Jag … vet inte. Termen "bleed" är för mig associerad med en sorts rollspel som inte är min grej, och av den anledningen kan jag inte riktigt passa in den med hur jag spelar. Liksom, jag spelar gärna ångestfyllda scener, känslosamt starka rollspel, gråter ganska ofta när jag spelar rollspel, lirar sexscener (oftast mindre explicit, ibland väldigt explicit). Men jag tror inte att jag känner bleed? Liksom, när jag gråter i rollspel är det ju inte för att jag är ledsen, utan för att min rollperson är ledsen och jag spelar min rollperson. Jag som spelare känner "Fan vilken bra gråtscen detta är; älskar det!". Men det behöver ju vara en äkta och genuin scen med sårbara och mänskliga personer, såklart. När min rollperson förnedras och mår dåligt så mår ju inte jag dåligt — inte sällan är det ju jag som står för förnedringen! Jag diggar att det är en så bra och gripande berättelse. Jag blir ju inte ledsen för att det går dåligt för min rollperson, för i så fall hade jag bara hittat på att det går bra istället. De flesta spel jag spelar ger mig en väldigt stark kontroll över hur framgångsrik min rollperson är på det hen företar sig.
Samtidigt är det ju så att jag gärna vill ha intensiva och känslosamma scener, och det är klart att jag smittas av stämningen i scenen, precis som när jag ser en bra film eller läser en bra bok. Men det är ju, som andra varit inne på, en fråga om scenen och berättelsen, inte en fråga om min rollpersons känslor. Jag har aldrig upplevt negativa känslor av att spela rollspel*, men däremot en hel del medlidande med min rollperson. Men medlidande kan ju inte vara bleed. Så jag tror inte att det är något jag upplevt, precis som att jag inte tror att immersion är något jag upplevt.
Sedan är det lite intressant att jag upplever att termen "bleed" härstammar från och används av jeepform/lajv/nordisk friform-folk, och inte så mycket bland traditionella spelgrupper. Samtidigt finns det en massa folk som spelar skräckrollspel där det är ett tydligt och explicit fokus på att spelarna ska bli rädda när rollpersonerna upplever läskiga saker. Jag har inte hört detta nämnas som "bleed", men det känns som att det är precis samma sak, och att typ Kult och Barkhäxan egentligen borde klassas som bleed-spel.
Jag har heller aldrig tidigare hört talas om någon som ser bleed som en negativ sak. Som något som inte är deras grej, absolut, men som något dåligt som bör undvikas, det är nog första gången.
---
Eller, inte sedan jag var tonåring, spelade för att vinna, och det gick dåligt för min rollperson eller någon annan spelare saboterade för gruppen. Men jag spelar inte den spelstilen längre. Numera är det på sin höjd så att jag blir missnöjd med sessionen för att jag känner att vi inte fick till det, för att det var hål i intrigen eller att vi hade svaga scener som inte landade och en dålig dramaturgi, typ. Men jag och de jag spelar med har blivit såpass skickliga att även ett dåligt pass generellt håller hög nivå.