Behöver spelvärlden siffror?

[Genesis]

Visst, jag förstår att man kan spela på sätt där settingen är helt oviktig. Och då är den ju det. Det är skitsamma om vi är i NY eller Åmål för vi följer vår snitslade bana eller vad det nu är och tar oss inte tid att för några avstickare. Fine, man får gärna spela så.

Det här är andra gången i tråden som detaljerad spelvärld kontrasteras mot rälsning. Jag fattar verkligen inte den dikotomin.

 

[Rickard]

Det här är andra gången i tråden som detaljerad spelvärld kontrasteras mot rälsning. Jag fattar verkligen inte den dikotomin.

"Det finns två sätt att spela rollspel på: med tärningar och friform"
-- Riotminds, ur Drakar och demoner: Trudvang

 

[cogitare]

Jag förstår helt enkelt inte värdet av att som spelskapare/äventyrsskrivare lägga massor av tid på mängder av siffersatta detaljer, när det mesta av det förmodligen aldrig kommer att ha någon betydelse. Rollpersonerna går kanske aldrig till den detaljerade staden, de interagerar kanske inte med den i detalj beskrivna stadsvakten. Plus att det öppnar upp för att någon med ännu större fackkunskaper börjar ifrågasätta ditt världsbygge och räknar sönder den. Om inte annat sätter det upp en tröskel som innebär mycket research och mindre utrymme för fantiserande.

Nu har mycket redan sagts men får lägga in mina korvören.

Jag kan helt hålla med om att för mycket fokus på vad som kan liknas vid en gammaldags atlas eller geografibok, kanske inte är det mest fantasieggande när det kommer till rollspel så kan jag till en nivå tycka att det har sin plats. Men var sak i sin ordning.

För att svara på det du inte förstår enligt ovan stycke tror jag det rör sig om att visa på världens interna logik och funktion. Målar man upp en bild av ett glesbefolkat skogslandskap i bästa fantasy-stil kan det vara på sin plats att backa upp det med lite siffror. Vill man påvisa hur JÄVLA STOR MegaCity One är så kan befolkningen på 1 miljard (eller vad som nu är tillräckligt stor siffra) vara på sin plats att nämna. Det är helt enkelt en del av beskrivningen för att driva hem den poäng som övrig beskrivning hängs upp på.

För egen del tycker jag upplägget med beskrivande text som inte är nedlusad med siffror och den typen av fakta är att föredra. Men om ett land eller en stad beskrivs kan jag tycka detta är smakfullt med en faktaruta om storlek på befolkning, namn på huvudstad (och kanske några andra centrala tätorter/förorter), hur befolkningen är fördelad mellan olika folkslag (om det finns alver, dvärgar och liknande) osv. Det ger mig, på ganska liten yta i boken, en bra bild över det som beskrivs. Lite som att det kan vara bra att veta hur hög en bergstopp är bortom 'jättehög'. Visst, jag kan höfta en siffra och världen kommer funka. Men jag gillar att få veta vad spelets konstruktör anser vara "en stor stad" (i sin setting), anser vara "ett högt berg" osv. Utan att behöva ta till mig en C-uppsats i geografi då så klart.

Sen behöver man inte hänga upp det alltför mycket på realism eller forska hur många åkrar som behövdes för att upprätthålla en befolkning på si och så mycket i vår världs forntid. Visst, påvisa ett mått av realism att området runt staden har åkerbruk, jaktlag jagar i närliggande skogar, en fiskeflotta åker ut på närliggande sjö eller å, stadens timmer kommer från... osv. osv. Men alltför mycket exercis kring sånt blir (för mig) snabbt lite tröttande och (åter igen för mig) räcker det med någon mening kring det för att visa att författaren/skaparen ändå ägnat det en tanke. Det är mer intressant om skogen där skogshuggarna har fullt av någon sorts monster eller rövarband som gör att de behöver beskydd eller liknande scenario som kan driva äventyr och byggas scenarion kring.

Cog.

 

[Mogger]

Det här är andra gången i tråden som detaljerad spelvärld kontrasteras mot rälsning. Jag fattar verkligen inte den dikotomin.

Jag nämnde även one shots, sitcom liknande upplägg och säkert nått mer.

 

[Mogger]

Det här är andra gången i tråden som detaljerad spelvärld kontrasteras mot rälsning. Jag fattar verkligen inte den dikotomin.

Men att jag tog just det som exempel i just den meningen du citerade beror på att öppen blorbig sandlåda kräver siffror, och i min värld, om vi tar det *jag* menar med vanligt rollspelande, så befinner sig båda dessa på var sin ände. Men det finns såklart mängder av spelstilar som inte kräver någon detaljerad spelvärld. Det har vi (alltså du och jag) redan pratat om i trådens början.

 

[JohanL]

Nu har jag inte lusläst tråden, men kan inte minnas att någon sagt att man kan få samma upplevelse med full improvisation.

Det är rätt omöjligt svårt att upprätthålla konsekvens i världsbygget på det viset, om det är något man eftersträvar.

 

[Mogger]

Varför, hade spelarkaraktärerna en brådskande nöd att pinka och skita?

Låtsasfigurer bajsar låtsasbajs. Jag vet, det är jättefånigt, men så är det.

 

[JohanL]

Jag kan ge ett exempel som kom upp i Symbaroum. Min rollperson, som är strategiskt och ledarskapsmässigt lagd, ville försöka gissa hur skogsbarbarernas långsiktiga chanser såg ut, och frågade SL hur, grovt räknat och överslagsmässigt, befolkningssiffrorna ser ut mellan dem och ambrierna (”demography is destiny”). Om det är 1 till 20, finns det inte en susning för barbarerna att långsiktigt klara sig i reguljära konflikter - även om man vinner ett krig, kommer man att ha skadats värre.

(Som tur var lyckades vi närmast ekvilibristiskt avstyra en vända krig, i alla fall.)

 

[adrian_of_arcane_lore]

Känner att diskussionen verkar handla rätt mycket om skillnaden mellan världsbyggen som byggs uppifrån och ner vs nedifrån och upp samt implicit vs explicit världsbygge.

Det är ju olika sätt att konstruera spelmiljöer på, utifrån olika perspektiv, och passar ju därför av rätt naturliga skäl olika människors preferenser.

Det är ju sådant här som lätt skapar förvirring när sättet vi pratar om rollspel på blir allt för stelt, generellt och brett.
Det är ju enorm skillnad på högt detaljerade "top-down" världsbyggen som Mundana eller Glorantha, kontra väldigt implicita och "bottom-up" världsbyggen som de i Mothership eller Mörk Borg.

Vilket som "är bäst" beror ju på vem man är och vad man vill ha just då.

 

[Hundenilunden82]

Låtsasfigurer bajsar låtsasbajs. Jag vet, det är jättefånigt, men så är det.

You do you man. Whatever rocks your boat.

Var bara säker på att ha siffror på hur många pappersark är kvar på rullen och hur många spolningar vattnet i vattentanken räcker till annars kan prekära situationer uppstå.

 

[entomophobiac]

Jag nämnde även one shots, sitcom liknande upplägg och säkert nått mer.

Det här tycker jag är intressant på riktigt, men kanske egentligen material för en annan tråd?

För personligen tycker jag one-shots etc behöver mer material än kampanjer, helt enkelt för att när vi förväntar oss att spela mer kommer vi även upptäcka mer genom spel. Vi kommer etablera någonting varje gång vi spelar och summan av vad som etablerats blir kampanjen.

Med en one-shot, där vi inte har den tiden, kommer vi behöva ha fler saker etablerade för att ha något att spela på. Helst lite kollisioner och en situation som måste lösas.

Vet att @JohanL brukar klaga på att improvisation gör att konsekvens försvinner eller saker blir mindre "genomtänkt", men personligen tycker jag precis tvärtom. Det coola som uppstår handlar ju mycket om att förstå hur saker sitter ihop och att utforska det vi bygger tillsammans. Saker brukar rentav kunna klicka i varandra på många fler plan när det bara är vår egna fantasi som sätter gränserna. Tycker jag.

 

[Mogger]

You do you man. Whatever rocks your boat.

Var bara säker på att ha siffror på hur många pappersark är kvar på rullen och hur många spolningar vattnet i vattentanken räcker till annars kan prekära situationer uppstå.

Det här är ju bara trams. Kan du inte ta diskussionen på allvar utan att försöka förminska mitt spelande/mina preferenser så kan du lämna tråden. Eller iaf sluta svara på mina inlägg.

 

[Mogger]

För personligen tycker jag one-shots etc behöver mer material än kampanjer, helt enkelt för att när vi förväntar oss att spela mer kommer vi även upptäcka mer genom spel. Vi kommer etablera någonting varje gång vi spelar och summan av vad som etablerats blir kampanjen.

Med en one-shot, där vi inte har den tiden, kommer vi behöva ha fler saker etablerade för att ha något att spela på. Helst lite kollisioner och en situation som måste lösas.

Kan säkert stämma. När jag spelar One Shots så är det uteslutande i en setting alla är bekanta med (nutid eller bekant historisk miljö) där fokus till absolut största del ligger på rollerna och den dynamiska och instabila situation de befinner sig i. Men det är ju jag.

Jag har visserligen spelat en del på konvent. Och när jag varit SL har det absolut varit mer planering/spelad minut. Men det var också för länge sedan när jag inte var så van och bekväm med att improvisera.

 

[w176]

Jag tror det här handlar om meningsfulla beslut.

Jag som spelare behöver ha nog med information för att min rollperson ska kunna fatta meningsfulla beslut. För att fatta meningsfulla beslut behöver jag ha grepp om sammanhanget rollpersonen befinner sig i.

Skulle jag spela ett Battlestar Galactica rollspel där vi spelar beslutsfattare som tar hårda beslt om mänsklighetens överlevnad så skulle jag defintivt vilja ha lite siffror på saker. Eller i alla fall så mycket information att de gör beslut meningsfulla. "Ska vi räddade militära skeppet som är viktigt för hela flottans försvar, eller civila skeppet som innehåller 15% av den kvarvarande mänskligheten? Plus vi har viktiga anhöriga på bägge skeppen."


Så jag tror frågan man ska ställa sig är

"Vilken typ av beslut fattar rollpersonena i det här spelet? Vilken information behövs för att besluten ska vara meningsfulla?"

 

[Hundenilunden82]

Det här är ju bara trams. Kan du inte ta diskussionen på allvar utan att försöka förminska mitt spelande/mina preferenser så kan du lämna tråden. Eller iaf sluta svara på mina inlägg.

Ta och skratta och le lite och ta saker för vad dom är menade som ,nämligen humor kanske inte din typ av humor men ändå inte dessto mindre humor så mår du bättre än om du skall gå runt och se inbillad fiendeskap där det inte finns någon .

 

[JohanL]

Vet att @JohanL brukar klaga på att improvisation gör att konsekvens försvinner eller saker blir mindre "genomtänkt", men personligen tycker jag precis tvärtom. Det coola som uppstår handlar ju mycket om att förstå hur saker sitter ihop och att utforska det vi bygger tillsammans. Saker brukar rentav kunna klicka i varandra på många fler plan när det bara är vår egna fantasi som sätter gränserna. Tycker jag.

Jag tror att det här kan hända om man har en möjlighet till ett systematiserande återtag då och så, där man kanske kan släta ut en del saker som i efterhand inte visade sig vara så genomtänkta, jämka självmotsägelser som råkat uppstå, och så vidare. Det är så vi fått både Marvel Universe och WH40K. Men just det där återtaget, som sannolikt inte är något man bara improviserar ihop, verkar kritiskt.

 

[JohanL]

Det här är ju bara trams. Kan du inte ta diskussionen på allvar utan att försöka förminska mitt spelande/mina preferenser så kan du lämna tråden. Eller iaf sluta svara på mina inlägg.

Jag vill också gärna veta var toaletten ligger.

 

[Magnus Seter]

@Mogger och @Hundenilunden82

Lägg ner ert bråk. Svara helt enkelt inte på varandras inlägg, det är absolut enklast så.

Regel 9: Respektera våra beslut. Moderatorerna har rätt att dela ut tillsägelser, och tillfälligt eller permanent stänga av användare som bedöms agera i strid med dessa reglers mening; till och med användare som följer deras bokstav. Alla moderatorbeslut kan överklagas till redaktionen. En överklagan ska skickas som privat meddelande till en av redaktörerna eller som epost till redaktion@rollspel.nu. Svara inte på modereringen i tråden där den postades.

 

[BiobunkerVII]

Samtidigt blir det en mood kill om det helt saknas toaletter. Lustigt nog genomsökte mina RP just Biobunker VII (FL:s nytolkning) och det fanns inga toaletter där. En av RP är nyfiken fornforskare och vill veta allt om hur De gamla levde. Nu hade det ju kunnat bli lite lustigt om han hade dragit slutsatsen att fornfolket inte gick på toaletten, men jag valde att rita in några istället (för det fanns inga i beskrivningen). På en av toaletterna hittade en RP en fungerande duschslang som de använde för att bygga en bränslefördelare av till sin fornkärra!

Absolut. För min del ökar dock inte spelupplevelsen om det finns just det antal toaletter eller nödutgångar eller pausrum eller dylikt som gällande byggnorm fastställer. Det jag i mitt (kanske oseriösa) inlägg försökte kontrastera var att vissa detaljer om staden/landet/spelvärlden tycker jag ger mig enormt mycket både som SL och spelare. Däremot gynnas inte min spelstil av en total inre logik på detaljnivå.
(För att förtydliga menar jag inte att du hävdat det tidigare i tråden utan det här är ett försök till en bättre förklaring av vad jag var och for efter i mitt tidigare inlägg)

 

[entomophobiac]

Men just det där återtaget, som sannolikt inte är något man bara improviserar ihop, verkar kritiskt.

Och det ser inte jag som nödvändigt alls. Men det här är varför trådar som denna ger déjà vu: vi har olika syn på vad som är viktigt.

För mig triggar det lite när det jag tycker är absolut roligast och ger bäst spel kallas för "handwaving" eller att "dra saker ur röven" eller "rälsning" eller vad som blir glåpordet för dagen. Eller när det antyds att det måste någonting överhuvudtaget i en hobby som har kanske lösare ramar och ligger närmre ren fantasi än någon annan.