WRNU:s serieklubb 2024
- Thread starter Khan
- Start date
Är det slutet som sänker? Jag vill minnas att det finns en del riktigt bra delar.
zonk
muterad
- Joined
- 10 Jan 2016
- Messages
- 3,271
Det hjälpte inte! Men det är en del andra stämningsbrott tidigare oxå. Mycket snyggt tecknat o mkt coolt världsbyggande, men sen är det typ fis-skämt eller nåt sånt o man liksom... ja.
Klart läsvärt dock!
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,366
Rätt beslut - du får massor av klassikerna.
jo, här har tidningen gjort en kulturgärning, med biserier som Bernard Prince, Thorgal, Karl Kämpe, Undertaker m fl.
MODERERING
Jag slog ihop den nya tråden om serier med den redan existerande tråden om serier.
Jag slog ihop den nya tråden om serier med den redan existerande tråden om serier.
JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,366
Jag har läst Rare Flavours (Ram V / Filipe Andrade, sex nummers avslutad miniserie).
Rubin Baksh är melankolisk över Anthony Bourdains död. Han verkar vilja göra ändringar i sitt liv, ännu en gång. För detta anlitar han Mo, en okänd filmskapare fräsch ur filmskolan och familjetragedi, för att göra en dokumentär om indisk mat.
Ja, och så är Rubin en rakshasa, en människoätande demon, med jägare efter sig.
Ram V (pseudonym för Ramnarayan Venkatesan) har en väldigt egen stil, en tydlig fusion av indiskt och brittiskt. Jag tycker inte att hans superhjälteserier riktigt landar, men det kvittar här. Serien rular upp som en meditation över människor och matlagning, och över att vara så gammal att en gång ha fått ryggen knäckt av Bhima ur Mhabaharata. Det är mycket melankoli över autenticitet och en matkultur som håller på att gå förlorad. Och så människoätandet, då.
4/5
Läs även: The Many Deaths of Layla Starr (även den med Andrade på teckning), These Savage Shores och Blue In Green. Jag skrev om dem här.
Rubin Baksh är melankolisk över Anthony Bourdains död. Han verkar vilja göra ändringar i sitt liv, ännu en gång. För detta anlitar han Mo, en okänd filmskapare fräsch ur filmskolan och familjetragedi, för att göra en dokumentär om indisk mat.
Ja, och så är Rubin en rakshasa, en människoätande demon, med jägare efter sig.
Ram V (pseudonym för Ramnarayan Venkatesan) har en väldigt egen stil, en tydlig fusion av indiskt och brittiskt. Jag tycker inte att hans superhjälteserier riktigt landar, men det kvittar här. Serien rular upp som en meditation över människor och matlagning, och över att vara så gammal att en gång ha fått ryggen knäckt av Bhima ur Mhabaharata. Det är mycket melankoli över autenticitet och en matkultur som håller på att gå förlorad. Och så människoätandet, då.
4/5
Läs även: The Many Deaths of Layla Starr (även den med Andrade på teckning), These Savage Shores och Blue In Green. Jag skrev om dem här.
Jag har inte skrivit nåt här på ett tag, och det är för att jag läst en jävla massa The Authority.
VOLUME 1: Ellis/Millar
Warren Ellis bygger ett superhjältelag på ruinerna av gamla Stormwatch, som jag försökte läsa en gång men gav upp på när det blev för mycket crossovers. Ju mer jag läser serier, desto mer föraktar jag crossovers. De är verkligen sämst. Jag fattar varför de görs; man ska som läsare känna att man borde läsa de andra serierna också. Först ska man läsa de nummer som crossovern fortsätter i, men sen ska man känna att man vill fortsätta och/eller läsa ikapp. Fuck that.
Nå; The Authority var widescreen comics – en serie som frejmas som och är tänkt att påminna om mer cinematiska upplevelser. Det funkar jävligt bra. Att serien dessutom är otroligt blodig plus att den har en i grunden väldigt spännande hook hjälper såklart. Hooken är i stort sett: Varför finns det fortfarande slaveri, våldtäkts-koncentrationsläger och tredjevärlds-diktatorer i en värld med superhjältar? Varför slår alla hjältar bara typ ficktjuvar på truten, och inte folkmördare? Vad händer om ett superhjälte-team faktiskt försöker göra något åt saken? Var går gränsen? Vad gör det med dem, att de tar sig så mycket världslig makt? Hur långt kan man nå med våld och goda intentioner? Det här är en förplåtat spännande fråga, och så länge The Authority fokuserar på den så är serien rätt bra.
Tyvärr tar ju mark Millar över typ halvvägs här. Och det fortsätter absolut vara rått och snyggt, men Millar är, får jag intrycket av, mer som Zack Snyder. Alltså, han hajjar ytan och kan berätta en berättelse, men han är inte så mycket för det här med liksom… subtext eller att ställa frågor. Så serien blir mer "extrem" men inte bättre. Även om, visst, gruppen också fortsätter bråka en del med real world politics. Det bästa med Millars run är att mycket av tecknandet görs av Frank Quitely, som jag ju gillat ända sedan jag läste Grant Morrisons New X-men.
VOLUME 2: Morrison (Robbie, inte Grant alltså)
Den här restarten var ganska meh; The Authority fortsätter vara storskaliga men de är rätt mycket fokuserade på vanligt superhjältande. Under en ganska bra stund är huvudfienden en jättemäktig religiös organisation; det blir mest trist. Mot slutet övergår dock den här serien i Revolution-arven, där seriens huvudfråga återigen får ta plats – då teamet helt sonika tar över USA och blir diktatorer. Välmenande, såklart. Jag ska inte säga att Revolution hanteras superbra, men det är ändå lite return to form.
VOLUME 3: Morrison (Grant, den här gången)
Den här rebooten gick… sådär. Av olika skäl kom den av sig. Den börjar med att The Authority har kraschlandat i vår verklighet. Sen kom det liksom knappt några nya nummer – Authority: Prime och jag tror även volym 4 hann börja släppas innan den här äntligen avslutades. VOlumens huvudgrej var mest att The Authority gjorde en Star Trek: Voyager eller kanske mer Sliders – de hoppade mellan olika verkligheter, tampades med olika variationer av sig själva, och försökte ta sig hem.
PRIME
En helt värdelös crossover där The Authority och nåt annat supergäng från Wildstorm-universat slåss. I sex nummer. Har jag sagt att jag ogillar crossovers?
Jag vet inte varför egentligen, men Prime är bland de få grejer jag inte hittade alls på Amazon Kindle / f.d. Comixology.
VOLUME 4: Diverse
Wildstorm hade något slags megacrossover här, där världen gick under. Jag läste bara de nummer som berörde The Authority och de var… okej. Lite intressant världsbygge, men i volym 4 förvandlades The Authority verkligen vara till en helt vanlig superhjälteserie. Inga intressanta frågor egentligen, ingen riktig widescreen-känsla. Mot slutet blev det mer rymdopera-åkande plus att teamet splittrades på ett rätt trist sätt. Jag läste klart, men det var tydligt att luften liksom gått ur och att teamet blivit helt generiskt.
Amazon hade allt utom de sista typ 5-6 numren… Oklart varför.
Utöver detta har jag också läst några spinoffs.
Kev / The Magnificent Kevin / A Man Called Kev
Sidostory om en ganska misslyckad och otursförföljd brittisk agent, som om man korsat James Bond med typ Big Dave. Skrivet av Garth Ennis, vilket väl säger ungefär vad man får. Och ja, det är ju lite underhållande. Midnighter är med, mest (antar jag) för att få serien att sälja.
Midnighter (2006)
Garth Ennis igen. The Authoritys homosexuelle läderlapp goes civilian. Det är väldigt Enniskt
Jag har ett par olästa – Midnighter (2015), crossovern med Lobo och den med Stålmannen, de två Secret History-serierna (Jenny Sparks och Hawksmoor). Vi får se om jag plockar dem också.
På det hela taget: Jag vet inte om jag kan rekommendera nån att läsa det här. De bästa delarna är skrivna av Ellis, som man ju kanske inte vill ge mer pengar än nödvändigt numera. Jag har en soft spot för serien eftersom jag läste den under formativa år, och jag har ändå alla de här numren redan köpta på Kindle, så jag kan ju läsa dem. Men jag tror att det dröjer en stund innan jag gör det igen.
VOLUME 1: Ellis/Millar
Warren Ellis bygger ett superhjältelag på ruinerna av gamla Stormwatch, som jag försökte läsa en gång men gav upp på när det blev för mycket crossovers. Ju mer jag läser serier, desto mer föraktar jag crossovers. De är verkligen sämst. Jag fattar varför de görs; man ska som läsare känna att man borde läsa de andra serierna också. Först ska man läsa de nummer som crossovern fortsätter i, men sen ska man känna att man vill fortsätta och/eller läsa ikapp. Fuck that.
Nå; The Authority var widescreen comics – en serie som frejmas som och är tänkt att påminna om mer cinematiska upplevelser. Det funkar jävligt bra. Att serien dessutom är otroligt blodig plus att den har en i grunden väldigt spännande hook hjälper såklart. Hooken är i stort sett: Varför finns det fortfarande slaveri, våldtäkts-koncentrationsläger och tredjevärlds-diktatorer i en värld med superhjältar? Varför slår alla hjältar bara typ ficktjuvar på truten, och inte folkmördare? Vad händer om ett superhjälte-team faktiskt försöker göra något åt saken? Var går gränsen? Vad gör det med dem, att de tar sig så mycket världslig makt? Hur långt kan man nå med våld och goda intentioner? Det här är en förplåtat spännande fråga, och så länge The Authority fokuserar på den så är serien rätt bra.
Tyvärr tar ju mark Millar över typ halvvägs här. Och det fortsätter absolut vara rått och snyggt, men Millar är, får jag intrycket av, mer som Zack Snyder. Alltså, han hajjar ytan och kan berätta en berättelse, men han är inte så mycket för det här med liksom… subtext eller att ställa frågor. Så serien blir mer "extrem" men inte bättre. Även om, visst, gruppen också fortsätter bråka en del med real world politics. Det bästa med Millars run är att mycket av tecknandet görs av Frank Quitely, som jag ju gillat ända sedan jag läste Grant Morrisons New X-men.
VOLUME 2: Morrison (Robbie, inte Grant alltså)
Den här restarten var ganska meh; The Authority fortsätter vara storskaliga men de är rätt mycket fokuserade på vanligt superhjältande. Under en ganska bra stund är huvudfienden en jättemäktig religiös organisation; det blir mest trist. Mot slutet övergår dock den här serien i Revolution-arven, där seriens huvudfråga återigen får ta plats – då teamet helt sonika tar över USA och blir diktatorer. Välmenande, såklart. Jag ska inte säga att Revolution hanteras superbra, men det är ändå lite return to form.
VOLUME 3: Morrison (Grant, den här gången)
Den här rebooten gick… sådär. Av olika skäl kom den av sig. Den börjar med att The Authority har kraschlandat i vår verklighet. Sen kom det liksom knappt några nya nummer – Authority: Prime och jag tror även volym 4 hann börja släppas innan den här äntligen avslutades. VOlumens huvudgrej var mest att The Authority gjorde en Star Trek: Voyager eller kanske mer Sliders – de hoppade mellan olika verkligheter, tampades med olika variationer av sig själva, och försökte ta sig hem.
PRIME
En helt värdelös crossover där The Authority och nåt annat supergäng från Wildstorm-universat slåss. I sex nummer. Har jag sagt att jag ogillar crossovers?
Jag vet inte varför egentligen, men Prime är bland de få grejer jag inte hittade alls på Amazon Kindle / f.d. Comixology.
VOLUME 4: Diverse
Wildstorm hade något slags megacrossover här, där världen gick under. Jag läste bara de nummer som berörde The Authority och de var… okej. Lite intressant världsbygge, men i volym 4 förvandlades The Authority verkligen vara till en helt vanlig superhjälteserie. Inga intressanta frågor egentligen, ingen riktig widescreen-känsla. Mot slutet blev det mer rymdopera-åkande plus att teamet splittrades på ett rätt trist sätt. Jag läste klart, men det var tydligt att luften liksom gått ur och att teamet blivit helt generiskt.
Amazon hade allt utom de sista typ 5-6 numren… Oklart varför.
Utöver detta har jag också läst några spinoffs.
Kev / The Magnificent Kevin / A Man Called Kev
Sidostory om en ganska misslyckad och otursförföljd brittisk agent, som om man korsat James Bond med typ Big Dave. Skrivet av Garth Ennis, vilket väl säger ungefär vad man får. Och ja, det är ju lite underhållande. Midnighter är med, mest (antar jag) för att få serien att sälja.
Midnighter (2006)
Garth Ennis igen. The Authoritys homosexuelle läderlapp goes civilian. Det är väldigt Enniskt
Jag har ett par olästa – Midnighter (2015), crossovern med Lobo och den med Stålmannen, de två Secret History-serierna (Jenny Sparks och Hawksmoor). Vi får se om jag plockar dem också.
På det hela taget: Jag vet inte om jag kan rekommendera nån att läsa det här. De bästa delarna är skrivna av Ellis, som man ju kanske inte vill ge mer pengar än nödvändigt numera. Jag har en soft spot för serien eftersom jag läste den under formativa år, och jag har ändå alla de här numren redan köpta på Kindle, så jag kan ju läsa dem. Men jag tror att det dröjer en stund innan jag gör det igen.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,307
Det här var lite nostalgiskt att läsa!
Jag var rädd att du skulle ge dig på de nyaste versionerna där The Authority är i samma värld som faktiska Stålmannen som är… Alltså det är tokdåligt.
Vill du ha något mer bra Authority kopplat rekommenderar jag Sleeper av Ed Brubaker. Det är en low powered gangster/undercover snut historia i skuggan av The Authority storylinesen. Och faktiskt riktigt bra!