@Mogger
Nu vet jag inte riktigt vad du lägger i spelstil, har aldrig riktigt greppat vad folk lägger i det. Som att det rör en form av mat och många verkar bara äta en och samma sak? Så att spela utan spelstil är för mig lite wtf menar du? Men, eftersom det uppenbarligen inte varit uppenbart, min ingång är denna: jag läser dessa regler och blir nyfiken på vilken berättelse som man kan få ut av den genom att spela just den här karaktären, hur kan systemet inverka kring detta. Jag skiter verkligen fullständigt i om revolvermän har femton olika specialiseringar per kula i sin vänstra revolver, DET gör det inte mindre intressant att spela en nybyggare. Reglerna för heder + de vanliga färdighetslistorna är nog helt ok grund att spela det utifrån karaktären, föra dennes talan, agera utfrån vad denne vill. Jag blir alltså intresserad av hur en karaktär som skapas i spelet, som saknar tillgång till våld som en arena (ialf det lite mer rakryggade våldet och inte en rakkniv i ett mörkt sovrum), reglerna inspirerar mig då jag ser att jag inte kommer ha kontroll över det här, jag kommer behöva agera, interagera, kanske välja vägar jag inte vill, kanske undersöka vägar jag inte visste fanns? För att få något av vad karaktären och jag vill, men någon garanti kommer det verkligen inte vara. Hade jag varit garanterad det hade jag haft noll intresse att spela. Jag menar verkligen inte, som det låter som att du tolkar mig, att låta spelet agera någon slags slump likt ett flipperspel och vara nöjd med vad som helst, jag kommer ju om jag spelar henne vilja saker, brinna för saker, älska saker och hata saker, jag kommer agera utifrån det och mitt mål kommer 100% vara att genom vår interaktion kring spelbordet få en berättelse om karaktären och de livsvillkår som finns på platsen (dvs, 100% rakt av story now). Om det är detta du menar med spelstil så som sagt, det finns spelstil i överflöd som bara dryper av engagemang och passion kring denna karaktär jag föreställt mig (eller, det skulle göra det om jag faktiskt skulle spela henne och dyka ner en aning mer i det hela, just nu mer blommande inspiration som inte riktigt vill lägga sig). Om det är något annat du menar med att spela utan spelstil så vet jag inte ens vad det är du menar.
Är spelet sämre än Burning Wheel för att spela såhär? Det enda jag kan se BW har som faktiskt saknas här är ett vettigt system för pengar och handel, om än väldigt abstrakt. BWs cykel för resurser skapar ex. en rätt skön nedåtgående spiral rent ekonomiskt som skulle kunna skapa ett intressant tryck i Western, MEN, det är väl helt ok att lämna sådant till SL också? Att du som spelledare säger till mig: Ok, fem månader senare, skördarna verkar gå jävla illa, behöver ett slag från någon i familjen som har hand om jordbruket primärt för att se om det blir missväxt eller ej är ju inget större problem? Den längre kampanjen vi spelade med BW för ett par år sedan hade en karaktär som var en adelsdam som försökte få sin familjs te-affärer att blomstra igen, hon var inte speciellt skillad för våld, men visade sig vara en av de mest brutala karaktärer jag spellett. Hade spelet omfattande regler för te-affärer? Mje, tror vi bytte lite namn på någon bryggeri-färdighet osv. Systemet för ekonomi använde vi lite, men inte mycket. Min poäng: bara för man vill spela nybyggare kanske det inte är så att vi behöver ett fördjupat system för hur vi ska gräva upp stenar och bruka marken? Vi behöver inte bryta ner jordbruket i rundor om veckor eller månader där vi väljer olika strategier för att lyckas med något, heck det låter ju skittråkigt! Men att spela en nybyggare, fast mellan hat och ekonomiska intressen, som helst av allt vill få den plätt mark hon faktiskt äger att blomstra, ser framför mig nu en liten odling kring den före detta makens grav, men tvingas göra annat, tvingas kompomissa? Tvingas sälja gården och kan man göra det och rakryggad leva lycklig på någon annan plats? Hur viktigt är ägandet av mark och är ens den marken något som hon "kan" äga (om vi vill kasta in lite koloniala perspektiv på det hela). Osv.
Det behövs inte mer än agens att agera, en situation som givet ger oss stoff till scener och som grund för spelandet, SLPs att interagera med och någon form av osäkerhet för utfall och var vi är påväg. Sen om just Western är bra för det? Pfsh det får väl faktiskt spel visa, jag ser ialf någon slags inspirerande grej där med heder + alla färdigheterna + situationen min karaktär är i (och föreställer mig typ andra karaktäer spelar andra i samhället, en annan nybyggare, en sheriff, en präst? Salongsägare? Ey, helt plötsligt har vi Deadwood!) och det räcker rätt långt.