Det är ju enklare med svart-vitt, ur diskussionssynpunkt. I verkligheten är det en skala, och sannolikt med flera olika axlar. Men bevisligen är båda “ändarna” minst lika fullödiga sätt att ha roligt med rollspel.
Jag tror att dörren i praktiken alltid är lite på glänt. Ingen spelvärld är detaljerad in i minsta detalj i varenda scen man spelar, och ingen spelvärld är 100% “logiskt” sammanhängande heller. Men det behöver inte störa upplevelsen.
Så är det ju - det som spelar roll är hur lyckad den efterhandskonstruktionen är. För att föra det tillbaka till lapptäckesvärlden, är det ett exempel där man ofta inte jobbat så hårt med den efterhandskonstruktionen utan bara slängt in det för att det är coolt.
Det där är ett bra exempel på något som i alla fall jag tycker fungerar annorlunda i rollspel. Jag kan köpa att berättaren inte kan beskriva monstret. Jag kan absolut köpa att en SLP inte kan beskriva monstret. Men om SL säger ”monstret är obeskrivligt” faller det platt för mig. Hur ska jag reagera på det, liksom? Min rollperson har väl ändå fått sinnesdata som kan beskrivas? Jag vet inte ens om det är hemskt nog att min rollperson ska fly skrikande eller om jag kan greppa hagelbrakaren.
Jag har framgångsrikt spelat CoC i säkert 20 år utan att ha öppnat en regelbok. Eller iaf inte läst något om "monsterlistor, besvärjelser och en förklarad och uppstolpad metafysik" så även om den finns där behöver jag inte ta del av informationen. Men jag är övertygad om att den underlättar för en tänkt spelledare. Jag hade iaf inte fixat att improvisera Lovecraftianskt utan att staka mig rätt rejält. Och det är fullt möjligt att jag inte hade fixat att spela med någon som inte hade kunnat leva upp till den höjd jag anser att H.P har i sina beskrivningar.
Men hur kommer det sig att du får det problemet men inte herr Lovecraft? Han kan ju fortfarande bestämma vad huvudpersonen ska göra. Eller tror du att han i hemlighet har bestämt precis hur monstrositeten ser ut och sedan bara låter bli att beskriva den?
Kan du utveckla det här? Jag verkar ha varit dålig med att få fram att en intern logik helt annorlunda än vår egen världs också är OK (för mig, eftersom man tydligen måste lägga till att man inte kan tala för andra
). Mm, det har du såklart rätt i. Det viktiga är hur det ser ut i spel, inte hur det är skrivet i böckerna.
På vår Kopparhavskarta har vi satt ut icke namngivna städer/bosättningar. Dessa kommer aldrig beskrivas av oss.
Det klockrena med detta exempel är att Chock Jones använde sig av en intern logik i skapandet av Road Runner i form av en lista som man var tvungen att följa när man gjorde ett avsnitt till den animerade serien:Kan du utveckla det här? Jag verkar ha varit dålig med att få fram att en intern logik helt annorlunda än vår egen världs också är OK (för mig, eftersom man tydligen måste lägga till att man inte kan tala för andra
Exempel: Jag skulle kunna rollspela Wile E. Coyote (i rätt sorts setting), inte för att det är "realistiskt" för fem öre, utan för att jag förstår hur den storyn är avsedd att fungera internt. Det som avgör något är om det är roligt och absurt nog, och jag kommer inte att lyckas fånga Road Runner, det är en del av premissen.
En avgörande skillnad är att Lovecraft inte är i dialog med någon när han skriver, men i en spelgrupp behöver begreppen och beskrivningarna kommuniceras mellan oss för att vi ska få ihop berättelsen.
Man kan se processen kring tänket i Glorantha - på några ställen hade man "blank lands" under en del av processen, men det avskaffades senare och de blev beskrivna, gissningsvis för att man kom fram till att man inte kunde ha ett sammanhängande världsbygge annars. Det spelar liksom roll för ett land vad man har för grannar.
Aldrig använt en vit fläck och skulle nog aldrig göra det.
Av alla länder i Ereb Altor valde mitt tonåriga jag Berendien. Det fanns väl en halv sida om det landet, men den hade Landori-alvskogen och det räckte för mig. Ville ha något att bygga själv, istället för att vara låst i vad någon annan hittat på. Att Kandra råkade ligga i Berendien var en tillfällighet. Spelade i det landet i säkert tio år. Skrev ungefär en sida om hela landet under den tiden.
Jag har ett ganska omfattande fanäventyr jag skulle vilja skriva till Kopparhavets Hjältar. Det är bara på idéstadiet och det kommer ta låååång tid innan jag ens kan börja på det, men när jag väl gör det kommer jag att använda mig av någon av kartans vita fläckar/obeskrivna platser.
Kul. Jag hade en episk solokampanj med en kompis i Berendien, DoD Gigant. Vi höll på flera år. Men vi hade ju Ereb boxen i bottnen.
Men är Berendien en vit fläck? (Jag tycker ju inte det men jag kan ju vara i minoritet. Det sätter ju också synen på spelvärld i perspektiv för mig, tex när folk säger att de inte vill ha en spelvärld till nya DoD, ingår Berendien-konstruktioner i "ingen spelvärld"?)
Varför är landet inte en vit fläck? Det har ett namn, några namngivna städer och något i historien om orcher och människofolkslaget felicier i södra bergen. Menar du på fullaste allvar att det inte får vara någonting, ens en kartsnutt, för att den "vita fläcken" ska räknas som bristfällig information?
