Skribenten utsträcker emellertid sina farhågor till att gälla även schlagermusik
och filmer, och är förvissad om att den bristfälliga, moderna populärkulturen
”är som direkt skapad för att uppamma släktet icke till goda människor av
moralisk fullödighet men väl till förskingrare, tjuvar och andra sorts förbry-
tare”.36 Han skräder heller knappast orden när han skriver om behovet av ”en
hårdhänt utgallring av allt osunt, mindervärdigt och demoraliserande från
ungdomens intressesfär”, och artikelns messianska slutord saknar inte heller
patos, men kan i efterhand möjligen framstå som något kusliga med tanke
på den samtida händelseutvecklingen i Europa: ”Den man, som har viljan
och förmågan att sätta yxan till roten på denna vanprydande utväxt på vårt
kulturliv, skall för evärdliga tider göra sig förtjänt av epitetet: ’den svenska
uppfostrans fader’.”37
Det omfattande inlägget i Tidning för Sveriges läroverk var sannolikt inte
ensamt i sitt slag, och det har påpekats att det inte är otänkbart att den
ändrade inriktningen vad gäller innehållet i Jules Verne-Magasinet påverkades
av bl.a. denna artikel.38 Debatter om ”smutslitteratur” var å andra sidan
knappast något nytt i Sverige på 940-talet. Redan under 900-talets första
decennium hade det förts en livlig debatt om populärlitteraturens skadliga
inverkan på den svenska ungdomen, särskilt med avseende på den s.k. Nick
Carter-litteraturen, enligt Ulf Boëthius ”den första egentliga motsvarigheten
till våra dagars populärpocketböcker”. Denna debatt, som kan liknas vid en
moralisk panik orsakad bl.a. av förändrade normer och en växande arbetar-
klass, utmynnade så småningom också i en bred och effektiv kampanj mot
”smutslitteraturen”, vilken resulterade i att bl.a. Svenska Pressbyrån och de
flesta tobakshandlare slutade sälja vissa former av populärlitteratur. Anmärk-
ningsvärt är att det under denna tid dessutom anordnades offentliga bokbål
för Nick Carter-böcker.39 Samma år som artikeln i Tidning för Sveriges läro-
verk publicerades rasade i Sverige också en debatt om ungdomens nöjesliv vad
gällde mode, musik och ”dansbaneeländet”, där inte minst svenska kyrkans
präster var oroliga för den moderna nöjesindustrins skadliga följder.40 Också
under mellankrigstiden fördes flera liknande debatter i Sverige, bl.a. om bio-
graferna och läsningen av kolorerade veckotidningar – till saken hör dock att
debatter liknande dessa förekommit i Sverige åtminstone sedan upplysnings-
tiden.41
Gemensamt för de flesta av dessa debatter var att populärkulturen sågs
som omoralisk och estetiskt undermålig. Den anklagades för att vara en förfö-
risk, rentav sexuellt upphetsande, verklighetsfrämmande, smakfördärvande,
onyttig, våldsförhärligande och dessutom kommersiell form av masskultur
som riskerade att passivisera – alternativt uppvigla – den ungdom som gärna
valde den framför den kanoniserade kulturen. Bakom denna syn fanns en oro
inför samhälleliga förändringar och den sociala förvirring som uppstått till
följd av en ökad social rörlighet. Det har dessutom påpekats att det bakom
kritiken mot bl.a. översatt massmarknadslitteratur i Sverige stundtals funnits
drag av en nationalistisk rädsla för utländskt inflytande.42 Några av tongång-
arna från dessa debatter kunde åter skönjas när science fiction gjorde sitt breda
intåg på den svenska bokmarknaden i början av 950-talet.