Tack allihopa för deltagande i tråden. Det bidde inget universitet, utan ett Läroverk:
Lummerdala Läroverk
Om man tar tåget österut en morgon, kliver av på tredje sista hållplatsen framåt eftermiddagen — i stort sett bara en perrong utkastad i högt gräs — och sedan färdas söderut längs landsvägen, eller med båt längs en av stora flodens bifloder, som ringlar sig fram under viskande pilträd, når man till kvällen en liten by bestående av ett par dussin korsvirkes- och stenhus som kurar ihop sig under stjärnorna och de kretsande rovfåglarna.
Lummerdala har alltid har legat precis där det ligger. Där finns ett torg där bönderna säljer sin skörd på lördagsmorgnarna, sömmerska och skomakare och en lanthandel, och inte mycket mer.
Vid bryggorna nere vid flodkröken sitter gubbar och metar. Finns det nåt fint folk att tala om är det en familj grodor som påstår sig vara gammal adel från Amfibiekejsardömet, som drar nytta av det fuktiga sommarklimatet och väver och färgar tyger som de säljer till handelspråmarna som då och då passerar på väg till Krickdala.
Resenärer bör ha sett till att ha ordnat husrum innan de anländer, för Lummerdalas fönster och dörrar bommar igen vid mörkrets inbrott, och man öppnar inte gärna ens när någon knackar på.
En ensam gatlykta står på torget, och den lyser fram till midnatt, men inte med ett alkemiskt, skarpt sken som i Krickdala, utan med ett flackande, sotigt ljus som en vanlig oljelampa, vilket är precis vad det är.
På en höjd i utkanten av byn, bakom en tung järngrind, ruvar en stor stenbyggnad, i behov av reparationer med ännu praktfull, med höga tornspiror och valv, branta tegeltak och intrikat spröjsade fönster. Ofta hörs lågt mumlande och resonerande röster till långt in på nätterna, och piprök stiger från en innergård med en näckrosdamm och mossblupna stenbänkar.
En gång i tiden var den slottsliknande byggnaden Baronessan Elisabeth Albions sommarbostad, men efter en serie olyckliga händelser för en sisådär femtio vintrar sedan sålde hon det för en billig penning till en grupp excentriker och drömmare som inom dess murar grundade Lummerdala Läroverk För De Upphöjda Tankarnas Flykt i Oändligheten. Eller i folkmun: Läroverket.
De flesta av Läroverkets tolv grundare är nu döda, och i flera fall begravda under stenbyster på Läroverkets egna gravfält. De flesta var korplärda smådjur som ville sprida något av vad de fått sig till dels i Åskbergen, och därför präglas Läroverkets titlar och dess organisation av korparnas mycket större och äldre universitet: här finns en rektor, fyra professorer som huserar över varsin fakultet, samt en handfull adjunkter, doktorander och kandidater. All personal bedriver både egna eftersökningar och undervisar Läroverkets cirka hundra elever, som utgörs av en blandad skara unga vuxna som söker skönhet och visdom och som alla är, som man säger i korridorerna, antingen bemedlade eller begåvade, men sällan både och.
*
För tillfället har Läroverket fem små fakulteter, som styrs av varsin professor. En av professorerna väljs till rektor, av dem själva; för tillfället är det Fru Effendi Katarina Lala, en vänlig liten glasögonprydd padda som är professor i estetik vid konstnärliga fakulteten, som är rektor, därför att hennes elever, även om de är lata, nästan utan undantag är mycket rika aristokrater och är de som betalar mest till Läroverket.
*
Astronomiska fakulteten. Stjärnskådande och avancerad geometri. Kosmologi, som är den spekulativa läran om andra världars framträdande för sinnena och i folklore. Den nuvarande professorn i astronomi, Flavian Damass, en mycket gammal siamesherre, är mer intresserad av världsbrunnarnas eventuella existens än av vad som föregår på himlavalvet.
Filosofiska fakulteten. Filosofi, etik, retorik, samt historia och geografi. Om en korp, eller bara en vanliga landstrykare skulle bläddra i läroböckerna i de två senare ämnena skulle den nog anse att de mer än något annat demonstrerar hur lite smådjuren på Läroverket faktiskt vet om det som varit och det som finns runt landsvägens krök.
Medicinska fakulteten. Invärtes och utvärtes medicin. Naturliga och övernaturliga åkommor. Studiet av bortbytingars anatomi. Etcetera.
Naturvetenskapliga fakulteten. Alkemi, botanik, fysik, matematik.
Konstnärliga fakulteten. Måleri, estetik, poesi, teater. Konstnärliga fakultetens elever sover ofta halva dagarna och driver omkring på ängarna kring Lummerdala med stafflier, maskeraddräkter och lyror, och förargar eller förför, i enstaka och ovanliga fall, lokalbefolkningen.
*
En av grundarna, lövgrodan Fru Beya Mariam Taxmaspada, ägde en imponerande samling böcker från Amfibiekejsardömet: allt från sällsynta kejserliga sagoböcker illustrerade med bladguld och självlysande månsilver, till böcker i matematik och alkemi. Hon skänkte allihop till Läroverket: den så kallade Taxmaspadasamlingen utgör fortfarande en ansenlig del av dess numera omfattande bibliotek, som är inrymt i ett par större av slottets salar.
I naturvetenskapliga fakultetens lokaler finns en stor insektssamling, främst innehållande fjärilar och skalbaggar samlade från när och fjärran, fästa i glasskåp med nålar. Liksom mycket i Läroverket är insektssamlingen modellerad på en mycket större och mer sällsam sådan som finns i Åskbergen.
Ett av de huvudsakliga skälen till att Läroverket inte ligger i Krickdala, är att ekorren Sara Silversvans, som enligt legenden besökte självaste månpalatset i sin ungdom, ville konstruera ett obseravtorium, och Krickdalas gatlyktor hade stört hennes arbete.
Observatoriet ligger i Läroverkets norra torn: komplicerade mekaniska modeller av universum i mässing och silver, hoprullade stjärnkartor, och en enorm stjärnkikare, genom vilken det påstås att man vissa klara höstnätter, om det är fullmåne, kan se skuggorna som månpalatsets två högsta torn kastar över Tystnadens Hav. De som vet att månpalatset bara är ett påhitt av poeter och absintdrickare, eller att det tillhör det praeternaturala, det bortomnaturliga och effemära som inte går att mäta, menar förstås att vad man ser bara är förkastningssprickor i månskivans yta.
En vindlande stentrappa leder från Läroverket ner till floden, där det finns ett antal enklare före detta tjänstebostäder, som numera fungerar dels som elevhem för seniora elever, dels som bostäder för kollegiets lägre betitlade anställda. Det finns även ett båthus, i vilket inte bara ett antal roddbåtar förvaras om vintern, utan flera pokaler och priser: några av de mer atletiskt lagada eleverna har ett roddlag, som övar på flodens spegel om morgnarna, och deltar i tävlingarna under Krickdalas årliga båtlekar, som hålls strax före midsommarafton.
Elever som varken bill bo i elevhemmet nere vid floden, eller i sovsalarna och rummen som är inrymda i slottets gamla fuktiga och dragiga och möjligen hemsökta källare, hyr istället sig i rum och hus i Lummerdala by.
*
Jag skulle gärna ha något mysterie på Läroverket, som har att göra med den förre ägaren, baronessan, och hennes aktiviteter, och anledningen till att hon såldet egendomen så billigt. Få in lite Arkhamskt mörker. Kanske något som påverkar lokalbefolkningen också. Någon mörk hemlighet den sura råttgubben som röker pipa på sin stugtrappa vaktar. Men det kommer väl. Allt behöver ju heller inte finnas i den tänkta grundboken.