Jag förklarar gärna tydligare vad jag tycker, om jag får en faktisk frågeställning som jag kan utveckla resonemanget utifrån.
Att du gör det aktiva valet att tolka innebörden i det jag säger på ett helt annat sätt än det jag skrev, och sedan avfärda din tolkning som "nonsense" gör det bara svårare, inte enklare, att förklara mitt perspektiv. Slipper vi väderkvarrnar blir det lättare att hålla diskussionen konstruktiv och meningsfull.
gör du dig till talesperson för hobbyn och ger dig själv tolkningsföreträde
Hur gör jag mig till talesperson för en hobby i en diskussion
inom denna hobby?
Hur är det ens möjligt att "ta tolkningsföreträde" i en sådan kontext? Vart och vem är publiken jag för en talan inför, på vilket sätt hindrar jag någon annan från att uttrycka eller göra en tolkning?
Även detta blir ju skapligt svårt att faktiskt bemöta.
Att du dessutom försöker dig på att gissa vilka eventuella statusgivande motiv folk har är direkt osnyggt.
Jag
skrev att reaktionerna på den här diskussionen
ger intrycket av att folk lägger väldigt mycket värderingar i berättelse-begreppet, och jämförde det med begreppet konst. Det är ju ett faktum att folk ofta lägger mycket prestige och status i konstbegreppet (även långt långt utanför rollspelshobbyn), och så som folk valt att både uttrycka sig och reagera på ett problematiserande av berättelse-begreppet inom rollspel och berättandets plats i rollspel påminde ganska mycket om hur folk reagerar inför frågeställningar om vad konst "är". Att det är att "gissa om folks statusgivande motiv" är, well, en läsning man kan göra.
Det är intressanta frågor. Har inte tid att svara just nu, men kan länka till den här tråden, där jag försöker förklara min spelstil:
Jag tycker att det är bra att ha en bild av ens egen spelstil, att försöka formulera vad man gillar och hur man vill spela. Jag har försökt göra det förr, i lite olika format, som manifest eller annat, och nu tänkte jag göra det igen. Lite inspirerat av Rickards principer. Nedanstående är ett...
www.rollspel.nu
Superintressant, skall sätta min in mer i denna tråden när jag kommit ikapp mer i diskussionen, men jag fastnade särskilt för detta:
Vår uppgift är inte att uppleva berättelsen, utan att skapa den.
Det är också den här distinktionen jag försökt peka på i den här tråden, men som verkar ge helt olika reaktioner beroende på vem som läser vilket inlägg.
Utifrån min begreppsanvändning är det i
upplevandet av berättelser (eller kanske snarare situationer/kontexter) som rollspelandet främst rör sig, inte
skapandet av dem. För mig är berättelsen som
skapas någonstans mellan sekundär och irrelevant, och jag ser
målet med "rollspelsaktiviteten" som
upplevelsen. Det är dock
inte ett värderande av aktiviteten, det är inte "bättre" att spela rollspel (i min definiton) än vad det är att använda kreativa metoder för att
skapa berättelse, utan jag ser det enbart som
aktiviteter som fungerar annorlunda. Det verkar som att begreppsskillnaden här verkar röra sig om innebörden av
stil kontra
form.
För mig finns det inget i det som handlar om att värdera aktiviteterna på en skala av bra dåligt, utan hela diskussionen handlar enligt mig enbart om
vad aktiviteten är och hur sker den.