Gud, ja. Fundamentalt.Ytterst handlar det kanske om abstraktion? När vi pratar om vår spelsession efter att ha spelat Lovecraftesque eller något Cthulhu Mythos-scenario i Call of Cthulhu, blev upplevelsen fundamentalt olika?
Okej, så det känns som att vi kanske pratar om olika saker när vi säger "spelstil". Låt mig ta ett mer konkret exempel: blorb. Det har talats mycket om det här på forumet. Blorb ninnebär, grovt förenklat, att man gör allt för att spelvärlden skall vara "verklig" och oberoende av rollpersonerna, och att spelledaren inte ska ta beslut baserat på vad som vore intressant i stunden. Jag skulle kalla blorb en spelstil, eller åtminstone en viktig komponent i vissa spelstilar.
Det är omöjligt att spela blorbigt i Lovecraftesque. Det går bara inte. Reglerna omöjliggör det. Jag tror inte att det ens är möjligt att göra det i något spelledarlöst spel. Däremot går det utmärkt att blorba i C&C.
Jag skulle gissa på att du håller med om ovanstående, så då kan jag bara anta att du inte tycker att blorb är ett exempel på spelstil. Kan du ge ett exempel på vad du menar när du använder ordet?