Nekromanti Xp för rollspelande?

[Gordeg]

Detta är egentligen en fortsättning på en gren av den svällande "bra eller dåligt"-tråden nedan.

Jag fick svar på ett av mina inlägg från flera rollspelskollegor som inte använder Xp för (så kallat) gott rollspelande i sina kampanjer. Det fick mig att börja fundera över för- och nackdelar med ett sådant system.

Jag har nästan alltid delat ut extra Xp till de som spelat ut sin RP väl, med det menas att de i spelet har gett en bild av sin RP som stämmer med hur de beskrivit rollpersonen i förväg, oftast genom några utvalda personlighetsdrag. Jag har även provat att inte väga in indivduella rollprestationer, men jag (och spelarna) var inte helt nöjda med det.

Mina frågor är följande:

Ni som delar ut Xp för rollspelsprestation, vilken metod använder ni för att bedöma om en spelare har gjort ett bra jobb?
Delar ni ut dessa Xp öppet eller slutet tex med lappar?
Om en spelare har invändningar mot er bedömning, alternativt gruppens bedömning om man använder röstning, hur hanterar ni den situationen?

Ni som har slutat dela ut Xp för rollspelsprestation, varför?
Tycker ni att det är hämmande vid spelbordet eller är ni bara extremt konflikträdda

Jag är inte säker på att min metod är den som fungerar bäst och det vore intressant att se hur andra gör.

 

[Olle Linge]

Det har ingen som helst effekt

Ni som har slutat dela ut Xp för rollspelsprestation, varför?
Tycker ni att det är hämmande vid spelbordet eller är ni bara extremt konflikträdda

Anledningen till att vi har slutat använda XP som belöning är för att det inte har någon som helst effekt. Det är ingen belöning, för ingen spelare bryr sig om hur mycket XP de skaffar. I vanliga fall skapar vi karaktärer på den nivå vi vill ha dem (från sämsta tänkbara till mycket skickliga karaktärer) och så spelar vi dem så.

Eftersom vi oftast helt struntat i att karaktärer blir bättre (vi spolar rätt sällan, så de borde inte bli bättre heller), ger det ju precis ingenting att få extra XP. Det svåra är att hitta på andra belöningar, men "få gratis pizza" är väl det bästa jag kan tänka mig, även om vi inte använder det.

 

[Selly]

Spelglädje för rollspelande.

"Ni som har slutat dela ut Xp för rollspelsprestation, varför? Tycker ni att det är hämmande vid spelbordet eller är ni bara extremt konflikträdda"

Som spelare så känner jag inte att jag skall behöva övertyga spelledaren om att jag känner min karaktär. Som spelledare så inser jag att spelarna naturligtvis har mycket bättre koll på sina karaktärer än vad jag har. Visst vill jag ha koll på allmänna drag hit och bakgrund dit, men i slutändan så är det spelarna som avgör hur de vill spela. Jag ser inte hur jag har rätt att bedöma deras prestation, för jag ämnar inte bedöma rena skådespelartalanger. Och om en spelare spelar sin karaktär någorlunda konsekvent så ser jag inte riktigt hur det kan bli fel; det är ju spelarens karaktär!

Jag ser väl i princip två tillfällen då modifierat antal xp ens skulle vara till att tänka på. Det ena vore om karaktärerna inte gjordes av spelarna själva, utan var snodda från någon film/bok/serie eller dylikt, eller helt enkelt gjorda av spelledaren (det vore bäst, i det läget). Men så vill varken jag eller nån annan i min spelgrupp gå tillväga, så det går bort. Det andra fallet vore om någon betedde sig som en idiot och därmed gjorde sig förtjänt av avdrag. Men mer troligt är att jag helt enkelt skulle sparka ut en sån skitstövel ur spelgruppen. Så det går också bort.

Sen skall jag saxa nåt jag skrev från andra tråden också; incitament bör inte behövas. Jag känner helt enkelt att om spelarna inte vill spela sina roller, då vill inte jag spelleda dem. Spelarna behöver vara engagerade för att det skall bli roligt för mig, och är det inte roligt för mig, då blir det inte roligt för dem. Men det där är ju bara vad jag och folket i min spelgrupp tycker, förstås.

Sen misstänker jag att du nämnde konflikträddhet med glimten i ögat, men faktum är att bonus-xp givetvis medför en ökad risk för favorisering och liknande problem. Vi har inte såna problem i vår spelgrupp dock, så det är kanske inte ett legitimt skäl för oss att inte använda bonus-xp, men likväl.

 

[Gordeg]

Re: Spelglädje för rollspelande.

Som spelare så känner jag inte att jag skall behöva övertyga spelledaren om att jag känner min karaktär. Som spelledare så inser jag att spelarna naturligtvis har mycket bättre koll på sina karaktärer än vad jag har.

Onekligen har spelaren tänkt över sin rollperson mycket mer än vad spelledaren tänkt på varje rollperson i kampanjen. Men det finns även saker som spelledaren har bäst koll på.

I den grupp jag spelat med mest har vi provat att ge öppen feedback på hur var och en rollspelat när spelmötet är slut. Det har visat sig att vi och medspelarna uppfattar vårt sätt att spela väldigt olika. Dessutom har spelledaren bättre koll än spelarna på hur rollpersonerna beter sig gentemot SLP tex.

Det jag försöker komma fram till är att om vi hamnar under luppen så spelar vi inte alltid som vi själva tror. Framför allt så kanske vi inte spelar så bra som vi själva tror!

I den förra tråden pratades det mycket om utveckling. Att ge feedback eller morötter på det här sättet är något som jag tycker kan vara ett hjälpmedel i utvecklingen.
Oj, nu blev det väldigt tungt och allvarligt plötsligt...
Men jag tycker inte att spelglädjen hämmas på något vis bara för att SL delar ut lite mer Xp till de spelare som har varit koncentrerade och spelat konsekvent än till de som har spelat okoncentrerat.

 

[Rising]

Ni som har slutat dela ut Xp för rollspelsprestation, varför?

För ingen borde veta bättre hur rollpersonen borde vara än spelaren. Men det är också lite ohyffsat: Det kan ju lika gärna vara mitt eget fel att en session inte riktigt blir engagerande för spelarna, och om de väl lyckas gestalta väldigt inlevelsefullt så är ju det en belöning i sig.

Om jag trots allt ändå har någon anmärkning på någons gestaltande, då tar jag upp det efteråt genom att fråga spelaren hur han egentligen resonerade och ger mina råd och synpunkter på hur jag kunde ha föreställt mig rollpersonen agera. Det kan hjälpa. En bestraffning i form av lägre XP än vad medspelarnas rollpersoner får... Det gillar inte jag.

Nä, jag ser inte direkt någon poäng med att pröva mina spelare. Jag försöker skriva och leda ett så bra äventyr som möjligt, precis som en god värd hade försökt att förbereda sig så väl som möjligt om han bjöd hem några vänner på middag. När man är hembjuden hos någon så förväntas det av en att man är en god gäst för allas trevnad, precis som det förväntas av en som spelare att man ska gestalta ens roll för allas underhållning.

Då är frågan: Ska värden enbart servera efterrätt åt den som varit extra rolig och trevlig runt matbordet? Jag tycker inte det. Så länge som jag vill ha mina gäster överhuvudtaget, då ser jag förstås till att de alla behandlas likvärdigt. Samma sak med rollspel; så länge som inte någon spelare förstör för mig och de andra, då skall han inte utsättas för någon värdering överhuvudtaget.

 

[walium]

Det närmaste jag kommer det du beskriver är de "Cool-points" som vi delar ut till alla som gör coola, häftiga eller djärva saker eller drar häftiga oneliners i vår USCM-kampanj. Tanken är att uppmuntra lite galna upptåg istället för att hålla allt för hårt i sin rollperson. Under de lättsamma och inte alltför seriösa former som vi spelar just den kampanjen så funkar det faktiskt väl.

Men i de allra flesta fall så tycker jag att man ska strunta i att ifrån spelledarens håll dela ut poäng för vad han själv anser är gott rollspelande. De bästa belöning man kan få är trotsallt den stämning som skapas när alla i spelgruppen verkligen lever sig in i och engagerar sig i äventyret.

 

[Johan K]

Ni som delar ut Xp för rollspelsprestation, vilken metod använder ni för att bedöma om en spelare har gjort ett bra jobb?
Delar ni ut dessa Xp öppet eller slutet tex med lappar?

För min del så ser jag det som att rollspelsprestationen är en del i hela alltet & därför delar ut en klumpsumma för hela kvällen. Men för att ta nått exempel på vad jag försöker hålla koll på är hur kul vi hade under spelet & hur allt flöt på..
& jag ger alla en klumpsumma XP... Den enda gång som någon får lite minder är om nåon skulle bi av med sin karaktär & göra en ny & komma in i speelt, då får denan lite mindre av xp:n..

Om en spelare har invändningar mot er bedömning, alternativt gruppens bedömning om man använder röstning, hur hanterar ni den situationen?

Otroligt nog så har jag inte råkat ut för dett & det är jag glad över...

 

[Gurgeh]

Klubben för inbördes beundran

Jag brukade dela ut erfarenhetspoäng för rollspelande, men har bestämt mig för att det är ganska meningslöst. Spelarna blir visserligen glada om de får fler poäng, men just rollspelspoäng känns väldigt onaturligt att dela ut, och dessutom godtyckligt från spelledarens sida om rollpersonerna får olika många. Hellre då poäng för bra saker rollpersonen gjort under spelandet som man tydligt kan peka på.

Två ytterligare orsaker:
1) Vem kan säga om en skådespelarprestation är bättre än en annan? Inte jag och inte heller sådana som gör det professionellt (som oscarsjuryn). Man kanske ska göra som på film och spela förståndshandikappad om man vill få många erfarenhetspoäng?
2) Jag är så jävla mesig att jag ogärna recenserar andra ansikte mot ansikte!

/tobias

 

[Oldtimer]

Ni som har slutat dela ut Xp för rollspelsprestation, varför?

Jag har aldrig börjat. Jag skulle aldrig komma på idén att börja värdera hur mina spelare väljer att gestalta sina rollfigurer på det viset. Har jag och gruppen kul, så är det nog. EP får de endast utifrån övervunna svårigheter (vi pratar alltså D&D 3.5e här), samt eventuellt extrapoäng (till hela gruppen) om jag bedömer att de har uppnått något viktigt mål (alltså, typ, story points).

Ja, nästan... jag brukar slänga in några dussin stilpoäng till den som gjort något riktigt extra underhållande och kul. Oftast kommer vi överens tillsammans vem eller vilka som borde få det i samband med eftersnacket.

/Mikael

 

[Troberg]

Jag delar inte ut XP för gott rollspelande, däremot försöker jag premiera när spelaren, trots att spelaren inser att det är dumt, gör något som karaktären skulle gjort, speciellt om det är farligt.

Exempel: Karaktären älskar sin bil. Det är en rishög, men karaktären älskar den. Ett gäng på ett dussin busar misshandlar bilen. Spelaren vet att det är idiotiskt att ge sig på dem, men låter ändå karaktären bli rasande och ge sig på dem med bara knytnävarna.

Ofta premierar jag sådant på två sätt.

Först och främst så försöker jag att inte döda av karaktärer för att spelaren spelat karaktären som den är tänkt istället för att spela den smart. Det premierar inte intressanta karaktärer om man gör det riskabelt för spelarna att spela dem intressanta.

Utöver det försöker jag premiera sådant genom att i slutänden låta det föra något gott med sig som plåster på såren. Kanske tjejen som karaktären i exemplet ovan var tänd på såg det och blev imponerad, kanske polisen kommer och han blir kompis med dem. Jag föredrar dock att premiera inom spelvärlden, inte inom spelsystemet när det är möjligt.

Det här tänkandet kommer att genomsyra min kommande Buffy/Angel/Twin Peaks/sjuk fantasi-kampanj. Det funkar inte att spela i en sådan värld om de vanliga karaktärerna hela tiden måste tänka som kommandosoldater, de måste ha ett visst säkert utrymme att ta ut svängarna på. En slayer däremot har betydligt mindre marginal för misstag och måste som karaktärstypen kräver vara mer skärpt och fokuserad på strider och sånt.

 

[ripperdoc]

Re: Klubben för inbördes beundran

1) Vem kan säga om en skådespelarprestation är bättre än en annan? Inte jag och inte heller sådana som gör det professionellt (som oscarsjuryn). Man kanske ska göra som på film och spela förståndshandikappad om man vill få många erfarenhetspoäng?

De flesta kan säga när en skådespelarprestation är dålig. Det räcker. Och i rollspel tenderar man ligga betydligt närmre skolpjäs än oscarsdrama i rollgestaltning, så det borde inte vara svårt att se vilka som inte är lika dåliga som de andra.

Sedan ska man dock ge fanken i att dela ut XP för sånt, IMHO.

/RD

 

[Krille]

Anti

• Hur karaktärsenligt det än må vara att hugga alla andra rollpersoner i ryggen så skulle jag dra in XP för det, eftersom det sabbar nöjet för hela spelgruppen. Det är inte bra rollspel.
• Att balla ut och prata Arkiv X under spelmötet kan måhända vara en reaktion på att jag är tråkig som spelledare, men om det bara är så att spelaren är på bushumör och har taskig självdisciplin... tjopp, bort med hans XP.
• Om

 

[Selly]

Re: Spelglädje för rollspelande.

"Dessutom har spelledaren bättre koll än spelarna på hur rollpersonerna beter sig gentemot SLP tex."

Erm...hur då? Återigen, sålänge spelaren själv gjort sin rollperson så finns det ju ingen annan som vet mer om hur denna bör spelas. Spelaren har ju trots allt en del frihet. Which brings me to...

"Det jag försöker komma fram till är att om vi hamnar under luppen så spelar vi inte alltid som vi själva tror. Framför allt så kanske vi inte spelar så bra som vi själva tror!"

...this. Nämligen det här med att man ju inte spelar efter något manus. Visst, det finns extremfall; jag kan inte få raseriutbrott och blodtörstigt döda allt som kommer i min väg om jag utgivit mig för att vara en lugn och from typ. Men i nio fall av tio så kommer eventuella skiftningar i rollspelandet bara gälla små petitesser, såvida vi inte talar om ren skådespelartalang. Det sistnämnda är barockt att dela ut xp för, eftersom alla spelare antagligen inte kommer vara lika skickliga skådespelare. Point: det spelar ingen större roll om jag inte spelar min karaktär exakt som jag kanske tror att jag gör, ty då det är min karaktär så är den ändå tvungen att följa mina nycker. Inom rimliga gränser, förstås.

"I den förra tråden pratades det mycket om utveckling. Att ge feedback eller morötter på det här sättet är något som jag tycker kan vara ett hjälpmedel i utvecklingen."

I ain't touchin' that one. Den där tråden har 100 svar nu, så det kan nog räcka... Den enda sorts utveckling jag tycker är relevant är när man blir mer i sync med resten av sin spelgrupp. Dvs, man lär sig vad folk tycker är roligt och inte, och respekterar det när man spelar. Men det känns som en väldigt allmän grej, som man bör syssla med i minst lika hög grad även bortom spelbordet.

 

[Gordeg]

Re: Klubben för inbördes beundran

1) Vem kan säga om en skådespelarprestation är bättre än en annan? Inte jag och inte heller sådana som gör det professionellt (som oscarsjuryn). Man kanske ska göra som på film och spela förståndshandikappad om man vill få många erfarenhetspoäng?

Jag tycker inte heller att det är lyckat om SL ger och tar Xp på ett godtyckligt sätt. Därför frågade jag också vilken metod ni andra använder för detta eftersom man bör veta i förväg vad man vill premiera och utifrån vilka riktlinjer.
Visste inte att det var så många som inte alls gör den här bedömningen.

2) Jag är så jävla mesig att jag ogärna recenserar andra ansikte mot ansikte!

Aha! Men du är inte ensam om detta, så slappna av!

 

[Gordeg]

Tillägg eller avdrag?

Lägga till Xp för de som spelar bra, och dra av för eventuell spelförstöring. Ungefär som jag gör.

Bra exempel på saker som kan ge avdrag. Men hur kollar du om spelaren har spelat bra?

Jag brukar oftast använda tre "honnörsord" som skall beskriva rollpersonens personlighet, tex nyfiken, lojal och äregirig. Om spelaren lyckats gestalta något av dessa karaktärsdrag både tydligt och konsekvent delar jag ut en mindre summa Xp. Det är inte på något sätt självklart att man skall få Xp för gott rollspelande och det är ytterst sällan någon får poäng för alla tre samtidigt.

Detta är ett väldigt enkelt system, jag använder det för att komma ifrån den otäcka godtyckligheten. Det vore bra om någon kunde redogöra för ett alternativt system som de har provat.

 

[PAX]

Guldtärningen

Vi skapade för några år sedan ett system som användes ett bra tag. Numera är det passé.

Guldtärningen tog upp olika kategorier i vilka spelarna nominerades. Därefter valdes en vinnare och fick lite extra XP för vinsten. Ungefär som Oscars...

Systemet föll pga att det fanns många kategorier och sällan kom vi på några bra situationer som passade in i dessa kategorier. Dessutom så kördes Guldtärningen vid slutet av ett äventyr och dessa tenderade att vara 10-15 speldagar långa och då sviker minnet efter ett tag.

Tyvärr har jag inte dokumentet närvarande för stunden med alla kategorier. Det fanns även uppe på min tidigare hemsida så någon kanske sitter på denna info där ute. Kan posta senare...

Numera kör vi med vanliga erfarenhetspoäng med graderingsskala och man får höja färdighetsvärden mellan varje speltillfälle.

 

[Rickard]

Jag hade tänkt att länka till ett tråd jag skapade och sedan förklara mer utförligt.. Men där förklarade jag så utförligt att jag nu tänker saxa allting därifrån.. Men i den tråden så finns även en förklaring på (vad jag tycker) Deadlands smarta belöningssystem... Det blev också en liten diskussion om ämnet.. Detta nedan är mitt belöningssystem till DoD..

Varje spelare har sin egen berf-pott (bonuserfarenhet) som det adderas till varje spelomgång.. Jag brukar anteckna när de får berf under spelets gång och sedan ger ut de när äventyret (eller deläventyret om stor kampanj spelas) är slut.. Tabellen nedan är en riktlinje som jag använder när jag delar ut belöningen i berf.

<TABLE><TR><td>Handling</TD><td>berf-mängd</TD></TR><TR><td>spelaren är med på ett spelmöte</TD><td>1</TD></TR><TR><td>spelaren gör något smart</TD><td>1-2</TD></TR><TR><td>spelaren gör något roligt</TD><td>1</TD></TR><TR><td>spelaren spelar sin karaktär¹</TD><td>1-2</TD></TR><TR><td>rollpersonen utsätts för olägenhet pga. sin personlighet²</TD><td>1</TD></TR></TABLE>
¹ 1 berf om jag märker att spelaren anstränger sig någon gång under speltillfället att spela sin karaktär. 2 om spelaren spelar sin karaktär konstant.
² Med detta menar jag att spelaren inte väljer att spela sin karaktär annorlunda bara för att det är ett krisigt tillfälle..

När äventyret är slut så sätter jag dit 1-4 berf baserat på hur bra det gått i äventyret.. 1 om de totalt misslyckats, 2 om de slutfört äventyret, 3 om de lyckats med nästan allt och 4 om de klarade ett äventyret på ett smidigt sätt utan krångel.

Ibland kan jag även dra av ett berf men det är rätt sällan.. Då ska spelaren missköta sig rejält.. Som att göra någon extremt dum sak bara för att det faller spelaren in eller vara störande och krävande under spelomgången.. Ibland kan jag fejka att jag ger minus, sätta ett låtsasminus någonstans bakom spelledarskärmen.. Det brukar oftast hjälpa för att spelaren ska skärpa sig.. Jag brukar också förklara vad de har fått mest berf för och berömma.. Bättre det än att ge minus för dåligt rollspelanade.. "Hellre morot än piska"..

De flesta brukar få 1 berf-poäng för gott rollspelande (sällan att det är 2).. Jag tycker det funkar skitbra.. Jag behöver inte kontrollera hur de spelar sin karaktär (det är ju skitjobbigt att veta om allas karaktärsdrag), bara att de spelar.. Detta kräver förvisso att jag känner gänget så att jag vet att de frångår sin personlighet lite, men det är trots allt ett kompisgäng jag spelleder.. Poängen för gott rollspelande är också lite inviduell.. Den som är tystlåten i gruppen har större chans att få poäng för gott rollspelande..

Sedan "tillåter" jag i regel inte personlighetsdrag som "tystlåten".. Då kan jag inte lägga märke till om spelaren verkligen anstränger sig eller om denne bara är slö.. Med andra ord så är "tystlåten" svår att spela, då rollpersonens personlighet måste lysa igenom på ett annat sätt.. (Sedan så är jag alltid tveksam när spelaren vill spela giriga karaktärer, för det leder mest till en massa strul i gruppen.. Inte för att jag har något emot när folk tjafsar, men det blir tradigt om det är ständigt samma ämne som det grälas om..)

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som annars brukar låta en rollperson få överleva ett dödligt slag (genom fusk) om spelaren verkligen gillar sin karaktär och som även kan belöna gott rollspelande genom att det går bättre för rollpersonen med tärningsslagen

 

[Dante]

Ingen XP för »rollspelande« ...

Som rubriken antyder delar jag inte ut XP (el. motsv.) för »gott rollspelande«.

Varför?

Jo, nu ska ni få höra: Jag tycker inte att spelarens prestationer ska göra rollpersonen bättre. Rollpersonens prestationer/misslyckanden/umbäranden ska göra henne/den/honom bättre.

»Bestraffningar« pga. »dåligt rollspelande« kan istället dyka upp i form av förändrat alignment (D&D), förändrade personality traits (Pendragon), riktig jävla bonnröta (Dying Earth) etc.

Jag gillar dessutom Troberg-metoden som beskrivs längre ner i tråden (längre upp om du kör platt visning).

 

[Nightowl]

En bra metod och funderingar

Ett rollspel jag hittade på nätet en gång delade ut erfarenhet på två sätt.

Dels fick man EP för, typ, färdigheter. Det fick man om man använde dem mycket eller gjorde något häftigt med dem.

Dels fick man EP för, typ, livsmål. De där livsmålen kunde man använda som, typ, alltså, hjältepoäng eller dylikt för att stärka sin rollperson. Så om Bosse har Min Kärra som livsmål kan han använda den för att bli bättre på att göra grejer för/med Sin Kärra, och om han försvarar den mot elaka raggare får han EP i den.

Det var den enda sorts "EP" som fanns i spelet för "gott rollspelande". Det gynnar spelare som gör gubbar som har något att kämpa för. Vilket ju är intressant.

Annars är jag som Dante; jag har lite svårt att belöna spelare för deras goda idéer eller skickliga teater genom att ge dem bra rollpersoner, även om jag egentligen gillar att belöna rollspel. Som Gurgeh anser jag också att det är svårt att definera vad som är bra rollspel; man kanske skall snacka med spelarna i sådana fall och fråga varför de gjorde saker. Dessutom kan det ju vara så att man har svårt att spela vissa drag på grund av SL: om jag hatar tyskar men vi inte stöter på så många tyskar får jag ju ingen chans att rollspela mina fördomar, och då skulle jag bli lack om SL sade att det var dåligt rollspel. (Detta gar hänt mig, eller snarare motsvarande situation. Ho hum.)

Något jag har funderat på är att dela ut påverkaspeletpoäng (Drama Points, Hero Points, Luck, whatevah) för sådant rollspel som befärmjar gruppupplevelsen, gör mitt liv som SL lättare och gör historien bättre. I så fall belönar jag spelaren med större kontroll över händelseförloppet genom att han visat sig kamratlig, skicklig på att berätta och lätt att arbeta med - han är alltså värd mer inflytande.

Erik
Erik

 

[Gordeg]

Jag tror jag förstår

Jag ser att åsikterna skiljer sig åt i fråga om rollspelande kan bedömas i termer av bra/dåligt, och om man bör väga in detta när man delar ut Xp.

Jag tror att det är olikheter i spelgrupperna som gör att vi föredrar olika metoder.
Vissa spelare behöver inte något extra incitament för att rollspela bättre, för de spelarna är nöjet en tillräcklig belöning. Jag spelar med några sådana spelare.
Vissa spelare behöver extra "påputtning" för att skärpa till sig och spela sin rollperson istället för att bara vara sig själv vid spelbordet. Jag spelar med några sådana spelare också.

Även om vi tycker olika är det egentligen ingen som har fel, det är endast ett resonemang några av er lagt fram som jag inte köper:
Att spelaren är den enda som verkligen känner sin rollperson och därför i princip inte kan "spela fel".

Det leder in på frågan om vad rollspel egentligen är, och den frågeställningen kan bli hur stor som helst. Om jag skall göra en förenklad definition så handlar rollspelande om att skapa och/eller spela en rollperson vars personlighet inte är ens egen, att leva sig in i den nya rollen, och att agera som rollpersonen skulle ha gjort i alla situationer i spelet.

(Ni behöver inte flika in att det ingår i rollspelande att ha kul också, det vet jag! Men jag har kul när jag tittar på Scrubs också utan att anse mig utöva gott rollspelande i den situationen.)

Man gör det lite för lätt för sig själv om man godtar att allt spelaren hittar på är gott rollspelande. Om man inte känner igen rollpersonens beteende mellan olika spelmöten och situationer så har antagligen inte spelaren lyckats sätta sig i stämning "så här tänker min RP".