100/100!. Man kan alltså dras med i en grupp där man inte passar in och man känner sedan ett tvång att fortsätta. Därför är jag alltid tydlig och säger, om någon känner att det inte funkar så ska man kunna dra sig ur utan några hårda känslor om det.
Utövandet är rätt svårt.Vad tycker du personligen är svårt/tungt/jobbigt/utmanande med hobbyn? På ett rent induviduellt plan? Utifrån ditt tycke och smak?
Det där kan vara triggande för mig. Jag har alltid tyckt att det primära målet är att "umgås med vänner" och att det sekundära målet är "vad jag gör med mina vänner". Lyckas jag med det primära målet så har tiden varit värdefull.Minns en av mina tidigare spelare som vägrade vara med och spela brädspel när vi övriga i spelgruppen hade öl och brädspelshäng för att hen ansåg att spela brädspel var inte ett meningsfullt användande av hens fritid och hen ville inte spela fantasyrollspel för att det var inte en typ av genre som intresserade hen och skulle därför vara bortkastad och icke meningsfull tid för hen.
Jag tycker det är juste att vara ärlig med sig själv om vad man gillar.Det där kan vara triggande för mig. Jag har alltid tyckt att det primära målet är att "umgås med vänner" och att det sekundära målet är "vad jag gör med mina vänner". Lyckas jag med det primära målet så har tiden varit värdefull.
Jo, det är något som är svårt med hobbyn - att hitta de medel som passar just en. Det är för många som säger "rollspel" men menar bara sitt eget sätt att spela rollspel. Det blir väldigt tydligt när folk försöker definiera rollspel och enbart begränsar med sin definition till vad de tycker är kul och därmed begränsar synsättet till vad vi kan uppleva med mediet.Tex hade jag länge bilden av att sandelådespel var mycket ”bättre” än allt jag själv gjort tidigare. När jag själv försökte med samma stil kändes det dock alltid som att det skavde, vilket var förvirrande.
Är nog väldigt olika för olika personer. Jag blir hemskt destruktiv för aktiviteten om det är något jag inte gillar eller känner är givande. Då är det bättre jag avstår för mitt inneboende motstånd trumfar min förmåga att hitta det där som eventuellt, kanske, möjligen kan vara kul med aktiviteten.Om man aktivt ogillar något är det såklart bra att man är ärlig om det. Man ska inte tvinga sig bara för kompisarnas skull. Men jag finner att det oftast går att göra något kul av saker som inte är mina favoritspel om det är tillsammans med folk jag tycker om.
Det är så jag ser på det också att en kväll spenderad i glada vänners lag är en lyckad kväll och vad vi sysselsätter oss med under kvällen är sekundärt.Det där kan vara triggande för mig. Jag har alltid tyckt att det primära målet är att "umgås med vänner" och att det sekundära målet är "vad jag gör med mina vänner". Lyckas jag med det primära målet så har tiden varit värdefull.