Participationism

[Rickard]

1. Ett färdigt äventyr som förutsätter att saker sker i viss ordning. I bästa fall är det upp till spelarna att lista ut hur i sämsta fall slussas RP från station till station. Det senare är, enligt min erfarenhet, väldigt ovanligt.

2. En spelledare som inte är intresserad av RP/spelarna utan blockerar allt och låter storyn drivas själv. I min erfarenhet väldigt ovanligt.

Yes! Det kan både ligga i scenariot men också spelledarstilen. Det är därför det är lite svårt att prata om rälsarna, utöver graden av "linjäritet".

Hoppades inte på att det här skulle bli en definitionstråd, men var tvungen att svara på detta. Vad jag citerade ovan gäller dock inte bara rälsen, utan fisktank, bomber och andra scenariostrukturer.

 

[Mogger]

Jag tycker mig se att det råder stor förvirring kring ordet ”räls” här, ibland är det en scenariostruktur (som jag fördrar kalla förskriven berättelse, vilken kan vara linjär men också modulär), ibland är det en metod SLs använder för att tvinga på sina spelare en given utgång. 2) är alltid dåligt, 1) är det inte, framförallt inte om alla är med på det.

Jag tror inte jag har sett begreppet innan @Genesis är de du som har hittat på det? Och vad heter då räls där man låtsas att spelarna har val, är det illusionism?

Det är en term från Big Model-eran. Men jag tycker inte att det är så god för Big Model misslyckas med att definiera räls på ett tillfredställande sätt, så det blir mer "folk som tror att de har roligt fast de har tråkigt" om man vill vara lite elak.

Men fisktank, OSR, Blorb och många stilar inom simulationism/culture gaming m.fl har upphört med räls för länge sedan.

Men som sagt, riktigt destruktivt rälsande kräver en rejält tondöv insats från SL med ett riktigt rälsat äventyr i handen.

 

[Skarpskytten]

Det är en term från Big Model-eran. Men jag tycker inte att det är så god för Big Model misslyckas med att definiera räls på ett tillfredställande sätt, så det blir mer "folk som tror att de har roligt fast de har tråkigt" om man vill vara lite elak.

Men fisktank, OSR, Blorb och många stilar inom simulationism/culture gaming m.fl har upphört med räls för länge sedan.

Men som sagt, riktigt destruktivt rälsande kräver en rejält tondöv insats från SL med ett riktigt rälsat äventyr i handen.

Jag har själv haft kul med förskriven berättelse, som är en spelstil som säkert halva mitt rollspelsliv har handlat om. Så jag är fine med det, även om jag både som SL och spelare idag vill ägna min värdefulla tid (jag är 50, åren går) till annat.

Det jag tycker är frapperande och dåligt att än i denna dag klarar många traddiga rolllspel inte av att erkänna att deras äventyr är förskrivna berättelser och tydlig också i sina regler 1) erkänna det (istället föra att ljuga i reglerna om valfrihet) och 2) ge tydliga instruktioner till SLs (och äventyrsskribenter) om hur man gör det på ett bra sätt, och undviker fällorna (som illusionism, eller räls#2). TOR kan tas som ett exempel, DnD5 är ett annat.

(Inser att min post ovan mest sa samma sak som du sa, och att den kanske inte tillförde så mycket, ville mest säga att jag håller med dig).

 

[Genesis]

Den här tråden har, ironiskt nog, precis som alla trådar om räls, redan spårat ur. Snart kommer @Rymdhamster att hoppa in och prats om hur han gillar räls. Vi har ingen bra definition av termen som alla känner sig nöjda med, tyvärr.

(Och ja: att ha en räls men låtsas som att det inte finns någon är illusionism.)

 

[Skarpskytten]

Den här tråden har, ironiskt nog, precis som alla trådar om räls, redan spårat ur. Snart kommer @Rymdhamster att hoppa in och prats om hur han gillar räls. Vi har ingen bra definition av termen som alla känner sig nöjda med, tyvärr.

(Och ja: att ha en räls men låtsas som att det inte finns någon är illusionism.)

Jag tycker i alla fall det tillförde mitt tänk något att dela upp (det jag kallar) förskriven berättelse i participatonism och illusionism. Så tack för begreppet.

 

[Skarpskytten]

Vad finns det för scenarion/spel som gör det här bra? Vad kan bli kass med det?

En klassiker som många traddiga rollspel ägnar sig åt är att ha en förskriven berättelse där vägen framåt mer eller mindre kräver att rollpersoner klarar vissa färdighetsslag (el dyl). Här tycker jag att spel som Trail of Ctuhlu och Kutulu har mycket bättre lösningar, i det att rollpersoner med rätt färdighet som ställer rätt fråga får all kritisk information. Dåliga tärningsslag kommer alltså aldrig få hela äventyret att gå i baklås.

 

[Genesis]

Om man tänker att Montsegur 1244 är ett bra exempel så finns det fler spel i samma ådra. Witch: Road to Lindisfarne är rätt bra, och bygger en hel del på Montsegur. Last Train to Warsaw är en doldis, men jag minns det som rätt trevligt, och det går ju bokstavligen på räls. Mitt eget Plommonkrönikan jobbar ju med historiska skeenden och har också en hårdrälsad ramberättelse, men det dröjer nog ännu några år innan det är klart.

Sedan finns det spel som har en viss hårdkodad struktur. Daughters of Verona måste sluta i fest och bröllop för de älskade. Evolutionens Barn (sic!) har en fast dramaturgisk struktur med olika faser. Saperlipopette (franskt, opublicerat) har en fas med introduktion, en fast med efterforskningar och en med hopknytning. InSpectres har liknande faser.

 

[Bolongo]

Och vad heter då räls där man låtsas att spelarna har val, är det illusionism?

Ja, som jag förstått det är illusionism när SL säger till spelarna att de får göra vad de vill, men manipulerar händelserna så att berättelsen i vilket fall går som hen planerat. För att upprätthålla illusionen får detta göras någorlunda subtilt.

 

[Rickard]

Om man tänker att Montsegur 1244 är ett bra exempel så finns det fler spel i samma ådra. Witch: Road to Lindisfarne är rätt bra, och bygger en hel del på Montsegur. Last Train to Warsaw är en doldis, men jag minns det som rätt trevligt, och det går ju bokstavligen på räls.

The Mountain Witch också. Mer en roadmovie - det intressanta är vad som händer på vägen, snarare än målet för resan (att döda häxan).

 

[Skarpskytten]

Ja, som jag förstått det är illusionism när SL säger till spelarna att de får göra vad de vill, men manipulerar händelserna så att berättelsen i vilket fall går som hen planerat. För att upprätthålla illusionen får detta göras någorlunda subtilt.

Då undrar jag: uttömmer termerna p och i begreppet ”förskriven berättelse” (aka räls), eller finns det någon delmängd kvar som vi behöver ytterliga termer för?

 

[EvilSpook]

En klassiker som många traddiga rollspel ägnar sig åt är att ha en förskriven berättelse där vägen framåt mer eller mindre kräver att rollpersoner klarar vissa färdighetsslag (el dyl). Här tycker jag att spel som Trail of Ctuhlu och Kutulu har mycket bättre lösningar, i det att rollpersoner med rätt färdighet som ställer rätt fråga får all kritisk information. Dåliga tärningsslag kommer alltså aldrig få hela äventyret att gå i baklås.

Det kanske är på tangenten till off topic, ber om ursäkt.
För mig är räls när spelarna upplever att de hindras från att göra fullt rimliga handlingar/vägval på grund av den tänkta plotten.
Illusionismen är när spelarna inte upplever att de hindras trots att de egentligen gör det.

Om man istället hindras av regelmekaniken eller spelvärlden tycker jag att det är något annat.
Och teoretiskt skulle de misslyckade färdighetsslagen kunna leda till att räls motverkas, genom att spelet får ett helt annat förlopp - och att plotten dynamiskt förändras därefter.
De som skriver äventyr på det sättet brukar dock inte vara förberedda på att hantera situationerna som uppstår och man riskerar att antingen låsa sig eller att SL behöver rälsa äventyret för att få det på banan.

Ett äventyr som är tydlig i sina premisser och säger att spelarna inte kan agera fritt utifrån plotten, äventyrsstrukturens akter eller annat tycker jag inte är räls, såvida inte plotten ändå styr händelserna på ett sätt som inte kommunicerats eller överenskommits.

//EvilSpook

 

[JohanL]

Men det är ju för att spelet inte handlar om det. Alltså inte rälsat.

"Setup och ramhandling" var vad jag kommenterade, resonemanget till att folk kan uppfatta det som rälsat bara för att vissa hållpunkter och utfall är oundvikliga.

 

[JohanL]

Då undrar jag: uttömmer termerna p och i begreppet ”förskriven berättelse” (aka räls), eller finns det någon delmängd kvar som vi behöver ytterliga termer för?

Jag tycker om begreppet "riverboating" för mjuk railroading - resan går oundgängligen åt ett håll grovt sett, men man kan välja var på floden och på vilken sida man stannar och gör något.

Här är man inte ens längre i något jag tycker behöver vara dåligt.

 

[Mogger]

Då undrar jag: uttömmer termerna p och i begreppet ”förskriven berättelse” (aka räls), eller finns det någon delmängd kvar som vi behöver ytterliga termer för?

Frälsning - När man inser sina synder och gör bot och istället ägnar sig åt gott och sunt rollspelande.

 

[Skarpskytten]

Frälsning - När man inser sina synder och gör bot och istället ägnar sig åt gott och sunt rollspelande.

Det är där jag är! Gygax visade mig ljuset. Hjälpt av sina profeter @anth, Rob och Eksem.

 

[Bolongo]

Då undrar jag: uttömmer termerna p och i begreppet ”förskriven berättelse” (aka räls), eller finns det någon delmängd kvar som vi behöver ytterliga termer för?

Tja, det finns ju dysfunktionellt spel, där spelarna är frustrerade av uppenbart rälsande men av någon anledning ändå fortsätter spela.

 

[Rickard]

Tja, det finns ju dysfunktionellt spel, där spelarna är frustrerade av uppenbart rälsande men av någon anledning ändå fortsätter spela.

Hur särskiljer detta sig från att spelarna inte är intresserade av OSR, samberättande men ändå fortsätter spela? Min poäng är att dysfunktionellt spel inte är kopplat till specifikt "räls" och har inte så mycket med diskussionen att göra.

 

[Bolongo]

Hur särskiljer detta sig från att spelarna inte är intresserade av OSR, samberättande men ändå fortsätter spela? Min poäng är att dysfunktionellt spel inte är kopplat till specifikt "räls" och har inte så mycket med diskussionen att göra.

Jag kanske uttryckte mig slarvigt, jag menade inte att det bara är rälsning som kan bli dysfunktionell, givetvis kan vilken stil som helst bli det.

Men den starka kritiken mot räls går ut på att den per definition är dysfunktionell, vilket inte heller är sant. Men det kan förekomma.

 

[Genesis]

Hur särskiljer detta sig från att spelarna inte är intresserade av OSR, samberättande men ändå fortsätter spela? Min poäng är att dysfunktionellt spel inte är kopplat till specifikt "räls" och har inte så mycket med diskussionen att göra.

@Skarpskytten frågade ju om illusionism och participationism täcker in hela spektrat av rälsning, eller om det finns fler varianter. Illusionism är ju rälsning utan att spelarna märker det, och participationism rälsning där spelarna är okej med det. Men en tredje möjlighet är ju att spelarna märker det och inte är okej med det. Så jag tyckte att det var ett bra svar på frågan.

 

[Ram]

Då undrar jag: uttömmer termerna p och i begreppet ”förskriven berättelse” (aka räls), eller finns det någon delmängd kvar som vi behöver ytterliga termer för?

Existerar termerna Illusionism och Participationism (som de definieras här) utanför relationen till just förskrivna berättelser?