Eller jo, det finns det ju, jag ville bara vara lite rolig.
Jag har en helt irrationell och orimlig känsla av att SCP Foundation är
lite töntig. Jag vet inte alls när den känslan kom eller vad den beror på. kanske är det för att jag tyckte det var asballt när jag var yngre? Något slags "jag var dum i huvudet då och var alldeles för lättimponerad"? Å andra sidan gillar jag ju fortfarande Isaac Asimov och jag gillar dessutom fortfarande Marilyn Mansons musik trots att jag verkligen inte är speciellt imponerad av honom som person längre.
Så jag vet inte. Jag ska nog försöka bearbeta den känslan lite. För SCP Foundation är ju i grunden rätt ballt. Ett tidigt internetbaserat kollaborativt skrivprojekt med delvis sammanhängande creepypastas centrerade kring en fiktiv organisation som jagar, neutraliserar och fångar in märkliga och farliga objekt och varelser. Och som, såvitt jag kan se, överlevt till 2023 utan att tas över av någon sida av kulturkriget*. Det låter ju som
precis min sylt.
* Men jag måste undersöka den saken; hur vanligt det t.ex. är att skriva… jag vet inte, texter där transpersoner eller homosexuella får vara med helt oproblematiskt. Eller där typ demokratiska partiet beskrivs med ett SCP-nummer och deklareras jättefarligt.
Sedan finns det såklart en massa larv också. En del SCP-objekt som helt enkelt inte är scary, berättelser som mest är töntiga. Ett jättefult rollspel som inte verkar bra nånstans. Men det kan man ju ignorera.
Och istället kan man läsa den här boken, som till och med
finns gratis online. Men jag betalade. Och den är riktigt bra! Detta är alltså en ganska prolific SCP-författare som samlat en hel del av sitt mer sammanhängande skrivande i en volym. Det är alltså inte bara en massa SCP-entries, utan huvudsakligen vanlig fiktion – en serie noveller och short stories med röd tråd. En del är lite lösrykta eller ger bara ett annat perspektiv, andra följer direkt på varandra. Det gemensamma temat är
memetiska hot – SCP:er som är mer konceptuella än fysiska. Varelser med "memetiskt skydd" som får en att glömma att man sett dem. Idéer som bokstavligt talat tar över folks hjärnor och äter upp dem inifrån.
Jag gillar det verkligen. Min sylt, som sagt. Memetik och specialagenter, liksom.
Jag
gillar att författaren lyckas skriva allt detta utan att antyda att någon av de farliga idéerna är typ… socialism. Eller
w-ordet.
Däremot är det lite tråkigt att det är ganska heteronormativt. Visst, stark och aktiv kvinna i prominent roll. Men det enda förhållandet som gestaltas tror jag är ett heterosexuellt, och jag såg inga tecken på andra "normbrytanden".
Men… det är verkligen en nitpick i det här fallet. Detta är en idéburen bok med fokus på memetik och intressanta konceptuella hot relaterade till det. Och som sådan är den riktigt, riktigt bra och jag rekommenderar den varmt.