Om vi ska prata historiska dryckesvanor kan vi också ta upp vad öl egentligen var, historiskt sett. Öl i en förmodern värld kommer vara rätt annorlunda från vad den typiska nutidsmänniskan förväntar sig. Till att börja med var det nästan alltid spontanjäst eller varmjäst. Kalljäst öl, som modern lager, kräver ju att man har tillgång till rätt sorts utrymmen för lagring. I Bayern var det grottor som erbjöd denna möjlighet, så i en fantasyvärld kanske det blir en specialitet för dvärgar eller vättar? För den moderna tungan skulle nog mycket historisk öl uppfattas som "suröl".
Nästa avvikelse från det moderna är rökighet. När malten skulle torkas eller rostas var det långt ifrån alla platser som hade ugnar där man kunde undvika att maltens smak påverkades av förbränningen. Nästan all öl hade nog en viss rökton, men ju finare desto mindre av den varan. Använde man halm istället för trä minskade röksmaken.
Och så det där med humle. Glöm det här med Reinheitsgebot när du tittar på medeltida öl, särskilt utanför Tyskland. Öl smaksattes med pors, gråbo, röllika, jordreva, kransborre, ljung, honung, lingon, enbär, granskott, ja mer eller mindre allt som var aromatiskt. Att just humle lagstadgades hade flera skäl -- framför allt centralisering av ölproduktion på ett sätt som gynnade kloster och urbana bryggarskrån mer än den husbehovsbryggning som ofta sköttes av bondkvinnor, men också medeltida föreställningar om humle som en ört som lugnade sinnet och undertryckte sexuella begär, vilket gjorde den perfekt som smaksättare för munkars öl. Därtill har den också den praktiska fördelen att göra ölet avsevärt mer hållbart. Men långt in i tidigmodern tid upplevde man till exempel i England att humlad beer var en suspekt utländsk konkurrent till inhemsk, ohumlad ale.
Filtrering, då? Ja, i många fall hade det varit att missa poängen med ölet. I Egypten och Babylon hade man nog blivit besviken om ens öl inte innehöll en näringsrik, grötliknande sörja på botten av kruset, det var ju en del av vad som gjorde det till en sådan mirakelföda. Märk väl att även om man konsumerade mycket öl varje dag så höll den antagligen kring lättölsstyrka, så det var knappast så att man blev lullig på det.
Sammanfattningsvis: en medeltida öl är svag, sur, rökig, ohumlad, örtig, fri från kolsyra men rik på kringflytande näringsämnen. För oss moderna människor låter det antagligen mindre aptitligt än det vi är vana vid, men bevisligen tyckte folk om det då också.