Montsegur är något helt annat än participationism i min bok. I Montsegur är ramhandlingen rälsad, men det spelar ingen roll, för det är inte vad spelet handlar om. Det som är viktigt i spelet är helt fritt och orälsat, och spelarna behöver aldrig försöka ”följa rälsen”.
Jag har spelat två omgångar jag skulle klassa som ganska hård participationism. Den ena var DnD4 med
@Dante,
@Rising och kanske
@Vitulv? Minns inte; det var länge sedan. DnD4 hade just släppts och vi skulle testa det, framförallt stridssystemet. Scenariot var typ ”Ni är i ett värdshuPLÖTSLIGT ANFALLER GOBLINER!” (Efter striden) ”Borgmästaren frågar om ni vill hjälpa till att utrota orcherna. Vill ni det?”
Den andra var när vi spelade igenom Giovannikrönikan till Vampire (fast med ett mindre tungrott system). Det var inte lika extremt, men det fanns en räls,
@Björn den gode, som var SL, var tydlig med det, och vi hade lite småscener runtomkring och spelade verkligen ut det, men det var rälsen som var ståryn, det var vad som hände i den rälsade ståryn som berättelsen handlade om. I Montsegur är det inte alls så. Berättelsen där handlar om människorna, deras relationer, deras tro och deras konfrontation med sin egen död. Det rälsade är setup och ramhandling, inte fokus.