Underutnyttjade klichéer inom rollspel

[Celledor]

Döden är bara början?

Ja typ, Man spelar till TPK och sedan fortsätter det på något sätt. Kanske långt efter att det onda har vunnit för att spelarna "förlorade".

 

[JohanL]

Kvicksand.

Du hoppar och lyckas bara greppa kanten med fingrarna.

Du hänger från något och någon annan hänger i dig och släpper taget för att ni inte bägge ska dö.

(Inte för att det här är något man saknar direkt heller - det är de billigaste och sämsta Hollywood-greppen.)

 

[Klingonsylt]

Jag har aldrig stött på ett äventyr där rollpersonerna är typ statsvakter med uppdrag att utreda nåt! Jättekonstigt.

Lär bli det jag mest försöker göra i Discworld-rollspelet när det kommer

 

[Franz]

Jag har aldrig stött på ett äventyr där rollpersonerna är typ statsvakter med uppdrag att utreda nåt! Jättekonstigt.

Har skrivit detta äventyr där rollpersonerna är vakter på en karavanseraj och måste utreda ett mord:

Den sista vilan | Scenariobiblioteket

 

[Genesis]

Sann kärlek är en kliché jag inte spelat mycket på. Jag brukar ha mycket romans när jag spelar, men det är generellt av den socialrealistiska typen med komplicerade relationer och problematiska förhållanden. Ren, sann kärlek som man ser i Hollywoodfilmer är något jag inte sett så mycket, men jag förväntar mig få mer av det när @Murmelgnu blir klar med sitt romcomrollspel.

 

[Franz]

Kidnappad närstående - I många actionfilmer brukar skurken ofta kidnappa någon som hjälten håller kär. I rollspel har jag aldrig varit med om att en närstående till någon av rollpersonerna har kidnappats av skurken och att det liksom skulle vara höjden av dramatik.

 

[JohanL]

Kidnappad närstående - I många actionfilmer brukar skurken ofta kidnappa någon som hjälten håller kär. I rollspel har jag aldrig varit med om att en närstående till någon av rollpersonerna har kidnappats av skurken och att det liksom skulle vara höjden av dramatik.

Murderhobos är immuna mot sådant!

 

[Franz]

Murderhobos är immuna mot sådant!

 

[Franz]

Splittring - I många ensemblefilmer är det inte ovanligt att det blir slitningar inom gruppen och att antingen en lämnar eller alla går åt olika håll i mitten av filmen. Sedan i tredje akten när nöden är som störst återförenas alla igen.

 

[Celledor]

Splittring - I många ensemblefilmer är det inte ovanligt att det blir slitningar inom gruppen och att antingen en lämnar eller alla går åt olika håll i mitten av filmen. Sedan i tredje akten när nöden är som störst återförenas alla igen.

Blir så mycket mer jobb för SL bara och väntetid för de andra , annars så hade jag uppmuntrat det mer.