WRNUs tvserieklubb: maj 2022

[Conan]

Såg första avsnittet av Stranger things

Kändes som en arkiv-X serie för små barn. Annars var det väl egentligen inget fel på den, men ser inget som helst skäl att titta vidare.

 

[Mogger]

We Own This City

Egentligen räcker det med att säga att detta är ett nytt mästerver av David Simon och George Pelicanos. Allt de rör blir guld. Baltimore, poliser. Kan inte bli bättre!

 

[nano]

Jag har sett de första Star Trek: Strange New Worlds på Paramount+.

Den är hittills en återgång till planet-of-the-week-formatet från serierna innan 10-talet. Funkar mycket väl och känns roligt att vi som vill ha den typen av Star Trek kan få iaf en av de tre serierna i vår riktning.

Betyg: Äpple.

We Own This City

Egentligen räcker det med att säga att detta är ett nytt mästerverk av David Simon och George Pelicanos. Allt de rör blir guld. Baltimore, poliser. Kan inte bli bättre!

Är det lite av en spirituell uppföljare till The Wire?

 

[Mogger]

Är det lite av en spirituell uppföljare till The Wire?

Absolut. Samtidigt är det ju samma miljöer och teman som de utforskat åtskilliga gånger genom åren. The Wire är helt klart vassare dock.

 

[afUttermark]

Jag har tittat på Clark - serien eller Knark Olofsson som en av mina elever trodde den hette.
Jag gillar ju historiska dramer fast detta var väl lite väl överdrivet. Gillar dock att det framförs på bred låssas göteboska.

En serie som följer nu och gillar är Tokyo Vice

 

[Platon]

Var nära att trycka igång Clark igår. Men ok du gillade den inte alltså?

 

[Rickard]

Masters of the Universe
Netflix

Jag såg aldrig He-man när jag var yngre så det här är lite för mig att se vad det handlar om. Så första säsongen var något kontroversiell med att He-man dog så de koncentrerade sig mer på de sekundära karaktärerna. Jag tycker andra säsongen var mycket bättre, men det känns lite som att de försöker för mycket att vara bombastiska. Det sagt, det var svårt för mig att inte vilja titta vidare - något fick mig alltid att trycka på "nästa"-knappen när ett avsnitt var över.

Animeringen är snygg, under vissa enstaka tillfällen nästan lika snygg som Arcane, men karaktärernas rörelser var alltid ryckiga. Striderna var undermåliga, förutom i sista avsnittet. Temat för säsongen var tre versioner av "daddy issues" (och en "mother issue"). Det är en hoper av kända skådespelare med i detta; fler säsonger är att vänta. En helt OK serie att slökolla på.

 

[Paal]

Jag tyckte riktigt bra om Tokyo Vice på HBO.
Snygg, charmig och smart men mörk på samma gång.

”In 1999, American journalist Jake Adelstein has relocated to Tokyo and must pass a written exam in Japanese to have the chance to join the staff of a major Japanese newspaper. He succeeds in becoming their first foreign-born journalist and starts at the very bottom. Taken under the wing of a veteran detective in the vice squad, he starts to explore the dark and dangerous world of the Japanese yakuza.”

Hoppas verkligen på en andra säsong, för slutet på första lämnar en hel del ouppklarat.

 

[Rickard]

Jag såg aldrig He-man när jag var yngre så det här är lite för mig att se vad det handlar om.

Glömde skriva, men Masters of the Universe är inte i samma klass som She-Ra eller Drakprinsen, där jag blev mer engagerad av karaktärer och storyn. Dock ändå sevärd.

 

[Theo]

Jag har börjat se om de första säsongerna av The Simpsons på Disney+. Då jag förstått att det är ungefär de första 8 säsongerna som är riktigt bra tänkte jag sikta in mig på dem. Hittills är jag halvvägs igenom säsong 2.

De första säsongerna såg jag när de gick på TV i början av 90-talet och även om säsong 1 inte riktigt hittat formen än har de på det hela taget stått sig riktigt bra. Det är en (oftast) riktigt smart skriven, lagom subversiv sitcom med mycket hjärta.

Dock är jag en aning bestört över till vilken grad mitt medelålders jag identifierar sig med Homer... :o

 

[Khan]

Jag är nu nästan klar med Better Call Saul säsong tre.

Herreminskaparevadjagtyckeromdenhärserien! Rättegångsscenen mellan bröderna Charles och Jimmy i avsnitt 3x5 är förbanne mig bland det bästa drama som visats på TV sedan maskinen uppfanns. Vansinnigt bra.

 

[Khan]

Jag har sett George Harrison: Living in the material world

Martin Scorsese fick tillgång till en hel hög med hittills oanvänt material från Harrisons privata arkiv och inspelningar. Då blev det en jättedokumentär på 2 x 90 minuter om den tredje beatlen.

För mig var den första halvan ganska mycket samma sak som jag redan kände till, dvs. hela story om uppväxten i Liverpool och Beatles uppgång och splittring och allt det där. Men andra halvan om allt som hände efteråt var betydligt intressantare, och hade massor med nytt material.

I grunden är det här mer av ett personporträtt än en fet rabbling av datum och händelser. Scorsese försökte på något sätt fånga "känslan" av Harrison, och måla upp hur han var, snarare än att fastna i detaljerna kring vem som sade var när och hur. Harrisons spirituella sida ges stort utrymme, och det är tydligt att karln hade en integritet större än det riktigt går att fatta.

Klart sevärd om man är det minsta intresserad av Harrison, eller för den delen Beatles i allmänhet.

 

[krank]

Jag såg nyss klart Cowboy Bebop, alltså den klassiska animen. Netflix.

Den har framför allt två saker jag gillar: den är rätt snygg och den har bitvis intressant worldbuilding.

Däremot är dess karaktärer genomgående ointressanta och sympatiska, och dess extremt episodiska natur gör att jag egentligen tappade intresset ganska snabbt och aldrig återfick det. Det här är alltså i princip uteslutande helt fristående 20-minutersavsnitt utan egentlig röd tråd eller övergripande handling. 20 minuter för setup, genomförande, final, klart. Det hinner man inte mycket på, och allt känns lite popcornaktigt: utan näring. Över innan det hunnit börja.

Och eftersom seriens karaktärer är så ointressanta och eftersom serien envetet motstått all form av övergripande narrativ så blir också seriens final ganska trist. Jag kände framför allt "meh" och att jag inte brydde mig om hur det skulle gå för någon av karaktärerna.

Jag har förstått att det finns de som föredrar serier med helt fristående avsnitt. För mig är det mest slöseri.

Jag kanske tar mig för att se Netflix' otecknade version nån gång för att se om den också är snygg, men animen lär jag inte se igen.

 

[Rickard]

Jag kanske tar mig för att se Netflix' otecknade version nån gång för att se om den också är snygg, men animen lär jag inte se igen.

Jag skulle rekommendera den animerade filmen. Tyckte den var mycket bättre än den tecknade serien, just på grund av anledningarna du gav. Den otecknade versionen är ... knappt värt besväret, tyvärr. Hade hoppats på mycket mer. Tror serien blev nedlagd också.

 

[Jocke]

Jag har börjat se om de första säsongerna av The Simpsons på Disney+. Då jag förstått att det är ungefär de första 8 säsongerna som är riktigt bra tänkte jag sikta in mig på dem. Hittills är jag halvvägs igenom säsong 2.

De första säsongerna såg jag när de gick på TV i början av 90-talet och även om säsong 1 inte riktigt hittat formen än har de på det hela taget stått sig riktigt bra. Det är en (oftast) riktigt smart skriven, lagom subversiv sitcom med mycket hjärta.

Dock är jag en aning bestört över till vilken grad mitt medelålders jag identifierar sig med Homer... :o

jag har ägnat tiden sen D+ kom med att se om Simpsons, men fastnat på säsongerna runt 20-22 där det är... låt oss kalla det svårtittat.
Nånstans runt säsong 3 blir serien som den "ska" vara och till och med säsång 8 eller 9 är nästan varje avsnitt i toppklass. Sen är kanske varannat i toppklass men gradvis blir det färre och färre och nånstans runt säsong 18 eller så slutar figurerna bete sig som de ska.

 

[krank]

Jag skulle rekommendera den animerade filmen. Tyckte den var mycket bättre än den tecknade serien, just på grund av anledningarna du gav.

Den har jag sett, men… öh, nog för 25 år sedan vid det här laget. Kanske dags igen då. För jag minns den också som rätt bra. Även om jag i efterhand mest minns att jag verkligen gillade introt.

 

[Jocke]

Den har jag sett, men… öh, nog för 25 år sedan vid det här laget. Kanske dags igen då. För jag minns den också som rätt bra. Även om jag i efterhand mest minns att jag verkligen gillade introt.

Vilket ju faktsiskt är TV-seriens enskilt starkaste byggsten också. Så att de valt att göra en låt som är så annorlunda från TANK! som Ask DNA är och ändå få till känslan visar att Cowoby Bebops största stjärna är The Seatbelts.

 

[Franz]

Nånstans runt säsong 3 blir serien som den "ska" vara och till och med säsång 8 eller 9 är nästan varje avsnitt i toppklass.

Det är så sjukt hur bra gamla Simpsonsavsnitt håller än idag! Även fast första säsongen minst sagt har barnsjukdomar finns fantastiska avsnitt även där, Moaning Lisa är ett av de bästa avsnitten i någon serie någonsin tycker jag! Sen när serien hittade sig själv var den nästan helt ensam med att utveckla vad många kallar för ”screw the audience-jokes” men som jag kallar för post-humor!

 

[Mundo]

Jag har sett Tokyo Vice och Pachinko. Två väldigt välgjorda, spännande serier med fantastiska skådespelarinsatser. Rekommenderas starkt!

 

[Jocke]

Det är så sjukt hur bra gamla Simpsonsavsnitt håller än idag! Även fast första säsongen minst sagt har barnsjukdomar finns fantastiska avsnitt även där, Moaning Lisa är ett av de bästa avsnitten i någon serie någonsin tycker jag! Sen när serien hittade sig själv var den nästan helt ensam med att utveckla vad många kallar för ”screw the audience-jokes” men som jag kallar för post-humor!

Det är också intressant att de inte är helt säkra på att de gör komedi i början, många av de bästa skämten i de första två säsongerna drar de bara i förbifarten för att ge handlingen mer plats - som att man inte får skämta när det är handling. Men ganska snabbt kommer de ju på att handlingen ska vara liksom skriven så att den lvererar skämten och jobbar tillsammans med dem.

Vilket de där jag är nu har tappat bort. Ofta är det inte ens nån tydlig handlig och skämtern är "random LOL" i för stor mängd.