Efter
tips av
@krank har jag läst
A Libertarian walks into a bear av
Matthew Hongoltz-Hetling
En repotagebok från Grafton, New Hampshire, USA. Ett gäng ultralibertarianer flyttar till den lilla staden Grafton för att skapa en i deras ögon utopisk tillvaro utan galenskaper som skatt och samhällsansvar. Det går sådär. Milt sagt.
Libertarianer och björnar
Det första stora problemet är att libertarianerna grälar och slåss ofantligt mycket inbördes. Så blir det mig veterligen alltid i alla sådana här projekt. För Grafton är varken det första eller sista dylika försök som gått i stöpet ordentligt. Men även om de lyckats hålla sams och nå sin utopiska tillvaro hade haft problem med det andra stora problemet. Björnar. Mängder av dem.
Björnar har alltid funnits i New Hampshire, men nu är de ofantligt många mer än de borde vara. Och de rör sig också mycket mer ogenerat i närheten av människor. Flera gånger i boken berättas om folk som möter vilda björnar i sin trädgård, på sin uppfart, till och med i sitt hus om natten (!). De äter ur fågelmatare, soptunnor, glufsar i sig folks katter och allt möjligt annat. Några galningar bland folket matar dem om vintern, med bara några få meter mellan dem och vilda björnar på 200+ kilo. Jisses. Pulsen går upp i panikläge bara jag läser om det.
Utvikningar och förklaringar
Det är de här två spåren Hongoltz-Hetling jobbar med. Ibland överlappar de, ibland inte. Han gör också långa utvikningar om hur uselt staten sköter sin vilddjurshantering, hur dåligt de tar hand om sin befolkning som är livrädda efter att björnattacker, och hur mycket flora och fauna förändrats sedan Graftons storhetstid för 100 år sedan. De öppna fälten har blivit skog, det finns helt nya djur i trakten, de inhemska träden har trängts ut av inplanterade och förvildade arter och mycket annat. Även om björnarna i teorin har återfått ett mer naturligt habitat som det var innan europeerna började kolonisera är det en ENORMT annorlunda plats ändå, långt ifrån hur det en gång var när det gäller födotillgång för djuren.
En annan kul utvikning är den långa diskussionen om parasiten
Toxoplasma gondii. Där drar författaren paralleller mellan björnarnas beteende, libertarianernas beteende och om båda eventuellt påverkats av parasiten. Den skapar nämligen förändringar i beteenden hos sina värddjur, både människor och djur, främst väldigt ökat risktagande.
Men ändå...
Men jag är nog ändå inte riktigt nöjd med boken. Han är rapp i käften, den glade författaren, och rolig för det allra mesta utan att egentligen kännas elak på riktigt. Men han är också lite för bra på att släta över och gå vidare från en hel del riktigt fruktansvärda saker som libertarianerna håller på med. Rätt många av dem har pysslat med barnporr och/eller sexuella övergrepp av barn i någon form. Till exempel. Några av dem var med på nassarnas sida i Charlottsville. Det nämns och sedan går vi vidare. Som om det bara är en kort detalj, värd att galoppera förbi. Samma sak med det där om hur staten skyller de många björnattackerna på de som blivit attackerade. Det låter jäkligt mycket som att det är offrets eget fel att det STÖVLAR IN EN BJÖRN I HENS VARDAGSRUM TROTS LÅST YTTERDÖRR och det är något som verkligen, verkligen borde tryckas på mer.
På det stora hela känner jag att boken lyckas med att beskriva detaljer, men inte vågar ta ställning där den verkligen borde det. Framför allt vad gäller vilddjursattacker, och de vedervärdiga tendenserna hos en rätt stor del av libertarianerna, även utanför idiotierna med
Muh freedoms! och sånt.
TLDR
En bra och rolig, men bitvis rätt frustrerande bok om galna libertarianer (ursäkta tautologin) och vilddjurspolitik i New Hampshire. Jag är inte ledsen att jag läste den, men jag tror inte jag kommer läsa om den.