Hur många gånger har ni läst Sagan om ringen trilogin?

[Conan]

Och när läste ni den för första gången?

Vilka översättningar har ni läst eller har ni läst orginalversionen?

Hur många gånger är rimligt att läsa trilogin och hur vilka och många gånger har ni läst dem andra Tolkien böckerna?

________

Jag läste trilogin första gången när jag var 10 och läste den sen en ungefär gång om året tills jag var ca 15. Sammanlagt har jag läst den 5 ggr men bok två har jag läst 6 ggr då jag började med att läsa den (då ettan var utlånad och min mor hävdade att dem kunde läsas fristående). Har bara läst Orthmarks översättning.

 

[Skarpskytten]

Och när läste ni den för första gången?

Tror det var 1982, när jag var tio år.

Vilka översättningar har ni läst eller har ni läst orginalversionen?

Bägge svenska och original.

Hur många gånger är rimligt att läsa trilogin och hur vilka och många gånger har ni läst dem andra Tolkien böckerna?

Tja, en gång räcker väl bra?

Jag tror jag har läst den 17 gånger. Jag är rätt trött på den nu, och den har inte åldrats med värdighet direkt (sexism, rasism). Bilbo är nog runt ett dussin, inklusive på tyska och serieversionen. Som litterärt verk tycker jag Bilbo på en del sätt är bättre än Ringarnas herre (tajt, rapp berättelse), men den senare är ju så klar litterärt viktigare.

 

[Dr_Dängrot]

Tolkien fann jag ganska tidigt , Bilbo läste jag redan under lågstadiet . Jag är dock osäker på om jag läste sagan om ringen och sillmarillion redan på lågstadiet eller först under mellanstadiet.

Hur många gånger kommer jag faktiskt inte ihåg men det är mer än 1 och färre än 10 men det var bra längesedan jag läste någon av Tolkiens böcker nu .

 

[Magnus Seter]

Första gången var säkert under 1983. Översättningen av Ohlmarks. Ett tiotal gånger. Sagan om konungens återkomst flest gånger, den är det mest action i.

Har inte läst den senaste översättningen. När jag läser den nu läser jag på engelska.

Bilbo har jag nog läst ett tiotal gånger också. På svenska.

 

[Rickard]

Jag minns inte när jag började läsa Bilbo men jag läste ut Sagan om ringen när jag var tio år (1990). Jag grät när jag var klar för jag visste att jag aldrig mer skulle få läsa en sådan bra bok. Sista kapitlen väntade jag med i veckor för att boken inte skulle ta slut.

Totalt har jag läst böckerna 1,5 gånger. När filmerna kom ut så läste jag första boken på engelska innan filmerna och andra boken på engelska efter andra filmen kommit ut. Boken var inte lika bra då som innan jag sett filmerna och det rann ut i sanden att läsa tredje boken på engelska.

 

[DeBracy]

Jag läste 174 sidor av första boken i mellanstadiet, sen la jag av. Det var nånstans vid pilträdet alltså.

Läste (hela) Gillis Bonde från Ham nånstans där också.

Bilbo gillade jag. Läste den när man fick en pocket med tidningen Codex, typ 2001.

Mer än en omläsning per år tycker jag är lite väl dekadent (själv läser jag sällan om).

 

[Gurgeh]

Fyra gånger. Men den senaste gången var för 20 år sedan, så det kanske är dags igen.

Och när läste ni den för första gången?

När jag var tio år gammal, ungefär.

Vilka översättningar har ni läst eller har ni läst orginalversionen?

Jag har läst Ohlmarks översättning tre gånger. Sista gången läste jag dem på engelska.

Hur många gånger är rimligt att läsa trilogin och hur vilka och många gånger har ni läst dem andra Tolkien böckerna?

Det tycker jag att var och en får bestämma på egen hand. Jag har även läst Bilbo, Sagor från Midgård, Silmarillion, De förlorade sagornas bok I och II, Gillis bonde från Ham och The Children of Hurin. En gång var.

 

[erikt]

Jag har nog läst Ring-trilogin sammanlagt 15-20 gånger - vilket i snitt blir ungefär en gång vartannat år.
Första gången när jag var 10 år, då i Ohlmarks översättning. Senare även på originalspråket.

Bilbo har jag nog läst ungefär lika många gånger, i översättning och original.

Övriga böcker av Tolkien har lästs färre gånger. En del av de postuma böckerna ingen gång, än så länge.

 

[Khan]

Odefinierat många. Minst trettio. Jag hade en period när jag läste den en gång i månaden.

 

[Mekanurg]

Jag läste Ringarnas herre första gången när jag gick i åttonde klass 1972. Sedan dess har jag läst boken minst femtio gånger. Språk: engelska, svenska (två översättningar) och franska (den gamla bristfälliga översättningen visade det sig tyvärr). I bokhyllan har jag verket även på italienska, men det språket klarar jag inte av.

 

[Daniel]

En gång på svenska, en gång på engelska.

Jag läste böckerna år 2000, dvs ett år eller två innan första Peter Jackson-filmen kom. Jag var då elva år gammal, och de var bland det första dussinet fantasyböcker jag läste. Min inbundna utgåva av Sagan om Ringen från -99 bär spår av honung, smör och varm choklad på sidryggen. Jag hade då sett Ralph Bakshi-filmen och jag sysslade mycket med Warhammer Fantasy, så min estetiska uppfattning grundade sig i de två influenserna (dvs muskulösa, långarmade Warhammer-orcher). Än idag tycker jag att Bakshis ringvålnader är mycket läskigare och coolare än Jacksons.

Jag har i vuxen ålder läst om trilogin på engelska, men jag återkommer ibland även till att slöbläddra i valda delar av i Ohlmarks version.

Jag har däremot inte läst någonting av Silmarillion och allt vad det heter. Det intresserar mig överhuvudtaget inte.

 

[Franz]

Det hela började med att min pappa läste trilogin för mig när jag var åtta år. Efter det läste jag om den i högstadiet, först själv och sedan högt för min lillasyster. Efter det har jag läst om böckerna många gånger med några år emellan.

Jag började med Ohlmarks översättning som jag från början var mycket förtjust i. När det sedan uppdagades hur mycket Ohlmarks själv hade lagt till blev unga Franz väldigt krängt och hatade den versionen med själ och hjärta. När den nya versionen inte heller var helt perfekt blev unga Franz än en gång kränkt och menade att det enda riktiga sättet att läsa boken var på originalspråk. 36-åriga Franz tycker att båda svenska översättningarna har sina för- och nackdelar och läser båda med glädje

Hobbiten har jag läst nästan lika många gånger som Ringarnas Herre, Simarillion har jag läst ett par gånger, likaså Ringens värld och Sagor från Midgård. Letters from J.R.R, Tolkien har jag läst en gång. Sedan har jag läst en del böcker om Tolkien och Midgård, men som inte är skrivna av Tolkien, exempelvis Tolkiens Bestiarium.

 

[Fiktionslek]

Vet inte hur många gånger jag läst den svenska, men mest minnesvärt var det nog att läsa den högt för dottern. Det var så tråååååååkigt! Funkade till min förvåning inte alls utan kändes verkligen som "... och sedan svängde sällskapet lätt åt vänster längst uppe på krönet, där det fanns fjorton grässtrån jämte en gråsten, varpå vandrarna fortsatte nedåt på andra sidan längs en lätt sluttande stig omgiven av hasselträd med grånande bark. Sams ena kokkärl hade en lite buckla. Detta oroade han sig storligen för, och när sällskapet kom till botten av sänkan yppade han detta för Frodo, vilken emellertid fann det vara ett smärre bekymmer och blott vände halvt på huvudet med orden 'Å Sam ...'. Nu var det bara 47,432 meter kvar till Mordor." .

Även läst en fransk översättning samt originalet på engelska förstås. Jag har dock svårt att frigöra mig från Ohlmarks (läst tyst). Det är lite som med Bibeln. 1917 års formuleringar sitter som berget från småskola och kyrkans barntimma (jag är smålänning).

Bästa,

C

 

[God45]

Jag läste första boken innan första filmen kom ut och de andra två kort efter att jag sett den.

Sedan läste jag dem högt en gång som vuxen för någon och en gång på pendelbussen.

Så tre gånger totalt. Bara på orignalspråket.

 

[Gutte]

Många gånger som tonåring, 2 gånger som vuxen tror jag. Tror faktiskt jag läste silmarrilion och sagor från midgård fler gånger än sagan om ringen som tonåring. Jag har lite svårt att läsa om sagan om ringen idag. Böckerna är så kopplade till vem jag var som tonåring att jag gillar nog mer att tänka tillbaks till dem nostalgisk än att lägga in massor av den vuxna jag. Har lite samma förhållande till orginal trilogin av star wars. Jag ser gärna allt annat om star wars men vill inte förstöra orginalet.

 

[Gustav Lorentz]

Trilogin läste jag som 14-åring 1978, och då älskade jag den. Bilbo strax efter (men den har jag aldrig gillat då den förnumstiga berättarrösten är för påträngande). Gillis och allt annat som fanns på svenska läste jag också. Bäst var Sagan om smeden och stjärnan (Smith of Wootton Major). Simarillion och annat postum däremot orkade jag aldrig igenom; det var för segt helt enkelt, för mycket namn, för ofärdigt som berättelse.

Trilogin läste jag om knappt tio år senare, och gillade den inte alls lika mycket längre. Tyckte då att den stod för alldeles för mycket konservativt, rojalistiskt blåblodstänkande. Jag läste klart, men gjorde mig sedan av med böckerna då jag inte trodde att jag någonsin skulle vilja läsa dem igen.

Filmerna återknöt bekantskapen (och de är överlag bra underhållning – även om de har med spökarmén i slaget om Gondor precis som boken, trots att det är värsta sortens deus ex machina någonsin inom fantasylitteraturen). Jag började läsa om igen när nya översättningen kom, men kom inte långt. Då var översättarens lilla bok om översättningen mycket roligare att läsa! Det är, tror jag, helt enkelt så att jag faktiskt inte tycker det är en särskilt välberättad historia. Den dög när jag var ung och svältfödd på fantasy, men nu känns den bara föråldrad. Det finns mycket fantasy som är väsentligt bättre.

 

[Paal]

Jag har läst Bilbo och ringentrilogin tre gånger på svenska (Ohlmarks) och två på engelska. Högläst Bilbo på svenska för sonen nyligen också.
Läste Sagan om ringen för första gången 1988, elva år gammal. Hade läst Bilbo något år tidigare. Tror inte jag läst om dem sedan strax innan filmversionerna. Har läst Silmarillion och Sagor från Midgård en gång på svenska och en gång på engelska.

 

[Ulfgeir]

Både bilbo och själva ringen-trilogin 2 gånger. En gång på svenska (gamla Ohlmarks-översättnignen) och en gång på engelska. Den svenska versionen var i början av 80-talet. kommer inte ihåg när jag läste den engelska. Men var inte så många år senare.

Övriga böcker bara läst på svenska 1 gång. Jag kom igenom Förlorade sagornas bok 1, men bok 2 var så torr och tråkig att den fick Silmarillion att framstå som ett lättläst literärt mästerverk (vilket den inte är).

 

[Beastslayer]

Sedan läste jag dem högt en gång som vuxen för någon på pendelbussen.

Nämen?

 

[Beastslayer]

Jag minns inte hur många gånger jag läst dem, men det är ett gäng gånger.
Numera njuter jag hellre av bra sammanfattningar då jag läst dem såpass många gånger att det räcker för en livstid.
Men jag kommer nog läsa igenom den på engelska minst ett par gånger till.