Gruppkonflikter

[entomophobiac]

Slängde ihop ett litet kåseri kring gruppkonflikter:

Player versus Player

PLAYER vs. PLAYER In other kinds of games, PvP often means pure competition. Kill, invade, outbid, defeat. The opposition is defeated and you win, or you didn’t perform at your best today and you lose. It’s straightforward either way. But in the land of pens, papers, dungeons, and dragons, it’s ...

docs.google.com

Feedback mottages tacksamt, särskilt som konsensus i rollspelsvärlden verkar vara att gruppkonflikter är ondska och alla som gillar det är därför onda.

Men jag gillar gruppkonflikter, och försöker sakta men säkert lista ut vad det faktiskt innebär.

 

[Genesis]

Ingen ork att läsa igenom ett långt dokument på engelska, men åtminstone på wrnu är väl gruppkonflikter populärt och okontroversiellt?

 

[entomophobiac]

Ingen ork att läsa igenom ett långt dokument på engelska, men åtminstone på wrnu är väl gruppkonflikter populärt och okontroversiellt?

Det har inte blivit min känsla. I alla fall inte som generell ståndpunkt. Det är delvis därför jag valde att skriva av mig om det.

 

[M0n3y5h0t]

Slängde ihop ett litet kåseri kring gruppkonflikter:

Player versus Player

PLAYER vs. PLAYER In other kinds of games, PvP often means pure competition. Kill, invade, outbid, defeat. The opposition is defeated and you win, or you didn’t perform at your best today and you lose. It’s straightforward either way. But in the land of pens, papers, dungeons, and dragons, it’s ...

docs.google.com

Feedback mottages tacksamt, särskilt som konsensus i rollspelsvärlden verkar vara att gruppkonflikter är ondska och alla som gillar det är därför onda.

Men jag gillar gruppkonflikter, och försöker sakta men säkert lista ut vad det faktiskt innebär.

Sköter man det med bra rollspel ic så är det bra, leder det till ooc beef och dåligt rollspel ic är det dåligt.

 

[Björn den gode]

Jag känner att jag nog kanske inte riktigt är målgruppen då jag inte alls känner igen mig i att det skulle vara så ovanligt med konflikter inom gruppen i de rollspel jag själv spelar, snarare kan jag nog inte riktigt minnas sist som det inte var det. Sen tänkte jag också påpeka att det inte borde heta "player vs "player" då det inte är spelare mot spelare utan roll mot roll och att det är en viktig distinktion att göra, men sen kom jag på att det kanske helt enkelt är det som gör att jag inte fattar?

Du pratar om "spelare mot spelare" i det här dokumentet va, och det är det du gillar, att en spelare kan vinna och en annan förlora som om vi hade spelat brädspel eller tennis? Och om någon i gruppen har en dålig dag så är det förstås lite trist men samtidigt inte hela världen eftersom jag då i vart fall har en större chans att vinna den kvällen?

För om jag inte minns fel så var väl det enda spel du tog om som exempel ett spel som har faktiska win-conditions för spelarna?

 

[entomophobiac]

Du pratar om "spelare mot spelare" i det här dokumentet va, och det är det du gillar, att en spelare kan vinna och en annan förlora som om vi hade spelat brädspel eller tennis? Och om någon i gruppen har en dålig dag så är det förstås lite trist men samtidigt inte hela världen eftersom jag då i vart fall har en större chans att vinna den kvällen?

Det är mest för sammanhanget, egentligen. Känner att innehållet talar mer för vad jag är ute efter än semantiken, dock.

 

[Björn den gode]

Det är mest för sammanhanget, egentligen. Känner att innehållet talar mer för vad jag är ute efter än semantiken, dock.

Ok, jag är fortfarande inte säker på att jag förstår vad du menar. Om jag säger så här då, är den outtalad kontexten att det här gäller för rollspel där man har ett "party" som försöker "klara ett äventyr" (eller en lång kampanj) tillsammans? Det är länge sen jag spelade såna spel och jag har nog lite svårt att köpa varken att de dåliga exemplen skulle dyka upp så ofta eller att de goda exemplen tillför särskilt mycket i den typ av spel, men som sagt jag är antagligen inte heller målgruppen för texten.

 

[entomophobiac]

Om jag säger så här då, är den outtalad kontexten att det här gäller för rollspel där man har ett "party" som försöker "klara ett äventyr" (eller en lång kampanj) tillsammans?

Det verkar åtminstone ofta bli den outtalade motsatsen. Att samarbete och gruppdynamik är centralare än drama. Har flera gånger förvånats över reaktionerna mot gruppkonflikter, exempelvis i diskussioner här sedan tidigare om hemligheter och de som spann vidare på Kaffemannens hårda synsätt.

 

[God45]

Innan jag börjar, jag gillar PVP grejer. Det här kommer låta negativt så det är en viktig brasklapp.

Några tankar:

Vissa av de här är emotionellt triggande för många spelare. Det är mycket bättre om man ska göra dem att de finns på bordet från början och man pratar om dem först.

Om din karaktär förråder min i ett rollspel kommer min karaktär mörda din, tortera dina barn till döds, bränna allting din karaktär älskar till aska och pissa på resterna. Jag dealar med det negativt. Jag kommer skita i handlingen, skriva chaotic evil på karaktären och offra 7 humanity tills din karaktär ångrar att den var född. Om jag inte får spela ut det vill jag inte bli förråd. Jag förlåter inte att du fick mitt ben brutet, det finns inga gradskillnader och logik, rättvisa, att narrativet ska fungera eller nåd kommer inte vara fungerande argument,

Mutiny har jag bara setts gjort ok i Werewolf the Apocalypse där det är en stor del av spelet och det finns sociala system för att hantera det in character. Du kan också spela en Get of Fenris och därmed måla en ”jag kommer mörda dig och ta dina kinfolk som mina eller dö om du försöka kuppa mig” symbol som en varning på hela situationen.

Survival, om det görs rätt, måste komma med en ”Vi är alla proffs och jobba tillsammans för att överleva. Men är maten slut i öknen kommer vi behöva äta varandra. Det får inte vara några hard feelings på en meta-nivå. När det finns mat och vatten är alla vänner. Kan vi förråda utanför gruppen gör vi alltid det först. Men är vattnet slut är det djungelns lag som gäller.”

 

[entomophobiac]

Mutiny har jag bara setts gjort ok i Werewolf the Apocalypse där det är en stor del av spelet och det finns sociala system för att hantera det in character.

Det här är en intressant poäng i sig, tycker jag. Att stödja interaktionen redan på ett regeltekniskt plan. Det underlättar ju garanterat för spelarna att känna sig delaktiga och inte lika förrådda som sina rollpersoner.

Att sedan du och Kaffemannen delar er metodik för konflikthantering låter jag vara osagt.

 

[Rymdhamster]

Har flera gånger förvånats över reaktionerna mot gruppkonflikter

Well, låt mig fråga så här: hur många spelgrupper har du varit med i där där spelgruppen brutit samman och folk blivit ovänner på riktigt?

Har man upplevt det, i kombination med svårigheter att få ihop en spelgrupp överhuvudtaget, så tappar man lite aptiten för konflikter. Börjar till och med se minsta antydan till konflikt som ett hot mot gruppens fortsatta överlevnad (bildligt talat, då).

 

[God45]

Det här är en intressant poäng i sig, tycker jag. Att stödja interaktionen redan på ett regeltekniskt plan. Det underlättar ju garanterat för spelarna att känna sig delaktiga och inte lika förrådda som sina rollpersoner.

Att sedan du och Kaffemannen delar er metodik för konflikthantering låter jag vara osagt.

Jag tål det bara inte Alltså, om vi meta diskuterar det först är jag på. Och är det spel som handlar om att föråda varandra är jag på (Game of Thrones spelet tex). Men spelar vi D&D och du backstabbar mig blir God45 och karaktären han spelar upprörda. Jag kan hålla det i spelet, men jag blir totes en sådan där idiot som säger ”Det är vad min karaktär skulle göra!”

Sist det hände (vilket var många år sedan) visade det sig att anledningen att min karaktärs politiska planer gick åt helvete var att gruppens kattperson saboterat för mig för att få fördelar av någon grupp. Sedan gick karaktären som förrådit mig ”Vad ska du göra åt det?” och då använde jag det oblockerbara magiska föremålet som skulle döda kampanjens slutboss för att förinta den karaktären. En tredje spelare försökte hålla det in character och frågade vad vi nu skulle göra för att stoppa slutbossen varpå jag gick ”Det skiter jag i. Jag tänker folkmörda kattpersonerna!”. Spelaren som förråde mig var skitsur för han tyckte han gjort ”Vad hans karaktär skulle göra.” vilket mitt svar till var ”Det är ett shitty argument men vet du vad, det gjorde min också.” Vi spolade tillbaka alltihopa efter att vi lugnat ner oss.

 

[entomophobiac]

Well, låt mig fråga så här: hur många spelgrupper har du varit med i där där spelgruppen brutit samman och folk blivit ovänner på riktigt?

Jag har svårt att se det ske i någon av de grupper jag varit del av. Men just nu är det rätt gott om folk som vill spela, dock. Jag förstår helt och hållet att en blir försiktig med den grupp en har!

 

[Rymdhamster]

Jag har svårt att se det ske i någon av de grupper jag varit del av. Men just nu är det rätt gott om folk som vill spela, dock. Jag förstår helt och hållet att en blir försiktig med den grupp en har!

Mmm, mja... vill man ha en IRL grupp kan det vara relativt svårt fortfarande tycks det. Inte omöjligt. Men betänk att många rollspelare idag fortfarande växte upp i en tid när det inte fanns samma spridning online (eller ens något som hette online). Och ofta började spela som tonåringar med alla de saker utanför spelet som kan få konflikter i spelet att spilla över. Sånt kan sitta i rätt länge.

Och det kan smitta av sig på folk som introduceras till rollspel i såna grupper. De blir helt enkelt uppfostrade till att konflikter är något dåligt, och får kanske höra skräckexempel på hur det kan gå (överdrivna efter många återberättelser och svaga minnen).

 

[Cybot]

Tror att det här har mycket med de oskrivna reglerna att göra. Samhällen, subkulturer och grupper har både skrivna och oskrivna regler.
De "skrivna" reglerna behöver inte faktiskt vara nerskrivna på papper, men de är klart uttryckta inom den relevanta gruppen av människor.
De oskrivna reglerna är lite mer flytande. Det finns olika åsikter om de här oskrivna reglerna, och de uppfattas lite olika av varje gruppmedlem.

Det är framför allt de oskrivna reglerna, och brotten mot dem, som får saker att spåra ur och bli destruktivt. Svaret på brott mot de oskrivna reglerna är i bästa fall ett utryck av indignation och en diskussion inom gruppen (där de här oskrivna reglerna flyttas till skrivna regler), och sämsta fall upprörda känslor och en nedåtgående spiral av represalier.

PvP är en sak som folk ofta har olika idéer om, och om inte reglerna för PvP är skrivna regler inom gruppen så finns det en god chans att man hamnar i den negativa spiralen av represalier och dålig stämning. Till och med om reglerna är nerskrivna så finns det en rejäl chans att det spårar ur om det inte är en trygg grupp, eller om spelet i sig har en mekanik för att begränsa och kontrollera hur det går till.
Medans t.ex. WoD inte öppet promotar PvP så har de ofta ett indirekt regelsystem för PvP då de sociala strukturerna både uppmuntrar och begränsar förräderi och maktkamp inom gruppen.

 

[entomophobiac]

Medans t.ex. WoD inte öppet promotar PvP så har de ofta ett indirekt regelsystem för PvP då de sociala strukturerna både uppmuntrar och begränsar förräderi och maktkamp inom gruppen.

Jag minns att WoD gjorde att ordet "intriger" hittade in i rollspelares vokabulär i större utsträckning än innan dess. I alla fall i mina umgängeskretsar. Kanske behöver intrigerandet börja med rätt val av spel, helt enkelt.

 

[Cybot]

Jag minns att WoD gjorde att ordet "intriger" hittade in i rollspelares vokabulär i större utsträckning än innan dess. I alla fall i mina umgängeskretsar. Kanske behöver intrigerandet börja med rätt val av spel, helt enkelt.

Intrigerandet kan vara icke-pvp (gruppen mot rivaliserande grupperingar), lågintensivt PvP (gruppmedlemmar samarbetar, men de har olika mål och den enes framgång behöver inte främja de andra i gruppen) till högintensiv PvP (framgång på bekostnad av andra i gruppen eller straight up backstabbing).
Det kan också vara intrigerande på ett metaplan (man håller sina planer hemliga för andra spelare) till att endast existera på karaktärsnivå (karaktärer håller sina planer hemliga för andra karaktärer, men spelare är öppna med vad de håller på med).

 

[Dr_Dängrot]

I alla grupper där jag spelat så har det funnits ett samförstånd att vi kör inte PvP utan det är PvE , det är gruppen mot världen och inom gruppen backstabbar man inte varandra . Vilket jag personligen tycker är skittråkigt , våra rollpersoner är individer och skall spelas där efter dom känner svartsjuka , avundsjuka , åtrå , dom sviker varandra , formar allianser , överger dessa allianser , faller för världsliga lockelser mm mm och om man inte tillåts agera ut detta så är karaktärerna inget mer än spelpjäser på ett bräde då försvinner karaktärsgestaltningen och det blir speligt ist rollspeligt

 

[RasmusL]

Det verkar åtminstone ofta bli den outtalade motsatsen. Att samarbete och gruppdynamik är centralare än drama. Har flera gånger förvånats över reaktionerna mot gruppkonflikter, exempelvis i diskussioner här sedan tidigare om hemligheter och de som spann vidare på Kaffemannens hårda synsätt.

Jag har inte frågat igen för jag tyckte att BDG gjorde det bättre. Jag förstår inte heller och tycker ibte riktigt att du besvarar BDG:s frågor,. Skulle vara fint att se svaren på dem för att förstå

 

[Leon]

Jag minns att WoD gjorde att ordet "intriger" hittade in i rollspelares vokabulär i större utsträckning än innan dess. I alla fall i mina umgängeskretsar. Kanske behöver intrigerandet börja med rätt val av spel, helt enkelt.

Här kan jag inte låta bli att flagga Barbia/Siratsias Vita Formelbok och Marcus Thorells push för "Intrigspel" i klassiska DoD