Lars Nordbeck.Vem gjorde alla vapenillustrationer till Mutant Chronicles?
Lars Nordbeck.Vem gjorde alla vapenillustrationer till Mutant Chronicles?
Den diskussionen var nog svår att undvika oavsettDet hade nog blivit en diskussion om hur giriga Target sviker sina fans och skrotar spel de gillar i syfte att tjäna pengar.
Jag minns det där. Det var rätt trist att uppleva, men också därför som jag blir så glad när jag läser om alla som har goda minnen av MC.... fick jag höra från en hel del äldre spelare att Mutant Chronicles och Drakar och Demoner Chronopia var det värsta som hänt rollspelsvärdlen och att det var bevis för att Äventyrsspel blivit urusla. Sade man något gott om något av de spelen så fick man genast höra att det var objektivt fel.
Jag började spela typ samtidigt som dig (första hälften av 95) och vad jag minns var att man "skulle" hata Mutant Chronicles.
Vi ska också komma ihåg att man "skulle" hata DnD också, och det är fortfarande världens största rollspel. Mutant Chronicles är i gott sällskap.Det var rätt trist att uppleva
Var det här första riktiga Edition Wars-grejen i svensk rollspelshistoria? Jag vet ju att en hel del var sura på att nån version av DoD införde typ spelvärld och sådär (DoD '91?), men Chronopia/Chronicles verkar ju vara den första som gjorde folk riktigt sådär super-arga.Det var samtidigt det som gjorde att jag fick viss distans till kritik som levereras i ett hyperboliskt tonläge.
Hmmmm jag minns faktiskt inte. Kanske Mutant vs. Nya Mutant var det första "bråket"?Var det här första riktiga Edition Wars-grejen i svensk rollspelshistoria? Jag vet ju att en hel del var sura på att nån version av DoD införde typ spelvärld och sådär (DoD '91?), men Chronopia/Chronicles verkar ju vara den första som gjorde folk riktigt sådär super-arga.
Lite som typ en del verkade vara på D&D4 till exempel…
(Jag kan tycka att det inte är riktigt sunt att bli så arg över spel, men uppenbarligen finns det många som inte håller med mig… Överlag har jag svårt att förstå vinsten med att investera så mycket känslor att man blir superarg när något inte går precis som man vill, framför allt när det gäller typ hobbygrejer, musik, film etc)
Jag vill minnas att någon (Krister Sundelin? Åke Rosenius?) skrev något inlägg här för kanske 20 år sedan om hur den största beefen på åttiotalet var mellan de lite äldre som spelade RIKTIGA (dvs engelskspråkiga) rollspel och småbarnen som spelade de svenska rollspelen från Ä-spel.Var det här första riktiga Edition Wars-grejen i svensk rollspelshistoria?
Det var onekligen lite brist på intresse när svenska rollspel från Äventyrsspel började dyka upp på auktionen på GothCon. De som gick på GothCon på den tiden var lite äldre och spelade AD&D, Runequest, Traveller eller liknande. Så att folk inte bjöd över varandra på ett DoD: Expert är inte förvånande.Kanske kan leta fram inlägget sen, men vill minnas någon anekdot om ett konvent där det på auktionen dök upp ett ex av DoD: Expert, att det blev helt tyst i salen när utroparen frågade ”är det någon här som spelar svenska spel?” och att boxen till slut köptes för en spottstyver och eldades upp under ceremoniella former.
De rollspelen har jag inte hört talas om?I min barndom på 60-talet tjafsade vi om The Monkees mot The Beatles.
Jag ser andra spel citeras som influenser på Mutant Chronicles hela tiden, men alla de du nämner här är i sin tur direkt baserade på litterära verk som till exempel Dune, Neuromancer, Elric och så vidare. Vad annat än rollspel lästes det som bidrog med inspiration?För min del är MC inspirerat av WFRP, Traveller och Cyberpunk. Och WH40k förstås.
Rik ja, och jag skrev inte motsatsen. Långvarig nja. Tre år, som ju Äventyrsspel aktivt arbetade med, är ur mitt perspektiv (och det minns jag att jag tyckte då med) ganska kort. Det ska rätt mycket till för att även en hängiven spelare ska kunna konsumera och därmed köpa (även om de inte behöver hänga ihop) den mängden moduler under tre jämför med sig det dubbla. Sen hur utfallet blir kommersiellt är ju något annat - sen nedan .Jag tycker nog att 13-15 böcker över en treårsperiod snarare bör räknas som ganska rik och långvarig utgivning.
Jag tycker nog dels att den trenden har funnits länge, sedan 00-talet, och inte är något nytt så. Med en massa undantag så klart. Jag tror de förslagen gör de för att bygga sina varumärken och därmed en stabil bas av spelare och i förlängningen för att öka sin lönsamhet.Jag vet inte ifall de spel som idag går emot den trenden gör det av lönsamhetsskäl.
Vad jämför du med då? Inte med de flesta spel, antar jag, för de flesta har ju betydligt kortare utgivning. Är det D&D helt enkelt?Långvarig nja. Tre år, som ju Äventyrsspel aktivt arbetade med, är ur mitt perspektiv (och det minns jag att jag tyckte då med) ganska kort.
Inte D&D, även om det givetvis platsar. Kanske Call of Cthulhu? Men också Eon. MUA. Riotminds DoD. Vampire på 90-talet (tror jag, kan vara fel). Star Wars D6.Vad jämför du med då? Inte med de flesta spel, antar jag, för de flesta har ju betydligt kortare utgivning. Är det D&D helt enkelt?
För egen del betraktar jag definitivt tre år som ganska lång tid. Jämfört då med normen, så att säga.
William Gibson, som nämnt. Michael Moorcock. Clive Barker. George Orwell, Alistair Maclean, för min del alltså.Jag ser andra spel citeras som influenser på Mutant Chronicles hela tiden, men alla de du nämner här är i sin tur direkt baserade på litterära verk som till exempel Dune, Neuromancer, Elric och så vidare. Vad annat än rollspel lästes det som bidrog med inspiration?
Snabb koll: M:UA gavs visserlige ut under en sexårsperiod snarare än treårsperiod, men samma mängd böcker vad jag kan se (14). Så ungefär likvärdig mängd material med andra ord.Inte D&D, även om det givetvis platsar. Kanske Call of Cthulhu? Men också Eon. MUA. Riotminds DoD. Vampire på 90-talet (tror jag, kan vara fel). Star Wars D6.
Och jag pratar inte bara om utgivning utan varumärkesbyggande/spelarbasbyggande genom utgivning över tid. Det vill säga, jag tror att MUA på det viset, i svensk kontext, skapade ett starkare varumärke under sina sex år än vad MC gjorde med samma mängd böcker. (Sen hade de olika förutsättningar i övrigt och det säger inget om hur varumärkena står sig mot varandra idag, nu när båda är nedlagda.) Ur den synvinkeln kan en långsammare utgivningstakt av samma mängd material rent av vara att föredra.jag blev nyfiken på hur det faktiskt sett ut. Jag tror det är lätt att få en känsla av hur utgivning sett ut utan att den känslan kanske stämmer.
Ja jag tänker att sensmoralen med denna historia är:Men folk har alltid tjafsat om sina favoriter. I min barndom på 60-talet tjafsade vi om The Monkees mot The Beatles.
Läste ni också Yukio Mishima och lyssnade på Bauhaus?William Gibson, som nämnt. Michael Moorcock. Clive Barker. George Orwell, Alistair Maclean, för min del alltså.
Stenis läste mycket manga och kollade mycket anime, men exakt vad vete fan.
Kan sälla mig till skaran som gillade MC. Jag köpte alla* böcker och läste med glädje. Vi spelade inte spelet så mycket. Minns egentligen bara att @afUttermark körde en liten kampanj där vi spelade någon slags specialstyrka i Luna som var ihopsatt av folk från megakorparna (jag fick spela Capitol fast jag helst ville spela Bauhaus/Imperial)....som jag blir så glad när jag läser om alla som har goda minnen av MC.