wilper
Gubevars en rätt produktiv människa.
Scen 51 - Dag
De väcks av Olga som ropar att de skall komma och se. De ställer sig upp, båda är helt svartfläckiga efter alla slag de tog emot igår, kropparna ömmar. Men vad de ser skänker tröst. En vit linje formar en horisont, avbruten av siluetter av en annan byggnad och några träd. De står andäktigt och ser den vita linjen växa sig bredare och börja fylla himlen. En soluppgång i en annan värld.
De söker genom närområdet. På ett av träden kryper det små myror, det första livstecknet. Men det är väldigt tyst. Ingen fågelsång. Inget avlägset trafikbuller.
Zhenya hittar en brunn. Men det luktar illa ur den och de vågar inte dricka av vattnet.
Den andra byggnaden är en bastu precis som där hemma. Det ligger kläder på golvet. De söker genom dem, torra, slitna, ansatta av förfall. Olga tar ett par strumpor och några skor som torkat så de är hårda som träskor. Bättre än att vara barfota. Hon hittar en klänning som går att dra utanpå tröjan. En klocka i en kedja, men den går inte och bakom vad som måste vara glaset är det bara svart. Dimi räknar till inte mindre än fyra små fällknivar med skrovliga blad. Bättre än inget så de tar var sin.
De kikar in i tvättrummet, men går inte in, för på golvet ligger den lilla gårdens innevånare döda, halvt mumifierade. De kan inte med att gå in och undersöka närmare.
De tar sin tillflykt till gårdsplanen. Inte riktigt vad de hoppades på, men ändå svaret på frågan vad som hänt med de som bodde här menar Dimi, och frågar sedan Olga om Demyan aldrig pratade om andra världar. Nej, det gjorde han inte.
De funderar lite på hans droger och de konstiga tavlorna. Zhenya undrar om Olga vet varför han gjorde det här mot dem. Hon berättar att han blev jättearg när de hotade att gå till myndigheterna, men hon kunde inte varna dem för han tog hennes telefon.
Dimi blir lite glad, skönt att veta att han inte vill att myndigheterna skall känna till datschan, ännu ett sätt att hämnas när de kommer hem. Vidare menar hon att om nu datschan liknar den där hemma så mycket ... fast den inte har något växthus påpekar Zhenya ... det stämmer, inte exakt, men nära nog för att de kanske skall försöka gå in till stan, det kan inte vara så jättelångt att gå. Och kanske bättre än att bara traska i en slumpmässig riktning. Zhenya och Olga håller med. Zhenya menar att hon helst skulle vilja hitta vatten. En flod, en brunn, något. Dimi håller med om att det är en prioritet, så de tar farväl av den lilla datschan och börjar promenera åt vad de tror är rätt håll.
De går i någon timme. Inga möten. Inga betande djur på fälten. Inga rykande skorstenar. Men de känner en tilltagande värme från det vita ovanför, solen värmer även här.
Zhenya föreslår att de skall undersöka någon av gårdarna närmare. Kanske kan de lära sig mer om vad som skett här, och kanske hitta en brunn. Dimi håller med, bra plan. Så de viker av från vägen och genar över ett svart fält där enstaka buskar och mindre träd börjat inkräkta på spannmålsodlingen.
Gården består av ett större boningshus, en lada, och flera uthus. Det håller på att förfalla, ett av uthusen har till och med rasat redan.
De undersöker boningshuset först. Ytterdörren har stått öppen och skräp och löv har blåst in. Men här är det bättre ordning är i datschan även om köket är plundrat här med, ingen mat. Olga passar på att byta sina sönderfallande, illaluktande och stela kläder mot sådana i bättre skick ur ett skåp. Svart klänning, vitt förkläde med praktisk ficka på magen. Rena strumpor, och skor som passar bättre, men de är hårda.
På gården hittar de en brunn med pump. Först händer inget när Zhenya pumpar, sedan kommer det illaluktande lera, men när hon stått där en bra stund kommer det kallt och friskt vatten. Det ser ut som svarta och vita spikar som slår ner i hinken, men blir snart djupsvart. Dimi smakar, det känns som helt vanligt vatten. De dricker sig otörstiga och fyller sina flaskor.
I den stora ladugården finner de gårdens innevånare. Döda och torkade, beniga rester av kor eller hästar ligger i spiltorna. Dimi har ju studerat juridik och vet därför en del om brottsplatsundersökningar, de ser ut att ha dött våldsamma dödar, kanske. Svårt att säga. De hittar lite verktyg i ett hörn, och beväpnar sig för säkerhetsskull med yxor, Olga tar en hammare och stoppar i fickan på förklädet.
Dimi tar mod till sig och undersöker några av kropparna närmare, hon tänker att om hon kan hitta värdesaker blev de inte rånade i alla fall. Hon hittar en börs med sedlar. Varken text eller siffror ser ut som något de sett förr, men ändå, inget rån.
De spekulerar lite om denna världs natur. Kanske är det en kopia av deras hemvärld, gjord av någon som sett pengar, men inte förstått vad de är till för, eller hur bokstäver fungerar. Dimi menar att om det är en divergerande tidslinje från jorden så är något lurt, det kan inte både vara så att det finns en exakt likadan datscha (utan växthus) samtidigt som alfabetet ser så annorlunda ut. Zhenya vet inte så noga.
Det är dags att fortsätta, men de tar ett svep till genom bostadshuset, hittar några väskor som gör det lättare att bära vattenflaskorna, och Dimi tar en bok, den är tryckt och full med konstiga krumelurer.
De är redo att fortsätta sin vandring.
De väcks av Olga som ropar att de skall komma och se. De ställer sig upp, båda är helt svartfläckiga efter alla slag de tog emot igår, kropparna ömmar. Men vad de ser skänker tröst. En vit linje formar en horisont, avbruten av siluetter av en annan byggnad och några träd. De står andäktigt och ser den vita linjen växa sig bredare och börja fylla himlen. En soluppgång i en annan värld.
De söker genom närområdet. På ett av träden kryper det små myror, det första livstecknet. Men det är väldigt tyst. Ingen fågelsång. Inget avlägset trafikbuller.
Zhenya hittar en brunn. Men det luktar illa ur den och de vågar inte dricka av vattnet.
Den andra byggnaden är en bastu precis som där hemma. Det ligger kläder på golvet. De söker genom dem, torra, slitna, ansatta av förfall. Olga tar ett par strumpor och några skor som torkat så de är hårda som träskor. Bättre än att vara barfota. Hon hittar en klänning som går att dra utanpå tröjan. En klocka i en kedja, men den går inte och bakom vad som måste vara glaset är det bara svart. Dimi räknar till inte mindre än fyra små fällknivar med skrovliga blad. Bättre än inget så de tar var sin.
De kikar in i tvättrummet, men går inte in, för på golvet ligger den lilla gårdens innevånare döda, halvt mumifierade. De kan inte med att gå in och undersöka närmare.
De tar sin tillflykt till gårdsplanen. Inte riktigt vad de hoppades på, men ändå svaret på frågan vad som hänt med de som bodde här menar Dimi, och frågar sedan Olga om Demyan aldrig pratade om andra världar. Nej, det gjorde han inte.
De funderar lite på hans droger och de konstiga tavlorna. Zhenya undrar om Olga vet varför han gjorde det här mot dem. Hon berättar att han blev jättearg när de hotade att gå till myndigheterna, men hon kunde inte varna dem för han tog hennes telefon.
Dimi blir lite glad, skönt att veta att han inte vill att myndigheterna skall känna till datschan, ännu ett sätt att hämnas när de kommer hem. Vidare menar hon att om nu datschan liknar den där hemma så mycket ... fast den inte har något växthus påpekar Zhenya ... det stämmer, inte exakt, men nära nog för att de kanske skall försöka gå in till stan, det kan inte vara så jättelångt att gå. Och kanske bättre än att bara traska i en slumpmässig riktning. Zhenya och Olga håller med. Zhenya menar att hon helst skulle vilja hitta vatten. En flod, en brunn, något. Dimi håller med om att det är en prioritet, så de tar farväl av den lilla datschan och börjar promenera åt vad de tror är rätt håll.
De går i någon timme. Inga möten. Inga betande djur på fälten. Inga rykande skorstenar. Men de känner en tilltagande värme från det vita ovanför, solen värmer även här.
Zhenya föreslår att de skall undersöka någon av gårdarna närmare. Kanske kan de lära sig mer om vad som skett här, och kanske hitta en brunn. Dimi håller med, bra plan. Så de viker av från vägen och genar över ett svart fält där enstaka buskar och mindre träd börjat inkräkta på spannmålsodlingen.
Gården består av ett större boningshus, en lada, och flera uthus. Det håller på att förfalla, ett av uthusen har till och med rasat redan.
De undersöker boningshuset först. Ytterdörren har stått öppen och skräp och löv har blåst in. Men här är det bättre ordning är i datschan även om köket är plundrat här med, ingen mat. Olga passar på att byta sina sönderfallande, illaluktande och stela kläder mot sådana i bättre skick ur ett skåp. Svart klänning, vitt förkläde med praktisk ficka på magen. Rena strumpor, och skor som passar bättre, men de är hårda.
På gården hittar de en brunn med pump. Först händer inget när Zhenya pumpar, sedan kommer det illaluktande lera, men när hon stått där en bra stund kommer det kallt och friskt vatten. Det ser ut som svarta och vita spikar som slår ner i hinken, men blir snart djupsvart. Dimi smakar, det känns som helt vanligt vatten. De dricker sig otörstiga och fyller sina flaskor.
I den stora ladugården finner de gårdens innevånare. Döda och torkade, beniga rester av kor eller hästar ligger i spiltorna. Dimi har ju studerat juridik och vet därför en del om brottsplatsundersökningar, de ser ut att ha dött våldsamma dödar, kanske. Svårt att säga. De hittar lite verktyg i ett hörn, och beväpnar sig för säkerhetsskull med yxor, Olga tar en hammare och stoppar i fickan på förklädet.
Dimi tar mod till sig och undersöker några av kropparna närmare, hon tänker att om hon kan hitta värdesaker blev de inte rånade i alla fall. Hon hittar en börs med sedlar. Varken text eller siffror ser ut som något de sett förr, men ändå, inget rån.
De spekulerar lite om denna världs natur. Kanske är det en kopia av deras hemvärld, gjord av någon som sett pengar, men inte förstått vad de är till för, eller hur bokstäver fungerar. Dimi menar att om det är en divergerande tidslinje från jorden så är något lurt, det kan inte både vara så att det finns en exakt likadan datscha (utan växthus) samtidigt som alfabetet ser så annorlunda ut. Zhenya vet inte så noga.
Det är dags att fortsätta, men de tar ett svep till genom bostadshuset, hittar några väskor som gör det lättare att bära vattenflaskorna, och Dimi tar en bok, den är tryckt och full med konstiga krumelurer.
De är redo att fortsätta sin vandring.
Last edited: