Högsta nivå av realism

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,493
Location
Ereb Altor
jasså Pelles sniper Ludmilla kunde inte ha skjutit ett skott genom ett cementblock och rakt igenom den tyske sniperns kikarsikte för det är omöjligt men återigen vem fan bryr sig för som sagt vi fick en jävligt cool scen.
Spelet vi spelar har ju regler. Rustningar skyddar, vapen skadar etc. Nånstans drar vi gränsen. Om inte cementblock skyddar mot prickskytteeld hade 2WW sätt rätt annorlunda ut. För mig är det som att säga "min RP har en extra mun på baksidan av huvudet så jag ropar på hjälp trots att jag har munkavle!"

Vem bryr sig liksom? Blev ju coolt! Dubbelmun!!
 

Hundenilunden82

Warrior
Joined
14 Nov 2024
Messages
283
Spelet vi spelar har ju regler. Rustningar skyddar, vapen skadar etc. Nånstans drar vi gränsen. Om inte cementblock skyddar mot prickskytteeld hade 2WW sätt rätt annorlunda ut. För mig är det som att säga "min RP har en extra mun på baksidan av huvudet så jag ropar på hjälp trots att jag har munkavle!"

Vem bryr sig liksom? Blev ju coolt! Dubbelmun!!
Ursäkta mig men vem är du att berätta för mig att jag och dom jag spelar med har bad wrong fun och spelar på fel sätt ?

Så länge jag och dom jag spelar med är nöjda så är det väl ok eller , as long as everyones having fun we're doing it right eller?

Story trumps rules
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,493
Location
Ereb Altor
Ursäkta mig men vem är du att berätta för mig att jag och dom jag spelar med har bad wrong fun och spelar på fel sätt ?

Så länge jag och dom jag spelar med är nöjda så är det väl ok eller , as long as everyones having fun we're doing it right eller?

Story trumps rules
Jag har väl ändå inte uttalat mig om hur du och din spelgrupp spelar? Det här är ett diskussionsforum... Hos er får ni låta ostmackor trumfa story om ni vill. Det bryr jag mig inte ett dugg om. Men jag vill inte spela så. Jag har heller aldrig sett någon motsättning mellan regler och story. Hela det perspektivet är för mig främmande. Det är som att säga att man inte kan kombinera friktion, gravitation och en intressant berättelse.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,493
Location
Ereb Altor
Jag kan förstå detta, men min erfarnhet är att man behöver bara den nivå av realism som matchar den med högst kunskap.

Om inga kan någonting om lok på 1800-talet går det att tuffa på med att improvisera fram en massa coola detaljer om loket. Om någon kan mer än någon annan kan de rätta dom andra eller ta ett större beskrivningsansvar. Jag gör detta varannan vecka i min spelgrupp och jag gör precis så på konvent med främlingar.

Vad är syftet med loket i första fallet? Är dess utseende en del av vad spelarna behöver för att komma framåt - ja, då är det viktigt.

Om det enbart finns för att sätta stämning; då spelar det mindre roll, även om det är tacksamt om 1-2 meningar med stämningstext finns för loket.
Jag tycker att det här perspektivet är lite symptomatiskt för hela den här diskussionen, som uppenbarligen blossar upp regelbundet. Det är nog få som behöver korrekta lok (även om jag för inte så länge sedan googlade på hur mycket kol som går åt och, ja, det är en jävla massa!). Men det som spelar roll är ju inte hur loket ser ut utan:
  • Kan jag rida ikapp det?
  • Hur många finns ombord?
  • Vilka kommunikationsmöjligheter har de i loket?
  • Hur långt är det till nästa stopp?
  • Hur lång tid tar det innan soldaterna vid Fort Nix blir misstänksamma?
  • Vad finns ombord på ett tåg?
  • Hur ser lagen på tåg rån?
O.s.v.

Och plötsligt spelar det en jäkla roll om det är 1871 eller 1881.

Jag tycker debatten alltid tycks handla om en enskild detalj som kan uppfattas som oviktig. Men så är det ju inte. Det är en helhetsbild som hjälper mig att visualisera och förstå världen. Jag öppnar ju inte bara dörren här hemma och ger mig ut. Jag fattar informerade beslut hela tiden.
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
8,057
Kan lägga till här att det finns en skillnad på att mecka med sådant vi inte vet, och att bryta mot sådant vi vet. För att fortsätta med vikingar, kanske man vill spela ett äventyr om hur Ingvarståget gick under. Eftersom vi inte vet vad som hände, kommer det med all sannolikhet inte bli samma utfall som vad som skedde i verkligheten, men det är skillnad på det och att bryta mot kända fakta.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,681
Location
Helsingborg
Jag tycker debatten alltid tycks handla om en enskild detalj som kan uppfattas som oviktig. Men så är det ju inte. Det är en helhetsbild som hjälper mig att visualisera och förstå världen. Jag öppnar ju inte bara dörren här hemma och ger mig ut. Jag fattar informerade beslut hela tiden.
Jag håller med dig (vilket jag skrev i trådstarten) men det är också vad vi kan använda slumpelementen till (läs: tärningarna). Att se konsekvenser för misslyckande som ett tillfälle för att ge fler detaljer.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,556
Location
Uppsala
Kom att tänka på en intressant spelsession jag var med om för många, många år sedan. Det var med en spelgrupp som jag inte spelade med normalt.

Det var ett scenario som spelades under en dag. Ingen kampanj eller serie av äventyr. One-shot alltså. Vi spelade handplockade elitsoldater som skulle utföra ett infiltrationsuppdrag. Inga resor, ingen efterforskning, bara själva räden.

Vi använde Phoenix command, dvs ett system som ska vara så realistiskt som möjligt (vilket så klart kan diskuteras) för eldstrid. Alla av oss kunde regelsystemet mer eller mindre utantill så det gjorde inget att det är ett komplicerat system. Vi var fokuserade och jag trodde att scenariot var väldigt realistiskt. SL hade gjort ett gediget research- och förberedelsearbete för scenariot.

Men, nu råkade det vara så att en av spelarna faktiskt var en soldat med erfarenhet av riktig eldstrid (inte genom svenska försvarsmakten). När jag frågade honom efteråt om realismen så sa han att scenariot hade varit totalt orealistiskt från början till slut eftersom vårt agerande inte alls överensstämde med hur (elit-)soldater hade agerat i den situationen. Enligt honom var miljön, reglerna, etc. realistiska, men det sprack på vårt handlande. Han tyckte dock att det var ett roligt speltillfälle och hade inga problem med att spela med oss trotts vårt orealistiska beteende.

Så trotts ett realistiskt regelsystem, utomordentlig research från SL (inte jag) och en fokuserad och seriös spelgrupp så blev slutresultatet orealistiskt.... för en spelare. Resten av oss tyckte det var realistiskt.

Spelade det i slutändan någon roll? Nej, det gjorde det inte, vi hade alla kul.

Vad vill jag ha sagt? Egentligen inget, tyckte det bara var ett intressant minne som dök upp :) Men man kan väl ta med sig att även spelarnas agerande är en del av den totala Realismen. Det är inte bara omgivning/miljö, regler, etc som avgör utan även agerandet av alla runt spelbordet.
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,584
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Kom att tänka på en intressant spelsession jag var med om för många, många år sedan. Det var med en spelgrupp som jag inte spelade med normalt.

Det var ett scenario som spelades under en dag. Ingen kampanj eller serie av äventyr. One-shot alltså. Vi spelade handplockade elitsoldater som skulle utföra ett infiltrationsuppdrag. Inga resor, ingen efterforskning, bara själva räden.

Vi använde Phoenix command, dvs ett system som ska vara så realistiskt som möjligt (vilket så klart kan diskuteras) för eldstrid. Alla av oss kunde regelsystemet mer eller mindre utantill så det gjorde inget att det är ett komplicerat system. Vi var fokuserade och jag trodde att scenariot var väldigt realistiskt. SL hade gjort ett gediget research- och förberedelsearbete för scenariot.

Men, nu råkade det vara så att en av spelarna faktiskt var en soldat med erfarenhet av riktig eldstrid (inte genom svenska försvarsmakten). När jag frågade honom efteråt om realismen så sa han att scenariot hade varit totalt orealistiskt från början till slut eftersom vårt agerande inte alls överensstämde med hur (elit-)soldater hade agerat i den situationen. Enligt honom var miljön, reglerna, etc. realistiska, men det sprack på vårt handlande. Han tyckte dock att det var ett roligt speltillfälle och hade inga problem med att spela med oss trotts vårt orealistiska beteende.

Så trotts ett realistiskt regelsystem, utomordentlig research från SL (inte jag) och en fokuserad och seriös spelgrupp så blev slutresultatet orealistiskt.... för en spelare. Resten av oss tyckte det var realistiskt.

Spelade det i slutändan någon roll? Nej, det gjorde det inte, vi hade alla kul.

Vad vill jag ha sagt? Egentligen inget, tyckte det bara var ett intressant minne som dök upp :) Men man kan väl ta med sig att även spelarnas agerande är en del av den totala Realismen. Det är inte bara omgivning/miljö, regler, etc som avgör utan även agerandet av alla runt spelbordet.
Jag känner igen mig lite i det du pratar om. För många år sedan så gästspelade en bror till en av de ordinarie i spel gänget. Han hade varit i Mali som FN soldat etc och hade gedigen erfarenhet av eldstrid. Detta gjorde mig som SL oerhört nervös då jag skulle spelleda ett äventyr med mycket action och eldstrider och jag har som tur är inga praktiska erfarenheter av sådant våld i verkligheten. Killen tyckte att det var alldeles för lätt att skjuta på långa avstånd i spelet men hade ändå kul och klagade inte. Vi använde Neo Tech2 reglerna och vi hade alla väldigt kul men det var också intressant att få den riktige soldatens input på dennes erfarenheter efter spelpasset.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,968
Location
Stockholm
Så trotts ett realistiskt regelsystem, utomordentlig research från SL (inte jag) och en fokuserad och seriös spelgrupp så blev slutresultatet orealistiskt.... för en spelare. Resten av oss tyckte det var realistiskt.
Just strid, som är så centralt för många rollspel, är paradoxalt nog troligen alltid orealistiskt. Och jag tror också att det måste vara det för att spelen ska kunna vara spelbara. Phoenix Command var ju i alla fall för mig ganska så ospelbart, som en följd av jakten på realism som tog sig uttryck i detaljism.

När jag var yngre var det väldigt viktigt för mig att stridseglerna var realistiska, men jag insåg senare att jag egentligen ville att de skulle vara trovärdiga, och ännu senare att jag ville att de skulle fungera inom de ramar för fiktionen som spelet etablerade.

Så om en felaktigt förtärd potatis kan stjälpa en spelupplevelse, så ryser jag när jag tänker på vad stridsregler kan åstadkomma. :)
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
8,057
Just strid, som är så centralt för många rollspel, är paradoxalt nog troligen alltid orealistiskt.
Och framför allt, skulle jag säga, psykologiskt orealistiskt.

Jag har länge undrat vad det gör med en människa psykologiskt att, som en typisk D&D-rollperson på högre level, ha dödat tusentals fiender i sin karriär och tagit tusentals poäng skada.
 
Joined
27 Sep 2001
Messages
1,556
Location
Uppsala
Jag känner igen mig lite i det du pratar om. För många år sedan så gästspelade en bror till en av de ordinarie i spel gänget. Han hade varit i Mali som FN soldat etc och hade gedigen erfarenhet av eldstrid. Detta gjorde mig som SL oerhört nervös då jag skulle spelleda ett äventyr med mycket action och eldstrider och jag har som tur är inga praktiska erfarenheter av sådant våld i verkligheten. Killen tyckte att det var alldeles för lätt att skjuta på långa avstånd i spelet men hade ändå kul och klagade inte. Vi använde Neo Tech2 reglerna och vi hade alla väldigt kul men det var också intressant att få den riktige soldatens input på dennes erfarenheter efter spelpasset.
Japp. Jag spelade senare med soldaten som SL. Han hade inga problem med rollspel som hade orealistiska stridsregler och att vi agerade korkat/felaktigt.

Det jag lärde mig av honom som SL var dock att man inte bara ska använda FV för strid för att modifiera slaget utan även för beteendet och känslor (t.ex. rädsla) hos SLP. Hans stridsoerfarna SLP betedde sig ofta korkat i strid på ett sätt som han hade upplevt att de gjorde i verkligheten. Det kunde utnyttjas av oss spelare på ett intressant sätt. Det har jag även försökt ta med mig in i mina små hemmasnickrade system eller house-rules.

En annan sak som jag tog med mig var att försöka ha en osäkerhet i strid. Delvis genom att inte låta spelarna har perfekt överblick och även genom att inte alltid ge direkt feedback, t.ex. om jag skjuter mot en person som är delvis dold så kan det vara svårt för mig att veta om jag träffade eller inte. Och om jag träffade så kan det vara svårt att veta om hur bra träffen var.

Sådana saker skänker mig mer inlevelse än att veta exakt vilken vapenmodell jag har eller vilka exakta färger min uniform har eller vad rollpersonen åt till lunch.

Det gäller givetvis även annat än strid.

Vilket leder mig till osäkerheten i resultat av tärningsslag. En sak som gör att rollspel lätt blir orealistiska ur ett inlevelseperspektiv är att man som spelare slår en tärning och vet utgången. Det klassiska exemplet kan vara när SL ber om ett Upptäcka fara slag och spelarna misslyckas. Som spelare vet man att det finns en fara, men det vet inte rollpersonen. Spelaren har alltså för mycket kunskap vilket försvårar inlevelsen i situationen. Det är inte heller realistiskt.
 

EvilSpook

Tämligen dålig överlag.
Joined
15 Oct 2008
Messages
2,228
Location
Off grid
Vilket leder mig till osäkerheten i resultat av tärningsslag. En sak som gör att rollspel lätt blir orealistiska ur ett inlevelseperspektiv är att man som spelare slår en tärning och vet utgången.
Vilket är anledningen till att SL ska slå ALLA slag dolt - även spelarnas.
Det är sen gammalt. :gremsuck:

Får du en skada så vet du inte exakt hur allvarlig den är förrän du stannar upp och undersöker den.
//EvilSpook
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,897
Men man kan väl ta med sig att även spelarnas agerande är en del av den totala Realismen. Det är inte bara omgivning/miljö, regler, etc som avgör utan även agerandet av alla runt spelbordet.
Mycket bra poäng. Att ha en för nivån trovärdig återgivning är inte det enda eller ens det viktigaste för inlevelsen (exempelvis är jag sällan intresserad av förment realistiska regler i sig) utan hur spelarna agerar är minst lika viktigt. Det kan gälla att använda metakunskap när det är opassande eller att bete sig på ett för settingen olämpligt sätt.
 

Minimoni

Homelander
Joined
6 Mar 2003
Messages
3,584
Location
Karlstad Sverige/Hiroshima Japan
Ja, och i mina ögon mycket intressantare företeelser än att simulera mat. YMMV
Ja, det är mycket intressantare än mat i settingen. Jag tror det beror lite på vilken sorts kampanj/äventyr man spelar eller spelleder, vad man väljer att lägga mest vikt vid. Om man spelar Viking som grisodling med släktfejder mellan grannar och ond bråd död av matförgiftning, sjukdomar etc. Ja då är det viktigt om det finns potatis eller inte, för mig iallafall då min inlevelse i kampanjen dör totalt om vikingarna sitter och äter majs eller potatis. Är kampanjen mer inriktad på att resa och plundra främmande länder så tycker jag fortfarande att det är viktigt vad som plundras och skulle bli väldigt konfunderad om en del av bytet från Al Andalus skulle vara en säck potatis… Men man kan självklart abstrahera exakt vad man plundrar eller odlar och bara kalla det mat, tror det kan vara precis lika kul och säger inte att det är fel alls! Men jag föredrar definitivt om saker förhåller sig så realistiska som möjligt om man spelar i en historisk setting.
 

Rangertheman

Myrmidon
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,735
Just strid, som är så centralt för många rollspel, är paradoxalt nog troligen alltid orealistiskt. Och jag tror också att det måste vara det för att spelen ska kunna vara spelbara. Phoenix Command var ju i alla fall för mig ganska så ospelbart, som en följd av jakten på realism som tog sig uttryck i detaljism.
Ja, det känns lite märkligt att acceptera en stor mängd abstraktioner och system som i sig är orealistiska, men studsa hårt om äventyret eller SL beskriver något "fel".
 
Top