Spelarna får inte riktigt göra (eller bli) vad de vill. Det finns liksom en hierarki i världen, och spelarna är redan på toppen. Hela premissen faller om
spelarna vill bli skurkar, köra sin egen agenda, eller rent av om de dör.
Va? Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår, här. Först och främst händer det ju hela tiden i t.ex. Marvel att skurkar blir hjältar och vice versa. Magneto har varit rektor för Xaviers skola, liksom. Gränserna mellan vem som är "hjälte" och "skurk" är flyktiga och luddiga och beror på vem som tittar. Det är en av mina favoritgrejer med X-delen av marvel; att den har så många gråskalor. Det är inte självklart vem som är "hjälte".
Ingenting faller av att man går och blir "skurk", eller att man vill köra sin egen agenda, eller av att man dör. X-menmedlemmar dör hela tiden. X-men kör sin egen agenda generellt, och ses ofta som skurkar av regeringen och andra superhjältegrupper.
Och X-men är dessutom knappast på toppen av någon hierarki.
(För mig är alltså X-men mitt goto-exempel just eftersom de modellerar en sorts dynamik och stories jag tror skulle funka perfekt som rollspel. Plus att det är mina favorit-marvelserier överlag)
Vilka serieförlagor tänker du på, egentligen?
Alla som spelat D&D har nog kommit fram till att spelet är enklare, och ofta roligare, på låga levels. Allt blir bara "mer" med superhjältar. "Everthing should be louder than everything else" funkar inte, framför allt inte länge. Kanske kan jag föreställa mig en "modern" värld, där det både finns superhjältar, superskurkar och superförmågor, men spelarna är på sin höjd hangarounds och prospects.
I Marvel finns utrymme för hjältar och skurkar på alla nivåer. Jag ser inte varför rollpersonerna prompt skulle behöva vara Avengers eller liknande högprofil-typer med supermäktiga krafter. De kan ju lika gärna vara typ Jessica Jones, som… är lite stark och tål lite stryk och så.
Man kan jämföra med en kampanj i Western (eller Neotech eller nåt) där rollpersonerna ska vara Sheriffer/Poliser. Det blir ganska tröttsamt och enformigt. Efter ett tag "tiltar" spelarna. I en superhjältekampanj blir det extra anti-klimax.
Varför det?
Sedan känner jag iofs inte alls igen varken det där tröttsamma, enformiga eller "tiltandet". Folk spelar ju t.ex. CoC i långa kampanjer utan att tröttna på att vara investigators?
Mycket vad som är vanligt rollspelande faller om rollpersonerna är superkända. Bara att gå in på bar och ta ett snack. Eller är de alltid förklädda som superhjältar, men de får aldrig råka avslöja sig? För vad händer då? Egentligen?
Varför skulle rollpersonerna vara superkända?
Vad som händer om de råkar avslöja sig? Well, det finns massvis med serier som behandlar exakt vilka komplikationer det ger, och hur det kan hanteras. Jag förstår nog inte frågan eller problemet riktigt…
Superhjältar är på gränsen till supertöntiga. Det är jättesvårt som DM att skicka fram Batman på ett sätt som gör Batman rättvisa. Och om det gör Batman rättvisa så känner sig spelarna bara obetydliga. Och om Batman blir en tönt så förlorar alla - spelet känns kass, och dessutom tar det något ifrån originalet. Det riskerar att bli som när ett okänt band gör en dålig cover på en jätteklassiker.
Men skit i de officiella superhjältarna då. Varför ska Batman prompt vara med?
Jag tror det beror mycket på att "everything goes".
Everything goes i superhjälteserier också. I ännu högre grad än i fantasy.
Finns i superhjälteserier.
Laglöst land överallt (och under jord).
Låt mig berätta om Mole men… =) Superhjälteuniversa är fyllda av laglösa platser och mystiska dimensioner och allt möjligt sånt att utforska.
Man kan bli lokala hjältar, och sedan okända dagen efter igen i nästa trakt.
Det kan man i superhjältesammanhang också. Klart man kan vara lokala hjältar i en håla, och sen knappt ha name recognition på nästa ställe.
Vi är tillräckligt kunniga om "medeltid" och fantasy för att kunna relatera, men tillräckligt okunniga och fördomsfulla för att acceptera sånt som är orimligt.
Jag förstår inte på vilket sätt det skiljer sig från en gonzoversion av vår värld, om jag ska vara helt ärlig.