Generiska system

[Genesis]

Ytterst handlar det kanske om abstraktion? När vi pratar om vår spelsession efter att ha spelat Lovecraftesque eller något Cthulhu Mythos-scenario i Call of Cthulhu, blev upplevelsen fundamentalt olika?

Gud, ja. Fundamentalt.

Okej, så det känns som att vi kanske pratar om olika saker när vi säger "spelstil". Låt mig ta ett mer konkret exempel: blorb. Det har talats mycket om det här på forumet. Blorb ninnebär, grovt förenklat, att man gör allt för att spelvärlden skall vara "verklig" och oberoende av rollpersonerna, och att spelledaren inte ska ta beslut baserat på vad som vore intressant i stunden. Jag skulle kalla blorb en spelstil, eller åtminstone en viktig komponent i vissa spelstilar.

Det är omöjligt att spela blorbigt i Lovecraftesque. Det går bara inte. Reglerna omöjliggör det. Jag tror inte att det ens är möjligt att göra det i något spelledarlöst spel. Däremot går det utmärkt att blorba i C&C.

Jag skulle gissa på att du håller med om ovanstående, så då kan jag bara anta att du inte tycker att blorb är ett exempel på spelstil. Kan du ge ett exempel på vad du menar när du använder ordet?

 

[entomophobiac]

Det är omöjligt att spela blorbigt i Lovecraftesque. Det går bara inte. Reglerna omöjliggör det.

Det "blorbiga" skulle väl kunna handla om förutsättningar, dock? Låt säga att alla förväntas läsa samma Lovecraftberättelse före spelsessionen och förhålla sig till den. Inget spelet alls kräver eller ens förväntar sig, men det skulle styra det i riktningen av den gemensamma läsningens "verklighet". Men det kan ju också vara att tänja på vad 'blorb' innebär lite väl mycket.

Kan du ge ett exempel på vad du menar när du använder ordet?

Jag tror det är ett antal saker som ingår i "spelstil" för min del:
- Spelledargrad. Ingen? En? Flera?
- Nivå delägande av värld/setting/ståry/premiss/myt/lösning etc.
- Nivå regel- vs deltagaragens.
- Tolkningsföreträde - hur vi förhåller oss till reglerna (om sådana finns). Är de absolut sanna? Hyfsat sanna? Husreglade? Fudgeade?
- Rollfokus vs gruppfokus. (Mer en upptäckt från den kraschade Ravnicakampanjen.)

Glömmer säkert något. Men alla dessa saker går att variera även i äldre rollspel utan att nödvändigtvis "bryta" mot reglerna.

 

[Genesis]

Det "blorbiga" skulle väl kunna handla om förutsättningar, dock? Låt säga att alla förväntas läsa samma Lovecraftberättelse före spelsessionen och förhålla sig till den. Inget spelet alls kräver eller ens förväntar sig, men det skulle styra det i riktningen av den gemensamma läsningens "verklighet". Men det kan ju också vara att tänja på vad 'blorb' innebär lite väl mycket.



Jag tror det är ett antal saker som ingår i "spelstil" för min del:
- Spelledargrad. Ingen? En? Flera?
- Nivå delägande av värld/setting/ståry/premiss/myt/lösning etc.
- Nivå regel- vs deltagaragens.
- Tolkningsföreträde - hur vi förhåller oss till reglerna (om sådana finns). Är de absolut sanna? Hyfsat sanna? Husreglade? Fudgeade?
- Rollfokus vs gruppfokus. (Mer en upptäckt från den kraschade Ravnicakampanjen.)

Glömmer säkert något. Men alla dessa saker går att variera även i äldre rollspel utan att nödvändigtvis "bryta" mot reglerna.

Yes, okej, tror vi kanske kan konstatera att traditionella generiska system är generiska för vad du kallar spelstil men inte för vad jag kallar spelstil, även om jag nog inte skulle hålla med om att man kan spela C&C spelledarlöst utan att bryta mot reglerna. Jag tycker till exempel att "gemensamt mysterieskapande", där man tillsammans väcker frågor och svarar på dem, är en spelstil som är möjlig i Lovecraftesque (och många andra spel, antagligen alla spelledarlösa)) men omöjlig i C&C. Listan du tar upp kan jag tycka känns viktad mot just traditionella spel. Jag hade lagt med saker som:

• Vilka av deltagarna som får hitta på fakta i spelvärlden
• Huruvida det finns en objektiv "sanning" (no/full myth) som ännu inte etablerats i spel
• Hur många rollpersoner det finns (en per spelare, en gemensam, ingen RP/SLP-distinktion, etc.)

Sedan tycker jag ju som sagt att även om man kan spela, säg, ett fotbollsdrama i BRP så känns det underligt för mig att säga att spelet är lika lämpat för det som för att hämta en magisk artefakt. I det sistnämnda fallet finns det en massa stöd, tips och regler och i det förstnämnda får man förlita sig på ett färdighetsslag i Athletics eller liknande. Det är fullt möjligt, men det är inte samma sak som att säga att det är generiskt. Jag tycker att det är sant på samma sätt som det är sant att du kan spela scifi-action med Eon. Det finns inget som hindrar det, det är bara att du får hitta på en hel del om spelvärlden och improvisera lite färdigheter, men det är fullt möjligt. Så om BRP är spelstilsgeneriskt tycker jag att man kan säga att Eon är spelvärldsgeneriskt.

 

[entomophobiac]

Listan du tar upp kan jag tycka känns viktad mot just traditionella spel.

Tror det snarare handlar om hur du läser den i så fall. Jag tycker ju mest rollspel är rollspel.

• Vilka av deltagarna som får hitta på fakta i spelvärlden
• Huruvida det finns en objektiv "sanning" (no/full myth) som ännu inte etablerats i spel
• Hur många rollpersoner det finns (en per spelare, en gemensam, ingen RP/SLP-distinktion, etc.)

Första punkten är ju "nivå av delägande", skulle jag säga. Andra punkten också. Tredje punkten missade jag däremot - den håller jag med om att den är ytterligare en faktor av spelstil.

Argumentation kring "objektiv sanning" tror jag faktiskt aldrig jag stött på utanför wrnu, däremot. I alla fall inte till den grad den verkar figurera här. Blorb likadant, som väl är relaterat till det. Men det är ju inte jättekonstigt att personer som gillar att preppa och pula är de som också dras till tidsödande diskussioner på Internätet.