Western som regelsystem

[Mogger]

Men det intressanta för mig här är inte att din karaktär är duktig på att slåss, utan vad du gör för val.

Precis. Och här sätter Western ner sin regelfot redan innan valet har presenterats. Det är problemet. Inte vad som sedan händer i spel. Det du pratar om är skiljt från det jag pratar om.

 

[Mogger]

Jag tror det hjälpte lite, det kanske bara är jag som har svårt att förstå varför man i den här typen av rollspel väljer att vara helt överlägsen allt motstånd framför att vara nåt som man eventuellt skulle vara mer intresserad av, även om det skulle vara mindre effektivt.

Det behöver du inte. Men spelet uppmuntrar det valet. Sedan är det upp till dig att göra vad du vill av det. Spela absolut journalist om du vill.

 

[Genesis]

Men jag har uppfattat det som att kärnfrågan i vad som kritiseras är det faktum att det inte finns någon förklaring/framfört argument kring varför det är bättre att civilisterna är oförmögna att försvara sig i en strid mot att de kunde vara lite bättre på att försvara sig. På vilket sätt blir spelet bättre av detta?

Spelet blir annorlunda och ger annorlunda berättelser än om så inte hade varit fallet. Det är ju tydligt att @CapnZapp har en problemlösande spelstil. Han vill spela sin rollperson för att effektivast lösa ett problem, och om han klarar detta problem så har gruppen klarat äventyret. För den här spelstilen är det ett problem, eftersom reglerna gör att vissa sätt att lösa problem är mer effektiva än andra. I den här spelstilen är det ovanligt att spelare självmant väljer att spela en mindre kompetent rollperson, som @Mikl påpekar.

I @Christoffers spelstil finns det inte en uppgift som spelarna ska lösa. Det finns inget ”klara scenariot”. Det finns bara ”följa rollpersonerna och se vad som händer”. Då finns det inget oprimalt val, eftersom det inte finns något mål för spelaren. I den här spelstilen är det jättevanligt att spela svaga rollpersoner. Jag har inte spelat med någon det senaste decenniet som brytt sig nämnvärt om sin rollpersons kompetens. (Men då bryr sig sällan spelen jag spelar heller om den.)

I den senare spelstilen, vad blir konsekvensen att civilister är chanslösa i en eldstrid? Tja, det ger historier om hur människor med stort våldskapital kan förtrycka vanliga människor och att dessa har svårt att sätta sig upp mot dem. Det är intressanta berättelser och det kan vara väldigt givande att spela en berättelse om dessa svaga människor, eller för den delen de starka som frestas att använda sitt våldskapital. Här blir frågor om moral viktigare och tyngden i att faktiskt mörda en annan människa tar större plats än i ett problemlösarspel.

Det här kan man tycka inte är historiskt eller genremässigt korrekt, såklart, men vad det gör är att det fer en annan sorts berättelser. Att civilister har ett eget våldskapital skulle göra den här sortens berättelser svårare. Vill man spela detta så blir spelet bättre av de regler som finns.

Sedan tror jag att spelet är designat för problemlösarspel. Men detta tänker jag är bakgrunden till att @Christoffer och kanske @Gerkub inte ser lika mycket av ett problem.

 

[Genesis]

I Svart av kval så kan man spela människa eller vampyr. Människor är svagare än vampyrer, 100% alltid. Det finns ingen tärning som slås, ingen undantagsregel, har du en konflikt mellan en människa och en vampyr så förlorar människan automatiskt. Och det är väldigt ofta folk väljer att spela människa, eftersom det inte är ett problemlösarspel. Den typen av berättelse spelet handlar om skulle undergrävas om människorna hade en chans mot vampyrerna. Det skulle göra spelet sämre.

 

[Mogger]

I Svart av kval så kan man spela människa eller vampyr. Människor är svagare än vampyrer, 100% alltid. Det finns ingen tärning som slås, ingen undantagsregel, har du en konflikt mellan en människa och en vampyr så förlorar människan automatiskt. Och det är väldigt ofta folk väljer att spela människa, eftersom det inte är ett problemlösarspel. Den typen av berättelse spelet handlar om skulle undergrävas om människorna hade en chans mot vampyrerna. Det skulle göra spelet sämre.

Fast Western är inte ett sådant spel. Hade vampyrer funnits i Western hade de rimligtvis varit mycket bättre än människor även där. Det vi diskuterar här är ett spel där reglerna gör vampyrer svagare än människor (pga av regelverket) men där spelet i övrigt målar upp bilden av att de är starkare.

 

[CapnZapp]

Okej, ett sista exempel. Vi spelar ett scenario där din rollperson hamnar i utdragen arvstvist om föräldragården med sin bror. Du kan lösa problemet genom att mörda brorsan, men det är inte i mina ögon det objektivt bästa eller mest tillfredsställande sättet att lösa det på. Jag tycker inte att det här är ett konstigt scenario, vare sig i verkligheten eller i en vanlig western. Under arvstvistens gång kan det hända en massa andra spännande grejer som gör att din karaktär får användning för sitt våldskapital, men när det kommer till brorsan så tar det emot. Det leder istället till kanske intressanta val för din karaktär och dramatiska vändingar, som inte har att göra med stridsreglerna. Hjälper spelet mig som SL att göra det här snyggt? Jaänjeä det krävs nog lite jobb eller erfarenhet. Men det intressanta för mig här är inte att din karaktär är duktig på att slåss, utan vad du gör för val.

Nu har du lyckats konstruera ETT scenario där mina invändningar inte är relevanta.

Grattis.

Det innebär inte på något vis att mina invändningar inte är relevanta som en kritik av spelet.

 

[CapnZapp]

Färdigheten vältalighet är en bred färdighet i Western IV och används till att övertala, bluffa, ljuga (behöver verkligen bluffa och ljuga separata färdigheter?) och förföra etc. På vilket sätt är det bättre för en spelare som vill spela mer socialt kompetent än hen är i verkligheten att tvinga denne att köpa 10+ smalare sociala färdigheter istället för en eller två breda sådana, och dessutom hör till de billigare färdigheterna?

Western 4 är ett spel med extremt många och extremt smala färdigheter.

Men av någon anledning tycker du det är okej att ett stort och viktigt sjok av färdighetsslag samlas under en enda färdighet?

Det säger allt man behöver veta om mismatchen mellan vad spelets moderna och flerdimensionella material intresserar sig för, och vad dess regler släpat in från allra första upplagan i rollspelens barndom.

 

[CapnZapp]

Jag tror det hjälpte lite, det kanske bara är jag som har svårt att förstå varför man i den här typen av rollspel väljer att vara helt överlägsen allt motstånd framför att vara nåt som man eventuellt skulle vara mer intresserad av, även om det skulle vara mindre effektivt.

Obs att du har absolut inte fel att spelet kan förbättras, tror bara vi har lite olika synsätt.

Det hjälper om vi istället diskuterar hur mycket bättre spelet skulle kunna varit om de kopplade bort de, faktiskt, rätt usla reglerna och bytte till någonting som verkligen passar och stödjer vad de senaste årens äventyr och artiklar vill förmedla.

Ett spel som släpper idoliseringen av den hårda Clintan arketypen som uppenbart bästa val av rollperson, och istället låter minoriteter och kvinnor och svaga och förtryckta och vanliga livrädda människor komma till tals inte bara i kampanjtexten utan även i reglerna, med ett kraftigt förbättrat regelstöd för att särskilja olika typer av individers sociala förmågor, en kraftig urstädning av nittiotalets simulationistiska "fler färdigheter är bättre" tänk, och framför allt: grundar spelets stridsmekanik i verkligheten snarare än Lucky Luke serietidningarna.

 

[Christoffer]

Tja, det ger historier om hur människor med stort våldskapital kan förtrycka vanliga människor och att dessa har svårt att sätta sig upp mot dem.

Bra sammanfattat!

Slänger in ett att man kanske också kan få en berättelse om HUR våld kan nyttjas av personer som inte är kompetenta nog för att mäta sig i en straight up gunfight. Eller vad folk kan känna sig tvingade till om de utsätts för våld och förtryck av ett motstånd som de finner i övermäktigt. Finns ju gott om färdigheter där för att ex. kunna rida ut sent en natt och spränga järnvägen som närmar sig staden, eller lura sig ner mellan lakanen på någon högt uppsatt individ på järnvägsbolaget och döda honom med sin egen rakkniv när han sover, eller vad som helst. Men ja, jag tror svaret på att jag inte ser ett problem är att jag inte ser ett scenario, mål eller party som komponenter i vad jag tänker att jag skulle spela om jag skulle dra fram western till spelbordet, och framförallt som du säger, det finns inte ett problem vi kan skjuta oss igenom utan frågan är rätt öppen om hur handlar jag nu? Vad är rätt? Vad är fel? Vad har jag för möjligheter att påverka? Vilka saknar jag helt?

Men, med det sagt skulle jag säkert finna problem med spelet om jag skulle spela det, men att just civilister inte kan mäta sig med tränade revolvermän är jag hundra procent säker på inte är ett av dem.

 

[Genesis]

Fast Western är inte ett sådant spel. Hade vampyrer funnits i Western hade de rimligtvis varit mycket bättre än människor även där. Det vi diskuterar här är ett spel där reglerna gör vampyrer svagare än människor (pga av regelverket) men där spelet i övrigt målar upp bilden av att de är starkare.

Nu är jag inte med. I min liknelse är vampyrerna revolvermän.

Min poäng är inte att skaparna av Western ska ha gjort detta medvetet. Jag tror inte det, men har egentligen ingen aning (jag har aldrig ens så mycket som sett framsidan på någon version av det här rollspelet, än mindre läst eller spelat). Min poäng var att visa att från ett visst perspektiv så kan det vara en grej som gör spelet intressant, att det har konsekvenser som gör spelet annorlunda utan att på något sätt försämra det, förutsatt att man har en spelstil där "klara scenariot" inte är en grej. Och att det är från det perspektivet @Christoffer argumenterar. Hade jag spelat Western så hade det antagligen inte stört mig heller. Däremot hade jag gärna vetat om det i förväg, så att jag hade kunnat ta hänsyn till det när jag skapar min rollperson.

Poängen är att en berättelse där vem som helst kan bli nedgjord av en revolver i händerna på en skolfröken är en annan sorts historia än en där den starke våldsverkaren kan driva igenom sin vilja gentemot (nästan) försvarslösa civilister. Och tycker man att den andra sortens historia kan vara intressant så är det en poäng att civilisterna inte kan skjuta våldsverkarna. Finns massor av spännande teman att utforska i en sådan berättelse, och en del av dem liknar de teman som utforskas i Svart av kval.

 

[CapnZapp]

Spelet blir annorlunda och ger annorlunda berättelser än om så inte hade varit fallet. Det är ju tydligt att @CapnZapp har en problemlösande spelstil. Han vill spela sin rollperson för att effektivast lösa ett problem, och om han klarar detta problem så har gruppen klarat äventyret. För den här spelstilen är det ett problem, eftersom reglerna gör att vissa sätt att lösa problem är mer effektiva än andra. I den här spelstilen är det ovanligt att spelare självmant väljer att spela en mindre kompetent rollperson, som @Mikl påpekar.

I @Christoffers spelstil finns det inte en uppgift som spelarna ska lösa. Det finns inget ”klara scenariot”. Det finns bara ”följa rollpersonerna och se vad som händer”. Då finns det inget oprimalt val, eftersom det inte finns något mål för spelaren. I den här spelstilen är det jättevanligt att spela svaga rollpersoner. Jag har inte spelat med någon det senaste decenniet som brytt sig nämnvärt om sin rollpersons kompetens. (Men då bryr sig sällan spelen jag spelar heller om den.)

I den senare spelstilen, vad blir konsekvensen att civilister är chanslösa i en eldstrid? Tja, det ger historier om hur människor med stort våldskapital kan förtrycka vanliga människor och att dessa har svårt att sätta sig upp mot dem. Det är intressanta berättelser och det kan vara väldigt givande att spela en berättelse om dessa svaga människor, eller för den delen de starka som frestas att använda sitt våldskapital. Här blir frågor om moral och tyngden i att faktiskt mörda en annan människa tar större plats än i ett problemlösarspel.

Det här kan man tycka inte är historiskt eller genremässigt korrekt, såklart, men vad det gör är att det fer en annan sorts berättelser. Att civilister har ett eget våldskapital skulle göra den här sortens berättelser svårare. Vill man spela detta så blir spelet bättre av de regler som finns.

Sedan tror jag att spelet är designat för problemlösarspel. Men detta tänker jag är bakgrunden till att @Christoffer och kanske @Gerkub inte ser lika mycket av ett problem.

Det är en generell tendens att folk tänker "eftersom jag inte har problemet så finns där nog inget problem".

Det viktiga här är att ifrågasätta försvaret av de nuvarande reglerna.

En alternativ regeluppsättning som tillfredställer min spelstil skulle passa "följa rollpersonerna" spelstilen lika bra.

Det som saknas i argumentationen är insikten om att jag försvarar något utan anledning, eftersom min argumentation gör det uppenbart att mina preferenser skulle uppfyllas lika väl av en lösning som passar även andra.

För att vara klar: Det jag skulle kunnat respektera vore om någon försvarar W4 reglerna med att verkligen argumentera för att jag behöver just dessa regler.

Men jag tycker det säger allt att hittills har jag inte läst en enda person försvara reglerna utifrån perspektivet "jag VILL kunna fokusera på att bli en övernaturligt hård revolverman utan att behöva ge upp något endaste uns av andra förmågor, och jag GILLAR att det bara är min hårda revolverman som har en chans lösa äventyren, eftersom minsta lilla non-name SLP hyrt gevär ensam skjuter ihjäl tre civilister, och genren och settingen är ju Western, dvs civilisationen har ännu inte nått fram".

Det framstår som ett reflexivt "varför ändra något som fungerar för mig?" utan att anstränga sig för att verkligen sätta sig in i de flertalet rejält analyserade argument jag framför för en förändring, eller då inse att mina skäl antyder jag skulle klara mig lika bra, om inte bättre, med nya regler.

 

[Genesis]

Det är en generell tendens att folk tänker "eftersom jag inte har problemet så finns där nog inget problem".

Som sagt, jag är helt med på att det är ett problem i din spelstil, och jag gissar, utan att veta, att det är den spelstilen spelet är designat för (för det är den förhärskande spelstilen i traditionella rollspel).

En alternativ regeluppsättning som tillfredställer min spelstil skulle passa "följa rollpersonerna" spelstilen lika bra.

Ja, men det skulle göra ett annorlunda spel och försvåra den typen av berättelse som spelet nu tillåter. Spelet skulle vara annorlunda och ge en annan sorts berättelse. Den sortens berättelse som spelet ger idag skulle inte inträffa. Så det är inte en neutral ändring. För den som vill ha en berättelse där våldskapital är makt och utforska teman omkring detta så skulle en alternativ regeluppsättning som tillfredställer din spelstil göra spelet sämre.

 

[Klingonsylt]

Western 4 är ett spel med extremt många och extremt smala färdigheter.

Men av någon anledning tycker du det är okej att ett stort och viktigt sjok av färdighetsslag samlas under en enda färdighet?

Det säger allt man behöver veta om mismatchen mellan vad spelets moderna och flerdimensionella material intresserar sig för, och vad dess regler släpat in från allra första upplagan i rollspelens barndom.

Jag har faktiskt listat flera sociala färdigheter (som kan nyanseras med hjälp av fördelar), man kan förstås lika gärna använda skådespeleri, etikett eller sitt rykte för att förföra någon om det passar in. Varför är det rimligare att ha en enda färdighet för att förföra, när olika personer attraheras av olika saker?

 

[Mogger]

Nu är jag inte med. I min liknelse är vampyrerna revolvermän.

Min poäng är inte att skaparna av Western ska ha gjort detta medvetet. Jag tror inte det, men har egentligen ingen aning (jag har aldrig ens så mycket som sett framsidan på någon version av det här rollspelet, än mindre läst eller spelat). Min poäng var att visa att från ett visst perspektiv så kan det vara en grej som gör spelet intressant, att det har konsekvenser som gör spelet annorlunda utan att på något sätt försämra det, förutsatt att man har en spelstil där "klara scenariot" inte är en grej. Och att det är från det perspektivet @Christoffer argumenterar. Hade jag spelat Western så hade det antagligen inte stört mig heller. Däremot hade jag gärna vetat om det i förväg, så att jag hade kunnat ta hänsyn till det när jag skapar min rollperson.

Poängen är att en berättelse där vem som helst kan bli nedgjord av en revolver i händerna på en skolfröken är en annan sorts historia än en där den starke våldsverkaren kan driva igenom sin vilja gentemot (nästan) försvarslösa civilister. Och tycker man att den andra sortens historia kan vara intressant så är det en poäng att civilisterna inte kan skjuta våldsverkarna. Finns massor av spännande teman att utforska i en sådan berättelse, och en del av dem liknar de teman som utforskas i Svart av kval.

Poängen är att din poäng inte är en poäng. Det är ett uppenbart resultat av de brister vi pratar om. Låt mig sammanfatta:

A: Detta sammantaget gör att X uppstår.
B: Men då uppstår ju X.
A: Ja precis. Det är ju det jag säger.
B: Men är X dåligt.
A: X är X. Det är en oönskad synergi som styr spelet.
B: Men då uppstår ju X.
O.s.v

Och så kan vi hålla på för all framtid. Vi VET att man kan spela bröder som bråkar om testamenten och vi VET att stridsreglerna påverkar spelet och berättelsen. Det bidrar inte att upprepa det. Vad är syftet? Ska vi sluta att prata om saker för att de är som de är?

Det känns mer som ett obstinat försvar O h upprepandet av självklarheter.

Vi avfärdar inte spelet. Vi tittar inte på det och slänger det. Vi spelar det och upptäcker brister som vi sedan pratar om. ALLA i tråden har samma erfarenheter av faktiskt spel. Några som inte har spelat spelet kommer in med, visserligen välformulerade, åsikter som inte riktigt har med problematiken att göra. Vad vill ni ha ut av tråden? Ja, man kan spela en skolfröken som inte kan slåss och reglerna kommer forma berättelsen. Vi kan hitta på 1000 exempel till. Men till vilken nytta? Vad är poängen? Vi vet ju redan det. Jag har säkert 100h spel med Western IV.

Varför måste vi ännu en gång måla upp ett fiktivt exempel på händelser utan våld eller där våldskapitalwt får stor betydelse för de som har det eller saknar det. Vi vet ju redan detta?

Jag är brydd. Jag förstår inte.

 

[Mogger]

Jag har faktiskt listat flera sociala färdigheter (som kan nyanseras med hjälp av fördelar), man kan förstås lika gärna använda skådespeleri, etikett eller sitt rykte för att förföra någon om det passar in. Varför är det rimligare att ha en enda färdighet för att förföra, när olika personer attraheras av olika saker?

För att det är så färdighetsbaserade spel funkar. Om jag har förföra 85% eller manipulera 85% eller förhandla 85% eller vältalighet 85% så säger det olika saker om min rollperson.

 

[Genesis]

Poängen är att din poäng inte är en poäng. Det är ett uppenbart resultat av de brister vi pratar om. Låt mig sammanfatta:

A: Detta sammantaget gör att X uppstår.
B: Men då uppstår ju X.
A: Ja precis. Det är ju det jag säger.
B: Men är X dåligt.
A: X är X. Det är en oönskad synergi som styr spelet.
B: Men då uppstår ju X.
O.s.v

Och så kan vi hålla på för all framtid. Vi VET att man kan spela bröder som bråkar om testamenten och vi VET att stridsreglerna påverkar spelet och berättelsen. Det bidrar inte att upprepa det. Vad är syftet? Ska vi sluta att prata om saker för att de är som de är?

Det känns mer som ett obstinat försvar O h upprepandet av självklarheter.

Vi avfärdar inte spelet. Vi tittar inte på det och slänger det. Vi spelar det och upptäcker brister som vi sedan pratar om. ALLA i tråden har samma erfarenheter av faktiskt spel. Några som inte har spelat spelet kommer in med, visserligen välformulerade, åsikter som inte riktigt har med problematiken att göra. Vad vill ni ha ut av tråden? Ja, man kan spela en skolfröken som inte kan slåss och reglerna kommer forma berättelsen. Vi kan hitta på 1000 exempel till. Men till vilken nytta? Vad är poängen? Vi vet ju redan det. Jag har säkert 100h spel med Western IV.

Varför måste vi ännu en gång måla upp ett fiktivt exempel på händelser utan våld eller där våldskapitalwt får stor betydelse för de som har det eller saknar det. Vi vet ju redan detta?

Jag är brydd. Jag förstår inte.

Jag förstår inte heller. Jag har inte försökt att försvara någonting, och jag har inte försökt argumentera emot dig. Jag tycker att det verkar som att de som skrivit Western gjort ett spel som har ett stridssystem som gör spelet sämre för de flesta rollspelare. Jag försökte bara förklara varför det inte är ett problem i andra spelstilar, och till och med kan vara en fördel.

 

[Klingonsylt]

För att det är så färdighetsbaserade spel funkar. Om jag har förföra 85% eller manipulera 85% eller förhandla 85% eller vältalighet 85% så säger det olika saker om min rollperson.

Men är det verkligen omöjligt att tänka sig en annan uppdelning där det går att använda olika sociala färdigheter för samma ändamål? Om man använder etikett för att imponera med sin elegans säger det väl också saker om rollpersonen?

 

[Mogger]

Men är det verkligen omöjligt att tänka sig en annan uppdelning där det går att använda olika sociala färdigheter för samma ändamål? Om man använder etikett för att imponera med sin elegans säger det väl också saker om rollpersonen?

Klart man kan göra så. Men det är inte den approach Western har i övrigt, så då måste man på något sätt förklara varför detta ska vara ett specialfall.

 

[Gerkub]

Poängen är att din poäng inte är en poäng. Det är ett uppenbart resultat av de brister vi pratar om. Låt mig sammanfatta:

A: Detta sammantaget gör att X uppstår.
B: Men då uppstår ju X.
A: Ja precis. Det är ju det jag säger.
B: Men är X dåligt.
A: X är X. Det är en oönskad synergi som styr spelet.
B: Men då uppstår ju X.
O.s.v

Och så kan vi hålla på för all framtid. Vi VET att man kan spela bröder som bråkar om testamenten och vi VET att stridsreglerna påverkar spelet och berättelsen. Det bidrar inte att upprepa det. Vad är syftet? Ska vi sluta att prata om saker för att de är som de är?

Det känns mer som ett obstinat försvar O h upprepandet av självklarheter.

Vi avfärdar inte spelet. Vi tittar inte på det och slänger det. Vi spelar det och upptäcker brister som vi sedan pratar om. ALLA i tråden har samma erfarenheter av faktiskt spel. Några som inte har spelat spelet kommer in med, visserligen välformulerade, åsikter som inte riktigt har med problematiken att göra. Vad vill ni ha ut av tråden? Ja, man kan spela en skolfröken som inte kan slåss och reglerna kommer forma berättelsen. Vi kan hitta på 1000 exempel till. Men till vilken nytta? Vad är poängen? Vi vet ju redan det. Jag har säkert 100h spel med Western IV.

Varför måste vi ännu en gång måla upp ett fiktivt exempel på händelser utan våld eller där våldskapitalwt får stor betydelse för de som har det eller saknar det. Vi vet ju redan detta?

Jag är brydd. Jag förstår inte.

Det var ett tag sen jag spelade det och jag minns inte detaljerna, men det var 3-4 sessioner nästan helt utan strid. Min karaktär, som hade en del stridskompetens, fick inte visa riktigt vad han gick för, men det var intressant ändå.

Min ingång i tråden är att i den här typen av spel där man utforskar en historisk miljö upplever jag att det ”speliga” spelar mindre roll. Alltså, även om statistiken är viktad åt ett håll, är det fortfarande ett val hos spelarna hur högt det ska värderas. Som @Genesis och @Christoffer skriver så finns det andra sätt att spela på. Det är inte spelet i sig som uppmuntrar till våld, det är värderingen hos spelaren, SL, och kanske scenarioförfattaren. Spelet uppmuntrar också bland annat till, om gruppen vill, att SL ska fudgea med tärningen vid skadeslag. Jag gillar inte det personligen, men jag bara menar att det ”uppmuntrar” till en himla massa saker.

Western IV lider förmodligen av att det vill vara allt på samma gång. I samma regelsystem ska man, genom att justera poäng hos SLP och RP, och diskutera med gruppen, kunna välja om man spela på olika nivåer av action och realism. Det vill både vara Clint Eastwood och nybyggardrama. Kanske inte så konstigt att skevheterna i stridssystemet skenar iväg.

Jag vill inget annat än bara resonera lite kring spelet och förstå speldesign lite bättre. Men jag upplever att jag möts mer av mothugg än förståelse för min synvinkel, därför försöker jag uppmåla händelser som illustrerar den.

 

[Svarte Faraonen]

Skevheten CapnZapp pekade på är väl också att alla andra färdigheter fungerar linjärt, medan stridsfärdigheter inte gör det? När din Vältalighet går från 5 till 10 är det ungefär samma utveckling som när den går från 10 till 15 – din sannolikhet att lyckas ökar ungefär lika mycket, och det sker inte någon vidare kvalitativ förändring av hur du använder färdigheten. I strid är de ovanstående skillnaderna däremot helt annorlunda, och skapar kvalitativt olika upplevelser.

Detta leder också till att strid är den enda aktiviteten där den otränades maktlöshet framhålls så totalt. I den sociala interaktionen kan den sämre personen ändå ibland ha turen att typ slå 16 när den mer tränade slår 3, och det leder till framgång. I strid spelar det inte alls lika stor roll – där är skicklighetsnivån avsevärt mer avgörande. Denna asymmetri gör alltså att strid funkar på ett helt annat sätt, alldeles oavsett hur generös eller snål man är med att få använda de sociala färdigheterna.