För att återknyta till trådens ursprungsfrågeställning:
Begreppet
bleed verkar i rollspelssammanhang (av vad man utläser från tråden) vara ett begrepp man använder när rollspelandet skapar ett starkt engagemang bland deltagarna. Det är sannolikt inte särskilt unikt för rollspel, utan snarlikt vad som sker när man blir djupt engagerad i andra aktiviteter, men vi kallar just denna känsla/upplevelse i just detta sammanhang för
bleed.
När en rollspelsprodukt förespråkar strävan efter
bleed, så förespråkar den i praktiken att man lägger fokus på att skapa ett starkt emotionellt engagemang under spelsessionen.
I vissa kretsar ses detta som negativt eller farligt, och att det är oansvarigt att uppmana till en sådan typ av rollspelande. För att rollspelande skall vara en trygg plats så behövs det upprätthållas en definitiv distans mellan vad som sker i berättelsen, och på vilket sätt spelgruppen förhåller sig till det.
Den hållningen sammanfattas nog bra i ett av citaten som
@Ymir tar med:
"I wish tabletop rpg were still about creating a shared story with your friends, a social activity aimed first and foremost at having fun for a few hours, not a medium for psychodrama therapy."
Jag tolkar detta lite som skillnaden mellan "narrativistiskt" rollspelande och "simulationistiskt" rollspelande (inte mina favoritbegrepp, men de är rätt etablerade vid detta laget). Där fokuset för det förstnämnda trubbigt kan sammanfattas som ett gemensamt berättande av en historia OM karaktärer och händelser, och det senare som ett imaginärt upplevande av händelser SOM karaktärer. Fokus på spännande berättelser vs fokus på emotionell inlevelse. Gruppen människor som verkar reagera negativt mot
bleed verkar söka något helt annat i rollspel gentemot gruppen som ser
bleed som något positivt, och eftersom vi befinner oss i 2023 för tillfället så betyder ju det tyvärr också att folk totalt saknar förmåga att skilja "
det här är inte för mig personligen men det är bra för de som gillar det" från "
det här är inte för mig personligen och därför är det fel att det existerar och ingen annan borde heller gilla det".
All media och all kultur skapas i olika syften och med olika perspektiv, och upplevs av de som interagerar med dem på olika sätt. Rollspelskulturen har utvecklat bland annat säkerhetsverktyg så som x-cards, traffic lights och andra metoder för att göra det möjligt att utforska starkt emotionellt engagemang (vilket ju verkar vara vad det hela handlar om i grund och botten) även när de känslor det spelas med är av en mer obehaglig natur.
Det är olika delar av känslospektrat som engageras och fyller olika behov hos människor av att kolla på
Martyrs eller
The Road än att kolla på
Min granne Totoro eller
The Avengers. Allt är inte för alla och inte alltid. Men det är en avsevärd skillnad mellan att inte själv uppskatta någonting, och anse att den sak man inte uppskattar ej bör vara tillgänglig för någon.
Så svaret på frågan är nog:
Nej vi hatar inte
bleed, och det är nog i princip ingen människa som gör eftersom den typen av funktioner som aktiveras i samband med
bleed sannolikt är helt nödvändiga för att känna någon sorts engagemang inför någon typ av kultur eller media överhuvudtaget. Däremot är det ju tydligt att vissa människor mår bättre av mer emotionell distans till saker, och att deras positiva upplevelser av deltagande i rollspel blir sämre om den distansen försvinner. Andra är helt tvärt om, och vill bryta ner den distansen så mycket som möjligt för att upplevelsen blir bättre ju mindre den är.
Båda perspektiven är giltiga, men det är nog mer konstruktivt då att fokusera på vilken typ av spelande man själv trivs bäst med, hitta andra som känner samma sak och spela de spel som är avsedda för det, snarare än att beskriva spelformer och spel man själv personligen inte trivs med som moraliskt tvivelaktiga på så pass vagt definierade grunder.
DE ÄR INTE FARLIGA! Det är konst, man ska känna saker!
