Nekromanti Yes, master!

Nalle med AK4

Swordsman
Joined
20 Jan 2001
Messages
421
Location
Hemma
Re: Fråga: min karma

Det är den karma du har när din gamla rollperson dött och precis innan du ska börja göra din nyaHur gör man när man gör nya rollfigurer då? Delar spelledaren ut karma?Isåfall vill jag återvända till Dnators fråga, nämligen när man räknar den karma man får av spelledaren.
 

Nalle med AK4

Swordsman
Joined
20 Jan 2001
Messages
421
Location
Hemma
Re: Playelf: Den Onde mästarens kreatur?

Det var mest menat som ett skämt, men ändå.Men man behöver faktiskt inte ett nytt rollspel för att intrigera. Nu är jag fullt medveten om att Yes, Master! behöver byggas lite för att det ska innehålla lite udda regler och raser, men annars, vad är det som hindrar att man lämnar tärningarna hemma och sitter och intrigerar hela kvällen när man spelar D&D? Om man gör ett rollspel som bara bygger på intrigmakeri så kan man ju lika gärna sitta och diskutera, då känns det rätt onödigt att bygga ett rollspel.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Klur kring karma:

"Ska en liten ynklig gobbo alltså kunna helt plötsligt förvandlas till en rese när han har armbågat och knivhuggit sig till ära och berömmelse?"

Näpp. Det enda sättet att få en bättre rollperson är att uslingen man har dör och man får göra en ny och bättre. Istället för att varelsen blir uslare så får spelaren helt enkelt äran att spela en uslare varelse i den Ondes hierarki när hans gamla dött.

Trots allt, den Onde härskaren har ju ett par i sina horder...
 

Nalle med AK4

Swordsman
Joined
20 Jan 2001
Messages
421
Location
Hemma
Självmordsbenägna monster

Medför inte det att man utför seppuku eller hoppar i en vulkankrater så snart man har fått ihop lite karma då?
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Fråga: min karma

"Hur gör man när man gör nya rollfigurer då?"

På exakt samma sätt som man gjorde den första. Man tar den karma man har (förhoppningsvis mer än noll) och köper ras, varvid karma minskas något. Den karma som är kvar skrivs upp. Man får sedan lika många tärningar att placera ut som karman som är kvar. Dessutom får man lika många guldmynt att köpa prylar för. I dessa två steg förlorar man ingen karma.

Delar spelledaren ut karma? Isåfall vill jag återvända till Dnators fråga, nämligen när man räknar den karma man får av spelledaren."

Ja, spelledaren delar ut karma, när man har gjort lagom skurkaktiga saker eller bara bra saker. Det samlas på hög och har ingen som helst inverkan på spelet förrän rollpersonen dör. Då gör man en ny, förhoppningsvis med mer karma den här gången.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Självmordsbenägna monster

"Medför inte det att man utför seppuku eller hoppar i en vulkankrater så snart man har fått ihop lite karma då?"

Då blir den onde härskaren (läs: spelledaren) sur. Och då är risken rätt stor att han snor karma från en, så att man blir uslare.

Dessutom lär man sig äckligt snabbt att det inte går fortare att samla karma bara för att man är bättre. Man får inte karma för att man är bra, man får karma för att man gör usla saker, och man gör inte fler usla saker bara för att man är bättre. Möjligen kan man lyckas med fler, men då har man missat en poäng med spelet.

Slutligen är det rätt självbalanserande: det finns inget sätt att slösa bort karma som är mer effektivt än att dö ofta, och tvingas lägga ut en massa karma för en ny ras. Den som dör ofta spenderar mer karma på sin ras än den som dör sällan, och kommer på så sätt alltid ligga efter i ligan.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Playelf: Den Onde mästarens kreatur?

"Men man behöver faktiskt inte ett nytt rollspel för att intrigera. Nu är jag fullt medveten om att Yes, Master! behöver byggas lite för att det ska innehålla lite udda regler och raser, men annars, vad är det som hindrar att man lämnar tärningarna hemma och sitter och intrigerar hela kvällen när man spelar D&D? Om man gör ett rollspel som bara bygger på intrigmakeri så kan man ju lika gärna sitta och diskutera, då känns det rätt onödigt att bygga ett rollspel."

Vilket är lite poängen med spelet. Det är till stor del satir över fantasygenren i största allmänhet (och på så sätt ett rätt bra komplement till Playelf), och till stor del satir över hur diverse spelare hävdar att deras spel minsann är överlägset alla andra eftersom man kan intrigera i det.
 

Ridijeck

Warrior
Joined
17 May 2000
Messages
358
Location
Örebro
Hur ska drakar behandlas?

En möjlighet är att göra dem till en klan, i stil med:

Klan Reptiluss
Knädrake. Tre fot långa, inklusive ssvanss. Knädrakar kan tala (vore trisst annars) och flyga kortare sträckor, men ssaknar den dåliga andedräkt dessss ssläkte är känt för. En nackdel är att de inte har händer, men de kan fortfarande bitass rejält.
Vasssstunga. Ett ssläkte av ödlemän, gansska ssmå till växten men illvilliga och uppfinningssrika. Är kända för att sspela andra elaka sspratt.
Sstortunga. En sstörre ssläkting till vasssstungan, dessssa är sstorvuxna reptilmän med drag av krokodiler. Gansssska primitiva, men oerhört tåliga. Tycker mycket om ssina mindre kussiner, ssärsskilt med en god ssåss.
Vingdrake. En gansska liten men i övrigt helt äkta drake, sstor nog att bära en mindre humanoid i flykten. Användss ofta ssom riddjur av den Onde Härsskarenss tjänare, till derass egen sstora förtret, och gör ofta ssitt yttersstra för att sställa till förtret för ssina ryttare.
Mandrake. Ytterligare ett ssläkte av reptilmänniskor. Dessssa har en hel del äkta drakblod i ssina ådror och bessitter en naturlig förmåga att sskapa illussssioner för att förvilla ssina motsståndare (och medsspelare).
Eldtunga. En av de kraftfullasste humanoiderna i klanen. Ssom namnet antyder bessitter dessssa förmågan att sspruta eld, något ssom många underlydande bittert fått erfara. Eventuellt bessitter dessa även flygförmåga.
Lindorm. Nu kommer vi till de sstora ssakerna. Lindormar ssaknar allt i form av extremiteter, men de kan sspruta eld (eller gift, eller något) och kan ssvälja en vätte i en tugga.

Om en drakklan finns med blir nog de största drakarna av balansskäl inte lika übersupermäktiga som i de flesta andra fantasyvärldar, men det skulle nog fortfarande vara en intressant möjlighet.

Alternativt så kan jag tänka mig att drakar görs mäktiga. De finns inte som någonting som spelarna har möjlighet att bli, utan som någonting som spelledaren kan hota även de mäktigaste rollpersonerna med. Alltså någonting som kan hota en grupp hjältar. (Svälj!) Det mest passande vore nog att låta dem ha en neutral hållning i kampen Onde Härskaren/Hjältarna - en elak spelledare kan ju då skicka spelarna att försöka förhandla med en drake (ett tips: vänta till efter lunchdags) eller försöka stjäla någon magisk grunka från dem.

Man kan ju också gör dessa drakar till Onde Härskarens mäktigaste bundsförvanter eller rent av till Onda Härskare själva, men av någon anledning är jag mindre förtjust i de alternativen.

Ridijeck
Drakfilosof
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Å, -hrm- ännu en klan...

Okej, kom på att reptilfolk är häftiga också. De kan fungera som ytterligare ett komplement till svartfolken. (de är den roligaste klantypen nämligen; de små nisssarna är dumma & löjliga, de halvstora är lömska & intrigerande och de stora är tröga & blåsta. -Perfekt! Ingen blir sådär jobbigt auktoritär och seriöst "überbossig", vilket borde vara ett karaktärsdrag förbihållet Den Onde Mästaren, om du frågar mig)

Nå, de här ska väl heta något väsande som Vhzzzt eller Sharrazël, det låter jag dig bestämma. Klankonceptet skulle i vart fall vara något i den här stilen:

#1: Slamdykare
Slamdykare är tunna, späda ödleliknande kryp som försiktigt tassar fram över grottgångarna med nedsänkta huvuden eller förstrött plaskandes i underjordiska vattendrag så att endast deras huvuden sticker upp ovanför vattenytan. Slamdykare är meterlånga om man inte räknar med svansen, med den inräknad kan varelsen bli dubbelt så lång när den väl blivit könsmogen. Slamdykarna är kallblodiga och har en mycket känslig hud som blir irriterad och spricker upp i sår om den torkas ut. Därför föredrar de att vistas i fuktiga grottgångar eller att ta regelbundna dopp i någon vattenansamling.

Slamdykare plågas av ett oerhört kort minne och dålig koncentrationsförmåga. Ger man dem en uppgift så är risken stor att de glömmer bort vad de skulle göra så fort som något distraherande dyker upp på vägen, så den enda användning man har för dem är om man kan ge dem omedelbara uppgifter som "ge mig den där hammaren" eller "kolla om det är säkert att stå på falluckan" och liknande. Slamdykare är annars mycket frustrerande att ha att göra med. Om de inte vet vad de ska göra så lunkar de bara omkring och tittar runt som tafatt boskap, och när de väl fått något att göra så blir de enormt exalterade, hispiga och enerverande. Det blir knappast bättre av att de pratar med gälla, läspande röster och försöker spotta ut (och spottar gör de!) så många ord i varje andetag som möjligt. De är dessutom påfrestande hariga och blir ordentligt uppskrämda så fort som något farligt eller överväldigande inträffar.

#2: Salamandrar
Salamandrar är något längre än slamdykarna, och betydligt användbarare än sina odugliga kusiner. Deras fjäll är alltid vackert mönstrade, men de har förmåga att ändra kroppsfärg hur de vill beroende på deras sinnelag. De är inget vidare på att smälta in i omgivningarna, de använder sin förmåga snarare till färgsprakande varningssignaler när de blivit uppretade, men om de håller sig sansade så går de mot en svart/mörkgrå nyans som lämpar sig påpassligt väl för gömsel i skuggor och mörker. Salamandrar har lika lätt för att krypa på alla fyra som för att gå upprätt på bakbenen, och med deras sugfötter på fram- och bakbenen kan de obehindrat klättra uppför väggar och krypa fram uppochner i grottaket.

Salamandrar är kallblodiga -inte bara kroppsligen, utan också mentalt, då deras stubin är lång och de noga planerar sina steg innan de väljer att agera. Salamandrar är utpräglade lögnare, infiltratörer, ryktesspridare och manipulatörer. De är skickliga övertalare och kvicktänkta bluffare, och det är inte för inte som man brukar kalla dem "salamander till namn, ål till naturen" - då de är minst lika hala som just ålar. Salamandrar drar sig för väpnade konflikter och har utvecklat flera talanger som hjälper dem att fly om de skulle hamna i knipa. Dels har de körtlar som kan spruta ut bläck (användbart i vatten, åtminstone) eller en tårgasliknande stinkande vätska från deras munhålor, och de kan dessutom frigöra sig från sin svans om de skulle bli fasthållna i den. I värsta fall slåss de med blåspilar eller giftindränkta dolkar.

#3: Bredfjäll
Bredfjällen är en tvåmeters krigarras bland ödlefolket, en storvuxen stam med tvetungade legionjärer som föredrar slagfältets enkla logik framför krånglande med intriger och korruption. De liknar något mellanting mellan krockodiler och varaner och går omkring upprätt på bakbenen. Bredfjällen iklär sig gärna skimrande rustningar och slåss helst med långa vapen som spjut och hillebardar. De är inte tillräckligt rörliga för huggvapen, och deras långsamma reaktionsförmåga gör att de behöver räckvidden hos de längre vapnen för att ha en chans att göra skada på sina motståndare.

Trots det är bredfjällen fruktade motståndare. De visar upp en kallsinnighet i strid som deras fiender ofta upplever som obehaglig och de har dessutom ett naturligt försvar som står emot de flesta attacker. Bredfjäll har dock tyvärr en närmast obefintlig intiativförmåga. Så länge som de har klara ordrar att följa så utför de dessa med maskinlik precision, men när något skiter sig och de måste tänka själva så faller de som korthus. Det är inte ovanligt att de vid dessa tillfällen försöker utföra den senaste order de fått en gång till, eller helt enkelt står stilla tills någon med de rätta befogenheterna kommer och säger åt dem vad de skall göra. Bredfjäll gillar det okomplicerade i hierarkiska system och brukar inte ifrågasätta de rådande maktstrukturerna, men de är också kända för att ha andra lojaliteter som de värderar högre, och det finns många historier om hur bredfjäll blivit lurade av flickvänner och kompisar att störta sina överordnade i tron om att de varit förrädare eller framgångslösa veklingar.

#4: Serpenter
Serpenterna är ett lömskt, giftigt folk med en mans överkropp och en lång, grov, slingrande skallerormstjärt. De är täckta av fjäll över hela kroppen och har långa, krökta klor på deras fingrar. Under dessa klor sitter giftkörtlar och man gör bäst i att akta sig noga för att bli riven av dessa om ens liv är en kärt. Serpenter föredrar att förlama sina offer med detta gift och sedan krama sönder dem genom att slingra sig omkring dem med deras ormkroppar, men de har inga problem med att beväpna sig med traditionella vapen om det skulle behövas.

Serpenterna sätts dock sällan till att utföra gemena sysslor som strid. De är nämligen på tok för användbara som rådgivare, hjälpredor, assistenter och dylikt, då de råkar vara sällsynt ryggradslösa till naturen. Serpenter har en fallenhet för krypande, inställsamhet och lismande, och det kan ibland gränsa till påfrestande att höra dem oavbrutet sprida smicker och lovord omkring sig med sina väsande röster. De är förvisso skoningslöst otäcka och rovgiriga mot varelser under dem i hierarkin (och näringskedjan!), men det är ytterst sällsynt att en serpent finner mod till sig att planera kupper och attentat mot sina överordnade. Det gör dem idealiska som samarbetspartners för folk på höga poster.

#5: Lindorm
Öhrm, vet inte i nuläget om det är i den här riktningen man skall utveckla ödleklanen... Skall klura på det.

#6: Drake
Då skulle iaf "the big D" komma därnäst. De skulle i så fall inte få vara så mäktiga som vi är vana vid, men får man göra "halvfarliga" drakar, eller är de heliga?

Jag är osäker. Nå, jag gillade iaf särskilt slamdykarna och serpenterna. De vore roliga att spela med.

/Rising
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Ojdå

Såg inte det här inlägget innan jag postade min ödleklan. Intressant att se att vi haft ungefär samma tankar på var sitt håll; Vassstunga och Ssstortunga påminner ju mycket om mina Salamandrar och Bredfjäll.

Man skulle säkert kunna blanda våra idéer för att få fram en bra helhet. Min stege skulle helt klart må bra av någon "vingdrake"-liknande varelse och någon "eldtunga" innan man rusade upp på de feta Lindormarna.

Kul att vi båda hade ungefär samma idéer. Reptiler röjer!

/Reptilsing
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Awwww! :^(

Amen alltså herr domare, jag lovar och svär på allt som är mig heligt och kärt att jag inte hade läst vad Ridijeck skrivit innan jag väl blivit klar med min drakklan. Jag har faktiskt haft det fönstret uppe sedan igår natt (skrev färdigt serpenterna nu på morgonen) så jag är oskyldig jag svääääär!!!

/Rising
hamnar i finkan å döms till kissnöden i elektriska toastolen
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Inga amerikanska ödlor i svenska rollspel! [NT]

Drakoniter är okej. Drakmän är fint. I CCC heter reptilmännen "tvetungor" och det är förstås det allra finaste namnet, men man kan väl hitta på nya namn oxå?

"Drakonians" å diverse försvenskningar på det suger dock.

/Rising
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Jo..

Ifall klan A är dyrare men bättre än klan B, så skulle det ju kunna var en intressant lockelse.. Kanske ifall man kunde förlora karma också, så att man "försäkrar" sig lite genom att byta till en dyr klan (och börja om på 0).. Hur nu det där med dyr klan ska funka, om man måste ha 0 från början..

Att förlora karma skulle också motverka att rollpersonerna obönhörligen klättrar uppåt, men det kanske är en bra grej?
Jag kan komma på ett argument mot det, själv, iallafall.. Om man nu sparar ihop till nya varelser, och man ligger precis på gränsen till sin favoritvarelse.. Då kanske man vill köpa en liten snorling (=billig) och spara ihop det sista.. Då kanske det inte är så kul att se sin karma rasa ihop igen..
 

Cybot

Mest spelbar
Joined
19 Oct 2001
Messages
4,738
Location
Helsingborg
Re: Inga amerikanska ödlor i svenska rollspel! [NT]

Och?

Fast helst skulle man ju vilja ha en subtil parodi på Dragonlance.....
 

Mask_UBBT

Hero
Joined
9 Dec 2001
Messages
1,795
Location
Tensta, Späckholm
"Ska kanske tilläggas att jag fortfarande inte ens har tittat på Jeder Biest."

Jag är faktiskt inte förvånad./images/icons/wink.gif Jeder Biest släpptes förmodligen bara i ett par tusen ex, och jag tvivlar starkt på att någon skulle bry sej om att släppa det igen(möjligtvis pga dess kultvärde). Dessutom är det skrivet på tyska, med polk grammatik(jag skrev väl att det var gjort av polacker?) så det är MYCKET svårt även för helblodstyskar att fatta vadfan det står! Det är dock ganska roligt när man fattar det, då hela grejen låter som en diktamen från Yoda.

Om du trodde att jag insinuerade att du snott därifrån, så ber jag om ursäkt. Det var inte "Det här känner jag igen, din tjuv!" utan snarare "Det här känner jag igen, vilket sammanträffande!"... jag ber om ursäkt för min barnboksformulering i föregående mening, men jag är trött, sjuk och postrelativs-deppig... därav även det sena svaret...

"Jag skulle faktiskt uppskatta att influenser från Jeder Biest inte letade sig in i "Yes, Master!". Sno hellre i så fall från AD&D."

Jag skulle givetvis inte heller få någon glädje av det. Minns att jag pogänterade att jag förmodligen inte skulle prova ett nytt Jeder Biest, utan hellre något jag INTE kände igen... Jag tänkte bara att jag skulle komma med ett förslag om tidigare prövade metoder, och det finns väl ingen harm i det?

"Det enda som skulle hända då är att jag skulle höja kostnaden för de riktigt sunkiga varelserna, så ingen skillnad skulle egentligen inträffa."

Tycker ändå att man ska ha en plats i hierakin som inte innebär att det bara kan bli bättre från första stund. Om man pajar sin karma tillräckligt med första gubben kan ske man får bli en landående sumpfisk istället för en Snorling, som man började med...? Sammanfattning: Man bör vara usel från början, men inte ultimat usel.

"Bygg en apklan då."

Nae, inte just nu i alla fall... Symptom fyra av postrelativ depression: "Förlorad förmåga att kunna engagera sej i gamla hobbys och fritidsysslor". Jag har inte kunnat skriva något vettigt på ett litet tag nu, det tar lixom stopp när man sätter igång datorn...
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
Det här lät rejält skoj. Vore kul att göra någon typ av brädspel/kortspel av det.
 
Top