sågas vid fotknölarna, särskilt när det görs med stor självsäkerhet. Är det så att spelet (inte just det här spelet, inte just du av dig) aldrig testats, att spelskaparna är jönsar som inte har en aning om vad de sysslar med, att kritikern vet bättre hur det ska göras, eller kan det vara så att den som kritiserar missar att se att spelskaparen har en vision som hen försökt uppnå, på sitt sätt? Ibland är det så klart så, ibland är ett spel helt enkelt kass.

Men jag vill också säga att jag skrev ett eller två inlägg för mycket i den här tråden. Ledsen för det. Och hade inte intentionen att rikta någon kritik mot just dig.

Ursäkt godtagen. Vidhåller att kritiken ovan mot Western IV är både giltig och väl underbyggd. Det är synd på ett annars oerhört välskrivet, välrearchat och välsupportat spel. Settingmaterialet står på egna ben så kommer även fortsättningsvis köpa allt som kommer ut.

Att påpeka ett spels brister är inte att "såga det vid fotknölarna". Det är ju rätt uppenbart att även @CapnZapp gillar stora delar av spelet.

Sedan är det ju supertydligt vilken vision skaparna av Western IV har med spelet. Det står nämligen i spelet så vi behöver inte gissa.

Ps. Det var dina egna ord här ovan att du inte läst spelet i fråga.