Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,505
Jag har läst Högspänning av Henrik Bromander
Bromander skriver tragedier om människor som faller. Alltid hårt inifrån huvudpersonens perspektiv. Man måste läsa mellan raderna för att förstå hur huvudpersonen ses av andra, eftersom det inte alltid är tydligt i vad huvudpersonen själv förmedlar. Det här är inget undantag.
Premiss
Huvudpersonen den här gången är Lotta, en svensklärare runt 50 på Hvitfeldtska i Götlabôrg, som blir övertygad om att hon är elöverkänslig. Breddar man perspektivet lite inser man att det allra troligaste är att hon egentligen balanserat på utbrändhet ett tag. Nu kom dessutom klimakteriet med en smäll ovanpå det, samtidigt som det blir extra struligt på jobbet.
Resultatet blir en djupdykning ner i hennes psyke, och ner i fenomenet elöverkänslighet. Lotta minns sin ungdom, funderar över sin ensamhet, läser böcker om elsjuka och forskar om vad hon kan göra för att må bra igen. Hon målar sitt sovrum i aluminiumfärg som skyddar mot strålning, börjar koka te på stormkök och slänger ut både TV och telefon. Till slut emigrerar hon till Kolonin, en tillflyktsort för elsjuka i skogen utanför Uddevalla.
Jahapp?
Som vanligt är det perspektivet som gör Bromanders roman. Även hans tidigare romaner bygger på samma stenhårda jag, där det som sker runtom är så gott som oskildrat. Men om man tänker efter kan man se gott om missar i Lottas självbild, inkonsekvenser i hur hon agerar och hur hon reagerar annorlunda beroende på om hon är triggad eller inte av andra saker i omgivningen. Bara det att en kollega hon haft en lågmäld konflikt med tidigare finns i rummet kan räcka för att hon ska spåra. Hur hon tvingas hantera försäkringskassa och sjukskrivningsblanketter är vansinnigt bra skildrat.
Ett mycket intressant personporträtt. Blir hon manisk eller psykotisk där i mitten någonstans, eller är det "bara" en överladdning stress? Sjukt intressant.
Okej?
Inte riktigt något som brukar ligga nära vad som läses och tipsas om på WRNU, men jag är personligen av åsikten att Bromander är en av de mest intressanta författarna som skriver på svenska just nu. Hans tidigare bok Vän av Ordning om en nätkrigare i Malmö blev nominerad till SR:s romanpris. Den här är nästan i samma klass, men faller på målsnöret. Men resan dit är tajtare, tätare och fruktansvärt välartikulerad.
Rekommenderas varmt.
Bromander skriver tragedier om människor som faller. Alltid hårt inifrån huvudpersonens perspektiv. Man måste läsa mellan raderna för att förstå hur huvudpersonen ses av andra, eftersom det inte alltid är tydligt i vad huvudpersonen själv förmedlar. Det här är inget undantag.
Premiss
Huvudpersonen den här gången är Lotta, en svensklärare runt 50 på Hvitfeldtska i Götlabôrg, som blir övertygad om att hon är elöverkänslig. Breddar man perspektivet lite inser man att det allra troligaste är att hon egentligen balanserat på utbrändhet ett tag. Nu kom dessutom klimakteriet med en smäll ovanpå det, samtidigt som det blir extra struligt på jobbet.
Resultatet blir en djupdykning ner i hennes psyke, och ner i fenomenet elöverkänslighet. Lotta minns sin ungdom, funderar över sin ensamhet, läser böcker om elsjuka och forskar om vad hon kan göra för att må bra igen. Hon målar sitt sovrum i aluminiumfärg som skyddar mot strålning, börjar koka te på stormkök och slänger ut både TV och telefon. Till slut emigrerar hon till Kolonin, en tillflyktsort för elsjuka i skogen utanför Uddevalla.
Jahapp?
Som vanligt är det perspektivet som gör Bromanders roman. Även hans tidigare romaner bygger på samma stenhårda jag, där det som sker runtom är så gott som oskildrat. Men om man tänker efter kan man se gott om missar i Lottas självbild, inkonsekvenser i hur hon agerar och hur hon reagerar annorlunda beroende på om hon är triggad eller inte av andra saker i omgivningen. Bara det att en kollega hon haft en lågmäld konflikt med tidigare finns i rummet kan räcka för att hon ska spåra. Hur hon tvingas hantera försäkringskassa och sjukskrivningsblanketter är vansinnigt bra skildrat.
Ett mycket intressant personporträtt. Blir hon manisk eller psykotisk där i mitten någonstans, eller är det "bara" en överladdning stress? Sjukt intressant.
Okej?
Inte riktigt något som brukar ligga nära vad som läses och tipsas om på WRNU, men jag är personligen av åsikten att Bromander är en av de mest intressanta författarna som skriver på svenska just nu. Hans tidigare bok Vän av Ordning om en nätkrigare i Malmö blev nominerad till SR:s romanpris. Den här är nästan i samma klass, men faller på målsnöret. Men resan dit är tajtare, tätare och fruktansvärt välartikulerad.
Rekommenderas varmt.