Spelet blir annorlunda och ger annorlunda berättelser än om så inte hade varit fallet. Det är ju tydligt att
@CapnZapp har en problemlösande spelstil. Han vill spela sin rollperson för att effektivast lösa ett problem, och om han klarar detta problem så har gruppen klarat äventyret. För den här spelstilen är det ett problem, eftersom reglerna gör att vissa sätt att lösa problem är mer effektiva än andra. I den här spelstilen är det ovanligt att spelare självmant väljer att spela en mindre kompetent rollperson, som
@Mikl påpekar.
I
@Christoffers spelstil finns det inte en uppgift som spelarna ska lösa. Det finns inget ”klara scenariot”. Det finns bara ”följa rollpersonerna och se vad som händer”. Då finns det inget oprimalt val, eftersom det inte finns något mål för spelaren. I den här spelstilen är det jättevanligt att spela svaga rollpersoner. Jag har inte spelat med någon det senaste decenniet som brytt sig nämnvärt om sin rollpersons kompetens. (Men då bryr sig sällan spelen jag spelar heller om den.)
I den senare spelstilen, vad blir konsekvensen att civilister är chanslösa i en eldstrid? Tja, det ger historier om hur människor med stort våldskapital kan förtrycka vanliga människor och att dessa har svårt att sätta sig upp mot dem. Det är intressanta berättelser och det kan vara väldigt givande att spela en berättelse om dessa svaga människor, eller för den delen de starka som frestas att använda sitt våldskapital. Här blir frågor om moral och tyngden i att faktiskt mörda en annan människa tar större plats än i ett problemlösarspel.
Det här kan man tycka inte är historiskt eller genremässigt korrekt, såklart, men vad det gör är att det fer en annan sorts berättelser. Att civilister har ett eget våldskapital skulle göra den här sortens berättelser svårare. Vill man spela detta så blir spelet bättre av de regler som finns.
Sedan tror jag att spelet är designat för problemlösarspel. Men detta tänker jag är bakgrunden till att
@Christoffer och kanske
@Gerkub inte ser lika mycket av ett problem.