Hur många gånger har ni läst Sagan om ringen trilogin?

[Henke]

Aldrig läst någon Tolkien-bok överhuvudtaget. Fick Åke Ohlmarks översättningen av "Sagan om Konungens Återkomst" i julklapp någon gång, men läste den aldrig.

 

[God45]

Nämen?

Det blev ju helt fel Jag måste vara trött

 

[Beastslayer]

Det blev ju helt fel Jag måste vara trött

Nejdå, jag redigerade om din text haha

 

[Leon]

Osäker, men det är nog en tre-fyra gånger på svenska (Ohlmarks) och åt minstone två gånger på engelska. Jag läste den flera gånger på mellanstadiet, och det var den första bok(serie) jag avslutade på engelska. Jag var kanske tio - elva, hade precis misslyckats med att läsa Terry Pratchett på engelska och LoTR gick mycket lättare.

 

[luddwig]

Jag har läst Ohlmarks översättning av trilogin två gånger, en gång under gymnasiet och en andra gång långt senare. Bilbo läste jag också under gymnasiet. Har haft i tankarna att läsa den igen men helt olästa böcker har fått gå före. Jag gjorde även ett försök att läsa Silmarillion under gymnasiet men blev svårt uttråkad och gav upp. Har även ägt De förlorade sagornas bok, båda delarna, men kände mig aldrig lockad att läsa dem.

 

[krank]

Jag läste den första gången… nån gång i mellanstadiet, kanske? Så jag var väl typ 10 eller nåt. Morsan hade köpt alla tre böckerna och gav mig den första i födelsedagspresent i oktober, och tänkte sig tydligen att den skulle hålla till jul. Hah. Det gick inget vidare. Jag läste dem rätt många gånger på den tiden; de var ju ganska lätta att återvända till då jag fått slut på lånade biblioteksböcker (man fick ju bara låna fem i taget). En gång när jag var typ 11–12 läste jag hela trilogin på en helg. Ohlmarks, givetvis.

Men jag har inte läst den sedan dess, i princip. Jag tröttnade på fantasy nån gång i gymnasiet ungefär, eller kanske högstadiet. Sugen har inte riktigt återkommit. Den sista spillran av mitt fantasyintresse var väl typ när det åtminstone var lite skojjigt också, typ Pratchett.

Jag har tänkt några gånger att jag borde läsa om dem i vuxen ålder, på originalspråk. Men det har inte blivit av. Det finns för mycket bra scifi, och halvdassig scifi, och skräck, att läsa först. Vi får väl se.

 

[Bifur]

Läste trilogin på egen hand första mellan 11 och 12 års åldern. Skulle tippa att jag läst den runt 7-8 gånger (kanske fler?) sedan dess, senast när jag läste den högt för min son för något år sen (otroligt kul och givande, motsats upplevelse till @Fiktionslek).

Har läst båda svenska översättningarna och på originalspråk.

Man får väl läsa så många gånger man vill. kan tänka mig att jag plockar upp den på engelska igen om några år. Skulle tro att jag klämt på fler gånger, kanske 10, inklusive två högläsningar för barnen. Silmarillion har jag nog läst en 4-5 gånger och Unfinsihed tales två (sporadiskt, aldrig från pärm till pärm). Sen har jag störläst i en del andra verk i History of Middle Easth, The Children oh Hurin och något av de övriga böckerna men bara stötvis.

 

[Genesis]

Jag tror att jag kom till Tom Bombadill eller så, kanske? Jag tror att jag gjorde ett försök med den engelska versionen. Kan det ha varit på universitetet, kanske? Nå, jag tyckte att den var tråkig och orkade inte med den.

 

[Mogger]

Hmm... 3-4 ggr Ohlmarks version, 1-2 ggr i orginal och 1 ggr i nyöversättning.

 

[Henke]

Aldrig läst någon Tolkien-bok överhuvudtaget. Fick Åke Ohlmarks översättningen av "Sagan om Konungens Återkomst" i julklapp någon gång, men läste den aldrig.

Tror förövrigt att den enda bok jag läst mer än en gång är Erik Granströms Svavelvinter.

 

[Ymir]

Jag har läst Sagan om Ringen 0,5 gånger, vilket är rätt anmärkningsvärt för någon som anser sig vara en extrem Tolkien-nörd. Jag tröttnade någonstans i början av bok två, när jag för första gången gav mig på trilogin för många år sedan.

Grejen är att jag ofta lyssnar på Silmarillion-ASMR när jag ska sova, så min hjärna är såpass marinerad i Silmarillion-lore att jag kan citera långa stycken utantill. Jag har också läst hela "Beren and Lúthien" och andra Tolkien-apokryfer.

Men nyligen kom jag i kontakt med Phil Dragashs ofattbart fantastiska soundscape-ljudbok av ringtrilogin, och har därför börjat ta mig igenom trilogin igen - men nu genom att lyssna på den istället. Det går sakta framåt, jag är i "Fog of the Barrow Downs"-kapitlet just nu, men kan knappt vänta tills saker blir mer episka, vilket ju är den aspekt av Tolkien jag egentligen älskar.

 

[Sömniga Isaac]

Sagan om ringen så har jag läst bok 1 och 2 två gånger, medan bok 3 har jag inte orkat ta mig igenom. Jag har verkligen inte intresset för Tolkien och hans värld och kände mig så befriad när min svensk-lärare på gymnasiet sa "det är ok att inte gilla sagan om ringen, jag har inte heller fattat grejen". Den befriande känslan låg nog främst i att sagan om ringen bland de jag umgicks med på den tiden sågs som helig.

 

[Rymdhamster]

Jag är inne på tredje genomläsningen. Första gången var jag typ 15 bast eller så.

Man behöver inte läsa sagan om ringen nån gång överhuvudtaget om man inte vill. Filmerna är ändå mycket bättre.

 

[Franz]

Jag är inne på tredje genomläsningen.

Och vi är många som väntar otåligt på fler inlägg från din läs-logg

 

[Martin3]

Jag har lyssnat på dom medan jag jobbade på verkstad. 1an och 3an var riktigt bra medan 2an var väldigt förvirrande, tog mig ett tag att inse att jag hade råkat slå på shuffle på mp3-spelaren...

 

[Organ]

Jag läste böckerna för första gången 1982 i samband med att jag introducerades till rollspel och då i Ohlmarks svenska översättning. Minns inte om jag i egentlig mening läst om den, inte i sin helhet i alla fall, mer än bara bitvis.

För ett antal år sedan så lyssnade jag på böckerna i talboksformat inlästa av Tomas Norström, även den i Ohlmarks översättning.

Jag har inte läst dem i vare sig på originalspråket eller i Erik Anderssons översättning.

 

[Christoffer]

Och när läste ni den för första gången?

Vilka översättningar har ni läst eller har ni läst orginalversionen?

Hur många gånger är rimligt att läsa trilogin och hur vilka och många gånger har ni läst dem andra Tolkien böckerna?

Tre gånger kanske? Bilbo ett gäng fler. Bara på svenska och bara gamla översättningen av Ohlmarks. Lånade nyöversättningen men har kanske läst den gamla för många gånger, namnen skär lite och jag får som inte till samma feeling. Men kanske hör samman med att jag inte läst det på engelska alls så har inte riktigt känslan för vilka friheter han tog sig och om de var på gott eller ont. Dock är detta något som jag ämnar göra i år om bara postnord släpper igenom ett stycke hobbit-bok så är jag redo att sätta fart när som helst.

 

[Skarpskytten]

För den ultimata läsupplevelsen på svenska rekommenderar Anderssons prosaöversättning med Ohlmarks dikttolkningar.

 

[Genesis]

Grejen med Sagan om ringen är världsbygget, va? Det är det man gillar om man gillar Sagan om ringen? För mig som är helt ointresserad av huruvida världen är genomtänkt och trovärdig, finns det något att hämta i böckerna som litteratur? Den är väl mest Campbellsk hjälteresa modell 1A, eller?

 

[Skarpskytten]

Grejen med Sagan om ringen är världsbygget, va? Det är det man gillar om man gillar Sagan om ringen? För mig som är helt ointresserad av huruvida världen är genomtänkt och trovärdig, finns det något att hämta i böckerna som litteratur? Den är väl mest Campbellsk hjälteresa modell 1A, eller?

Jag tycker det är två saker som Tolkien gör fantastisk bra i Ringarnas Herre: 1) språket och 2) världsbygget.

Själva berättelsen saknar dramaturgiskt stuk, karaktärerna är platta, och den grundläggande konflikt abstrakt och torr. Jag är dock övertygad om att detta inte är så för att Tolkien inte kunde ha gjort allt detta bättre, utan av medvetna val. Men i mina ögon är det inte val som gör böckerna bättre. Och i den meningen tycker jag Bilbo är mycket bättre.