Just detta känns så märkligt med Ä-spel/Target på slutet av rollspelsåren, att lösningen på något sätt var att bara trycka ut nya spel och nya versioner av tidigare spel, sedan kanske ett tillbehör, och sen gå vidare till nästa spel och låta det förra självdö.
Jag ska försöka skriva ihop nått, men det kommer att ta lite tid. Och det kommer ju bara vara mitt begränsade perspektiv utifrån rollspelet, MC var ju så mycket mer som koncept som jag inte var inblandad i (figurer, figurspel, Kampen om Citadellet, Doomtrooper och så vidare).
Jag hoppas fortfarande på att det ska komma en bok specifikt om Chronicles en dag. Nej, böckerna om Mutant / Äventyrsspel räckte inte.
Tror det gick +/- efter att du skallade sönder min TV
Det låter bra!
Ja de hade ju svårt att vårda sina varumärken, oaktat styrkor och svagheter i övrigt. Sen kanske tidsandan var sådan, men de drev verkligen på tempot.
Ja, kan någon med koll ge något slags förklaring till varför Target Games först hetsade fram RYMD och sen bara lät spelet dö? Det låter ju dumt för deras egenintresse, men det kanske finns rimliga förklaringar?
Detta är bara vad jag läst mig till från boken om Äventyrsspel och vad @Magnus Seter berättar, så det kan vara så att jag tolkat allt helt fel.
Jag vet ärligt talat inte om det är sådär supermycket anglosaxisk epik i expansionerna heller. Det man kan säga om dem är väl att de vad jag förstått är klassiska splatbooks, dvs helt obalanserade. Varje bok tillför nya förmågor etc som är mycket bättre än de tidigare, så ju nyare bok man har desto mäktigare blir ens rollperson… Men det är den del av MC jag verkligen inte kan uttala mig om eftersom jag är så totalt ointresserad av komplexa regelsystem.
Jo precis. Det var ju inte att man inte gav ut grejer till sina spel (tvärtom) utan att man ändrade så ofta. Det är ju väl belagt i Fandrakes böcker att man från typ slutet av 80-talet upplevde det förfarandet som kommersiellt nödvändigt. Och ur det större företagets synvinkel kan det varit sant, men sett enbart för rollspelsprodukterna är ju frågan om det kanske inte varit mer gynnsamt att hålla i och bygga sitt varumärke. Senare utgivning av både svenska och utländska spel har tydligt gått mot den trenden.
Jag vet inte, jag. Har ingen aning om hur det ser ut för andra, men rent generellt är det ju en gammal sanning att grundböcker säljer betydligt bättre än moduler och äventyr och sånt.
Jag kanske tog till en gnutta retorisk hyperbolik, men tanken att man ville göra det mer Warhammer genom att ta in killar som skrev för Warhammer tycker jag inte är helt långsökt. Eller så var det helt enkelt för att de var rutinerade spelskribenter med vana av den internationella publiken man ville nå
Kanske. Eller så var dess spretighet och bredd en del av dess styrka. Jag gillade kanske aldrig militärdelarna, men jag gillar ändå tanken med en setting som inte är hyperfokuserad. Jag hade gärna sett lite mer stöd i grundboken för detektivspelande, men såna nynodigheter får man ju knappt i detektivspel 2023 så det känns lite knepigt att förvänta sig där. Men kanske att man separerat stridssystem och vapenfetishism till separata kapitel eller rentav böcker? Haft ett enklare stridssystem i grundboken och ett mer komplext i en tilläggsbok?
Samtidigt skulle jag gissa på att om de ändrat namnet så hade fans blivit sura för att de helt lade ner gamla fina Mutant för något helt annat. Det hade nog blivit en diskussion om hur giriga Target sviker sina fans och skrotar spel de gillar i syfte att tjäna pengar.
Å andra sidan tror jag Target Games var ett tillräckligt starkt varumärke för svenskarna. I utlandet spelade varumärket Mutant ingen roll alls.
