Pendragon?

[zo0ok]

Battles & Skirmish... jag är synnerligen förvirrad (detta är 5.2).

Och jag försöker förstå hur jag ska köra det enkla "Battle of Maercred Creek" som presenteras i GPC s35.

Givet en bakgrund från DoD Gitant och D&D Expert, så är de här fältslagsreglerna väldigt... rollpersons-oriernterade. Och jag gillar det. Men en del saker känns förvirrande.

På sidan 35 GPC... de nämner inte hur många friendly enheter som finns, och de nämner bara att spelarnas unit kommer att möte random saxon units.
Det står inget om batallion leaders (så det borde vara en skirmish), men det står att det kommer vara en First Charge och 5 battle rounds (så det borde vara ett battle). Utgången är redan bestämd.

Den tokigaste tabellen av de alla är kanske Melee Events på 241. Där slår man, helt omodifierat av något alls (hur det gått för rollpersonerna, eller hur deras Followers klarat sig enligt tidigare stridsrunda (240, C, Follower Results, enligt Skirmish Rules)). Så man kan ha kommit fram för den egna enheten "Success", och i nästa stund så slår man Melee events för varje player unit. Och då kan deras (gemensamma) bataljon både vara outnumbered och på väg att vinna samtidigt.

Jag gillar verkligen idén att spelarna/rollfigurerna är i mitten av sitt eget kaos, och att man inte försöker simulera hela striden. Fog of war, liksom.

Har ni använt de här reglerna på riktigt? För det lilla slaget 485?
Jag brukar vara minst normalbegåvad, men just nu känner jag att detta är oöverstigligt komplicerat.

 

[Bolongo]

Jag har inte spelat det slaget, men när jag tittar på det står det att det är ett Medium Battle, alltså tusentals deltagande, och definitivt ingen skirmish.

I GCP är det väldigt mycket som inte är fullständigt beskrivet, eftersom det skulle göra boken fyra gånger så tjock. Så om något värde verkar saknas, sätt det till något rimligt, eller slumpa - vad gäller battalion commanders finns det en regel på 238 för att slumpa deras skill, eller så kan du säga att RPs bataljon leds av någon känd SLP.

 

[Skarpskytten]

Jag tjatar ju om att man inte ska använda BoM (men möjligen BoE), men däremot tycker jag man vinner mycket på att använda BoB (och BoA). Systemet i BoB leder till många tärningsslag, innehåller alltför många falska val, för mycket mycket byråkrati, och det tar två till fyra timmar att spela ett slag, men det skapar också en del meningsfulla val, något av ett narrativ och det blir ofta väldigt spännande - jag skulle säga att två slag av tre blir bra om man kan stå ut med att systemet är rätt tungrott och ett slag av tio blir awesome. (Jag kan ju vara lite jävig här, då jag var med och hjälpte till i sluttampen av arbetet med BoB2 ).

Systemet i regelboken är platt, och halvt obegripligt. Jag hade hellre bara improviserat ett slag än använt det.

 

[Theo]

Ja, jag fick heller aldrig riktigt skallen runt något av Pendragons fältslagssystem. Jag skulle nog använda ett annat system jag kunde, t ex Gigant eller GURPS Mass Combat, och sen använda Pendragons regler specifikt för vad som händer rollpersonerna under bataljen.

 

[Skarpskytten]

BoB tycker jag flyter bra när man kört ett par slag, så att spelarna har lite koll och har lärt sig att de måste vara på hugget hela tiden. Överlag tycker jag BoB innehåller många intressanta koncept som är dåligt implementerade. Ibland känner man sig mer som en revisor än en hjälte. Men det funkar och i bästa fall levererar det bra upplevelser trots sina brister.

 

[Theo]

Book of Battle får jag erkänna att jag inte studerade länge nog för att seriöst försöka förstå det. (Men jag klykade GURPS: Mass Combat på samma korta tid, eller snabbare.)

 

[Skarpskytten]

När min sista KAP-kampanj rann ut i sanden (för att jag flytta till Bergen [inte bergen[) höll jag på ett pilla med ett eget system, enligt princip "ta det som är braigt i BoB, och gör det enklare och coolare". Tyvärr kom jag aldrig längre till en formlös massa av idéer. Och jag tvivlar på att jag kommer att köra mer KAP i mitt liv, så det kommer nog förbli ogjort.

Så här tänkte jag:

While there are good things in the Book of Battle the system suffers from a number of problems that this system tries to solve.

• It is to rules heavy
• It takes too long to run at battle
• It doesn’t create a good narrative
• Traits and Passions play to small a part
• It can’t handle if the PKs are led by a NPC
• It doesn’t really function with the scripted battle outcomes in PGC.

Om någon vill ha mitt halvfärdiga system, så delar jag gärna med mig av mina filer.

 

[zo0ok]

För det första slaget 485 blir det nog helt enkelt 99% fokus på rollpersonernas upplevelse. Och följa deras Unit under 5 rundor. Utgången av slaget är ju ändå givet.

Så får jag fundera på om jag vill ha något system i framtiden som mer simulerar hela slaget och avgör utgången på ett trovärdigt sätt. Så länge rollpersonerna inte leder/initierar själva slaget så kvittar ju det där. Men om rollpersonen själv har byggt upp en arme (eller är commander i en Skuirmish), så känns det ju viktigare att det finns ett sätt att lösa ut det.

På ett sätt behöver man ju två system:
1) Rollpersonernas personliga upplevelser i slaget
2) Hela slaget, på makronivå

Och så behöver det finnas någon slags koppling mellan 1-2. I regelboken är det delvis så, men jag tror man behöver fokusera på 1 och 2 separat, med få och tydliga kopplingar. Inte göra det till en sådan röra alltihop.

 

[Theo]

När min sista KAP-kampanj rann ut i sanden (för att jag flytta till Bergen [inte bergen[) höll jag på ett pilla med ett eget system, enligt princip "ta det som är braigt i BoB, och gör det enklare och coolare". Tyvärr kom jag aldrig längre till en formlös massa av idéer. Och jag tvivlar på att jag kommer att köra mer KAP i mitt liv, så det kommer nog förbli ogjort.

Så här tänkte jag:



Om någon vill ha mitt halvfärdiga system, så delar jag gärna med mig av mina filer.

Jag tar gärna en titt!

 

[Skarpskytten]

Jag tar gärna en titt!

En sak som kanske inte framgår av filerna var att tanken med systemet var att man skulle slå fram ett antal lokala enheter just där spelarnas enhet befann sig, och sedan slåss bara mot dem. Om man tog manöver "Range afield" (tror jag den heter) kunde man byta plats på slagfältet och då skulle SL slå fram nya enheter.

 

[zo0ok]

Jag har funderat mer på det här med fältslag.

Jag tycker att det finns två huvudfunktioner med ett fältslagssystem:
a) Att det finns regler som avgör vilken sida som vinner, och hur förlusterna/reträtten ser ut
b) Att spelarna kan "rollspela" i fältslaget, så att det upplevs ur karaktärernas perspektiv
Det ska gärna finnas någon koppling mellan (a) och (b) så att rollpersonernas insatser på något vis kan påverka utfallet av fältslaget, och upplevelsen av fältslaget ska präglas av hur det faktiskt går för den egna sidan.

Vidare tycker jag att rollspel är "theater of mind", något som spelas i huvudet, och som ska gå ganska snabbt. Jag är alltså måttligt intresserad av simulering (figurer, kartor, osv) - och ärligt talat tror jag det är svårt att simulera saker som väder, utrustning, moral, träning, hästar och terräng på ett sätt som är realistiskt. Det kan bli ett bra spel - men det är inte samma sak som realistiskt.

Jag kan tänka mig att tidigt i en kampanj så är rollfigurerna mest stridande, och deras microperspektiv är det mest intressant (b). Men jag kan också föreställa mig i Pendragon att man ska försvara sin egen Manor mot saxare eller onda grannar, och att det blir en Skirmish, där rollfigurerna faktiskt mer är befälhavare och på riktigt är investerade i själva utgången, snarare än i sin personliga upplevelse från slagfältet (a).

Jag får uppfattningen att Book of Battles mer beskriver ett komplext simuleringssystem, så det är inte för mig.

När det gäller reglerna i 5.2 noterar jag
a) Styrkornas övergripande stats kommer bort (hur många, hur tränade, hur välutrustade) ganska mycket
b) Om man "bara" vill reda ut vem som vinner (och lite hur) så måste man ändå gå in mycket i detaljer
c) Rollpersons-nivån är ändå väldigt abstrakt - det blir normalt inga vanliga strider
d) Special events hanterar mer "rollspelande", men är liksom utanför själva reglerna
e) i GPC är ofta striderna skriptade/förutbestämda

Vad jag skulle vilja ha (tänker jag just nu) är ett system som:

Där man på övergripande nivå kan resonera sig fram till och bedöma "oddsen" och sedan slå för utfall.
Där man kan dela upp striden i flera rundor, eller i flera bataljoner, och då så att säga upprepa samma process flera gånger för att nå ett slutresultat.
Där det finns händelser som direkt kan "drabba" rollpersonerna, i varje runda, och som de kan rollspela och på marginalen påverka utgången.

Jag ska fundera vidare. Vet inte om jag ska börja med detta eller Tornerings-tabellen.

 

[Skarpskytten]

Jag tycker du resonerar klokt Zo0oz. Tänker att det är kul om du kan få in Traits och Passions i systemet också?

PS Och låt inte på några villkor någon var passionerad ett helt slag. Det är brutet bra. Reglerna i BoB är jättebra. Sno dem.

 

[zo0ok]

Jag tycker du resonerar klokt Zo0oz. Tänker att det är kul om du kan få in Traits och Passions i systemet också?

Vad jag är inne på just nu är ungefär att man

1) Bestämmer hur många krigare som ingår i en "battaljon", samma för båda sidor. Det ska bli ca 3 per sida om båda sidorna är lika stora.
2) För varje battaljon, bestäm
- HitPoints (ungefär genomsnitt för trupperna, viktat upp/ner om battaljonen är större eller mindre än (1)
- Attack/Damage
- Lance Charge/Damage (om tillämpligt)
- Ranged Attack/Damage (om tillämpligt)
- mm
3) spela fältslaget som en vanlig strid, med 1-4 kämpar på varje sida, med i huvudsak vanliga stridsregler

Då gäller det bara att komma fram till "träffchans", "hitpoints", "armor" och sånt, på ett sätt som fungerar rimligt för blandade trupper.

Jag tänker att man kan köra "varannan macro-runda, varannan P2P-strid". Om rollpersonerna gör något bra, kan deras enhet få +1 nästa macro-runda. Om den egna enheten klarar sig ganska dåligt så får spelarna en tyngre fight, och om den ena enheten klarar sig bra så kanske de lyckas hamna i ett litet övertag eller överfall.

När en battaljon blir "Unconcious" fungerar den inte längre, utan trupperna löses upp.
Knockdown kan fungera som omedelbar reträtt.
Major Wound kan öka andelen döda väsentligt.

Om två battaljoner möter en, så gäller vanliga stridsreglerna (man får dela upp sin skill mellan dem).

Det man får fundera på är om man har 10 riddare i fronten av 90 bönder, som anfaller 100 saxare... då ska enheten med riddarna få göra någon slags charge, antagligen med full träffchans, men med begränsad skada (eftersom de är få). Men de gör ju alltjämt skada "genom" rustning eftersom de är chargande riddare.

Det gäller att hitta en praktisk balans mellan rimlighet (säger inte realism) och enkelhet.

Tankar?

 

[Skarpskytten]

En grej från mitt system som jag var nöjd med var att om striden mot de vanliga trupperna gick bra, kunde man få ge sig på en ledare med livvakt. Farligare men mer Ära och en chans att påverka hela slaget. Jag tänker att du lätt kan få in det i ditt system om du tycker det upplägget är intressant.

 

[runequester]

I'll admit, while we pieced our way through the rulebook battle system a few times and it was fine, we were just as happy when I just GMed it normally like i would have in any other system.
The options in the book are mostly a dice rolling exercise while the Book of Battle is an entirely new game to learn.

If you do use the rulebook system, save some time by either rolling up or flat-out choosing each rounds enemy in advance.
The one thing to bear in mind is that battles are one of the main sources of Glory so if you don't use the standard rules, try to make the awards add up to roughly the same amount.

 

[zo0ok]

Här kommer ett utkast på torneringsregler. Bara 50 olika utfall än så länge, men jag har ju till på måndag på mig.

Jag är tacksam för all konstruktiv feedback.

Pendragon Houserules for Jousting | TechFindings

 

[Mattias F Bengtsson]

Det där är för övrigt något som gör det så dåligt att möta Lancelot i tornering, för han crittar ju i princip jämt.

I min kampanj hade alla spelarna en sekundär riddare. En av spelarnas extrariddare lyckades med bedriften att bryta lans mot Lancelot 3 gånger innan han föll (genom att bägge slog crits). För denna bedrift är han för alltid omnämnd med respekt när vi berättar olika anekdoter.

 

[zo0ok]

Det där är för övrigt något som gör det så dåligt att möta Lancelot i tornering, för han crittar ju i princip jämt.

Hmm, och har han en Frisian Destrier mellan benen så är det godnatt ...

Det här är ju egentligen ett fel i systemet. Att en crit gör skada är ju en form av "olycksfall i arbetet". Den som är så skicklig som Lancelot borde inte riskera detta olycksfall oftare än andra, snarare tvärtom.

(eventuella karate-liknelser utlämnade)

 

[Skarpskytten]

Det är ju dock enkelt att husregla.

Egentligen borde man ju skada motståndaren när man fumlar istället?

Ett tag körde jag att man träffade motståndarens häst när man fumlade.

 

[runequester]

Det här är ju egentligen ett fel i systemet. Att en crit gör skada är ju en form av "olycksfall i arbetet". Den som är så skicklig som Lancelot borde inte riskera detta olycksfall oftare än andra, snarare tvärtom.

(eventuella karate-liknelser utlämnade)

I suspect the problem here isn't the game rule so much as Lancelots stats being completely bananas.