Tant Ragnar
Gamle usling
- Joined
- 23 Jun 2016
- Messages
- 2,437
Personligen ogillar jag "bakbundna" inledningar. Det sagt så är ju ett fängelse en ypperlig scen för dramatiska berättelser.Något jag har funderat att börja ett äventy med är att ha RP:na tillfångatagna eller i någon annan typ av liknande situation och fråga dem hur de hamnade där.
Innan tillägget kände jag mig pepp att utforska händelsen, efter tillägget tvärdog mitt intresse.Fast här saknas det något...
Det knackar plötsligt på dörren och Elvira skyndar sig att linda in svärdet i tyget samtidigt som någon öppnar. I dörren står ytterligare en ung kvinna. Hon är genomblöt av regnet, och lerig som om hon legat på marken. Hon håller sin lätt blodiga högerhand tryckt mot bröstet och andas hest. "Jag är Elvira, den nya grannen. Ni är i fara...", väser hon, men tystnar då hon får syn på den andra kvinnan.
Det var taget från introt till Oraklets fyra ögon i posten precis ovanför. Jag skojade bara.Innan tillägget kände jag mig pepp att utforska händelsen, efter tillägget tvärdog mitt intresse.
Jo jag förstod det, samtidigt handlar tråden om bra och mindre bra inledningar. Så ditt tillägg på Genesis tillägg gav ett bra exempel på hur tillägg kan göra en kort och kärnfull start förstörd. Var för sig bra inledningar, tillsammans blev det ingen höjdare för mig.Det var taget från introt till Oraklets fyra ögon i posten precis ovanför. Jag skojade bara.
Det här gillar jag. Finns det några tips på hur man får fram sina story questions?Jag gillar tipset i Fate Core:
SL-tipsen är märkligt utspridda i Fate-boken, men de är väldigt bra. Här om story questions.Det här gillar jag. Finns det några tips på hur man får fram sina story questions?
Jag tror att jag har nämnt det förut, men vid ett tillfälle under det glada 80-talet skulle vi börja D&D på nytt med helt nya rollfigurer. Efter att alla var klara och hade köpt all utrustning, frågade en av spelarna med en lätt uttråkad röst; "Så, vad heter värdshuset vi är på?" Men då flög fan i mig och jag svarade; "Värdshuset? Fartyget ni färdades på har just gått på grund i en storm och ni träffas i livbåten." Det blev en stunds chockad tystnad runt bordet, som avbröts av ett förtvivlat; "Men min tunga krigshäst då?"Personligen ogillar jag "bakbundna" inledningar. Det sagt så är ju ett fängelse en ypperlig scen för dramatiska berättelser.
Stugan är en citatmaskin:”Du står på en brygga någonstans i Småland. Bakom din solvärmda rygg åker man vattenskidor. En kyrkklocka (som du inte ser) slår tolv. Du ser ett hus rakt fram”.
//EvilSpook
Den här gillar jag. Sätter upp en situation med flera val som även säger något om rollpersonerna som personer, deras värderingar och syn på världen.Ett ljus bränner av, lyser upp skymningen. Avlägset muller. Ni tittar ut över sjön. Regnet öser redan ner halvägs över. En stackare ror förtvivlat där ute. Ni kan fortsätta längs stigen runt sjön eller söka skydd. Ni vet att det finns en stuga längre in i skogen. Hemma är djuren fortfarande ute och ni är alla här.
Spelar jag sånt klassiskt äventyrande, så brukar jag börja med att de just kommit fram till där det blir spännande, droskan rullar fram till herrgården, man når ruinväktarns första varningar, osv...Tänk dig att du har ett vanligt gammaldags rollspelsäventyr, där rollpersonerna får ett specifikt uppdrag som de ska utföra. Genom åren har det skrivits ett otal olika varianter på hur det ska gå till -- en del bra, andra mindre bra. Ofta känns det som att orsaken till att nya varianter uppstår är att äventyrsskribenten vill vara lite mer originell än att sätta en gubbe i med ett uppdrag i hörnet på det lokala värdshuset.
Så vad har ni sett för bra eller dåliga inledningar, och hur skulle ni vilja att ett äventyr startar?
Själv känner jag idag att jag upplever det som 100 % meningslöst att spela ut delen när rollpersonerna får uppdraget, och framför allt att konstruera det på ett sådant sätt att det är möjligt för rollpersonerna att "missa" äventyret. Så istället för en man på värdshuset som vill sälja en skattkarta, en förhandling och bla bla bla så ska äventyret börja när rollpersonerna har skattkartan i handen och har bestämt sig för att följa den. Alla vet ju ändå att det är därför vi har samlats.
Den mest tveksamma äventyrsstarten jag kan påminna mig är äventyret som inleds med att rollpersonerna ska besöka en bekant som visar sig vara bortrest. På hans dörr sitter en lapp där det står: "Jag har rest till [platsnamn]. Följ INTE efter mig!"
Varför då?En bekant eller släkting (som ingen tidigare har hört talas om) - det här är sämst. SÄMST!
Ger ingen som helst drivkraft. En släkting ger på automatik inte en drivkraft, de gånger en släkting eller bekant ger drivkraft är när vi har en relation med personen. Sen kan relationen vara negativ eller positiv, men desto starkare relation desto större incitament att bli engagerad. Det är svårt att hitta på en stark relation från ingenting, det kräver att det byggs upp eller etableras i förväg för min del.Varför då?