Bara en tanke som slog mig under diskussionerna om beskrivningar i tråden om stridsrundor och skådespel i tråden om skådespel. Det här är inte tänkt att vara någon sorts "rätt eller fel" eller liknande, mest en reflektion över preferenser. Min tanke är: Beskrivningar och skådespel i spelet är lite som layout och illustrationer i boken.
Alltså, de är till för att göra det snyggt och behagligt, plus att det har en viss roll i att överföra faktisk information. Men framförallt handlar det om att göra produkten som konsumeras till en estetiskt behaglig upplevelse. Det som slog mig var att många i dessa trådar verkade uttrycka åsikter om att beskrivningar och skådespel inte är något prioriterat eller viktigt när de spelar. Samtidigt upplever jag (säkerligen för att jag är i andra änden av skalan och man upplever alltid sig själv som en minoritet) att många tycker att det är viktigt med bra layout och snygga illustrationer i rollspelsboken.
För mig är det bakvänt. Som sagt, bara mitt perspektiv här nu! Men för mig är den estetiska upplevelsen av boken inte så viktig, eftersom den är en såpass liten del av rollspelsupplevelsen. Jag läser kanske boken en gång (förhoppningsvis slipper jag läsa den alls, utan kan lära mig spelet genom att spela det istället och behöver bara titta i den någon gång ibland för att påminna mig om någon regel). Upplevelsen av att läsa boken är en minimal del av min rollspelsupplevelse. Den är nästan ett avrundningsfel. Beskrivningar och skådespel, däremot, är att klä själva spelet, som i aktiviteten runt bordet, det vi faktiskt sysslar med, i en estetiskt tilltalande dräkt. Det är att göra spelet behagligt, vilket för mig är otroligt mycket mer centralt än att göra boken behaglig.
Och visst, jag har hört många säga att illustrationerna inte bara är där för att göra boken snygg, utan de innehåller även information och kommunicerar stämningen i spelet, men detsamma är ju sant om beskrivningar. Om inte mer så, eftersom vad kommunicerar stämning mer än beskrivningar?
För mig är det så konstigt att höra folk säga att beskrivningar och skådespel inte är viktigt för dem, eftersom det är närapå 100% av vad vi gör när vi sitter runt bordet. Det är som att höra någon säga "Dialog och skådespel är inte viktigt för mig när jag ser en teaterföreställning" eller "Hur blommorna ser ut är inte viktigt i en blomrabatt". Det är liksom det vi sysslar med som rollspelare, och att vara intresserad av rollspel utan att vara intresserad av beskrivningar och skådespel är för mig konstigt.
Det här var mest en reflektion, och ni är välkomna med era egna reflektioner. Det är inte menat som en kritik av någons preferenser, bara en bild av hur jag från mitt perspektiv finner det underligt att se folk skriva sådana saker.
Alltså, de är till för att göra det snyggt och behagligt, plus att det har en viss roll i att överföra faktisk information. Men framförallt handlar det om att göra produkten som konsumeras till en estetiskt behaglig upplevelse. Det som slog mig var att många i dessa trådar verkade uttrycka åsikter om att beskrivningar och skådespel inte är något prioriterat eller viktigt när de spelar. Samtidigt upplever jag (säkerligen för att jag är i andra änden av skalan och man upplever alltid sig själv som en minoritet) att många tycker att det är viktigt med bra layout och snygga illustrationer i rollspelsboken.
För mig är det bakvänt. Som sagt, bara mitt perspektiv här nu! Men för mig är den estetiska upplevelsen av boken inte så viktig, eftersom den är en såpass liten del av rollspelsupplevelsen. Jag läser kanske boken en gång (förhoppningsvis slipper jag läsa den alls, utan kan lära mig spelet genom att spela det istället och behöver bara titta i den någon gång ibland för att påminna mig om någon regel). Upplevelsen av att läsa boken är en minimal del av min rollspelsupplevelse. Den är nästan ett avrundningsfel. Beskrivningar och skådespel, däremot, är att klä själva spelet, som i aktiviteten runt bordet, det vi faktiskt sysslar med, i en estetiskt tilltalande dräkt. Det är att göra spelet behagligt, vilket för mig är otroligt mycket mer centralt än att göra boken behaglig.
Och visst, jag har hört många säga att illustrationerna inte bara är där för att göra boken snygg, utan de innehåller även information och kommunicerar stämningen i spelet, men detsamma är ju sant om beskrivningar. Om inte mer så, eftersom vad kommunicerar stämning mer än beskrivningar?
För mig är det så konstigt att höra folk säga att beskrivningar och skådespel inte är viktigt för dem, eftersom det är närapå 100% av vad vi gör när vi sitter runt bordet. Det är som att höra någon säga "Dialog och skådespel är inte viktigt för mig när jag ser en teaterföreställning" eller "Hur blommorna ser ut är inte viktigt i en blomrabatt". Det är liksom det vi sysslar med som rollspelare, och att vara intresserad av rollspel utan att vara intresserad av beskrivningar och skådespel är för mig konstigt.
Det här var mest en reflektion, och ni är välkomna med era egna reflektioner. Det är inte menat som en kritik av någons preferenser, bara en bild av hur jag från mitt perspektiv finner det underligt att se folk skriva sådana saker.