entomophobiac
Low Prep High Play
Would play!"Revolutionen är den sanna kärleken", konventscenario på Gothcon 2021
Would play!"Revolutionen är den sanna kärleken", konventscenario på Gothcon 2021
Ja alltså, det är ju rakt av ett brott mot vårt explicita sociala kontrakt så det skulle vara svårt att accepteraOkej! För mig är det inte så. Jag tycker tvärtom att det gör konflikten ointressant att förmedla den i förväg. Att etablera att konflikter är en grej kan vara värt att göra, men på det stora hela tycker jag dynamiken i spel brukar räcka för att skapa rätt förutsättningar. Men jag antar att jag helt enkelt skulle få packa ned mina tärningar och gå om jag spelade i din grupp.
Jag undrar bara om vi inte missförstår varandra här?Ja alltså, det är ju rakt av ett brott mot vårt explicita sociala kontrakt så det skulle vara svårt att acceptera
Ja, då är jag het med dig Jag vill veta innan spelstart att rygghuggande kan förekomma eller inte. Jag kan tycka att det är kul om det är etablerat men inte när det sker utan att det är en uttalad del av spelet. Sen detaljerna kring hur du gör det behöver jag inte som spelare veta.Jag undrar bara om vi inte missförstår varandra här?
Jag vill att vi skall ha roligt på samma grunder--inte att vi skall gå från bordet upprörda över oväntade ryggknivar. Det sociala kontraktet kräver transparens kring förväntningar. Men det jag tolkade dig som först var att alla kort måste ligga på bordet. Att de hemligheter jag har och de planer och agendor jag jobbar på behöver komma till allmän kännedom. Det är det jag hade tyckt varit tråkigt.
Om det däremot bara handlar om att faktiskt etablera att ryggknivandet är en grej--då tror jag vi faktiskt är helt överens.
Det handlar ju också om vad man föredrar för spelstil och ingen spelstil är ju fel mer än att min spelstil kanske är fel för dig och din fel för mig .Så kan man ju se det. Man kan också se det som att rollpersonerna är vuxna yrkesmänniskor som klarar av att bete sig som folk för att lösa större problem, oavsett vad man egentligen tycker om varandra.
Jag säger inte att världen helt saknar dysfunktionella arbetsplatser, men jag menar att det egentligen inte finns några anledningar till varför just en viss grupp rollpersoner skulle vara en. Om man absolut vill spela en dysfunktionell arbetsplats fylld av folk som beter sig som känslodrivna tonåringar visst – gör det. Men att man inte gör det innebär knappast att rollpersonerna bara blir "spelpjäser". Det behöver inte alls bli "speligt".
Nej "man" gör inte det, kanske gjorde "ni" det. Vi skapar karaktärer på ett sätt som gör att alla får känna sig viktiga och ge varje spelare sin egen arena att skina på. Det har nada att göra med att vinna äventyret och 100 % att göra med att ingen ska känna sig överflödig.Det handlar ju också om vad man föredrar för spelstil och ingen Det där blir speligt , man skapar karaktärer för att besegra äventyret/spelet och inte för att gestalta karaktärer
Vaddå nej man gör inte det sitter du inne på nån unversiel sanning jag gått miste om ?Nej "man" gör inte det , kanske gjorde "ni" det. Vi skapar karaktärer på ett sätt som gör att alla får känna sig viktiga och ge varje spelare sin egen arena att skina på. Det har nada att göra med att vinna äventyret och 100 % att göra med att ingen ska känna sig överflödig.
Jupp, exakt det här beteendet jag sett sett i alla fall en grupp fallera över. Sen har jag även sett det fungera i flera grupper, så vad det kommer ner igen till är vad folket runt bordet egentligen tycker är kul.men det kan ju lika gärna röra sig om att ta det sista bandaget ur förbandslådan utan att säga något. Att ta emot ett radiomeddelande med dåliga nyheter men avvakta med att förmedla det. Att bevittna något som är lite olämpligt men blåsa upp det för resten av gruppen för att få gruppen att välja en ny riktning.
Det är lite olika metoder för att få det att funka som jag kladdade på i dokumentet. Men jag vet också att detta är Internet, och att det är galenskap att utgå från att alla som klickar in i tråden läser 2 000 ord dravel om gruppkonflikter från en slumpmässig forumit.Jupp, exakt det här beteendet jag sett sett i alla fall en grupp fallera över. Sen har jag även sett det fungera i flera grupper, så vad det kommer ner igen till är vad folket runt bordet egentligen tycker är kul.
Det beror ju återigen på av man vill uppnå och är ute efter . Skulle jag tex spelleda ett zombie postapokalyps survival horror skulle jag kräva att spelarna skapar sina karaktärer var och en och inte i grupp iom att dom är ett rag tag band of survivors som slått sig samman på grund av nödvändighet och inte för att dom är optade för survival , ja men per spelar jägare och Ola är mekaniker och Sven är sjuksköterska och lisa är militär så nu har vi en bra grupp för survival . Nä om dom alla har skapat 4 dataingenjörer ifrån Chalmers i Göteborg då är det som fanns i närheten att slå sig ihop med när samhället kolapsade .Fast grejen med att skapa rollpersoner ihop behöver ju inte bara vara för att skapa en ”bra” grupp. Ofta är det ju ett sätt att få till en fungerande grupp, att hitta och utveckla relationerna dessa emellan. Det svåra om alla gör sin karaktär helt för sig är att få till någon form av koncentrerat spel.
Genesis sa det bäst:Men jag vet också att detta är Internet, och att det är galenskap att utgå från att alla som klickar in i tråden läser 2 000 ord dravel om gruppkonflikter från en slumpmässig forumit.
För min del resonerar jag mest kring att det kan mycket väl finnas goda belägg för att sky PVP i rollspel för en del grupper eller en del personer.Ingen ork att läsa igenom ett långt dokument på engelska, men åtminstone på wrnu är väl gruppkonflikter populärt och okontroversiellt?
Blir mest en helt annan diskussion om det mer handlar om att spåna vidare kring rubriken.För min del resonerar jag mest kring att det kan mycket väl finnas goda belägg för att sky PVP i rollspel för en del grupper eller en del personer.
Fast du pratar ju som om att grupp konflikter inte uppstår man har olika kompetens områden. Vilket inte stämmer, AW är ett spel där PvP ofta förekommer och där får ju inte spelarna ha samma roll, man etablerar reaktioner till de andra.Det beror ju återigen på av man vill uppnå och är ute efter . Skulle jag tex spelleda ett zombie postapokalyps survival horror skulle jag kräva att spelarna skapar sina karaktärer var och en och inte i grupp iom att dom är ett rag tag band of survivors som slått sig samman på grund av nödvändighet och inte för att dom är optade för survival , ja men per spelar jägare och Ola är mekaniker och Sven är sjuksköterska och lisa är militär så nu har vi en bra grupp för survival . Nä om dom alla har skapat 4 dataingenjörer ifrån Chalmers i Göteborg då är det som fanns i närheten att slå sig ihop med när samhället kolapsade .
Det är inte så mycket rubriken som att du flera gånger påpekat att du är förvånad över att en del grupper är väldigt negativa till konceptet =)Blir mest en helt annan diskussion om det mer handlar om att spåna vidare kring rubriken.
Jag får starta en ny tråd framöver och istället dryfta olika varianter var för sig, så slipper jag förhoppningsvis den "metadiskussionen" om diskussionen.Det är inte så mycket rubriken som att du flera gånger påpekat att du är förvånad över att en del grupper är väldigt negativa till konceptet =)
När vi spelar dnd så siktar vi helt klart på att vinna men att skapa rollerna tillsammans och i samråd är inte en grupp-optnings-grej utan ett sätt att se till att alla roller får vara speciella.Vaddå nej man gör inte det sitter du inne på nån unversiel sanning jag gått miste om ?
Ja du kan ju försöka övertyga mig om att man i tex spel som DnD inte skapar karaktärer för att VINNA .
Det handlar förövrigt om vad man föredrar för spelstil och vad man vill få ut av sitt rollspelande . Personer som är intresserade av att besegra dom utmaningar SL ställer framför dom kommer att skapa karaktärer optade för det och personer som gillar mysterielösande skapar karaktärer för det och personer som jag som gillar konflikter , drama och karaktärsgestaltning skapar sådana karaktärer . To each his own
Har läst, håller inte bara medDet är lite olika metoder för att få det att funka som jag kladdade på i dokumentet. Men jag vet också att detta är Internet, och att det är galenskap att utgå från att alla som klickar in i tråden läser 2 000 ord dravel om gruppkonflikter från en slumpmässig forumit.
Jaa, kanske ä kategoriseringen dålig, det håller jag med om, men är det inte den gigantiska klumpen av olika spel du pratar om? Om du pratar om samberättarspel à la Svart av kval, vit av lust eller MVGU eller Fiasco eller Kagematsu eller till och med Apocalypse World så är de ju spel där premiss är gruppkonflikt. Det går svårligen att spela de spelen bra utan det. Det var det här jag upplevde att BDG frågade efter och också det jag trodde att du svarade på ovan: att det handlar om spel som inte har gruppkonflikt inbyggt som ett centralt moment. Som du själv säger, rollspel är "gigantisk hög med olika spel" och det måste bli olika förhållningssätt om vi spelar Fiasco eller ett tävlingsscenario på konvent . Så vad pratar vi om?Jag ogillar allmänt “trad/neotrad”-kategorisering, för jag ser det som att klumpa ihop en gigantisk hög olika spel med få gemensamma nämnare. Men bortsett det kan jag tycka att kommunikation i gruppen alltid är central. Att det är en form av gyllene regel. Men det tål absolut att nämnas i texten, och ges särskilt utrymme.
Sen kan jag personligen uppleva den här konversationen som ganska fyrkantig. Att det verkar vara nära till hands att kasta ut folk ur grupper eller säga att saker aldrig funkar eller alltid funkar. Nästan hellre än att försöka sätta sig in i vad som menas eller sägs. Fyrkant, ditt namn är Internet!