Svenska rollspel inspirerade av andra svenska rollspel

[Stämma]

Talar vi främst om mekaniken här eller även tematik, setting och visuella aspekter?

Annars tänker jag att man kan ställa upp nåt i stil med:
Drakar och demoner (Äventyrsspel) - Setting -> Svavelvinter
- Setting -> Kopparhavets hjältar
- Konst -> Svärdets sång
- Omslag -> Spelet om Morwhayle
- Regler -> Järn*/Hjältarnas tid / Troubleshooters
- Koncept (regler?) -> Draksaga
- Regler/koncept -> ROLLSPEL

*Järn är ju inte direkt ett riff på DoD:s setting och det är en ganska grundlig omarbetning av BRP, men jag har svårt att tro att Krille skulle valt att göra ett BRP-derivat om det inte vore för att det blivit så framträdande i Sverige pga DoD.

Problemet med ett sånt schema är ju att förhållandena ofta är rätt komplicerade. T.ex. är väl Draksaga snarast ett Saga-hack med DoD-tema, så influenserna kommer från olika håll.
Sen kan ju en massa korsbefruktningen ske mellan grenar som utgår från samma material. Argond i Svavelvinter får väl anses härstamma från Ereb Altor, men världen har bearbetats genom konfluxenromanerna och utgår hursomhelst endast från delarna av EA som Granström var inblandad i. Det finns nog en del Argond i Athos uppblandat med Ereb Altor, och hopkoket lär väl fortsätta nu med Astrolabs Ereb.

 

[Svarte Faraonen]

OKULT och Kuf är båda svar på KULT DL. Skulle jag själv rita någon sorts familjeträd skulle de hamna därunder. Utan KULT DL skulle inget av dem funnits.

Sedan bygger OKULT regelmässigt på Itras By om man kisar lite.

Kuf är ett hafsverk baserat på Knave, bara för att det låg nära till hands när jag ville kasta ihop ett spel lite hastigt för det visuella skämtet att KUF ser ut att heta KULF om man läser oförsiktigt ... Att det ens är spelbart är rena slumpen, och det var absolut inte avsikten.

Det är ju ändå en rätt intressant grej där, att du just väljer att bygga vidare på icke-svenska system.

 

[Svarte Faraonen]

Min poäng med den här tråden är lite att fundera kring det här med en "svensk designtradition", något som ofta lyfts angående rollspel. Om en sådan finns upplever jag att den inte i särskilt hög grad handlar om att man bygger vidare på andra svenska regelsystem – snarare tycks den bestå i att man är öppen för influenser utifrån och gärna bygger egna system baserade på dessa, men däremot inte i särdeles hög grad låter sig inspireras av inhemska regler (med vissa undantag).

 

[Quadrante]

Om det är systemet man gillar att göra så vill man ju gärna göra så mycket man kan själv. Är det spelande som är fokus är det nog lättare att ta ett man vet redan fungerar.

 

[ceruleanfive]

Min poäng med den här tråden är lite att fundera kring det här med en "svensk designtradition", något som ofta lyfts angående rollspel. Om en sådan finns upplever jag att den inte i särskilt hög grad handlar om att man bygger vidare på andra svenska regelsystem – snarare tycks den bestå i att man är öppen för influenser utifrån och gärna bygger egna system baserade på dessa, men däremot inte i särdeles hög grad låter sig inspireras av inhemska regler (med vissa undantag).

En potentiell förklaring skulle ju kunna vara att det inte finns särskilt många prominenta svenska spel att inspireras?

 

[luddwig]

En potentiell förklaring skulle ju kunna vara att det inte finns särskilt många prominenta svenska spel att inspireras?

Och än färre regelsystem eftersom de två största svenska rollspelsutgivarna, Äventyrsspel på sin tid och numera Fria Ligan, använder samma regelgrund i de flesta av sina spel.

 

[wilper]

Det är ju ändå en rätt intressant grej där, att du just väljer att bygga vidare på icke-svenska system.

Värre blir det med The Daughters of Verona som aldrig släppts på svenska och är baserat på det danska spelet Montsegur 1244.

Jag inbillar mig själv att mina spel bygger vidare på sådant jag spelat och gillar.

Ökenros står på The Shadow of Yesterdays regler, och de brukar jag väl nämna som ett av de bättre spelen för drama.

Medan världen går under kommer ur finska spelet Zombie Cinema, men vid det här laget måste man kisa ordentligt för att se det.

 

[Svarte Faraonen]

Jag inbillar mig själv att mina spel bygger vidare på sådant jag spelat och gillar.

Det är ju lite dystert om denna princip även gäller andra svenska spelskapare. Är vi lite o-impade av varandras system?

 

[Quadrante]

Lättare att hävda inspiration från sånt som ligger längre bort även när det är att gå över ån för vatten.

 

[Genesis]

För min del finns det inte särskilt många svenska spel att inspireras av. Bläckfiskarna har väl skrivit ett par (Fornsaga, Gudasaga, Thespian är väl svenska?), @wilper har ju Medan världen går under, vi har Den yttersta domen, Gastkammaren och Glöd och trauma, som jag kommer på. Vet att @Murmelgnu inspirerades av DYD när han skapade Gastkammaren, och jag har inspirerats en del av Gastkammaren för saker som jag jobbar på nu.

 

[EvilSpook]

Det är ju lite dystert om denna princip även gäller andra svenska spelskapare. Är vi lite o-impade av varandras system?

Min uppfattning är att vi mer än t.ex. USA (som periodvis ska trycka ner allting i ett D20 eller 5e format, oavsett om det passar eller inte), beaktar hela spelupplevelsen snarare än regelkärnan.

Som jag ser det är svenska spelskapare traditionellt sett inte så intresserade av just reglerna, utan man tar nåt man har licens för (Äventyrsspel), eller vet fungerar (mängder med andra). Sen har man väl Khelatar/Eon som på nåt sätt bryter ny mark eller Fria Ligan och andra moderna neotraddare som helt enkelt plockar nåt hyfsat robust och hakar på lite indie.

Så min tanke är att det svenska spelkonceptet snarare är det perfekta samspelet mellan gräsrotsproduktionen, en USP, spelvärld, de inhemska spelkonventionerna, en gnutta nostalgi, en del lokalpatriotiska inslag och i sista hand ett passande regelverk?


//EvilSpook

 

[Svarte Faraonen]

Min uppfattning är att vi mer än t.ex. USA (som periodvis ska trycka ner allting i ett D20 eller 5e format, oavsett om det passar eller inte), beaktar hela spelupplevelsen snarare än regelkärnan.

Som jag ser det är svenska spelskapare traditionellt sett inte så intresserade av just reglerna, utan man tar nåt man har licens för (Äventyrsspel), eller vet fungerar (mängder med andra). Sen har man väl Khelatar/Eon som på nåt sätt bryter ny mark eller Fria Ligan och andra moderna neotraddare som helt enkelt plockar nåt hyfsat robust och hakar på lite indie.

Så min tanke är att det svenska spelkonceptet snarare är det perfekta samspelet mellan gräsrotsproduktionen, en USP, spelvärld, de inhemska spelkonventionerna, en gnutta nostalgi, en del lokalpatriotiska inslag och i sista hand ett passande regelverk?


//EvilSpook

Jag tror det är lite motsatsen – det finns många som är både duktiga på och intresserade av regeldesign, så att göra ett solitt regelsystem är så att säga kärnverksamheten inom rollspelsskapande. Att ta ett spelsystem som funkar "hyfsat" och lägga på en ny setting är däremot något som upplevs som mindre intressant.

 

[Myling]

Vi kan inte svara för Robert Jonssons Bortom och Leviathan. Men John Jonssons Förbannad och Tenebris bygger mycket vidare på Roberts Leka med elden.

Niklas Starchallenge är så spretigt i vad det är influerat av att det nästan är löjligt (från Ensamma vargen till Star Trek, Drakar och Demoner och Star Wars och diverse Forge-teori).

Legend är mycket från Itras by kombinerat med en del Harry Potter och liknande med en osynlig värld som vanligt folk inte ser.

Mindless Gamings En Garde! 2 (som vi precis har beställt tryck på igen) är En Garde! och Kult (största delen av regelsystemet ingick i licensen) samt blandat med originaltankarna bakom En Garde! (troll som kämpar mot de svenska fogdarna på 1600-talet) - Sociala strider i spelet tror jag kommer från Forge-tänk på något sätt och kanske Reign, men kommer ej ihåg.

En garde! III är de olika En Garde!, Kult och Skuggornas mästare med delar från Drakar och Demoner 91 och Wastelands med lite datorspel och swashbucklingfilmer som spelar stor roll i designen av reglerna. Pirater! är En Garde! III med en del originaltankar om svårighetsgrader som vi inte hade sett någon annanstans innan (verkar ha "stulits" av D&D ett par år senare - eller är väl rättare sagt parallell evolution där) och mycket inspirerats av film som Pirates och Pirates of the Caribbean. Skuggornas mästare 2 är världen tagen rakt av från ettan, bara att vi har försökt få den att hänga ihop bättre, och har tagit mycket från myter och konspirationsteorier - reglerna är ett helt eget hopkok delvis inspirerat från UFO: Enemy Unknown, Dragon Age RPG och från en del från Pirater!. Pirater! 1.5 är en mix av Skuggornas mästares värld och reglerna i Pirater! 1. Vi har sneglat lite på spel som 7th Sea, Flashing Blades, Götterdämmerung, Conspiracy X, Doctor Who, Star Wars, Sleepers, och Ashen Stars för att se om någon bra idé går att låna till något En Garde!/Pirater!/Skuggornas mästare. Och en bunt som vi säkert har missat. Enligt de som kan systemen är Pirater! mest lyckat regelmässigt, vad vi har fått höra i alla fall. Det som ska ha varit mest lättläst är konstigt nog En Garde! 2 enligt en starkt dyslektisk kille som pratade med oss på ett konvent (vet ej varför).

Så när det gäller inspiration från just svenska spel är det mest de självklara, med ett fåtal undantag. Precis som andra har vi sneglat på mycket annat.

 

[krank]

Jag funderade lite på i vilken mån svenska rollspel har någon form av "inspirationsträd" – det vill säga, någon uppställning av vilka spel som påverkat vilka. Ibland känns det nämligen som att svenska rollspel sällan hämtar signifikant inspiration från andra svenska rollspel, utan snarare från utländska dito, särskilt i fråga om regelmekaniker. Stämmer det intrycket, eller är jag ute och cyklar?

Rotsystem är inspirerat av Axa och Judge Dredd, men det är också inspirerat av Svarta Mutant och – framför allt – Mutant Chronicles.
Kutulu är ju som man kan tänka sig mest inspirerat av, eller kanske mer skapat i dialog med / avståndstagande från Call of Cthulhu.
More than Human är ju mest inspirerat av amerikanska och brittiska serier, för svenskar har till synes svårt för att göra superhjälteserier utan att det ska göras med humor och distans, som att man egentligen inte tycker att genren är värd att tas på allvar. Men systemet för superkrafter är inspirerat av svenska rollspelet Geminis magisystem.
Evolutionens Barn är framför allt inspirerat av japansk animekultur; regelsystemet vet jag inte om det bygger på något spel riktigt.
Null State bygger nästan helt på serien Global Frequency; reglerna vet jag inte riktigt var jag fick ifrån. Star Wars d6 kanske?
Ödesväktarna är ju resultatet av 20+ år av spelande i olika konstellationer; regelsystemet skulle jag säga i första hand är ett arv från svenskt BRP.

Överlag inspireras jag nog mindre av andra spel än jag inspireras av andra medier. Och där är det ju lite begränsande att vi i sverige är så kassa på att göra t.ex. annat än polisfilmer och jättepinsamma komedier. Överlag är vi rätt kassa på att producera kultur som inte är pinsam och som inte håller fantastiken på armlängds avstånd.

 

[Gamiel]

Och där är det ju lite begränsande att vi i sverige är så kassa på att göra t.ex. annat än polisfilmer och jättepinsamma komedier.

Tar att du inte läser serietidningar eller tittar på barn utbudet på TV.

 

[krank]

Tar att du inte läser serietidningar eller tittar på barn utbudet på TV.

Jag pratade främst om film just där, men… nej, jag har inte jättebra koll på svenskproducerad barn-TV eller svenskproducerade serietidningar (utom såna som var aktuella när jag var liten, så typ Kalle och Bamse).

Om det finns bra svenskproducerade serietidningar med fantastik så tar jag gärna emot tips, särskilt om de finns tillgängliga digitalt.