Nekromanti [WoD]Diablerie mania

[Recca]

...eller så låter man bara spelarna få vara så coola som de vill vara utan att behöva "lura" dem? Jag gillar idén med en set up, men bara om spelarna har en god chans att upptäcka den. IMO kan de blir asballt om spelarna inser att de andra vampyrerna är dem på spåren, de kanske har misstankar men saknar bevis, och försöker gillra fällor för dem. Det kan bli en härlig katt-och-råtta lek, särskilt om du kan få spelarna att känna att du försöker utmana dem och skapa spännande situationer snarare än sabotera deras planer.

Jag förstår vad du vill, Rasmus.

Jag vet att ni två har en helt annat synsätt på det här med att döda rollpersoner och att ni inte tycker att det är coolt,
men om en spelare bestämmer att hans rollperson tar upp en pistol och skjuter sig själv i huvudet och sen förväntar sig att spelledaren ska komma på en deus ex machina som gör att rollpersonen överlever...

- är det verkligen coolt att rollpersonen försöker ta livet av sig själv?
(det kanske finns rollspel som bygger på idén att en av rollpersonerna SKA ta livet av sig, så frågan gäller uttrycklligen Vampire)
- och är det verkligen coolt när spelledaren måste använda deus ex machina för att förhindra självmordet?

Ni vet mitt svar (dumhet är inte coolt och ska bestraffas), men jag skulle vilja höra ert.
Och ni får gärna brodera ut svaret lite så att det inte bara blir ett simpelt ja/nej.

Jag skulle naturligtvis fråga spelaren om hen ville döda av sin rollperson eller om det fanns en annan tanke med självmordet. Om det är så att spelaren inte vill spela sin karaktär längre så upplever jag det som ett problem som jag vill försöka lösa. Är verkligen ett rollpersonsbyte den bästa lösningen för spelaren så klart som fan att hen ska få ta livet av sin RP. Dock skulle jag be om att få göra det på ett coolt sätt åt hen som kanske ärar karaktären lite mer och skapar någon häftig konsekvens eller plot för övriga i gruppen. Jag skulle t.ex. gärna se att RP'n joinar nån fiende till övriga och försöker döda dem för att se hur gruppen reagerar på det, kommer de döda karaktären eller försöka resonera med den. Kommer de förlåta den eller bannlysa den?

 

[Poseur]

Om du inte vill döda spelarnas karaktärer trots att de begått det värsta brottet i vampyrsamhället så lär det åtminstone få konsekvens.

exempelvis flera utav dessa
*Indragna jaktmarker
*Dödade ghouler/tjänare
*Blodsband till prinsen/sheriffen/<insert höjdare>
*Avrrättade Sires - genom sin totala oförmåga att lära sina childes hur världen fungerar och att lagar måste följas
*Förstörda Havens
*Sänkt Status ( och vad allt det innebär)
*Prinsen deklarerar att alla deras Boons är ogiltiga
* Blir nergraderade till fledglings under någon beskyddare under en tid
*Fråntas rätten att besöka stadens Elysium
*Deras levande vänner/allies/contacts dödas
*De fråntas rätten att dricka annat än djurblod
*Om de har egna childes så blir de avrättade
* Deras blod ges över till Tremere-klanen för att hålla koll på.
* De får agera tjänare på elysium
* De blir sända som camarillans sändebud till det lokala giovanni-bröllopet


Fast, seriöst om det är en sådan dibb-spree du talar om så borde stadens höjdare jaga ner o döda dem om de fortsätter med slentrian-dibbandet. Liksom Auspex 2 för att uptäcka svarta vener i auran är ju inte direkt ovanligt att vamps sitter på.



/Poseur

 

[Poseur]

Din karaktär är gen 6 alltså?
Hmhm, måste finnas gott om törstiga elders i staden

 

[Recca]

...eller så låter man bara spelarna få vara så coola som de vill vara utan att behöva "lura" dem? Jag gillar idén med en set up, men bara om spelarna har en god chans att upptäcka den. IMO kan de blir asballt om spelarna inser att de andra vampyrerna är dem på spåren, de kanske har misstankar men saknar bevis, och försöker gillra fällor för dem. Det kan bli en härlig katt-och-råtta lek, särskilt om du kan få spelarna att känna att du försöker utmana dem och skapa spännande situationer snarare än sabotera deras planer.

Jag förstår vad du vill, Rasmus.

Jag vet att ni två har en helt annat synsätt på det här med att döda rollpersoner och att ni inte tycker att det är coolt,
men om en spelare bestämmer att hans rollperson tar upp en pistol och skjuter sig själv i huvudet och sen förväntar sig att spelledaren ska komma på en deus ex machina som gör att rollpersonen överlever...

- är det verkligen coolt att rollpersonen försöker ta livet av sig själv?
(det kanske finns rollspel som bygger på idén att en av rollpersonerna SKA ta livet av sig, så frågan gäller uttrycklligen Vampire)
- och är det verkligen coolt när spelledaren måste använda deus ex machina för att förhindra självmordet?

Ni vet mitt svar (dumhet är inte coolt och ska bestraffas), men jag skulle vilja höra ert.
Och ni får gärna brodera ut svaret lite så att det inte bara blir ett simpelt ja/nej.

Nu kanske jag är helt fel ute men jag tror inte att spelarna likställde sin handling med att skjuta sig själva i huvudet. Det finns en väldigt viktig skillnad där vars orsak och verkan båda är så uppenbara att jag inte slösar tid på att skriva ner dem här.

Ja precis. Det känns som att Anth tror att vi har byggt ett system och att han nu har lyckats knäcka systemet. Lite som när man kom fram till att i Old World of Darkness så var det större chans att lyckas dåligt ju fler tärningar man rullade iom att ettor tar bort lyckade och tior får rullas om. Aha! I BROKE YOUR SYSTEM OWOD!

Vi har alltså inte byggt ett system och när en spelare försöker ta livet av sin RP så kraschar hela systemet i en explosion som drar med sig oss konstiga SL's som tycker att konsekvenser som inte nödvändigtvis är dödliga är roligare än de som tvingar spelare att skriva nya rollpersoner. Vi har bara en inställning till systemet som handlar om att konsekvenser som inte är dödliga ger mer att spela med än de som är dödliga. Det betyder alltså inte att om en person tar livet av sig så säger vi inte "gud kliver ned och stoppar kulan, PETER VARFÖR FÖRSÖKER DU TA LIVET AV DIG!? DU VET ATT JAG INTE TILLÅTER SÅDANT I MITT ÄVENTYR; SITT NER OCH VAR GLAD FÖR FAN JÄVLA TRADSPELARE!!!"

Edit: Och eftersom jag använde dubbla negationer så betyder det att det understrukna partiet faktiskt är vad vi säger.

 

[Recca]

Om du inte vill döda spelarnas karaktärer trots att de begått det värsta brottet i vampyrsamhället så lär det åtminstone få konsekvens.

exempelvis flera utav dessa
*Indragna jaktmarker
*Dödade ghouler/tjänare
*Blodsband till prinsen/sheriffen/<insert höjdare>
*Avrrättade Sires - genom sin totala oförmåga att lära sina childes hur världen fungerar och att lagar måste följas
*Förstörda Havens
*Sänkt Status ( och vad allt det innebär)
*Prinsen deklarerar att alla deras Boons är ogiltiga
* Blir nergraderade till fledglings under någon beskyddare under en tid
*Fråntas rätten att besöka stadens Elysium
*Deras levande vänner/allies/contacts dödas
*De fråntas rätten att dricka annat än djurblod
*Om de har egna childes så blir de avrättade
* Deras blod ges över till Tremere-klanen för att hålla koll på.
* De får agera tjänare på elysium
* De blir sända som camarillans sändebud till det lokala giovanni-bröllopet


Fast, seriöst om det är en sådan dibb-spree du talar om så borde stadens höjdare jaga ner o döda dem om de fortsätter med slentrian-dibbandet. Liksom Auspex 2 för att uptäcka svarta vener i auran är ju inte direkt ovanligt att vamps sitter på.

/Poseur

Hah!

Fantastiska idéer.

*twirls mustasche*

 

[Mannen i skogen]

Jag har ingen koll på diablerie innebär, men med det sagt:
Går det att ha ett metasamtal i spelgruppen, och försöka komma överens om vad kampanjen ska handla om. Om spelledaren kan förklara lite ungefär hur en kampanj blir om den kretsar kring massivt diablerie, så kanske spelarna kan ta ställning till om de vill spela detta.

 

[Sodivra]

Vilken spännande fråga! Har lite tankar jag vill skriva om, men vill bara kolla först så jag är på rätt sida:

Som jag förstår dig när jag läser i tråden så verkar det som att du inte har något emot att spelarna tar handlingen i egna händer och börjar bygga upp sin makt... (det hade jag inte heller haft, jag hade kastat mig över det som GULD!)

...men problemet är att de gör det på ett sätt som gör det svårt för dig att reagera på annat sätt än att skicka Londons vampyrer ut för att mörda dem.

Eller? Har jag fattat det rätt?

Tycker hela situationen låter dödsskön, det är en spelare som inte pratar om något annat än att dibba.

 

[Recca]

Vilken spännande fråga! Har lite tankar jag vill skriva om, men vill bara kolla först så jag är på rätt sida:

Som jag förstår dig när jag läser i tråden så verkar det som att du inte har något emot att spelarna tar handlingen i egna händer och börjar bygga upp sin makt... (det hade jag inte heller haft, jag hade kastat mig över det som GULD!)

...men problemet är att de gör det på ett sätt som gör det svårt för dig att reagera på annat sätt än att skicka Londons vampyrer ut för att mörda dem.

Eller? Har jag fattat det rätt?

Tycker hela situationen låter dödsskön, det är en spelare som inte pratar om något annat än att dibba.

Jo fast han pratar om det offgame. Och det är ju det som är problemet med att han pratar om det. Om det vore hans RP som var superkåt på diablerie och pratade om det hela tiden så skulle det ju kunna få ingamekonsekvenser men eftersom det är offgame så blir jag mest bara trött på det. Särskilt som jag märker att det påverkar gruppen på olika vis, alla måste ju ta ställning till det. Och det är inte en bra påverkan enligt mig eftersom det flyttar gestaltandefokuset från RPinlevelse till "hur kan vi göra våra karaktärer så mäktiga som möjligt?"

 

[Troberg]

Problemet är alltså att de bor i London och genom att eftersträva diablerie så kommer de få jäkligt mycket problem med Londons kindred. Deras kraft kanske ökar men de kommer bli alltmer hatade och få det allt svårare att påverka Londons andra kindred. Andra vamps kommer försöka döda dem innan de blir dibbade själva för att de ser ju att just de här vampsen dibbar allt de ser av vettig generation. Det kommer potentiellt att vända allt spel upp och ner så att det inte längre handlar om den metaplotten utan om att försöka överleva alla elders som hatar och fruktar dem.

Så, låt dem försöka överleva. När de misslyckats så startar du en ny kampanj, kanske har de insett att det är lättare att spela med de andra vampyrerna än mot dem.

Jag tycker det låter skittrist.

+1

Att skohorna ner spelarna i vad ST upplever är "Den Rätta Vägen" känns lite ogenomtänkt och gammaldags. Det måste gå att lösa detta på ett sätt som både gör det kul för spelarna och samtidigt låter Recca och hennes spelvärld behålla sin integritet. OM det ska gå åt helvete så kan det säkert vara en spännande och eskalerande utveckling men att bara slå ner stora hammaren kan ju kännas trist. Jag skulle istället utse några SLP:s som har anledning att misstänka och motsätta sig RP:s handlande och låta dessa dels undersöka och dels motarbeta RP på mer indirekta plan (angripa deras verksamheter ekonomiskt, ringa polisen om "domestic disturbances" i RP:s hem, hota deras nära och kära etc. Att undersöka detta samt att inse "vem" och "varför" är något som jag skulle tycka var ballt och samtidigt skapa en del respekt kring diableriserandet utan att kännas som ett "straff".

Fast då missade ni nog vad jag menade. Vad jag menade var att ge spelarna vad de vill ha. Låt dem dem röja järnet.

Grejen är att i en sådan kampanj så kommer de förr eller senare att fucka upp och gapa över mer än vad de kunde tugga. Man behöver inte sätta dem i det läget, de kommer att göra det själv.

Så, om de frågar efter rep att hänga sig med, ge dem repet, och när de sedan hängt sig, då börjar du på ny kula.

 

[Recca]

Vilken spännande fråga! Har lite tankar jag vill skriva om, men vill bara kolla först så jag är på rätt sida:

Som jag förstår dig när jag läser i tråden så verkar det som att du inte har något emot att spelarna tar handlingen i egna händer och börjar bygga upp sin makt... (det hade jag inte heller haft, jag hade kastat mig över det som GULD!)

...men problemet är att de gör det på ett sätt som gör det svårt för dig att reagera på annat sätt än att skicka Londons vampyrer ut för att mörda dem.

Eller? Har jag fattat det rätt?

Tycker hela situationen låter dödsskön, det är en spelare som inte pratar om något annat än att dibba.

Jo fast han pratar om det offgame. Och det är ju det som är problemet med att han pratar om det. Om det vore hans RP som var superkåt på diablerie och pratade om det hela tiden så skulle det ju kunna få ingamekonsekvenser men eftersom det är offgame så blir jag mest bara trött på det. Särskilt som jag märker att det påverkar gruppen på olika vis, alla måste ju ta ställning till det. Och det är inte en bra påverkan enligt mig eftersom det flyttar gestaltandefokuset från RPinlevelse till "hur kan vi göra våra karaktärer så mäktiga som möjligt?"

Har pratat med spelaren om detta. Han kommer inte prata om det offgame utan hålla det för sig självt inom sin rollpersons giriga huvud. Och det uppskattar jag väldigt mycket för jag gillar öht inte det här diablerie-cotery-grejen. Det uppstår ju lite naturligt sådär iom att gen 7 och gen 6 är för tuffa att ha ihjäl på egen hand vanligtvis och då måste gruppen gå ihop om dådet. Men jag gillar alltså bäst när dibbningen sker i hemlighet och inte är ett cotery som röjer ner en stackars elder utan när det är en persons offer, risktagande och planer. Det känns mer ärofyllt och som en accomplishment. Genom svek eller lur. Den typen av dåd har även fördelen att det inte blir känt på samma sätt att en har begått dådet.

 

[RasmusL]

Då är jag med dig. Vill spelarna ge sig ut på den tunna isen så är det ok, något som är farligt och kan men inte nödvändigtvis måste, betyda slutet för RP (det var här jag missförstod dig tror jag).

 

[Recca]

Då är jag med dig. Vill spelarna ge sig ut på den tunna isen så är det ok, något som är farligt och kan men inte nödvändigtvis måste, betyda slutet för RP (det var här jag missförstod dig tror jag).

Absolut.

 

[cogitare]

Tror det handlar mycket om att en av rollpersonerna har dibbat ner sig till generation 6 medan de andra ligger på 9-8. En spelare är helt besatt av att bli mäktig så han vill försöka komma ikapp sin frände på 6.

Mmmm, sånt här har jag upplevt tidigt. Kanske skulle jag haft med det som nummer tre på listan för varför diablerie kan få för stort fokus i Masquerade.

3. Generation är galet och vanvettigt obalanserat.

Det finns ingen nackdel att ha låg generation som jag har upptäckt i spel. Det är bara bättre. Att investera i bakgrunden Generation är lika mycket av en 'no brainer' som att maxa upp så mycket Celerity du kan om du vill vara en stridis. Ingen kan ta det ifrån dig (på sättet som bra Contacts, Allies eller Retainers kan dö eller på annat sätt försvinna), det ger dig immunitet mot olika sorters mind control (Dominate främst men underlättar även mot Presence och säkert fler discipliner som jag inte kommer ihåg), du kan boosta upp dina fysiska egenskaper, mer blood pool etc. etc. Det är helt enkelt för sjukt jävla bra, särskilt när/om någon kommer till nivån att denne kan ha 6+ i sina stats. Det blir lite som att ha en grupp i D&D där någon/några är 5 levlar över de andra.

Personlig tycker jag detta är dålig, dålig design och uppmuntrar till orättvisor mellan RP som inte är önskvärd när jag spelar. YMMV så klart. Som jag skrev i tidigare inlägg är det däremot tematiskt bra för hur settingen är uppbyggd med mäktiga übervamps som styr över yngre som i ett vattenfall-schema.

Nu hjälper inte detta dig i pågående kampanj men på slutet så lät jag inte spelare starta med så låg generation än 10 (tror tom. jag tilldelade den) för de ynka blodpölarna är faktiskt inte hela världen men att kunna lägga 2 BP per runda är en 100%-ig förbättring och sjukt mäktigt. När jag startade upp nWoD senast så tilldelade jag också blood potency just för att spelarna skulle ha samma grund att stå på där (och alla med lite vett i skallen hade ändå köpt blood potency 3 då det är så fördelaktigt vid rp-skapande).

/rant om Generation

Problemet jag ser med detta är att jag har svårt att skapa vettiga konsekvenser av deras diablerie-cotery som inte är direkt dödande.

Ja, det är svårt. Jag har ingen bra lösning till dig. Om konsekvenser inom settingen inte riktigt biter på spelarna så är det min erfarenhet att systemmässiga ändringar måste till.

Och som jag ser det så måste då låg Humanity vara mer kännbart, diablerie ger någon annan nackdel som kanske garanterad derangement (alla diablerister är som malkavians) eller Conscience/Self-Control/whathaveyou sänks. De får ytterligare någon klassisk bane för vampyrer förutom solljus såsom räkna riskorn, blir tokiga av musik osv. Sådana saker.

Det är ju en risk spelarna tar gentemot spelvärlden, men iom att jag är en SL som ogillar att döda av spelare så känns det som att spelarna kanske diableriserar för att de förstår mitt sätt att spelleda och därmed inte fruktar de konsekvenser som hör settingen till.

Det låter lite som att de gejmar dig som SL snarare än systemet. Det klassiska rådet är att snacka med spelarna. Om det nu hjälper vet jag inte?

Hur gör jag för att visa vad konsekvenserna är på ett vettigt sätt.

Låt de åka fast men inte dödas utan bestraffa dem på andra sätt. De har ju redan genom sitt diableirande fått en boost i xp (sort of).

Några saker jag kan komma på är:
- Deras retainers dödas och inte bara det, de måste göra det själva. Annars kommer de själva läggas ut i solen utan Blade-solskydd.
- Deras mänskliga inflytande förgörs av de som kan skiten bättre. Sänkt Influence, Resources, Contacts, Allies och även här kan de själva tvingas till att göra dåden vilket kan få ytterligare inverkan på deras Humanity.
- Forcera övernaturliga nackdelar på dem. Diableirandet de håller på med drar en mörk ande efter dem (spectre eller vad nu ett elakt spöke kallas för). Eller någon form av Dark Fate eller liknande.
- Wyrmen manifesteras i dem. De fattar de kanske inte det själva men känsliga varulvar känner deras närvaro extra mycket och de varulvar som finns i staden dras till dem och gör livet surt för dem.
- Blood bond till 'the powers that be' i staden. Prins, Sheriff, klan-elder etc.
- Tvinga dem att döda sina egna childs eller själva gå under.
- En Tremer-ritual tar en kroppsdel från dem. Öga, hand, fot, finger eller liknande. De kan inte regenerera den förrän om 1 år och 1 dag pga. ritualen. De har passande flaw under tiden.

EDIT: Ser att Poseur redan har föreslagit många av de grejorna jag tar upp. Borde verkligen läsa hela tråden innan jag postar

Det finns massor med bestraffningar som både settingen och stadens styre kan skicka mot dem utan att ha kål på deras RP.

Cog.

 

[anth]

Nu kanske jag är helt fel ute men jag tror inte att spelarna likställde sin handling med att skjuta sig själva i huvudet. Det finns en väldigt viktig skillnad där vars orsak och verkan båda är så uppenbara att jag inte slösar tid på att skriva ner dem här.

Ja precis. Det känns som att Anth tror att vi har byggt ett system och att han nu har lyckats knäcka systemet.

Nej det handlar inte om att jag tror att jag knäckt systemet.
Det handlar om vad jag vet om diablerie.
Diablerie är det värsta brottet som finns i Vampyrsamhället.
Det har samma status som mord hos oss, men är ännu värre eftersom man normalt dödar någon av lägre generation.
Det är väl inte riktigt som att mörda USAs president, men inte långt ifrån.
Jag vet också hur stora resursen polisen kan sätta in om de verkligen vill lösa ett mord i vår värld.
Jag vet också att vampyrer med sina övernaturliga krafter är betydligt bättre mordutredare än mänskliga poliser.
Kort sagt: diablerie är ett brott som alltid klaras upp om nte rollpersonerna lagt enormt mycket tid och energi på att dölja det.
Och blir man dömd för diablerie blir straffet att man blir laglös och jagad av alla andra vampyrer, som nu kan begå en laglig diablerie) om de fångar rollpersonen.

Jag kan tänka mig att man kan komma undan med diablerie en gång eller två om man är skicklig - men jag har mycket svårt att se hur en serie-diablerist eller mass-diablerist kan komma undan en längre tid.

RasmusL - menar du på allvar att du inte ser orsak/verkan för en serie-/mass-diablerist?

Recca - jag vet att du tycker att icke-dödliga konsekvenser är roligare än dödliga. Fine, låt rollpersonerna gömma sig hos någon mäktig vampyr som inte tyckte om vampyren som de dödade. Så får de väl leva som Edward Snowden resten av sin existens.

Poseur - Så man dödar rollpersonernas Sire, rollpersonernas childes, rollpersonernas ghouls, rollpersonernas mänskliga vänner o.s.v., men man dödar inte rollpersonerna för det är inte spelmässigt kul? Kan någon komma med en logisk förklaring till varför rollpersonerna tillåts leva när ingen i deras närhet får det, utan att blanda in deus ex machina?

Jag vet att ni bara försöker hitta en konstruktiv lösning som inte betyder att rollpersonerna dör - men samtliga förslag som jag sett är just deus ex machina.

"...PETER VARFÖR FÖRSÖKER DU TA LIVET AV DIG!? DU VET ATT JAG INTE TILLÅTER SÅDANT I MITT ÄVENTYR; SITT NER OCH VAR GLAD FÖR FAN JÄVLA TRADSPELARE!!!"

Jag tolkar det som att du klagar på att dina spelare är för traddiga, eftersom de vill ägna sig åt koboldigt diablerie än att storytell-rollspela så som du vill.

 

[anth]

Då är jag med dig. Vill spelarna ge sig ut på den tunna isen så är det ok, något som är farligt och kan men inte nödvändigtvis måste, betyda slutet för RP (det var här jag missförstod dig tror jag).

Absolut.

Nu förstår JAG ingenting.
Recca har ju uttryckligen sagt att hon i princip vägrar döda sina rollpersoner.

Vad är det då för mening med att gå ut på den tunna isen - spelarna vet ju att deras rollpersoner inte kommer att drunkna i det kalla vattnet.

 

[RasmusL]

Nu kanske jag är helt fel ute men jag tror inte att spelarna likställde sin handling med att skjuta sig själva i huvudet. Det finns en väldigt viktig skillnad där vars orsak och verkan båda är så uppenbara att jag inte slösar tid på att skriva ner dem här.

Ja precis. Det känns som att Anth tror att vi har byggt ett system och att han nu har lyckats knäcka systemet.

Nej det handlar inte om att jag tror att jag knäckt systemet.
Det handlar om vad jag vet om diablerie.
Diablerie är det värsta brottet som finns i Vampyrsamhället.
Det har samma status som mord hos oss, men är ännu värre eftersom man normalt dödar någon av lägre generation.
Det är väl inte riktigt som att mörda USAs president, men inte långt ifrån.
Jag vet också hur stora resursen polisen kan sätta in om de verkligen vill lösa ett mord i vår värld.
Jag vet också att vampyrer med sina övernaturliga krafter är betydligt bättre mordutredare än mänskliga poliser.
Kort sagt: diablerie är ett brott som alltid klaras upp om nte rollpersonerna lagt enormt mycket tid och energi på att dölja det.
Och blir man dömd för diablerie blir straffet att man blir laglös och jagad av alla andra vampyrer, som nu kan begå en laglig diablerie) om de fångar rollpersonen.

Jag kan tänka mig att man kan komma undan med diablerie en gång eller två om man är skicklig - men jag har mycket svårt att se hur en serie-diablerist eller mass-diablerist kan komma undan en längre tid.

RasmusL - menar du på allvar att du inte ser orsak/verkan för en serie-/mass-diablerist?

Recca - jag vet att du tycker att icke-dödliga konsekvenser är roligare än dödliga. Fine, låt rollpersonerna gömma sig hos någon mäktig vampyr som inte tyckte om vampyren som de dödade. Så får de väl leva som Edward Snowden resten av sin existens.

Poseur - Så man dödar rollpersonernas Sire, rollpersonernas childes, rollpersonernas ghouls, rollpersonernas mänskliga vänner o.s.v., men man dödar inte rollpersonerna för det är inte spelmässigt kul? Kan någon komma med en logisk förklaring till varför rollpersonerna tillåts leva när ingen i deras närhet får det, utan att blanda in deus ex machina?

Jag vet att ni bara försöker hitta en konstruktiv lösning som inte betyder att rollpersonerna dör - men samtliga förslag som jag sett är just deus ex machina.

"...PETER VARFÖR FÖRSÖKER DU TA LIVET AV DIG!? DU VET ATT JAG INTE TILLÅTER SÅDANT I MITT ÄVENTYR; SITT NER OCH VAR GLAD FÖR FAN JÄVLA TRADSPELARE!!!"

Jag tolkar det som att du klagar på att dina spelare är för traddiga, eftersom de vill ägna sig åt koboldigt diablerie än att storytell-rollspela så som du vill.

There you go again with your logix

Visst är det kanske så att RP rimligen borde åka dit och pålmördas utan att de har särskilt mycket att säga till om, men det blir inget bra filmmanus av det, eller?

 

[Poseur]

Poseur - Så man dödar rollpersonernas Sire, rollpersonernas childes, rollpersonernas ghouls, rollpersonernas mänskliga vänner o.s.v., men man dödar inte rollpersonerna för det är inte spelmässigt kul? smile Kan någon komma med en logisk förklaring till varför rollpersonerna tillåts leva när ingen i deras närhet får det, utan att blanda in deus ex machina?

Blir väldigt svårt att förklara det utan en D.E.M. om man inte är insatt i själva styoryn. Möjligtvis kanske prinsen är en dekadent jävel som vill se hur diaboleri påverkar någon i ett längre lopp men känner sig politiskt bunden att ändå sätta ner näven.
Kanske ser prinsen tillfälle i akt att rikta sin ilska emot karaktärernas sires som mycket mer politiska fiender och tar tillfället i akt att få staden bakom sig.
Kanske skyller prinsen på att karaktärernas ytterst dåliga uppfostran och att felet ligger hos deras sire medan han själv spar karaktärerna som sina egna hundar att anfalla sina fiender med. Bevisligen är de ju kababla att döda andra vampyrer.

Som sagt är det svårt att se en mer passande bild utan att vara vidare insatt i storyn.

"Spelmässigt kul", well jag hade förmodligen dödat RPs, men det är jag.

/Poseur

 

[Anarchclown]

Ok. Min spontana reaktion på sådant här är att använda humanity som bestraffningsmetod. Detta försvinner så klart ut genom fönstret om rollpersonerna följer paths men jag föredrar att inte tillåta paths på mina spelarpersoner just för att totala psykopater blir så otroligt ointressanta karaktärer om man inte hela tiden anstränger sig för att nyansera dem.

Delvis är förlust av humanity vid diablerie inbyggt i systemet. Om handlingen begås flera gånger kan man ju knappast höja humanity heller med någon slags motivation av "jag ångrar mig". Delvis är det ju en del av en hel mängd andra brott mot mänskliga värderingar. Det är ju sällan man inte också är tvungen att ljuga, mörda och bränna för att komma åt eldern man vill åt.

Vad gör en elder som märker att rollpersonerna har börjat döda elders och som inte själv vill förlora sin mänsklighet. Han skickar relativt ofarliga mänskliga minions för att förstöra för rollpersonerna på olika sätt, i förhoppningen att rollpersonerna ska överreagera och börja mörda folk som de upplever som ett hot. Vampyrer med 2 i humanity gör ingenting särskillt viktigt i alla fall. De mest går runt och äter människor och mördar folk lite på slentrian. Fort blir dessa rollpersoner en belastning för maskeraden och vampyrsamhället som det är lätt att få vampyriska myndigheter att börja åtgärda dem.

När spelarna märker att deras nya mördande strategier bara gräver ner dem i ett djupare och djupare hål så kanske de börjar ändra sig. Dessutom ger brist på humanity färre och färre valmöjligheter eftersom man inte ens kan tänka på människor som annat än mat längre och således inte kan använda sig av mer subtila strategier än våld, något som knappast funkar i alla lägen. Det brukar bli ganska lätt för spelare när de når ungefär humanity två och alla SLP börjar reagera på dem genom att springa vid deras blotta närvaro att fatta att de kanske måste börja ändra sitt beteende.

Detta kräver dock som sagt att spelledaren faktiskt bryr sig om att varna för möjliga humanityförluster och att man jobbar kontinuerligt med det centrala temat av att kämpa mot sin monstruösa natur. Jag är inte direkt bäst på det själv.

Notera också att sänkt humanity också sänker andra virtues. En vampyr med humanity 1 är löjligt lätt att skrämma iväg genom att bara ha en fackla, tändare eller liknande med sig. DVS de blir inte de hänsynslösa supermördare som spelarna kan få för sig att de ska bli utan rädda asätare i samhällets utkant.

 

[anth]

There you go again with your logix

Visst är det kanske så att RP rimligen borde åka dit och pålmördas utan att de har särskilt mycket att säga till om, men det blir inget bra filmmanus av det, eller?

Nej det är rollspel.
Jag tycker att liknelsen med att ge sig ut på tunn is är riktigt bra.
Och nej, jag avskyr när ett rollspel blir som ett filmmanus - rollpersonerna ska ha fri vilja och det ska alltid finnas en liten chans att allt går bra, lika väl som det finns en liten chans att allt går åt helvete.

Det är bara att jag uppfattar det som att Recca vill spela med en sjö som bottenfryst.
Jag har inget emot att du anklagar mig för att vara logisk när jag inte klarar av att fantisera om tunn is på en bottenfryst sjö - för det stämmer ju, min hjärna klarar helt enkelt inte av sådana ologiska krumbukter.

 

[Anarchclown]

Visst är det kanske så att RP rimligen borde åka dit och pålmördas utan att de har särskilt mycket att säga till om, men det blir inget bra filmmanus av det, eller?

Spoilers of filmer med sådana skeenden som är rätt bra.

Spoiler

Du har uppenbarligen aldrig sett filmen Brother med Beat Takeshi och Omar Epps. Även buth och sundance-filmen med Paul Newman och Robert Redford ska väl sluta så har jag för mig. Maffiabröder är ju totalt kaos men skitbra. Det finns massor med exempel på bra manus som slutar med att folk dör eller i alla fall att grupp dör eller i alla fall upplöses totalt.