Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,532
Jag har läst Lois Lane: Enemy of the people av Greg Rucka och Mike Perkins
Tolv tidningar lång miniserie från 2019-2020, samlad i en volym.
Det här är skrivet och producerat efter ett gäng år av Trump, och oj vad det märks. Är det konstigt att en journalist på landets kanske ledande dagstidning inte gillas av det ledande skiktet i Washington? Särskilt när hon är något på spåren kopplat till hela det stora militärindustriella komplexet och deras kopplingar till just de ledande i Washington?
Det här är en bra deckarhistoria ur en journalists ögon. Visserligen förekommer båda stålmännen - Clark och tonårssonen Jonathan - men de är inte med så mycket som de skulle kunna vara, i ärlighetens namn knappt alls. Den som istället följer Lois Lane är Renée Montoya, the Question, som här blir en sorts livvakt och extra undersökare i journalismens namn. Men det är inte enkom av glädje, för när hon gör som superhjältar gör och använder sig av "förstärkta förhörsmetoder" vägrar Lois Lane ta emot det hon fått fram, för det är inte journalistiskt etiskt. Bra att det sätts ned fötter på den fronten.
En extra kul grej är en spåjler, och handlar om Montoya och
Tecknarmässigt är Perkins bra, men lite knepig på skuggorna. Det ser oft aut som om folk är smutsiga snarare än skuggade. Se exempel.
Det är bra tecknat, med sidkompositioner som känns bra trots att de är tajta och ofta knôkfulla av pratbubblor. Det är just skuggningen jag har svårt för. Men alltifrån actionscener till familjeglädje är välgjort. Såatte... Riktigt bra, men kunde varit bättre?
TLDR
Det här är superhjältande när det är som bäst för mig. Jordnära, med superhjältarna på lite avstånd och med fokus på hur deras existens och verklighet påverkar vanligt folk. Lois Lane är en välskriven och bra karaktär som gör ruskigt mycket kul i superhjältandets utkanter.
Rekommenderas.
Tolv tidningar lång miniserie från 2019-2020, samlad i en volym.
Det här är skrivet och producerat efter ett gäng år av Trump, och oj vad det märks. Är det konstigt att en journalist på landets kanske ledande dagstidning inte gillas av det ledande skiktet i Washington? Särskilt när hon är något på spåren kopplat till hela det stora militärindustriella komplexet och deras kopplingar till just de ledande i Washington?
Det här är en bra deckarhistoria ur en journalists ögon. Visserligen förekommer båda stålmännen - Clark och tonårssonen Jonathan - men de är inte med så mycket som de skulle kunna vara, i ärlighetens namn knappt alls. Den som istället följer Lois Lane är Renée Montoya, the Question, som här blir en sorts livvakt och extra undersökare i journalismens namn. Men det är inte enkom av glädje, för när hon gör som superhjältar gör och använder sig av "förstärkta förhörsmetoder" vägrar Lois Lane ta emot det hon fått fram, för det är inte journalistiskt etiskt. Bra att det sätts ned fötter på den fronten.
En extra kul grej är en spåjler, och handlar om Montoya och
när hon återser Vic Sage, den första Question. Det blir en fantastisk diskussion om hur hela världen kollapsat ihop med andra världar och hur skevt och ptsd-framkallande det är för honom som dött och sedan plötsligt lever och... Psykoanalys av DC:s rebootade universum? Jag älskar det!
Tecknarmässigt är Perkins bra, men lite knepig på skuggorna. Det ser oft aut som om folk är smutsiga snarare än skuggade. Se exempel.
Det är bra tecknat, med sidkompositioner som känns bra trots att de är tajta och ofta knôkfulla av pratbubblor. Det är just skuggningen jag har svårt för. Men alltifrån actionscener till familjeglädje är välgjort. Såatte... Riktigt bra, men kunde varit bättre?
TLDR
Det här är superhjältande när det är som bäst för mig. Jordnära, med superhjältarna på lite avstånd och med fokus på hur deras existens och verklighet påverkar vanligt folk. Lois Lane är en välskriven och bra karaktär som gör ruskigt mycket kul i superhjältandets utkanter.
Rekommenderas.
Last edited by a moderator: