Min erfarenhet av Western sträcker sig endast till att ha läst igenom böckerna för några år sedan, samt att ha spelat 4 olika GothCon-scenarion. Jag älskar western-genren och tycker det är ett klockrent alternativ för konventsspel, eftersom miljön och tidsepoken är så pass välkänd och lätt att sätta sig in i. Jag tycker också att Åskfågelns Western-äventyr är väldigt ambitiösa, välskrivna och påkostade, vilket förklarar varför jag återkommit till dem flera gånger.
Det ska väl nämnas att reglerna förenklats en del under GothCon-spelandet. Jag tror aldrig vi hunnit fördjupa oss i alla specialiseringar och förmågor. Generellt sett har det inte gjort något, jag tror att man kan förenkla Westerns regler och ha kul med dem ändå. I tre av äventyren vi spelat har upplägget fungerat bra, strid har varit en faktor, men inte den största delen. Motståndet och svårigheterna har varit anpassade för de förskapade karaktärerna (vilket ju kan vara en faktor).
Men i det fjärde exemplet, "1.000 Dollar för El Tuerto" spelade vi ett gäng mexikanska pistoleros, banditer, väldigt skickliga med skjutjärnen. Där märktes problemen tydligt, äventyret var betydligt mer actionbetonat och med mycket eldstrider. Men eftersom vi var såpass skickliga kunde vi knappt misslyckas, det var mer en fråga om hur bra vi sköt ner allting. Det tog bort all spänning (och realism), och gjorde äventyret ganska tråkigt. Det är möjligt att det fanns motståndare som hade gett oss en hårdare match, som vi aldrig råkade ut för, men skillnaden mellan de tränade banditerna och alla andra var helt enkelt för stor.
Så jag håller iallafall delvis med om kritiken att balansen är skev i spelet och att det nog hade mått bra av trimma ner reglerna allmänt en bit. Hade detta gjorts (eller husreglats) så hade jag inte tvekat att spelleda det själv, men i nuläget hade jag hellre använt Weterns fantastiska bakgrundsmaterial tillsammans med ett smidigare system.