Jag är så jävla trött på D&Ds dominans

[JohanL]

Till skillnad från flera andra kommentarer här tycker jag snarast att 5e:s problem är att det ger så lite kontroll över karaktärens bana genom livet. I många andra spel får du en klump XP och kan sedan själv välja exakt vilka förmågor du köper för dem. I D&D är du låst fast vid klassens och subklassens räls. Om du inte multiklassar, då, men det är en ruskigt klunkig mekanism.

Litet olika användning av begreppet - i D&D har du perfekt kontroll inom ett snävt ramverk som klassen ställer upp.

Jag är bestämt för system där du inte har denna egna kontroll över allt, utan att det spelar stor roll vad som händer i spel.

 

[Bolongo]

Den enda rent mekaniska förbättring som sker i CoC är i hög grad styrd av slumpen. Jämfört med D&D har man nästan ingen kontroll över rollfigurens mekaniska utveckling.

Nä, precis. Det har ett didaktiskt syfte: du skall inte tro att du kan kontrollera något i CoC.

 

[Oldtimer]

Till skillnad från flera andra kommentarer här tycker jag snarast att 5e:s problem är att det ger så lite kontroll över karaktärens bana genom livet. I många andra spel får du en klump XP och kan sedan själv välja exakt vilka förmågor du köper för dem. I D&D är du låst fast vid klassens och subklassens räls. Om du inte multiklassar, då, men det är en ruskigt klunkig mekanism.

Och Feats, om SL nu kör med dem.

 

[Rymdhamster]

Till skillnad från flera andra kommentarer här tycker jag snarast att 5e:s problem är att det ger så lite kontroll över karaktärens bana genom livet.

Haha, ja det beror ju lite på hur man vänder på det.

På ett sätt har du ju total kontrol i det att det är du som väljer vilken klass och vilket folkslag din rollperson är (förutsätter jag, fast det går ju att ha andra approacher där). Och det finns ju liksom ingenting SL kan göra (rent regelmässigt) för att påverka din klass och ditt folkslag när du väl gjort det valet. Så det enda val som görs ligger helt i spelarens hand.

Däremot har man ju nästan 0 flexibilitet, så när som på vilken grunsegenskap man vill höja eller vilken feat man väljer. Men det sker ju bara en gång var 4:e eller 5:e level vill jag minnas. Du får väljva vilken färg du vill, så länge du väljer svart.

Det kanske vore bättre att säga att "ingen annan har kontroll över rollpersonen" i vart fall

Jag tänker om man jämför med exempelvis WFRP där en rollperson kan bli av med en arm eller en näsa lite hur som helst, oavsett vad spelaren tycker om det.

 

[Bolongo]

Och Feats, om SL nu kör med dem.

Jo, men implementeringen i av feats i just 5e är nog den sämsta i hela spelets historia. Att man hela tiden måste väga dem mot en ASI gör att de allra flesta sållas bort som ointressanta, och kvar blir ett fåtal som råkade skrivas så att de blev på tok för mäktiga.

 

[Bolongo]

DoD-23 är syntesen?

På sätt och vis. På samma sätt som RQ är det: där har du dels den slumpvisa ökningen av färdigheter, men också ett stort element av att köpa träning (i synnerhet i spells) för pengar.

 

[JohanL]

Jo, men implementeringen i av feats i just 5e är nog den sämsta i hela spelets historia. Att man hela tiden måste väga dem mot en ASI gör att de allra flesta sållas bort som ointressanta, och kvar blir ett fåtal som råkade skrivas så att de blev på tok för mäktiga.

Problemet med all design av feats, hjälteförmågor, besvärjelser och dylikt - tanken är att de ska vara balanserade mot varandra, men sedan är folk inte tillräckligt vassa designers (eftersom det här är svårt på riktigt) för att riktigt få till det, och rena tillfälligheter och olyckshändelser i designprocessen där balansen inte upprätthålls avgör vad alla kommer att välja.

 

[Gamiel]

Jo, men implementeringen i av feats i just 5e är nog den sämsta i hela spelets historia. Att man hela tiden måste väga dem mot en ASI gör att de allra flesta sållas bort som ointressanta, och kvar blir ett fåtal som råkade skrivas så att de blev på tok för mäktiga.

ASI?

 

[Bolongo]

ASI?

Ability Score Increase. Om du väljer en feat får du inte öka dina grundegenskaper.

 

[Sömniga Isaac]

ASI?

Ability score improvment. När du får höja dina abilitys.

 

[Mikl]

Det finns en hel del skrivet om combat as sport respektive combat at war, till exempel det här.

Tackar, den postaren skriver utförligt men det problem jag ser är att hen utgår från Dungeons & Dragons hela vägen. Inte konstigt med tanke på vilket forum det postades på, men ändå.

Jag tycker att D&D (från AD&D och framåt) passar dåligt för att köra combat as war. Gäller särskilt 4:an och 5:an.
I gengäld passar D&D bra för att köra combat as sport. Återigen gäller det särskilt 4:an och 5:an.
Detta tycker jag är relevant dels för trådstarten och även för de postare i tråden som på olika sätt har problem med D&D.

Om vi ska spela combat as war, eller low fantasy, eller vad som helst som passar dåligt till D&D - då blir det inte så kul att få det med D&D5 som förval bara för att de som gjorde settingen/motsv inte vågade försöka gå mot strömmen.

Sen fattar jag att det är ett risktagande att gå mot strömmen eftersom bara en liten grupp särskilt insatta fattar hur bra det är. Men ändå.

 

[krank]

Jag tycker att D&D (från AD&D och framåt) passar dåligt för att köra combat as war. Gäller särskilt 4:an och 5:an.
I gengäld passar D&D bra för att köra combat as sport. Återigen gäller det särskilt 4:an och 5:an.

Det var också i samband med just fyran som jag först hörde begreppen. Många ogillade fyrans fokus och tyckte det var "för tv-speligt"; jag ställde mig oförstående eftersom alla versioner av D&D jag stött på för mig känts extremt tv-speliga. Men jag fattar absolut skillnaden mellan war/sport, som många tyckte var skillnaden mellan typ tidigare versioner och ffa 4e då.

 

[JohanL]

Om vi ska spela combat as war, eller low fantasy, eller vad som helst som passar dåligt till D&D - då blir det inte så kul att få det med D&D5 som förval bara för att de som gjorde settingen/motsv inte vågade försöka gå mot strömmen.

Inom litteraturen är det hyggligt poppis med "gritty" eller till och med "grimdark" nuförtiden, och där är D&D helt hopplöst. Överlag finns det nästan ingen litteratur eller annan kultur där D&D är bra. Det har sagts - korrekt, tycker jag - att D&D inte modellerar något annat än D&D. Det är sin egen genre.

("Low Fantasy" är inte riktigt en grej som finns - det är skapat som en motsats till "High Fantasy", men det var aldrig en genreterm innan dess, och "inte High Fantasy" är inte en subgenre i vilket fall. Bara en av mina käpphästar. )

 

[JohanL]

Det var också i samband med just fyran som jag först hörde begreppen. Många ogillade fyrans fokus och tyckte det var "för tv-speligt"; jag ställde mig oförstående eftersom alla versioner av D&D jag stött på för mig känts extremt tv-speliga. Men jag fattar absolut skillnaden mellan war/sport, som många tyckte var skillnaden mellan typ tidigare versioner och ffa 4e då.

Exempel från att vi spelat bägge i ungefär samma grupp:

I D&D 3.5 är det nervöst att slåss mot orcher med tvåhandsyxa om man är level 1 - en crit insta-dödar dig, och det finns inte på kartan att ha råd att ressa en L1-karaktär. If it dies, it dies. Det är fortfarande inte riktigt Combat As War, men man kan i alla fall dö med bara litet otur.

I D&D 4 kan du vara 100% säker på att vinna din level-appropriate-strid mot orcher utan några dödsfall. Du har ett rejält batteri med HP, nog för att ingen enskild attack ska kunna döda någon, och den enda frågan är hur mycket av dagens resurser - healing surges, daily abilities - du behöver använda. Om någon mot alla odds faktiskt lyckas dö tvärt genom högvis med hit points och åtskilliga Death Saves, är resurrection hyggligt billig (den skalar med level på ett egentligen helt obegripligt vis - varför skulle det vara så, liksom?).

 

[Mikl]

Många ogillade fyrans fokus och tyckte det var "för tv-speligt"; jag ställde mig oförstående eftersom alla versioner av D&D jag stött på för mig känts extremt tv-speliga.

Det sas många saker när 4E var nytt… ett bittert edition war som kändes som att det aldrig skulle ta slut. Många argument som inte riktigt stämde flög hit och dit.

Vissa distinktioner kan göras mellan de olika versionerna av D&D. Men när man börjar jämföra med helt andra spelsystem blir skillnaderna mycket mindre.

 

[Skarpskytten]

Vissa distinktioner kan göras mellan de olika versionerna av D&D. Men när man börjar jämföra med helt andra spelsystem blir skillnaderna mycket mindre.

Här vill dock DnD-polisen påpeka att det är stora skillnader mellan ODD/Holmes/BX/BECMI/RC + ADD/ADD2 å ena sidan och 3.x/4e/5e å den andra. Med både "dragonlance"-äventyr och ADD2 (med spaltbooks) som något av en övergång mellan gammel- och nu-DnD. Med stora skillnader menar jag att de har olika estetik, stöder olika spelsätt/scenariostrukturer, har olika takes på player skill vs character skill, olika takes på combat as war vs sport, att fokus på reglerna ligger på olika saker, radikalt olika tänk kring XP, helt olika system för att göra rollfigurer, kraftnivån på SLPs, etc. Sen finns det så klart likheter, med t ex klasser, nivåer, namn på monster, namn magiska föremål, men en del av dessa likheter är rätt ytliga.

Jag har för övrigt noterat att DnD-haters tenderar att kombinera tvärsäkra uttalanden om vad "DnD" är med djup okunnighet om skillnaderna (och likheterna) mellan utgåvorna.

 

[luddwig]

Jag har för övrigt noterat att DnD-haters tenderar att kombinera tvärsäkra uttalanden om vad "DnD" är med djup okunnighet om skillnaderna (och likheterna) mellan utgåvorna.

Jag har noterat samma sak men kan ha en viss förståelse för det. Vi har trots allt befunnit oss i den andra eran, med WotC vid rodret, i 23 år.

 

[Theo]

("Low Fantasy" är inte riktigt en grej som finns - det är skapat som en motsats till "High Fantasy", men det var aldrig en genreterm innan dess, och "inte High Fantasy" är inte en subgenre i vilket fall. Bara en av mina käpphästar. )

Den vettigaste definition av "low fantasy" jag har hittat är "fantasy för folk som inte gillar fantasy"...

Hursomhelst håller jag med om att nutida D&D är en genre i sig och att systemet är rätt kasst på att emulera andra genrer.

 

[Skarpskytten]

Jag har noterat samma sak men kan ha en viss förståelse för det. Vi har trots allt befunnit oss i den andra eran, med WotC vid rodret, i 23 år.

Va? Har inte alla läst Playing at the world, följt Grognardia och lyssnat igenom Viskningar från kryptan (två gånger)? Och spelat minst tre utgåvor av DnD? Det borde vara ett minimikrav för att ens får skriva något om DnD.

 

[Khan]

Den vettigaste definition av "low fantasy" jag har hittat är "fantasy för folk som inte gillar fantasy"...

Jag brukar mer ha definitionen av low fantasy som "det går att få en enkel överblick i skillnaderna mellan vår värld och denna", tex Game of Thrones.

High Fantasy är då motsatsen. Författaren / spelledaren / källarmästaren kan när som helst dra fram en polkagrisdrake ur röven för att lösa en storyknut, och skylla på att det var halvsköldpaddan/halvalven von Döbeln som värpte fram den när du inte tittade, för så funkar den här världen. Det funkar inte i low fantasy.

Typ.