Hur ska man (eller ska man inte) inleda ett äventyr

[Tant Ragnar]

@Tarsus och @God45 har väldigt bra svar!

”CHTUNK! Er vägvisare får en armborstskäkta i ansiktet och faller som en fura. Framför er hör ni ropen från orcherna: ’ VERKAR SOM ATT KÖTT Ä TEBAKS PÅ MENYN GOSSAR!!!’

Vad gör ni?

 

[Mogger]

Något jag har funderat att börja ett äventy med är att ha RP:na tillfångatagna eller i någon annan typ av liknande situation och fråga dem hur de hamnade där.

Personligen ogillar jag "bakbundna" inledningar. Det sagt så är ju ett fängelse en ypperlig scen för dramatiska berättelser.

 

[Sömniga Isaac]

Fast här saknas det något...

Det knackar plötsligt på dörren och Elvira skyndar sig att linda in svärdet i tyget samtidigt som någon öppnar. I dörren står ytterligare en ung kvinna. Hon är genomblöt av regnet, och lerig som om hon legat på marken. Hon håller sin lätt blodiga högerhand tryckt mot bröstet och andas hest. "Jag är Elvira, den nya grannen. Ni är i fara...", väser hon, men tystnar då hon får syn på den andra kvinnan.

Innan tillägget kände jag mig pepp att utforska händelsen, efter tillägget tvärdog mitt intresse.

 

[damogn]

Innan tillägget kände jag mig pepp att utforska händelsen, efter tillägget tvärdog mitt intresse.

Det var taget från introt till Oraklets fyra ögon i posten precis ovanför. Jag skojade bara.

 

[entomophobiac]

Gör vad som helst, men gör inte samma sak två gånger!

 

[Sömniga Isaac]

Det var taget från introt till Oraklets fyra ögon i posten precis ovanför. Jag skojade bara.

Jo jag förstod det, samtidigt handlar tråden om bra och mindre bra inledningar. Så ditt tillägg på Genesis tillägg gav ett bra exempel på hur tillägg kan göra en kort och kärnfull start förstörd. Var för sig bra inledningar, tillsammans blev det ingen höjdare för mig.

 

[clarence redd]

Jag gillar tipset i Fate Core:

Det här gillar jag. Finns det några tips på hur man får fram sina story questions?

 

[Mogger]

"Kod 44, du försöker få åtkomst till ett spärrat minne. Var vänlig och stanna där du är. Personal från MnemeTech är på väg, och kommer inom kort ge dig personlig support. Ha en bra dag."

 

[EvilSpook]

”Du står på en brygga någonstans i Småland. Bakom din solvärmda rygg åker man vattenskidor. En kyrkklocka (som du inte ser) slår tolv. Du ser ett hus rakt fram”.


//EvilSpook

 

[Lemur]

Det här gillar jag. Finns det några tips på hur man får fram sina story questions?

SL-tipsen är märkligt utspridda i Fate-boken, men de är väldigt bra. Här om story questions.

Edit: av en slump läste jag nyligen lite om tre-akt-struktur och där finns begreppet dramatic question vilket är mycket likt story questions i Fate. Bara en kul parantes.

 

[Bolongo]

"You are standing at the end of a road before a small brick building. Around you is a forest. A small stream flows out of the building and down a gully."

 

[Sömniga Isaac]

"Skymningen nalkas då ni når fram till foten av berget där olyckorna inträffat. Snålblåsten har fått fukten från regnet att tränga genom era kläder. I luften hänger en svag doft av blöt jord. Över berget skymtas spridda dungar träd, likt tofsarna på en ålderman. Samtliga böjda och vinda, piskade av de karga vindarna under årtal. Någonstans i detta ogästvänliga landskap finns det odjur som tagit livet av flertal av traktens bönder. Det är nu ert uppdrag att finna odjuret och oskadliggöra det innan fler faller offer för dess hunger. Men innan dess, skulle det inte vara skönt att slå läger en stund för att göra upp en plan för hur ni bäst ska fånga den vidunderliga besten?".

 

[Oldtimer]

Personligen ogillar jag "bakbundna" inledningar. Det sagt så är ju ett fängelse en ypperlig scen för dramatiska berättelser.

Jag tror att jag har nämnt det förut, men vid ett tillfälle under det glada 80-talet skulle vi börja D&D på nytt med helt nya rollfigurer. Efter att alla var klara och hade köpt all utrustning, frågade en av spelarna med en lätt uttråkad röst; "Så, vad heter värdshuset vi är på?" Men då flög fan i mig och jag svarade; "Värdshuset? Fartyget ni färdades på har just gått på grund i en storm och ni träffas i livbåten." Det blev en stunds chockad tystnad runt bordet, som avbröts av ett förtvivlat; "Men min tunga krigshäst då?"

Det blev ett jäkligt kul äventyr. Utan tung krigshäst.

 

[damogn]

”Du står på en brygga någonstans i Småland. Bakom din solvärmda rygg åker man vattenskidor. En kyrkklocka (som du inte ser) slår tolv. Du ser ett hus rakt fram”.


//EvilSpook

Stugan är en citatmaskin:

"En liten faun springer fram och tänker trampa dej på foten men han tappar en sko och springer ylande därifrån."


"Du kopplar in telefonen.
Just som du ska koppla in telefonen kommer en man klädd i en röd dräkt som det står 'TELE' på,
skruvar bort telefonjacken och sluddrar fram:
- Abonnemangsavgiften är inte betald."

 

[Quadrante]

Ett ljus bränner av, lyser upp skymningen. Avlägset muller. Ni tittar ut över sjön. Regnet öser redan ner halvägs över. En stackare ror förtvivlat där ute. Ni kan fortsätta längs stigen runt sjön eller söka skydd. Ni vet att det finns en stuga längre in i skogen. Hemma är djuren fortfarande ute och ni är alla här.

 

[Sömniga Isaac]

Ett ljus bränner av, lyser upp skymningen. Avlägset muller. Ni tittar ut över sjön. Regnet öser redan ner halvägs över. En stackare ror förtvivlat där ute. Ni kan fortsätta längs stigen runt sjön eller söka skydd. Ni vet att det finns en stuga längre in i skogen. Hemma är djuren fortfarande ute och ni är alla här.

Den här gillar jag. Sätter upp en situation med flera val som även säger något om rollpersonerna som personer, deras värderingar och syn på världen.

 

[TobiasEkwall]

Tänk dig att du har ett vanligt gammaldags rollspelsäventyr, där rollpersonerna får ett specifikt uppdrag som de ska utföra. Genom åren har det skrivits ett otal olika varianter på hur det ska gå till -- en del bra, andra mindre bra. Ofta känns det som att orsaken till att nya varianter uppstår är att äventyrsskribenten vill vara lite mer originell än att sätta en gubbe i med ett uppdrag i hörnet på det lokala värdshuset.

Så vad har ni sett för bra eller dåliga inledningar, och hur skulle ni vilja att ett äventyr startar?

Själv känner jag idag att jag upplever det som 100 % meningslöst att spela ut delen när rollpersonerna får uppdraget, och framför allt att konstruera det på ett sådant sätt att det är möjligt för rollpersonerna att "missa" äventyret. Så istället för en man på värdshuset som vill sälja en skattkarta, en förhandling och bla bla bla så ska äventyret börja när rollpersonerna har skattkartan i handen och har bestämt sig för att följa den. Alla vet ju ändå att det är därför vi har samlats.

Den mest tveksamma äventyrsstarten jag kan påminna mig är äventyret som inleds med att rollpersonerna ska besöka en bekant som visar sig vara bortrest. På hans dörr sitter en lapp där det står: "Jag har rest till [platsnamn]. Följ INTE efter mig!"

Spelar jag sånt klassiskt äventyrande, så brukar jag börja med att de just kommit fram till där det blir spännande, droskan rullar fram till herrgården, man når ruinväktarns första varningar, osv...
Men sen ganska snart därefter brukar jag ändå köra en "hur ni fick uppdraget-scen" som en flash back, då kan man haggla om pris om man vill, försöka luska ut detaljer och ställa följdfrågor till uppdragsgivaren. Få en känsla för vem de jobbar åt och så

Det tycker jag ofta funkar bra

 

[soda]

En bekant eller släkting (som ingen tidigare har hört talas om) - det här är sämst. SÄMST!

 

[Gamiel]

En bekant eller släkting (som ingen tidigare har hört talas om) - det här är sämst. SÄMST!

Varför då?

 

[Sömniga Isaac]

Varför då?

Ger ingen som helst drivkraft. En släkting ger på automatik inte en drivkraft, de gånger en släkting eller bekant ger drivkraft är när vi har en relation med personen. Sen kan relationen vara negativ eller positiv, men desto starkare relation desto större incitament att bli engagerad. Det är svårt att hitta på en stark relation från ingenting, det kräver att det byggs upp eller etableras i förväg för min del.