Why Sverige got an RPG industry and Danmark did not

[adrian_of_arcane_lore]

I den mån det funnits ett brutaltråkigt DDR-sverige så måste det ha varit före min tid, helt klart.

Jag själv ogillar starkt termen "DDR-Sverige", som i princip lanserades av dåtidens radikala ungmoderater och Palmehatande extremister och sedan anammades av den generation som växte upp och blev Timbro-skribenter och Bulletin-läsare. Det finns i min mening en avgörande artskillnad mellan "fritt demokratiskt land med tråkig TV-underhållning" och "diktatur som bedriver Kafka-processer mot sin egen befolkning då de sagt något olämpligt vid köksbordet".

Med det sagt, så befann sig i princip hela västvärlden, men kanske framförallt Sverige, under slutet av 1970-talet och början av 1980-talet i en intressant kulturell brytpunkt där vi hade välfärd, god ekonomi, reglerad arbetstid, hög trygghet och (historiskt sett) väldigt mycket fritid, men där vi ännu inte hade utvecklat marknaderna och redskapen att fylla den med. Att många i Sverige bodde i väldigt små orter med långa avstånd, att vintrarna är långa, mörka och kalla mm, tror jag för många ökade efterfrågan på inomhusaktiviteter. Vi hade för första gången i historien på samhällsnivå lyxen att vara riktigt uttråkade.

När det är 8 timmar från att man kommer hem från skolan tills man går och lägger sig, det är 20 minusgrader ute och mörkt 7 av dessa timmar, tror jag inte det spelar så stor roll om de kanske 30 minuter TV-tid man får tillgång till är helt ok, behovet av någonting att göra är fortfarande enormt. Där tror jag rollspelen dök upp i precis rätt tid. Kabel-TVn fick inte något riktigt genomslag före 1986, samma år som NES lanserades. Då hade rollspelen redan haft några år på sig att bygga upp närvaro på marknaden. I slutet av 80-talet såg ju landskapet för underhållning i hemmen helt annorlunda ut än i decenniets början, så jag tror att timing verkligen är helt avgörande för att det tog fart. Hade Äventyrsspel lanserat Drakar och Demoner typ 1987 tror jag inte vi hade haft alls samma läge.

 

[Mogger]

Jag var mitt i smeten under det första svenska rollspelsundret. Sett i backspegeln 40 år senare, verkar det ha handlat om en kombination av tur och kompetens. Här är mina fem eurocent.

• Fredrik Malmbergs sinne för bizniz och timing var kompetens.
• Alliansen Äventyrsspel & John Edman AB var tur.
• Fredrik rekryterade en grupp skickliga medarbetare -- en kombo av tur (rätt personer fanns tillgängliga) och kompetens (identifiera rätt personer).
• Äspel saknade medtävlare som spelade i samma division, och dominerade därför den svenska marknaden i flera år. Detta gav expansionsutrymme, eftersom kundernas pengar gick till oss. Detta var tur; om exvis Wahlströms eller Alga satsat på branschen hade Äspel fått det tufft.

Och utifrån ett samtida kulturellt perspektiv så hade vi kunder precis börjat få hemdatorer med spel som gav oss möjlighet att utforska ninjaslott, spökborgar, kraschade rymdskepp. Vi bläddrade i dataspeltidningar med fantasieggande bilder på krigare och hjältar. Vi började (som visserligen många andra före oss) läsa Tolkien och Eddings och allt var det var. Det låg i luften. Neverending Story var en kioskvältare. Så även E.T. Och naturligtvis Star Wars.

Malmberg fattade såklart detta. Det var kompetens. Men att det skedde just nu, det var tur.

Det rådde också högkonjunktur under 80-talets andra hälft. Jag vet inte hur mycket det påverkade men det var knappast till utvecklingens nackdel.

@adrian_of_arcane_lore var inne på detta samtidigt ser jag nu.

 

[Bifur]

VHSer och videouthyrningen var den stora fantasi-flykten då... literatur mässigt fanns inte mycket på svenska i fantastik genren...därav att äventyrsspel hade en marknad (och fick ge ut, för ingen annan svensk förläggare befattade sig med dem) massor med stora fantasy namni sin bokutgivning... lite pratchet, lite Conan, lite Elric av melnibone... jävlar vad tomt det var på den svenska marknaden för sådant...

Det mesta har sagt, men vill bara trycka på denna poängen igen. Det fanns ganska lite fantastik-litteratur på svenska att hänge sig åt under större delen av 1980-talet. Tolkien, LeGuin, Lewis, Alexander, Ende... sen var det väl slut om man inte räknar sagor och äventyrsböcker (men jag glömmer säkert någon). Film var ändå ett sällan-nöje och dyrt därtill för barn i mellanstadiet. Rollspel som DoD fyllde helt enkelt ett stort tomrum där.

 

[Gamiel]

Och utifrån ett samtida kulturellt perspektiv så hade vi kunder precis börjat få hemdatorer med spel som gav oss möjlighet att utforska ninjaslott, spökborgar, kraschade rymdskepp. Vi bläddrade i dataspeltidningar med fantasieggande bilder på krigare och hjältar. Vi började (som visserligen många andra före oss) läsa Tolkien och Eddings och allt var det var. Det låg i luften. Neverending Story var en kioskvältare. Så även E.T. Och naturligtvis Star Wars.

Malmberg fattade såklart detta. Det var kompetens. Men att det skedde just nu, det var tur.

Det rådde också högkonjunktur under 80-talets andra hälft. Jag vet inte hur mycket det påverkade men det var knappast till utvecklingens nackdel.

@adrian_of_arcane_lore var inne på detta samtidigt ser jag nu.

Fast Danmark hade ju också allt det där, vad jag förstått, men gick en annan väg. Och det är väl det som är frågeställningen: varför Svergie och inte Danmark

 

[Mogger]

Fast Danmark hade ju också allt det där, vad jag förstått, men gick en annan väg. Och det är väl det som är frågeställningen: varför Svergie och inte Danmark

Ja, det är för att visa på hur komplext sånt här är. Danmark hade antagligen allt det, men inte någon Malmberg som fångade upp det och den nya trenden från USA.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Ja, det är för att visa på hur komplext sånt här är. Danmark hade antagligen allt det, men inte någon Malmberg som fångade upp det och den nya trenden från USA.

Jag tror det är väldigt viktigt att förstå att alla komponenter i den här situationen behövde vara på plats samtidigt för att historien skall ha tagit den väg den tog här och inte på andra ställen. Utan någon som trycker på knappen så smäller liksom inte bomben.

 

[Cyberhest]

Ja, det är för att visa på hur komplext sånt här är. Danmark hade antagligen allt det, men inte någon Malmberg som fångade upp det och den nya trenden från USA.

Och, nästan lika viktigt, ingen Jan Edman som kunde få ut produkterna i varenda leksaksbutik i hela landet.

 

[Quadrante]

termen "DDR-Sverige"

Användande av termen visar på slapphet, historielöshet och allmänt dålig stil.

 

[Cyberhest]

Jag själv ogillar starkt termen "DDR-Sverige", som i princip lanserades av dåtidens radikala ungmoderater och Palmehatande extremister och sedan anammades av den generation som växte upp och blev Timbro-skribenter och Bulletin-läsare.

Jag har alltid trott att det var Filip och Fredrik som lanserade termen i sin bok Två nötcreme och en Moviebox (2003), men det kanske mest är för att det var då som jag själv stötte på den termen första gången.

 

[Mogger]

Jag tror det är väldigt viktigt att förstå att alla komponenter i den här situationen behövde vara på plats samtidigt för att historien skall ha tagit den väg den tog här och inte på andra ställen. Utan någon som trycker på knappen så smäller liksom inte bomben.

Precis, sedan är det väldigt svårt att i efterhand se vad som var vad. Kanske spelade TV-serien V och Knight Rider en superstor roll, kanske ingen alls. Kanske gick de inte på dansk TV. Jag vet inte. Varför X men inte Y är den svåraste frågeställningen vi har, när i princip allt är lika. Och som sagt, hade vi haft fungerande mallar för sånt här så hade ju alla partier alltid vunnit alla val, alla nya produkter hade blivit säljsuccéer, alla startups hade omsatt 10 miljoner år tre o.s.v. Men så ser det inte ut

 

[Klingonsylt]

Varför X men inte Y är den svåraste frågeställningen vi har,

OT men jag läste detta som X-Men och var tvungen att läsa om ett par gånger för att fatta sammanhanget

 

[Mogger]

OT men jag läste detta som X-Men och var tvungen att läsa om ett par gånger för att fatta sammanhanget

X-men vs Y-men!

 

[Organ]

Äspel saknade medtävlare som spelade i samma division, och dominerade därför den svenska marknaden i flera år. Detta gav expansionsutrymme, eftersom kundernas pengar gick till oss. Detta var tur; om exvis Wahlströms eller Alga satsat på branschen hade Äspel fått det tufft.

Varför var egentligen den svenska spelvärldens andra aktörer så oerhört passiva? Varför gjorde t ex Alga inga rollspel eller brädspel med fantasy-/Sci Fi-tema? (Ja, jag vet att Alga släppte Drakborgen men det är mig veterligen det enda undantaget. Och det kom väl dessutom till endast för att Glimne/Bonds tjatade sig till det?) Kan det vara så att jag överskattar marknaden i mitten av 80-talet på så vis att Alga mycket väl visste vad som pågick den hörna Ä-spel hade mutat in men ignorerade den nischen för att de tjänade mer pengar på att fortsätta kränga Monopol och Bondespelet?

 

[StradhLestat]

Varför var egentligen den svenska spelvärldens andra aktörer så oerhört passiva? Varför gjorde t ex Alga inga rollspel eller brädspel med fantasy-/Sci Fi-tema? (Ja, jag vet att Alga släppte Drakborgen men det är mig veterligen det enda undantaget. Och det kom väl dessutom till endast för att Glimne/Bonds tjatade sig till det?) Kan det vara så att jag överskattar marknaden i mitten av 80-talet på så vis att Alga mycket väl visste vad som pågick den hörna Ä-spel hade mutat in men ignorerade den nischen för att de tjänade mer pengar på att fortsätta kränga Monopol och Bondespelet?

Alga underskattade väl fortfarande Drakborgenmarknaden när fandrake fick köra sin Kickstarter.....
Vad jag förstår får Fandrake INTE nytrycka sin version. IOM KS:en gick det upp för alga att det fanns pengar att hämta där och gav ut sitt nytryck....
Känns inte som alga haft pulsen på marknaden på ett ordentligt sätt sen 70-talet.....

 

[Dilandau]

Varför var egentligen den svenska spelvärldens andra aktörer så oerhört passiva? Varför gjorde t ex Alga inga rollspel eller brädspel med fantasy-/Sci Fi-tema? (Ja, jag vet att Alga släppte Drakborgen men det är mig veterligen det enda undantaget. Och det kom väl dessutom till endast för att Glimne/Bonds tjatade sig till det?) Kan det vara så att jag överskattar marknaden i mitten av 80-talet på så vis att Alga mycket väl visste vad som pågick den hörna Ä-spel hade mutat in men ignorerade den nischen för att de tjänade mer pengar på att fortsätta kränga Monopol och Bondespelet?

Tror vi i dag lätt underskattar hur enorm okunskapen kring subkulturer och nischintressen var bland vuxna förr. Det är fullt tänktbart att rollspel inte ens blippade på radarn hos folk Alga förrän Äspels framgångar redan var ett faktum.

Ett exempel från annat håll är t.ex. hur Jacobs stege kunde blasta ut queerkultur på bästa sändningstid utan att folk fattade det.

 

[Mogger]

Varför var egentligen den svenska spelvärldens andra aktörer så oerhört passiva? Varför gjorde t ex Alga inga rollspel eller brädspel med fantasy-/Sci Fi-tema? (Ja, jag vet att Alga släppte Drakborgen men det är mig veterligen det enda undantaget. Och det kom väl dessutom till endast för att Glimne/Bonds tjatade sig till det?) Kan det vara så att jag överskattar marknaden i mitten av 80-talet på så vis att Alga mycket väl visste vad som pågick den hörna Ä-spel hade mutat in men ignorerade den nischen för att de tjänade mer pengar på att fortsätta kränga Monopol och Bondespelet?

Att börja med något man inte ägnar sig åt, och därmed saknar kunskap om, faller in under alla de osäkerhetsmoment som vi pratat om i den här tråden. Det kan tyckas ett litet steg för Alga att börja sälja rollspel, men alla led måste informeras om ändringen och utbildas och förstå, och det ska rätt mycket till för att allt ska gå vägen. Och kan man inte garantera rejäl avkastning på hela projektet så...

Att däremot öppna den drittonde padelhallen i Småboda tycks verka som en bra idé för de flesta...

 

[Organ]

Tror vi i dag lätt underskattar hur enorm okunskapen kring subkulturer och nischintressen var bland vuxna förr. Det är fullt tänktbart att rollspel inte ens blippade på radarn hos folk Alga förrän Äspels framgångar redan var ett faktum.

Så kan det naturligtvis vara. Jag fattar att vuxenvärlden i allmänhet inte hade någon vidare koll. Men Alga, ett företag som faktiskt sysslar med att producera spel, borde väl ha åtminstone ett litet hum vad gäller vad som är populärt inom deras eget område. När Drakborgen gavs ut så hade det funnits rollspel på den kommersiella marknaden i mer än tio år, Äventyrsspel hade varit verksamma i tre och det borde varit rent tjänstefel av någon i svenska spelbranschen att inte åtminstone ha hört talas om Drakar och Demoner och att det var en stor framgång.

 

[Oscar Silferstjerna]

Ett exempel från annat håll är t.ex. hur Jacobs stege kunde blasta ut queerkultur på bästa sändningstid utan att folk fattade det.

Hur menar du nu? Det var ju väldigt uppenbart att Jacob Dahlin var gay och bjöd in åtminstone en del homosexuella gäster (jag minns särskilt hans flirtiga intervju med Boy George). Jag tror snarare att de flesta fattade men tyckte att det var helt okej. Vad jag minns var det inga större tittarstormar kring Jacobs stege (trots flera ryska gäster, som jag tror kan ha retat en del). Jämför med de starka reaktioner som följde när det blev tillfälligt avbrott i samband med Ingemar Stenmarks skidåkning…

 

[MetaLarsson]

Ett exempel från annat håll är t.ex. hur Jacobs stege kunde blasta ut queerkultur på bästa sändningstid utan att folk fattade det.

Nåja, "bästa sändningstid" är väl en överdrift, men din poäng går fram.

https://smdb.kb.se/catalog/search?q=%22Jacobs+stege%22&sort=OLDEST

 

[Troberg]

En anledning till tror jag var att SF och fantasy överlag fick ett uppsving strax innan. Det började med Star Wars, sedan hängde en massa på. Intresset smittade av sig på rollspelen.